Kategori: Skatans Tankar

Hur Skatan än bär sig üt …

har hon fortfarande inte lyckats fü igüng sin laptop (2011-08-19). Vad det beror pü fattar varken hon eller Mannen. Men sü länge som hon är i Brigittes hus  i Bad Goisern och har tillgüng till hennes dator gür det väl an.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Brigittes hus

Vi für bara vänja oss vid att vara utan den där förarliga lilla bokstaven som finns i det svenska sprüket .. ni vet.

A:et med den lilla ringen ovanpü 🙂

Och alla foton hon tagit och lagt in i laptopen, glömt sladden till sitt extra minne och nu sitter hon ”med fjädrarna i brevlüdan

Och där kan hon sitta … ütminstone tills pü söndag dü hon skall vara mol allena pü hotell i Linz medan Mannen opereras.

Nu …

Nu är det fixat. Och då hade Skatan avinstallerat, installerat, avinstallerat, installerat  minst sju gånger och dessemellan ringt och frågat och hört sig för och så … piff paff puff … gick det vägen.

Vilket trolleri … simsalabim … nu kan hon surfa precis som hon vill. Men hon är så trött … så trött … så trött … så det får bli i morgon det.

Kram på er … vi ses … som sagt … i morgon.

Oj … vilken dag.

Och tänk vad mycket hon har att berätta nu också … hela resan, och alla dagar hääär … oj oj oj …

OCH NU ÄR DET SOM FÖRGJORT IGEN …  (2011-08-20)

Skatan hann inte mer än starta upp datorn sü gick det inte längre … djuuup *suck* … och  fa-an och hans mormor …

Det har gütt troll i det här … medan trädgürdstomtarna tar det med ro och sitter och spelar kort i solskenet.

Kan de inte ta och maka sig hit och hjäpa till lite … undrar den uppgivna Skatan

Förklaring

Varför är Skatan i Österrike igen?

Varför flaxar hon runt hela tiden … än hit än dit … ?

Nu … i denna stund  … är hon här för Mannens skull.

Det trodde ni inte va?  Att hon gör ett flax för Mannens skull?

Jo, det är dagsens sanning det. 

Mannen skall opereras för grön starr, skall läggas in pa * sjukhuset i Linz och skall ligga där minst en vecka och sedan finnas här i Österrike … under uppsikt i ytterligare fyra …

Skatan och StinaFina stannar i Linz en vecka  och sedan i Bad Goisern i vindsvaningen hos Brigitte de andra veckorna.

Och det är Schiele-land … och Klimt-land … och sjöar … och berg … och ängar … och kor med koskällor och hög luft … (om än 30 graders värme när vi kom hit igar) … och joddlarnas land och …

Egon Schiele – Gustav Klimt im blauen Malerkittel

det gör väl ingenting, nej, det gör väl ingenting…

att Skatan för en gangs skull gör en resa för Mannens skull …

Skatan älskar ju Österrike, trots sitt rykte om att vara smaborglerligt, att inte ha gjort upp med sitt förflutna … om töntigheten … om Haider-människorna

Det skiter faktiskt Skatan i … om hon kan vara i den storslagna naturen, i luften som Schiele och Klimt har andats … omgiven av vänner som INTE är smaborgerliga … som ar fria andar … som Skatan … och StinaFina …

* Skatan skriver a för hon har inga ”a med liten ring över”, ni vet … den där förargliga lilla bokstaven som betyder en hel del har hon upptäckt. Den bokstaven fattas hennes pa tangentbordet här men snart har hon sin egen laptop igang igen … 🙂

 

Mjaou … vov vov …

 Miaouu           voff          näsrynk …sniff sniff

…./\„,„/\………. //^ ^\\ ………(\_/)…. that you
…( =’;’= )……(/(_•_)\) ……(=’:’)… are against
…/*♥♥*\………_/”*”\_ ….c( (”)(”)… animal
..(.|.|..|.|.)…….(,,,)^(,,,) …………… cruelity!!!!

Vad gör man inte!!!

Skatan knyckte denna fantastiska bild pa FB och Marie-Louise Grimlund.

Hon kunde bara inte lata bli.

Det är skatgenerna. 🙂

Skatan lever

… efter Kräftskivan men det är   knappt. 🙂

Nej, hon skojar bara . Klart hon lever  Men igår gick dagen ”i ett enda fläng”. Ingen tid för bloggning då inte.

Det var en dag av rundor med StinaFina, städning och packning. Idag bär det av söderut … till Österrike med mellanlandning i Yngsjö och Wittenberg. Så det var onekligen lite att göra. Skatan är ju som ni vet en sista-minuten-person …  med all packning ogjord och och det sista att tvätta inne i stan i går eftermiddag.

Förutom städningen då …

Och så hade Skatan och Mannen nattgäster på Femöre . U och P bodde kvar och vi fick en härlig lång frukost tillsammans innan de tuffade hemåt i sin båt till ön.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi äter alltid kräftorna inomhus men först tar vi en drink med tilltugg … laxrullarder  och ostkex och grillad aubergine.

Auguistinatten var kolsvart som augustinätterna ju är. Fullmånen lyste upp lite grand men den var inte så stor som augustimånar plägar vara.

Som ni kan se är vi också klädda i små fåniga hattar  …  hattar som har hängt med i alla cirka trettio åren som vi haft vår kräftfest på Femöre 🙂 Vi sjunger också i riktigt ”snuskiga” snapsvisor … Snuskhumrar/kräftor kräva dessa visor  och vi känner varandra alla så väl och vet vad vi ”tål” i den vägen 🙂 … Och det, det är en hel del det 🙂

Kaffet med avecen etc  intas sedan utomhus där vi sitter hela långa natten om vädret tillåter … och det gjorde det .

Vickningen … alltid korv med bröd, Vikabröd och ost och öl eller vatten eller vin.

(Det var en stor vattenläcka i Nyköping/Oxelösund så allt vatten fick kokas och kylas men P hade med sig en stor dunk från den egna brunnen *suck* … som tur var … och så gick det inte åt så mycket vatten heller. 🙂 Om man säger så 🙂  )

På morgonen vaknade Skatan … solen sken in från vardagsrummet, StinaFina tittade längtansfullt mot det rullgardinsförsedda fönstret … och Skatan tog sats.

Dagen kunde börja …

Morgonrundan nästa …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

I natt är det fullmåne

och vi har vår årliga kräftskiva på Femöre. Som vi har haft i över 30 år eller så. Varje år med samma gamla gäster. Inga nya, inte ens vid ”förfall”.

Vi är ett gäng som alltid känt varandra men som inte träffas så ofta som i ”ungdomens da´r …

men en gång om året i alla fall.

På kräftskivan på Femöre.

Förra året bjöd  vi på en riktig show också … en eldshow som verkligen var magisk i augustimörkret.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Momo var fantastisk.

I år får vi nöja oss med fullmånen och hans sken. Dom har lovat fint väder så att vi åtminstone bör få se en skymt av honom. (Varför är månen en gubbe, en ”han” , förresten i svenskan men annars ofta en hon (La lune i franskan t ex, the moon i engelskan … The moon i a harsh (gräll)  mistress (Heinlein))

Idag är en dag fylld av krax och flax och förberedelser …

Vi ses i morgon igen …

The same procedure as last year … här Mannen med munnen full …

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mitt Afrika

Filmen visades på TV ikväll.

Igen.

Hur många gånger har inte Skatan sett Mitt Afrika.

Hon älskar verkligen den filmen.  Afrika, djuren, vyerna,  tidsepoken och …

Karen Blixen förstås, som hon skildras där … modig, rakryggad … en fri kvinna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skatan vet … hon ääär en citatens slav

Moleskine notebook.
Image via Wikipedia

och måste bara delge er lite fler klokheter som hon stött på.

Var, kommer hon inte ihåg. Citatet finns uppskrivet i hennes röda anteckningsbok, hennes älskade Moleskine.

Kör:

Tre relationer till ”den andra”

Det första är tolerans: Jag vet att du har fel och du vet att jag har fel men vi dödar inte varandra.

Det andra är pluralism:Jag gör det rätta för mig och det vet du, och jag vet att du gör det rätta för dig.

Den tredje nivån är öppenhet: Jag vill lära känna dig för att en del av din sanning kanske också kan vara min sanning.

(filosofen Aviezer Ravitsky) *

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

* PS Nu kommer förresten Skatan ihåg var hon läste citatet. Det fick hon veta när hon googlade på A Ravitsky: Det var i söndagsintervjun i SvD med David Lazar (David Lazar är f ö Stockholms nya rabbin)

 

Man ska inte fråga sig VARFÖR så mycket

När nöden är som störst,  är hjälpen som närmast.

Det var Soldansaren med sitt Eldklotter och blogginlägg som blev förlösaren …  och Bodil Malmsten förstås … ( hon är då alltid med på ett hörn 🙂 ) , som Soldansaren i sin tur citerar.

Den vill inte bli det jag vill att den ska bli.
Den kanske överhuvudtaget inte vill.
Den är kanske starkare än vad jag är i motståndet mot att bli skriven, än vad jag är med att skriva den. (Bodil Malmsten)

Bodil Malmsten och Soldansaren brottas med romaner, dikter, att skriva ”på riktigt” … Skatan brottas bara med sin blogg, sin ”baby” som hon tycker varit lite motspänstig på senare tid.

Jag kan inte fråga om det är värt det.
Det finns ingen att fråga, ingen annan än jag kan svara på det och jag vet inte vad svaret är.
Jag fortsätter ett tag till.  (Bodil Malmsten)
 

Man ska inte fråga sig varför så mycket. Åtminstone inte när det gäller sitt skrivande. Man ska inte fråga sig om man borde skriva om något annat än det man skriver. Man ska skriva det som kommer till en. Det är det som är meningen. (Soldansarens Eldklotter)

– Det ä´ bar´ å åk  … alltså … bar´å åk

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

Tvättdag i stan

med högar av tvätt att tvätta.

Morgonrunda, middagsrunda 1 och middagsrunda 2 … och så har vi kvällsrundan kvar med StinaFina.

Solen har lyst … men tidvis med sin frånvaro … och så har det regnat  .. och just nu lyser solen igen.

Och det blåser som sjutton.

Mannen stoppar in ett täcke i påslakanet istället för filten som var där. Han frågar om vi skall tända en brasa.

Det är den 10 augusti och redan höstkänning.

Skatan får plocka fram sin favoritvisa igen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

 

 

 

Vi åkte till Stockholm framåt förmiddagen

In the film Ett revolutionsbröllop
Image via Wikipedia

och kom till pappa långt efter hans lunch.  Det är alltid roligt att besöka pappa och alltid har han något kul att berätta, någon liten episod, något minne från sitt långa liv eller någon liten händelse från sin vardag. Den är ju trots allt ganska begränsad nuförtiden och består av lägenheten, matsalen, äldreboendets gemensamma salong och TV-rum  och en liten runda i parken när vädret är OK. Den där rundan gör han bara för att min äldre syster säger åt honom (säger han med ett flin). Nej, har  gör den för att komma ut och få lite frisk luft också.

Bäst trivs han i sin lägenhet.

Där han sover och skriver och  läser mellan måltiderna nere bland de andra i matsalen. TVn har han slängt ut och han lyssnar också mycket lite på radio numera.

Men han läser …

Som sagt.

Varje gång Skatan är där har pappa plockat fram något ur sin bokhylla som han vill att hon skall läsa. Den här gången var det inte en bok utan en tidningsartikel om Gösta Ekman d ä  som Jeanette Gentele skrivit i SvD  i samband med att författaren Carina Burman skrivit en biografi över honom:

I Carina Burmans bok ”Djävulspakten: Gösta Ekmans liv och konstnärskap” får man för första gången en detaljerad genomgång av hela hans karriär.

Och så berättade pappa om vilken fantastisk skådespelare han varit, Gösta Ekman. Själv hade han bl a sett honom i Göteborg 1931. I vilken föreställning framgick inte riktigt. Det händer oftare nu att pappa börjar berätta något och så händer något annat, hörapparaten krånglar, någon kommer in med eftermiddagskaffet osv osv … och så tappar han tråden.

Men vem kan inte göra det?

Tappa tråden mitt i.

Vad var det nu Skatan skulle säga med det här inlägget, förresten? Hmm …

Det kommer hon  uppriktigt sagt inte ihåg 🙂 … annat än att hon har en fantastisk pappa …

Efter besöket hos pappa irrade Mannen, StinaFina och Skatan omkring på Djurgården, drack en svindyr kaffe till en svindyr ostmacka på kaféet (mackan 55 kr, kaffet 25 kr)  på Rosendals Trädgård.  Skatan hade ont i en lilltå så de beslutade att Mannen skulle hämta bilen … men det gick inte. Hela halva Djurgården var avspärrad av någon anledning. Skatan tror att det berodde på att de övade inför kvällens Allsång på Skansen. Den musiken hördes i alla fall över hela nejden. Så Skatan fick halta iväg för egen maskin tillbaka till Djurgårdsbron och bilen.

Sedan åkte de hem …

och lyssnade på Allsång på Skansen. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Pensionerna då?

Berglins ruta fick mig att tänka på pappas svar till ett  försäkringsbolag som berättar att det nu kanske är dags  för honom att börja ta ut sin IPS (Individuellt PensionsSparande) vid sin nästa födelsedag den 2 oktober (då han fyller 99 år)

Tre alternativ gavs och han valde det första … .

1. Jag vill inte att utbetalningarna påbörjas nu utan först när jag fyllt ….. år.

och fyllde i 109 !!   🙂

en uppgift som han förtydligade vid sin namnsignering

Namnteckning

… ……………..

Sten L….

121002-

…önskar sålunda skjuta på utbetalningen.

Då har man framtidstro minsann … (och förmånstagare om ifall att 🙂  ) !

Skatan älskar honom …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det tog hela dagen

att besöka mina bloggvänner och då har Skatan fotobloggarna och gallerilänkarna kvar och några till …

Det tog alltså hela dagen med avbrott för måltider och kisspauser och nyheterna på Rapport. Och en runda till förutom Morgonrundan  med StinaFina (Mannen fick ta de andra)

Hela dagen!

Jösses!

Men det var kul.

Det regnar idag

… och Skatan fastslog för sig själv när hon gick där i regnet på Morgonrundan med StinaFina att idag var det en bra dag för att äntligen besöka ”sina” bloggar, besöka sina försummade bloggvänner som hon inte ”haft tid med” på så länge.

Skatan skulle ”beta av” hela sin långa lista med länkar till vänner och bloggare som hon samlat under rubriken ”I´ll be watching you” och länkarna till  fotobloggarna och gallerierna, kanske kommentera, jo, hon skulle kommentera, sätta ett litet avtryck att hon varit på besök … om än som hastigast …

Det skulle hon …

Och det är vad hon skall göra nu … precis nu … när hon publicerat sin föresats … sitt löfte till sig själv.

Innan något annat.

Senaste nytt

… är inte ens nytt.

Skatan halkar hela tiden på efterkälken.

På efterkälken … hmm … vad är det för uttryck egentligen? På efterkälken mitt i sommaren?

Men så är det i alla fall.

StinaFina och Skatan har gått Morgonrundan. Lite senare än vanligt eftersom det var fest i stugan igår och alla var lite dävna. StinaFina också. Skatan glömde alldeles bort att ta bilder så det finns bara en enda ordentlig och det på oxfilen

som låg färdigmarinerad för grillning. Innan  gästerna hade dykt upp och tagit Skatans uppmärksamhet i anspråk. 🙂

Inga bilder på dukade bord, inga på några gäster, inga på uppradade flaskor och immiga glas och blickar…

Det är ju som om inget rummel har ägt rum överhuvudtaget …

Hade det det?

Uppenbarligen … för den här bilden fanns i mobilen i morse och hur den har hamnat där kan då Skatan rakt inte komma ihåg  … hmm …

Immig så det förslår är den  i alla fall.

StinaFina fick vänta och vänta och vänta

innan alla mattes morgonbestyr var avklarade … men så äntligen bar det iväg …

På Morgonrundan mötte de sedan en … nej inte bara en. Först en … sedan två äspingar, små huggormsungar alltså. Den första trodde Skatan var död så orörlig som den låg där på vägen. Men när hon närmade sig den med sin iPhone i högsta hugg  … (kameran är fortfarande sönder och kommer inte att kunna lagas … fuktskador gör man inget åt för det kostar mer än det smakar) … slingrade den sig snabbt in i gräset men fastnade på bild i alla fall …

Den andra låg på stigen i skogen och som tur var såg Skatan den före StinaFina och som tur var var StinaFina kopplad …

De små liven … äspingarna alltså .. lär ju vara giftigare än de vuxna varianterna …

Nu är det snart dags för nästa runda med StinaFina. Mannen är på fest igen … ute på någon ö … medan Skatan och StinaFina tar det lilla lugna hemmavid.

För Skatan känner sig något ringrostig

Ungefär som den här som hon hittade i en annan skog en annan dag.

Gammal och utsliten och i rostigt sönderfall … men fin ändå på sitt vis … på nå´t vis …

Fast inte hääär förstås