(Ralph Albert Blakelock)
Månpalatset av Paul Auster….skulle få sitt eget inlägg….
Voilà …
Så här beskriver Wikipedia boken inledningsvis….”Paul Auster tar oss med på en trollbindande resa genom tid och rum. En resa som ständigt drivs av sökandet efter tillhörighet, identitet. Liksom i Austers övriga verk spelar slumpen ( det meningsfulla sammanträffandet, min anm.) en oerhört stor roll och Auster blandar, även här, verkligheten med fiktionen.”
men läs för sjutton inte fortsättningen där i Wikipedia för … heeela berättelsen återges… och ”alla hemligheter” avslöjas… och då går ni miste om …. mycket av bokens uppbyggnad och spänning…. och ja … känsla….
Så G Ö R I N T E D E T ….
Jag har inte boken framför mig men… så… jo…
Vi får träffa huvudpersonen Marco Stanley Fogg som växer upp hos sin morbror Victor…flyttar till New York… morbror Victor dör… och en svindlande resa tar sin början…. i sökandet efter sig själv…sina rötter….
Skatan fotograferade bl a denna sida ( understrykningarna är i n t e gjorda i boken, förstås) …. helt utdragen ur sin handling…. och jag tänker inte berätta mer om handlingen… men … som alltid hos Paul Auster…. hittar man det ena filosofiska guldkornet efter det andra… Här resonerar man om astronomi…. och får … en filosofisk betraktelse om människans ”position”…. på denna jord…
”… man inte kan bestämma sin exakta position på jorden utan att referera till en punkt på himlen…”
”En människa kan inte veta var han befinner sig på jorden annan än i relation till månen eller en stjärna.”
”…om vi inte ser upp kommer vi aldrig att få veta vad som är ner. Tänk på det, gosse. Vi hittar oss själva bara genom att se mot det vi inte är. man kan inte stå på jorden förrän man har rört vid himlen…”
Här hade jag skrivit…en låååång egen reflektion…. som bara försvann… vid en tillbakaläsning… förbannade …idiotiska… wp … eller dator… eller…. så var det meningen….
Jag publicerar nu…. går Morgonrundan med SF…. och återkommer…..
Nu återkommer jag…. efter min runda… hmmm.. utefter Nyköpingsån… ääär det inte vackert…?
… och har totalt glömt bort …dels vad jag skrev…dels egentligen vad jag ville säga just nu…
Mamma sa alltid att människan är 90 % arv och 10 % miljö… Själv tror jag att man är 10 % alldeles ”sig själv”… stjärnstoff…, 20 % miljö och 70 % arv… och att man alltid … därför…. vill lära känna… åtminstone veta om…. sina rötter, sitt biologiska arv. Inte bara för biologin, sjukdomar o s v som kan ärvas… utan för kynne, karaktär… anlag…Som adopterad har man ”rätt” att få veta sitt ursprung (om det går att få veta det… ) och jag är innerligt tacksam att mina föräldrar aldrig har ”hymlat” om detta utan berättat så mycket de kunnat… och se´n var det upp till oss…

I söndags var det varmt och skönt i Örebro… heeela familjen var ute i trädgården och jobbade och myste i den sköna solen… 
….
…när 


… mötte mig bilden av Koltrasten… jag såg bara Koltrasten… inte att det var en olivolja… bara den… Koltrasten…

(Det är förstås Majsan som tagit båda bilderna… förstås… Skatan har aldrig varit i Nepal eller på sååå höga höjder)
(…men den här har Skatan knäppt på sin vandring Bad Goisern – Hallstatt på Solenleitung) 



