”Det är roligt, gripande, tänkvärt och inte så lite pinsamt emellanåt. Som en förtätad och tragikomisk ingång till Amos Oz författarskap fungerar ”Rim på liv och död” alldeles utomordentligt” . ..

skriver bl a Erik Löfvndahl i sin recension i SvD den 26 februari 2009…

Jag vet inte det ..jag… 

”Den är på en gång stram och irriterande, skriver Steve Sem-Sandberg.” (DN 26 februari 2009)

Ganska så irriterande tycker Skatan… men en bok som hon säkert måste läsa flera gånger för att ”komma in i” och förstå … upptäcka alla undermeningar och skikt…

”Detta är ingen vanlig bok, det är en exceptionell bok. Det är en bok om hur en bok föds och om hur en bok skrivs. Det är en bok om skrivprocessen. Och jag vet inte om läsarna kommer att finna det lättsmält, svårt, märkligt, lockande eller motbjudande att läsa en bok om hur en bok skrivs.” (Amos Oz) 

Så nu har Skatan skrivit ner mer text om vad recencenter och författaren Amos Oz själv anser att boken handlar om… och omdömen om den…. 

Så nu får jag väl ge mig i kast med den själv….

Ytligt sett handlar den lilla boken… för det är en bok av ett mycket litet format, 118 sidor… om en författare som håller en föreläsning och innan föreläsningen väntar på ett café och börjar fantisera om människorna omkring sig… ge deras kroppar så att säga ”liv och berättelser” som författaren själv tycks hitta på. Verklighet och fantasier blandas på ett sätt så att man har svårt att ”hålla isär” …. och det är väl det som är meningen….T o m när den namnlöse författaren står där uppe på podiet och skall eller t o m hålller sitt anförande väljer han ut personer ur publiken att fantisera om… samtidigt som han kan tänka …

”Varför skriver du egentligen? Och för vem? Vad är ditt budskap, om du har något?”

Ett rikt persongalleri utkristalliseras … personer som finns i det verkliga livet… men som också har givits sina personligheter av ”författaren”… 

Vi får följa författaren under denna kväll och natt… tillsammans med dessa verkliga gestalter som också givits  andra ”liv”…. andra än deras verkliga… genom ”författarens”  fantasiskapande ögon…kanske inte….

Så… förvirrande…

Den viktigaste personen vars diktsamling givit boken sitt namn… nämns bara i förbifarten. Men författaren tycks ha fastnat rejält för denna poet som skriver patriotiska dikter… Det är en poet vid namn Tsefania Beit-Halachami som jag faktiskt inte vet om han har funnits  ”i verkliga livet”  eller ….

”Klokast av alla är dåren/den vise kan sakna sans./Lyckan har nära till tåren,/fast livet bjuder till dans.”

… och vår författare låter diktrader,skrivna av denne Beit-Halachami  accompanjera hela berättelsen…. om livet och döden…

Skatan ger boken 3 (tre) skator.

Så besvärlig… att jag måste läsa den på nytt … tror jag… kanske… om jag orkar… 

Den handlar ju …förutom om livet och döden… om skrivandets, författandets svårigheter och våndor… och det är ju det jag sysslar med ….vill syssla med… på mitt ”ringa” plan…orden… det skrivna ”budskapet”… 

Bredvid mig här ligger långt mer lättillgängliga böcker…som jag läst, läser om, bläddrar i… men det är ju handböcker och inte en roman… om så mycket mer än … ja, just det … än om hantverket. 

Joyce Carol Oates: En författares övertygelse  LIV HANTVERK KONST

Elizabeth George: Skriv på!  En handbok i skrivandets konst

Göran Hägg: NYA författarskolan

                                                                         (Ralph Albert Blakelock)

Månpalatset av Paul Auster….skulle få sitt eget inlägg…. 

Voilà …

Så här beskriver Wikipedia boken inledningsvis….”Paul Auster tar oss med på en trollbindande resa genom tid och rum. En resa som ständigt drivs av sökandet efter tillhörighet, identitet. Liksom i Austers övriga verk spelar slumpen ( det meningsfulla sammanträffandet, min anm.) en oerhört stor roll och Auster blandar, även här, verkligheten med fiktionen.”

men läs för sjutton inte fortsättningen där i Wikipedia för … heeela berättelsen återges… och  ”alla hemligheter” avslöjas… och då går ni miste om …. mycket av bokens uppbyggnad och spänning…. och ja … känsla….

Så      G Ö R  I N T E  D E T ….

Jag har inte boken framför mig men…  så…  jo… 

Vi får träffa huvudpersonen Marco Stanley Fogg som växer upp hos sin morbror Victor…flyttar till New York… morbror Victor dör… och en svindlande resa tar sin början….  i sökandet efter sig själv…sina rötter….

Skatan fotograferade bl a denna sida ( understrykningarna är  i n t e  gjorda i boken, förstås) …. helt utdragen ur sin handling…. och jag tänker inte berätta mer om handlingen… men … som alltid hos Paul Auster…. hittar man det ena filosofiska guldkornet efter det andra… Här resonerar man om astronomi…. och får … en filosofisk betraktelse om människans  ”position”…. på denna jord…

”… man inte kan bestämma sin exakta position på jorden utan att referera till en punkt på himlen…”

”En människa kan inte veta var han befinner sig på jorden annan än i relation till månen eller en stjärna.”

”…om vi inte ser upp kommer vi aldrig att få veta vad som är ner. Tänk på det, gosse. Vi hittar oss själva bara genom att se mot det vi inte är. man kan inte stå på jorden förrän man har rört vid himlen…”      

Här hade jag skrivit…en låååång egen reflektion…. som bara försvann… vid en tillbakaläsning… förbannade …idiotiska… wp … eller dator… eller…. så var det meningen….

Jag publicerar nu…. går Morgonrundan med SF…. och återkommer…..  

Nu återkommer jag…. efter min runda… hmmm.. utefter Nyköpingsån… ääär det inte vackert…?… och har totalt glömt bort …dels vad jag skrev…dels egentligen vad jag ville säga just nu…

Mamma sa alltid att människan är 90 % arv och 10 % miljö… Själv tror jag att man är 10 % alldeles ”sig själv”… stjärnstoff…, 20 % miljö och 70 % arv…   och att man alltid … därför…. vill lära känna… åtminstone veta om…. sina rötter, sitt biologiska arv. Inte bara för biologin, sjukdomar o s v som kan ärvas… utan för kynne, karaktär… anlag…Som adopterad har man ”rätt” att få veta sitt ursprung (om det går att få veta det… ) och jag är innerligt tacksam att mina föräldrar aldrig har ”hymlat” om detta utan berättat så mycket de kunnat… och se´n var det upp till oss…