… som om jag nå´nsin hade trott det…
Nej, jag är inte ensam om att gilla Bodil Malmsten… det gör bl a Soldansaren också… och naturligtvis många många fler…
Hon är smart hon Bodil… med sitt Greta Garbo-sätt, sitt tillbakadragna liv… fastän hon ju förekommer i media då och då… vet man ju inte… riktigt… vem hon är… men smart….är hon. Deet vet man i alla fall….
Inget för Skatan att ta efter… eftersom min natuuur är att…. vika ut mig… fast inte bildligt…. förstås…
… innan han for iväg… till Stockholm och vidare till Österrike … igen…
Nu sitter Kurre Kurt där och kikar upp mot sin skogskompis björnen Björn… som ju inte är riktigt riktig … fast …nästan ….
… och under björnen Björn har vi vår Robert Högfeldts-tavla på en naken dam i röda skor som tar sig en rökpaus… på en krokodil…
Women-power…
… innan han for iväg… till Stockholm och vidare till Österrike … igen…
Nu sitter Kurre Kurt där och kikar upp mot sin skogskompis björnen Björn… som ju inte är riktigt riktig … fast …nästan ….
… och under björnen Björn har vi vår Robert Högfeldts-tavla på en naken dam i röda skor som tar sig en rökpaus… på en krokodil…
Women-power…
Jag hade ju bara fyra punkter… så jag tog det lugnt och åkte inte upp förrän med 10-tåget… var kvart över 11 i Stockholm…. promenerade till Sveavägen och Veckans Affärer för att äta lunch med Syster Yster…vilket vi gjorde… jättegott… kyckling eller lax, bulgur och allehanda sallader…
Se´n inhandlades lite hostmedicin till pappa. på apoteket.. och så iväg…
Så här såg min lista ut…. men pappa kom först och där stannade jag en timme…
Sen tog jag T-banan till Östermalmstorg och Storgatan… massor av folk så jag hann helt enkelt inte vänta på mina skoinlägg… Till på köpet hade jag fått skoskav på bååååda fötterna så jag var tvungen att köpa ett par nya skor… präktiga sådan som inläggen fick plats i…
Utan skoinlägg och nya skor haltade jag Storgatan fram till Styrmansgatan och The Healer… som rådbråkade mina stackars ben…och min fot… och knådade mig lite här och där… för att inte tala om den avslutande stretchingen…Jösses…
Tillbaka till affären med skoinläggen…. kö… inte klara…. när jag försökte höra mig för snäste en gubbe surt att det minsann inte bara var jag som hade tid att passa…. Sket i inläggen… Nej det gjorde jag förstås inte bildligt… men hade inte tid att vänta för min tandhygienisttid närmade sig med stormsteg…. eller med vindens hastighet… elller hur man nu säger….
Fortfarande haltande och stapplande i mina skavsårsskor… hann jag nätt och jämnt in på toaletten för att borsta av tänderna inför besöket… Och det … besöket…var minst lika plågsamt som…. hos The Healer…. laserbehandlingen ilade i tandhalsarna … tortyr…
Och så missade jag tåget hem som jag haade tänkt ta … bara för att jag måste tillbaka och hämta de nyinköpta skorna med inläggen….
När jag kom hem var Mannen på väg till Stockholm (och Österrike) och jag gjorde tidigare kvällsrundan med SF….
Det regnade.
Nu skall jag tidigt i säng….
Aldrig mera en agenda med så´n liten marginal…. säger den trötta Skatan…
Sov gott så småningom!
Så nu om några timmar tar jag morgontåget till Stockholm. Solen lyser hääär från en klarblå himmel… men man kanske ska ta med paraplyet… för säkerhets skull… Tyckte det såg lite skumt ut i prognosen.
Det kändes stort… att läsa upp fyra punkter som står uppskrivna i min kalender för den 11 maj. Den är ju inte så välfylld …. numera… med ”måsten”… så det känns lite kul…
Ha en bra måndag på er alla… juniorer som mittemellan och seniorer… 🙂
Skatan kramar ju om er… allihop… när jag kommenterar era kommentarer…
Kanske gillar inte alla att bli omkramade…
Det är ju det här med närhet…. inte alla vill… ”komma för nära”….
Men jag menar inget illa… jag ääär den där ”fysiska personen” som gärna taaar på folk…och fä…
”Det lyckade tandläkarbesöket resulterar i en tanke – jag trivs inte i staden där jag bor men jag ska vara glad att det är i Frankrike och inte i Sverige. Bodde jag i Sverige skulle jag inte våga skriva om min svenska tandläkare, grannarna, personalen på posten eller damen i tidningsaffären.
Någon skulle kunna ta åt sig, bli sårad eller smickrad på ett felaktigt sätt.” (Bodil Malmsten)
… precis så här känns det ju… som….
”Någon skulle kunna ta åt sig, bli sårad eller smickrad på ett felaktigt sätt.” (Bodil Malmsten)
Detta har jag skrivit bara för att jag har varit ute i trädgården och rensat ogrääääs i min ansvars-rabatt… där inte jag själv har kunnat ”sätta ribban” så att säga… vad som är fööör mycket ogräs… och vad som kan ”gå an”….
Bara därför….
.. vilket inte alls känns bekvämt… men… jag har glömt elsladden i Skåne… Den är på väg per post… men tills dess får jag stå ut med köbildningen till huset enda dator. Mannen använder sin dator nääästan lika mycket som Skatan… så antingen är den upptagen… eller så står han bakom ryggen på mig… och väntar…
Så är det….
Men jag är hemma igen… efter mellanlandningen i Wittenberg (inga storkar i sikte… kanske ett litet fitt huvud som stack upp ur boet … men…inga storkar flaxande eller sittande ovanpå…)
I Skåne hann vi t o m med en ryttartävling i Sösdala utanför Hässleholm på hemvägen… Ida var med med sin Charity (Hon har fixat en ny blogg i WP med hjälp av Skatan-Mormor… För ett besök är det bara att blippa på länken här eller på Ida i min blogroll…)
Jag imponeras verkligen av hennes förmåga. Hon har själv ridit in sin Charity och är på god väg att få börja tävla ”på riktigt”. Nu är hon med i tävlingen … men som unghäst-ekipage… tills hon x antal gånger ridit runt felfritt inom maxtiden. Det vaaar bra nära…
… sjöar, berg och hav… städer och byar… skogstjärnar och röda stugor… förstäder och städer… ja… hem…
”Det finns ingen väg tillbaka, varken för familjen Tejp eller mig.
Och tur är det.
Tillbaka vet man ju hur det är, tråkigt och passé men bara vi tar oss igenom det krisiga nuet så har vi hela livet framför oss, jag och familjen T.”
…. skriver Ni vet vid det här laget vem det är …
Och det, det är ju en helt annan sak. Spola tillbaka livet… det gåååår ju inte.
”Och tur är det.”
I alla fall är väskorna packade… det mesta är inknölat i bilen. Mannen har nämligen inhandlat backar med öl (Gösser) och viner (allehanda) för sommarens alla fester och begivenheter. Så det blev till att ”knööö” in det andra…
På väääg…..
(Foto: Patrik Leonardsson)
… såvi har sysslat med lite annat än vandring… Ja, Morgonrundan och middsgsrundan …och rundorna… kommer man ju inte ifrån… men annars har jag läst en del… och tagit fram mina penslar och målat…
Det blev en skiss… eller vad jag skall säga … av en viss hund…
Så… jag efterlyser om matten kanske känner igen sin jycke… och … i så fall kan ge lite tips om karaktärsdrag… som jag missat eller så….
Skatan anser inte jycke-porträttet färdigmålat…. det är under arbete… så att säga…
Annars…
Ja, vi blev bjudna på lunch av Brigitte på Sisi-restaurangen i residens Elisabeth… och sedan lite ”shopping” i sista minuten…
I morgon bitti… tidigt tidigt bär det iväg hemåt igen….
… skall heta
De från norr kommande leoparderna berättar hon i sin blogg Finistère…
Vilken titel… …
Och vilket resonemang… omkring den…
… säger att man säger att Bloggen är död… eller ligger för döden eller vad man nu säger…
Är den???
Skatans tankar tänker då åtminstone inte sluta tänka…. tänker ni?
Vi gick upp genom skogen en bit… för att sedan dra oss nedåt mot Hallstattersee och gick längs med den… kanske för sista gången … denna gången i Österrike…
Det blir alltid lite vemodigt och ”sentimentalt” när vi skall åka hem igen… och lämna sjöarna och bergen och bygden. Nu kommer vi inte att komma tillbaka… förrän till hösten nå´n gång…
Vi väntade på Willi 
..och Robert 
…som kom bilande upp från Kroatien och Zadar… där de varit nere och skött om sina båtar i en ny marina ute på en av de större öarna utanför …Willi har varit nere så länge som två månder … ovanligt länge…men det hände en förskräcklig olycka när han höll på att måla underifrån och båten stod på stöttor.. en av stöttorna vek sig… hela båten välte, rodret gick naturligtvis ”kaputt” och det blev ett stort hål. Men det värsta av allt var att hans medhjälpare och kompis Savo blev skadad. Som tur var fick han inte båten över sig… då hade han inte bara blivit skadad…men han fick sig en knuff och föll och bröt revben och , ja, vad mer vet jag inte men … fick ligga på sjukhus några dagar…
Nåväl.
… som vanligt blev det fullt hus hos Brigitte… som älskar fullt hus… Hon lagade förstås som vanligt maten till gänget 
…medan Willi visade oss ..
…sin ”nya” båt… den ”nya” marinan där både Willis och Roberts båtar numera ”huserar”..på sin laptop.
När Frans… en nattgäst till hos Brigitte… dök upp… var det mat… italienska delikattesser som Frans tagit med… till förrätt, kycklingklubba, broccoli (till Skatan), smörrullade små potatisar och stor sallad… Alla åt och drack… och drack (inte Mannen som skulle köra oss hem förstås) och åt…. till långt framåt kvällen… då Mannen och StinaFina och Skatan bröt upp och for hem till sina sköna sängar…efter ännu en lättjefull dag… rik på samtal och vänskap och … mat och dryck…
Efter Sonat till Miriam… lyssnade vi på Michael Connellys Fallet avslutat en av hans Harry Bosch-deckare…
en mycket mycket mycket spännande sådan. Michael Connelly är en mästastare att psykologiskt bygga upp sin intrig… denna gång om ett 17 år gammalt fall med politiska inslag. En sjuttonårig flicka försvann och hittades mördad. Hon var av blandras… vilket man trodde hade sin betydelse… MC beskriver ju också polisarbetet och byråkratin… och ja… människotecknar… på sitt fantastiska sätt… Om ni aldrig läst något av Michael Connelly tidigare har ni mycket bra… ja fantastiskt framför er… säger Skatan, som aldrig läste en kriminalare eller deckare eller vad de nu heter… för bara något år sedan… Fallet avslutat får fyra (4) skator av fem.
Lyssna på deckare när ni kör bil…. Allt går som en dans…
På kvällen i Weissenfels läste jag klart Bodil Malmstens bok Sista boken från Finistère. 
Mina bloggvänner vet mitt ”förhållande” till Bodil Malmsten. Jag fullständigt avgudar henne (hon skulle ”ramla av pinn” om hon visste det) Men jag avgudar ju inte henne utan ”jaget” i hennes böcker om livet i Finistère… och det ”jaget” är ju faktiskt inte Bodil… fast lite..Bodil. Det är i alla fall hon som håller i pennan… eller trycker på tangenterna.
Handlingen i boken avslöjas helt och hållet genom titel…Sista boken från Finistère. Inte så mycket att orda om. Bodil… eller Jaget lännar sitt älskade Finistère … för Nantes … av icke känd anledning och sjunger ”svanesången” på sitt omisskänliga sätt…
Oj.
”Konstruerat och forcerat? Nej, faktiskt inte. För Bodil Malmsten har en enastående förmåga att förvandla motsägelsen till självklarhet, med hjälp av sin uppenbarligen osvikliga språk- och formuleringskompass.” (Paulina Helgesson SvD) Fyra (4) skator av fem.
På nervägen lyssande vi först på Sonat till Miriam … av Linda Ohlson 
, som debuterade sent i livet medNu skall jag sjunga dig milda sånger… som Skatan tyckte väldigt mycket om.
Sonat till Miriam skulle jag ha läst… bläddrat blad för blad och läst… inte lyssnat på i en bil. Pär Myrberg a r t i k u l e r a r dåligt, hans röst stiger och sjunker och ”inlever” och jag hade fullt sjå att lyssna på vad han berättade ..läste … istället för att få in …vad orden sa…. medan vi susade fram genom Tyskland.
”I sin nya roman Sonat till Miriam skriver Linda Olsson om en man utan förflutet, eller med ett tillrättalagt förflutet som han försöker tränga igenom för att se vad som egentligen hände med hans anhöriga. Och för att förstå vem han själv är.” (Magnus Eriksson SvD)
Och just genom att den handlade om att ”hitta sig själv genom att hitta sina rötter…” som ju är något som Skatan själv har ägnat sig åt genom åren… grep den tag i mig mer och mer … allt eftersom.
Boken är mycket ”kvinnligt” skriven, några kanske skulle säga sentimental. Men den grep mig… om inte helt och hållet (kanske p g a att jag lyssnade på den i stället för att läsa den). Tre (3) Skator av fem.
Jo.
… och så håller jag på med Richard Ford: Som landet ligger…. och vi lysnar på en Arne Dahl-deckare i bilen.
I sinom tid kommer jag att ”beta av” mina omdömen om varje enskild bok… Så nu vet ni vad ni har att vänta.
PS! Min bloggvän IKA har ”omformat” sin blogg Mellan tid och rum till en ”bokblogg” med författarporträtt, lästips m m. Värt ett besök kanske! DS
”Det kanske, ve och fasa, är JAG? Som inte kan acceptera…utan söker perfektion? Som ju inte finns. Någonstans.
….Allt handlar om acceptans, hörde jag mig själv säga...” (Rachel Mohlin i DV nr 6, som jag fick av Syster Yster Nickan idag)
Kanske gäller det skator också… Jag kanske skulle ha tackat och tagit emot de där …. hm… vitsvarta fåglarna..som skator… ändå?
Det finns ingen perfektion. Acceptans….. Sug på det…
”Det kanske, ve och fasa, är JAG? Som inte kan acceptera…utan söker perfektion? Som ju inte finns. Någonstans.
….Allt handlar om acceptans, hörde jag mig själv säga...” (Rachel Mohlin i DV nr 6, som jag fick av Syster Yster Nickan idag)
Kanske gäller det skator också… Jag kanske skulle ha tackat och tagit emot de där …. hm… vitsvarta fåglarna..som skator… ändå?
Det finns ingen perfektion. Acceptans….. Sug på det…
