… Nej det är ingen vanlig dag… för det är StinaPinaFinas födelsedag…
Hurra Hurra Hurraaaaa
Tänk, jag höll nästan på att glömma… SPFs födelsedag… och inte har jag inhandlat några presenter… Det får bli senare… Ett gott tuggben..eller…
Men först blir det en extra-lång (vädret säger så 🙂 ) Morgonrunda.
…. nu när klockorna är framdragna en timme….
Jag ser som i dimma…. men det har jag gjort länge. I förra veckan var jag och provade ut glasögon som jag skall bära heeela tiden. Mina läsglasögon var t o m inte tillräckliga för läsning. På det opererade gråstarrsögat såg jag klart, inte dubbelt… men har ett ganska kraftigt brytningsfel. Det oopererade hade jag, förutom dubbelseende och brytningsfel, mycket mycket sämre syn är på det andra….
Dert var det … ”fait á compli” , klappat och klart, färdigt… och…så var det då bågarna.
Skatan har alltid tyckt om runda bågar och samtidigt skulle jag vilja ha lite ”färg” i ansiktet… och kombinationen var inte lätt… Idag får jag veta om de ”ganska” runda brillorna tillverkas i nå´t klatschigt…
Annars fanns det ett par bågar från Dior… som Mannen föredrog… absolut… tyckte de var mer ”all round”.
Men …när det är riktigt fest… tar jag helt enkelt inte på mig mina glasögon… Det har ju gått hittills att se lite ”dimmigt”… och billigare blir det också… för värdarnas eller min egen vinnota…
Tänk… nu hör jag Koltrasten… i möööörkret… Koltrasten…
Margith… Vad skulle du tyckt?
Hälsade på ”min” författare (fast hon har en så´n integritetet så hon är naturligtvis inte någons…men i alla fall). Hon kan blanda… hon Bodil… skratt och allvar… nonsens som inte är nonsens utan djupsinnigheter i förklädnad… och nu fastnade jag för ett inlägg som ni helt enkelt måste bläddra er ner till…. Det heter Down in the hole…
…En tidig morgonhälsning (tre och sexton piip) från en trött Skata som väntar på att medicinen skall ”taaa”… Sov ni vidare gott i era rosendrömmar!
Ja ä in´t bittäää…. eller missundsam…. nej inte ens avundsjuk…. jo… liite avundsjuk…
Mymlan går i täten… som vanligt… Nu med en lång lång kedja av Sånger till friheten… och Skatan väljer en kanske inte precis Frihets-sång men … ändå…
The show must go on… som jag tycker trotsigt möter allt… och ”vi ger oss aldrig”- känslan… och så älskar jag Mercury..
… har Skatan ännu en gång, ännu en vår… dippat ner i den här satans melankolin som jag försjunkit i se´n urminnes tider… både höst och vår….
Men i år skall jag tampas med den… utan ”lyckopiller” trots att jag har blivit ännu tjockare… se´n jag slutade ta dem. Jag äääter mer nervöst nu… om man så säger…
Det verkar onekligen väldigt självupptaget, egoistiskt m m ego… att bli på det här viset… likgiltig och ledsen… och gråtmild…
Men jag kan inte hjälpa det… rå för det…
Nu kämpar jag med att känna t i l l i t… till livet och vad det bär med sig…ja, allt vad det ordet står för för mig…. (Loll gjorde mig uppmärksam… och det är jag henne evigt tacksam för)
Och… nästa vecka är det påsk… Och… vi skall träffas nästan allesammans hos Örebroarna… Finns det hjärterum så finns det stjärterum…
Och Chang och Mott skall få en liten tös framåt sensommaren…. eller en liten grabb. Man kan ju aldrig vara stupsäker…
Och t o m Skåningarna …. gör sig fria från sina hästar… några dar och kommer till Örebro….
Och Nickan och faster…Stora E…
Och Skatan har nu frisyr… som… när den ”slår ut” och blir lite längre kommer att se ut som Beatles-pojkarnas eller Mando Diaos frisser…
Så… nog finns det saker att rycka upp sig för… alltid…
… till Lilla Provence… ett landskap och provins väääl värt ett besök.
Finns även till höger i min blogroll… för framtida besök i den lilla butiken… eller hos Sari…
har denna kvinna gående hos sig… och hon fortsätter och fortsätter att gå… bara vi hjälper till
Hon går för att uppmärksamma Bröstcancer… hon går jorden runt …. för livet…
Jag hinner inte mer än hem och öppnar tidningen… så blir jag så in i h-e förbannad och upprörd…
Försökte hitta den lilla artikeln på nätet men just den fanns inte på SvD:s nätsajt… 
Jag citerar: Hallå där! på sid 6 i Svenska Dagbladet av den 3 april 2009…skriven av Sofia Strandberg.
”Jenz Kjellberg kan förlora sin a-kassa på grund av att han bloggar gratis på Smålandspostens nätsajt.
Hindrar bloggandet dig från att jobba?
– Absolut inte. Jag står till arbetsmarknadens förfogande 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan och kan ta vilket jobb som helst. Bloggar gör jag på min fritid, men uppenbarligen har du ingen fritid som arbetslös.
A-kassan vill att du ska redogöra på stämpelkortet hur mycket tid du lägger ner på bloggen.
– Ja, och sedan ska tiden dras av från ersättningen. Det är fullständigt absurt. Bloggen är ren hobbyverksamhet och terapi för mig.
Vad händer nu?
– Jag bloggar vidare. Vill a-kassan bråka med mig så tar vi det då. ”
Ääär det klokt eller äääär det klokt? I samma tidning kan man läsa att regeringens jobbpolitik är underkänd…
Det handlar inte om hur mycket pengar arbetsförmedlingarna får ytterligare.. Allt handlar om vilken kompetens handläggarna besitter… vad man prioriterar… och hur man överhuvudtaget jobbar. Jagar man blogggare som på sin fritid gör nå´t vettigt…eller …. b e k l ä m m a n d e….
Beklämmande.
När jag flyttade till Nyköping hade jag sagt upp mig från en sekreterartjänst i Stockholm och hade en karens på 45 dagar innan jag fick någon ersättning från min a-kassa. Min handläggare frågade varför jag sagt upp mig… jag kunde väl ha pendlat… det finns inga jobb… om ett halvvår måste du söka jobb i Norrköping, Katrineholm, Stockholm… om ett år måste du söka lämpliga jobb i Norrland eller Skåne… Det är bara att flytta….
Ja ja…
Det tar en dryg timme att resa till Stockholm… Jag var då 60 år… att pendla minst 2,5 timmar varje dag… Kände inte för det… och
Jag var helt lugn…
… jag hade ju i alla fall en a-kasseersättning, pensionsgrundande… och stod till arbetsmarknadens förfogande…
Jag var helt lugn…
En vän hade också varit arbetslös sedan 2000 … deltagit i en massa meningslösa kurser… varit skolmormor/morfar eller vad det heter…gjort allt vad handläggaren förelagt honom/henne… en två, tre jobb eller så…kanske fem… som hon/han pliktskyldigast sökt men inte fått…
Min vän är fortfarande arbetslös eller har aktivitetsstöd eller …. vad det nu kan heta… I alla fall pensionsgrundande ersättning tills hon/han fyller 65 år… Han/hon har fått en ny handläggare som han/hon inte ens har behövt träffa personligen… de har bara haft telefonkontakt….Många bäckar små… även om de är små… är de pensionsgrundande…
I och för sig bloggar han/hon inte… men har andra fritidssysselsättningar…
Själv var jag så infernaliskt urbota dum… att jag inte utnyttjade systemet… till max… Då hade jag också haft en pensionsgrundande inkomst…
Jag ångrar mig bittert….
Så här blev det för mig.
Jag skickade ut ett cirkulärbrev där jag erbjöd mina tjänster och av cirka 20 kanske …fick jag 2 napp… Ett av dessa napp anställde mig.
Arbetsförmedlingen hade inte gjort ett skiiiit…. under tiden…
Jag började glad i hågen. Efter en veckas arbete bröt jag fotleden… en svår fraktur, som jag fortfarande har men av… Min arbetsplats bestod av min chef… och så jag som sekreterare. I två månader arbetade jag så gott det gick hemifrån… men det gick ju inte i längden…. rent moraaaliskt alltså…. Min chef hade verkligen inte råd… så jag sa upp mig…
Detta var fel nummer 1. Jag skulle naturligtvis ha bett min chef säga upp mig… men då skulle hon inte ha kunnat anställa någon på x antal månader eftersom lagen är så… OM hon hade sagt upp mig kunde jag fått a-kasseersättning efter bara en vecka… pensionsgrundande… Men inte ens efter 45 dagar tog jag emot a-kasse-ersättning (fel nummer 2). Jag stod ju inte till arbetsmarknadens förfogande… Även om jag visste att jag aldrig skulle få ett jobb om jag inte satte till klutarna SJÄLV… så ville jag inte utnyttja ett system med stora luckor… Jag var såååå moralisk och korrekt….
Herre min je…
Visserligen är jag gift med en man som har det bra ekonomiskt ställt… Men vi har alltid haft skilda ekonomier… och nu.. när mina pengar börjar tryta… aktiemarknaden är vad den är… inget inflöde… och u r u s e l pension som deltids- eller halvtidsarbetande småbarnsmamma som jag var, nytt pensionssystem som inte längre tittar på de åren man har haft högst inkomst utan slår ut… så…
Skit!
Mannen fattar ingenting…. (jag har blivit den gamla typen av lyxhustru/hemmafru som får ”hushållspengar”)… och han fattar inte alls… n å g o n t i n g….
Ja ä int´bittää… nej nej… int´ä ja bittää int…
Det som var droppen…. var jakten på den här arbetslöse bloggaren… Jenz…
Skatan slog ihop vingarna och föll ned på sidan och somnade… som klubbad… så där vid 7-tiden igår. Jag har alltså sovit i 12 timmar…
Nu väntar StinaPinaFina… otåligt… hon har verkligen blivit en otålig dam… och en aaning högljutt…. på Morgonrundan. Kommer kommer….
PS, Jag såg att det redan är + 19 grader i Bad Ischl och sol… Här har vi sol … hurraaa… men bara + 3 …
PPS: Neej tänkte väl det.. Det är faktiskt bara + 5 grader i Bad Ischl och sol. Ischl leder med bara 2 grader… Det måste ha varit det gamla gårdagens mätning som stod kvar…
Är inte det ett TV-program… men nu är det så i alla fall
att jag, Skatan, äntligen är hemma till en gigantisk tvättkorg som just fyllts till randen, till meterhög brevbunt och en del tidningar eftersom vi är några dagar ”sena”, till inkassohot och avvärjande telefonsamtal… till trädgårdssysslor och … sooolen.
I går… 1:a april trodde jag ett tag att jag skulle bli tvilling-farmor. Min tvilling-son rapporterade från Falun och ultraljudsundersökning på Mott… att jo.. det skulle bli två. Jubel och hurra-rop… se´n lite eftertänksamt mummel om att det skulle bliii jobbigt. Det måste ni ställa in er på…
April april din dumma sill… jag kan luuuura dig vart jag vill.
Jag har alltid varit väldigt lättlurad och godtrogen.
Det kommer i alla fall med 95 % säkerhet bli en liten tös… Som också som andranamn verkar få mitt andranamn … Kristina…
Skatan kom just från byn (= Åhus), där jag varit hos frissan och klippt och färgat håret. Nu ser jag ut som en av Beatles-pojkarna i huvudet när de hade mycket lugg och en kallufs men inte ner över öronen… eller en Mary Quant-frissa kanske man skall säga. Mycket 60-tal i alla fall. 
Det blev snyggt tyckte t o m Skatan som annars är väldigt självkritisk… och sällan nöjd när det gäller håret…
Innan frissan var jag och Mannen i Yngsjö skola i Jo-Jos klass och lyssnade. De hade geografi och man svängde direkt över från Nordamerikas till Österrikes… vilka länder som gränsade, styrelseskick, etc etc… Det är en helt underbar skola… liten och överskådlig… hela skolan har väl ungefär 45 elever så lärarna kan alla till namn, vet var de bor… hur de har det. De äldre blandas på ett naturligt sätt med de yngre…
Får se hur länge den skolan får vara….
I kväll skall vi fira Ida, som sagt. Hon har bestämt maten. Det blir paella. Ida läser spanska i skolan och är mycket för allt spanskt…. men paella ääär ju gott tycker jag med….
Två långpromenader har StinaPinaFina och Coco fått idag redan… Snart blir det en tredje eftersom vädret är så skönt…
… fuktade kinden när StinaPinaFina gick vår Morgonrunda … men när vi gått genom furuskogen i Furuboda och gick längs stranden låg dimma och dis över vattnet. Det kan ju båda att det blir en fin dag så småningom…
Tranorna gör en mellanlandning här och ”tar sig en svängom”. Man hör dem och svanarna som drar norrut….
(Stefan Hage… om jag kan tyda signaturen rätt… har tagit fotot)
Det är vååååår…. och 1:a april… så …man får ju vara beredd på bakslag…
… och egentligen inte heller Yngsjö… utan Furuboda… ännu lite mer söderut från Yngsjö… 
Så det kan bli…
Nu är vi i alla fall här… lyckligt framme på delmålet där vi stannar några dagar…
I morgon går Morgonrundan längs stranden… även om det skulle blåsa småspik…
… nu är det bara en snabb Morgonrunda med StinaPinaFina och frukost. Se´n bär det iväg via Erlangen (där vi lunchar och hämtar nya glasögon till Mannen), Wittenberg, där vi övernattar som vanligt. Undrar just om storkfamiljen har börjat jobba på sitt bo?
Sista mars tar vi färjan hem till Sverige och ….våren och solen. Jag har iiiinte för stora förväntningar på vädret (heter detta uttalande understatement på engelska?) .
Som vanligt kommer vi sena kvällen till Karin & Co i Vittsjö där vi bor kvar… kanske två nätter … för att också hinna fira en blivande 15-åring (Ida fyller den 7 april) … om det passar osv osv….
Sååå… på torsdag… om stjärnorna säger så… låser vi upp dörren i Villa Skogsberg igen….
Schweden! Jetzt kommen wiiiiir……
Så här skrev Bodil Malmsten i sitt senaste inlägg… i sin blogg… som jag härmed kommenterar… i min blogg..
Bodil! Tick tack… tiden bara går och går och vi kan ingenting göra. Jag vill inte heller bli äldre… inte en dag… men jag vill inte dö just nu… här och nu… eller i morgon. Så… hur skall det gå till… I morgon är en annan dag… och nästa dag, en annan dag… och vips är jag hemma och då är det en annan dag… och jag är tre, fyra da´r äldre … si så där. Inget att göra åt. Kram!
(Målningen är förstås målad av Salvador Dali… förstås)
Det är alltid så när det närmar sig… då vill man förflytta sig med blixtens hastighet… och vara hemma igen … på studs…
Trots att en son av Goisern, Bad Goisern… Hubert von Goisern…. denne förkämpe för fred och frihet…. genomsyrar ”mitt” Österrike och jag känner mig ”nästan” lika mycket hemma här så…
väcker min älskingslåt….
Så … adjö Österrike och Bad Ischl, Bad Goisern, Hallstattersee…. till nästa gång…
”Dann will i endlich wieder hoam
will zu mein buam, will zu meiner kloan
mechat g’spuern a hand von dir auf mir ” (Hugo von Goisern ur Wieder Hoam)
… fritt översatt av Skatan…
Då… vill jag äntligen hem igen,// vill hem till mina träd, hem till min klan, // och mest av allt till känslan av din hand på mig…
Jag säger fortfarande inget… så har jag ingenting sagt….
Men … tröstlöst…
