Klockan är 02:58 … piiip. Så ni kan nästan förstå vad ni har att vänta i det här inlägget.
Lösryckt Svammel och Krax …
(Skatan har tagit en bild av en skata med sin mobil … Riktigt vacker om hon får säga det själv. Stjärten har hon med sig i alla fall. Det syns tydligt i speglingen … )
Skatans dator är fortfarande ”out of order”. Hon använder Mannens bra mycket ”trögare”.
Och trög, trögare, trögast är Skatan också just nu. Om hon t ex äntligen skall avsluta berättelsen om sin Jordanienresa härförledes måste hon leta och ha sig från en CD som troligtvis innehåller alla bilder och börja tänka på hur det vaaar, framkalla kääänslan osv osv. Och deeet orkar hon rakt inte just nu … så här dax (nuuu var hon allt bra fyndig … dax … 🙂 ) Fast hon faktiskt har mötet med prinsessan Majda och prins Raad och middagen på King Hussein Club kvar att berätta om …
Det får bli sen … en annan gång.
Hur många gånger har Skatan inte skrivit så … Det får bli sen. En annan gång. Jag återkommer … och ord i samma anda.
Och så gör hon aldrig det. Återkommer alltså. De här löftena får falla i glömska. Hos Skatan och hos er ”följeslagare” … Förhoppningsvis.
” ”Det är kul när motivationen kommer, men den är en lyxvara” ” ( Bob Hansson citerar Astrid Lindgren … i sin bok Kärlek hur fan gör man?)
Och alla dessa böcker som Skatan läst*. Vart har dom tagit vägen?
Jovisst. De står där i bokhyllan eller är tillbaka på bibblan eller hemma igen hos sin rättmätige ägare. Och inte ett ord har Skatan skrivit om dom sedan nääär … sedan hur längesen som helst.
Skatan tog väl i … så att musten och all ork försvann och hon nästan sprack. De där dagarna, veckan eller var det veckorna? när hon ”raggade” röster till Daxbloggens 50+-tävling.
Musten gick ur henne. Åtminstone känns det så så här dags på dygnet.
Klockan har hunnit bli 03.10 … piiip.
*Nedan följer en del av de lästa och hörda i alla fall. Skatan sätter en skata i parentes efter … som omdöme. Hon misstänker starkt att det inte blir så mycket mer än de där skatorna. Ingen recension, inget mer djupsinnigt och inträngande omdöme.
Bob Hansson: Kärlek hur fan gör man? (4 (fyra) skator av fem)
Elsie Johansson: Sin ensamma kropp (4 (fyra) skataor av fem)
Fausta Marianovic: Sista kulan sparar jag åt grannen (5 (fem) skator av fem). Femman ger Skatan kanske inte för språket eller det stilistiska … men för innehållet … Skatan hade inte en aaaning, en susning … visste inte.
Och det säger hon? Jaha. Precis som alla …väldigt många … sa när de tillfrågades om utrotningslägren under andra världskriget, om Hitlers och Stalins illdåd. Hur det kunde skeee …
Vi visste inte.
Den här boken ”drabbade” Skatan in på bara skinnet.
Eckhart Tolle: En ny jord Ditt inre syfte 3(tre) . Skatan fick boken av Peace & Love-Jesper och måste erkänna: jag har glömt vad den handlade om. Fast när hon läste den tyckte hon den var intressant. Deeet kommer hon ihåg. Den handlade om ”vår innersta natur skiljd från egot … ” Skatan kommer i alla fall ihåg att hon tänkte att det dääär kommer hon aldrig klara att ”hålla fast vid”, sin innersta natur …
Och så ljudböckerna:
George P. Pelecanos: Ett djävulskt pris (läst av Stefan Sauk på ett mästerligt sätt. Mästerlikt)
Michael Connelly: Hotet
Dennis Lehane: Mörker, ta min hand
Här finns inga skator … inget omdöme. Det vaaar längesen jag lyssnade på dom. De var bra och spännande allihop. Men … George P Pelecanos blir nog Skatans favorit i alla fall. Dels för spänningen, dels också för hans sätt att genom sina detektiver Derek Strange (hudfärg: svart) och Terry Quinn (hudfärg: vit) och ”storyn” ta upp rasmotsättningarna och kriminaliteten i dess följe, som i mycket beror på en enda sak: hudfärgen. Och vaaar man bor. Alla dessa oöverstigliga hinder att vara hederlig när man (den svarta) inte får jobb, bor i slumområden där hopplösheten frodas och samtidigt … om han är smart och skoningslös … kan tjäna hur mycket pengar som helst på droghandel, människohandel, och skaffa sig den där bilen, det där vapnet … och vinna någon slags respekt … i alla fall.
Mot denna livsstil kämpar de tappra riddarna Derek Strange och Terry Quinn … och Skatan har äntligen lyckats förstå ”mekanismen” i denna segregation. I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, av Pontus Herin, beskriver också den här avgrunden mellan oss människor … fast på hemmaplan … hur höga hindren kan bli … när vi aldrig träffas … vi och dom … och när en av oss aldrig får en chans. Chans kanske … men ändå. Uppförsbacken är mera uppför och brantare. Det måste vara väldigt frestande att strunta i ”kneget” och snabbt och ”lätt” tjäna de ”stora” pengarna.
Klockan är 04.14 … piiip.
”Det finns inget mer att säga … ” (Dennis Lehane)
Skatans tankar 