Torsdag är det idag

… och det vet väl varenda människa som har kommit till skolåldern och en hel del yngre med.

– Vad är det med det då?

Inget särskilt faktiskt utom att idag skall StinaFina äntligen klippas *.

Och det var inte igår.

Hon hade en tid i början av december 2009 men så inträffade  det ju en del… då i december.

Men nu är det alltså dags. Tredje gången gillt.

Hon har en helt ny frisör också. Hennes gamla har stängt sitt ställe och flyttat ut till ett köpcenter utanför stan och öppnat ett mycket mycket större ”place” där både jag och StinaFina känner oss bortkomna och små.

– Vem sjutton vill åka till ett köpcenter för att bli klippt när det finns mysigare ställen på närmre håll?

StinaFina blir mycket tovigare  också sedan hennes pälskvalitet förändrats. Underullen är nästan borta och pälsen har blivit så mycket mjukare att den tovar ihop sig på nolltid om man inte håller efter den så gott som dagligen.

Och det gör man ju inte.

Mannen borstade och borstade och kammade och kammade henne igår men det finns allt en och annan filtad sak kvar fortfarande. Speciellt i armhålorna. Eftersom hon springer med benen … ja det är ju det man gör med benen … är det just i ”arm”hålerna som det filtas ihop som mest.

Rena rastaflätorna …

Jag kommer att sätta in bilder  på  henne före och efter  frissabesöket  … så ni kan göra er en föreställning om skillnaden.

Förr att lyxa till det ordentligt har vi beställt bad också. Och kloklippning.

Rena SPA-besöket!

Nu är det i alla fall dags för Morgonrundan.

Hej då …

* StinaFina  klipps numera efter sin kastrering i stället för att trimmas, ryckas,  eftersom pälskvaliteten har blivit så annorlunda och det skulle göra väldigt väldigt ont att ”ryckas”

Minus tjugosex (26) grader och Skatan tänker på Skogsnuvan

Naturligtvis tänker hon på Skogsnuvan … som till och med hade trettiotvå minusgrader när hon vaknade … och hon måste dessutom hålla värmen uppe själv där i huset vid Fisksjön.

Hon måste hugga sin ved, bära in den och hålla brasan vid liv.

Skogsnuvan måste göra allt själv …

(Skogsnuvan, en bild som Skatan knyckt … av Skogsnuvan)

Deeet behöver i alla fall inte Skatan som alldeles nyss kommit in med StinaFina från en mycket nedkortad Morgonrunda.

Mannens tåg var inställt och lika bra var det. För det är visst fullt kaos i Stockholm med inställda tunnelbanetåg och bussar som fastnat  eller också är inställda och människor uppmanas att stanna hemma från jobbet och …

Katastrofvarning …

Nu börjar det verkligen likna en riktig katastrof …

För att ta det säkra före det osäkra så knäppte Skatan sina ”kalla” vinterbilder innifrån fönstren.

Hur som – vackert är det i alla fall med allt det vita.

Det går bara inte att undvika

… att tala om vädret.

Inte när det har ramlat ner tre decimeter snö de senaste dygnet … kanske två .

Och det är femton grader kallt.

Igår  åkte vi bil fyra mil tur … i snöyra … man såg bitvis inte vägen … för att äta lunch med några vänner. Och vi åt och hade jättetrevligt och det var nog bara Skatan som gruvade sig lite för hemresan … och det var ännu värre när vi åkte de fyra milen i retur … men hem kom vi förstås. Efter att ha kört i 40-50 kilometer i timmen på oplogade 90-vägar.

Men hem måste vi.

Vi var bortbjudna på middag på kvällen. Som tur var  hos grannarna i huset. Så vi slappl bylsa på och av oss kläder och stövlar …

Här på Villa Skogsberg har vi delat upp oss på veckor. Vecka tre och nio har vi till exempel… att klippa gräset på somrarna, fixa med poolen o sv.

Och skotta på vintern.

Den stackars grannen som haft denna veckan har haft ett jobb utan like … Och det skall komma mer.

Solen lyste från en blå himmel när StinaFina ochSkatan gick Morgonrundan. Men det var som sagt femton grader kallt.

Koltrastarna verkar inte gilla talgbollarna men äpplet och jordnätterna är helt slut. Det står överst på listan att handla idag.

Vi skall  ta det mycket lugnt idag. Vi kom nämligen inte i säng  förrän klockan halv tre i morse …

Så det blir en drönardag …

Klockan är halv elva. Det mulnar redan på … och mer snö ligger i luften …

Nu får det sluta snöa

Snön fjullkomligt vräker ner …

Skatan tycker att det räcker nu. I morse när hon gick med StinaFina på den vanliga Morgonrundan efter ån var det tillräckligt med snö …

Då hade det inte börjat snöa igen.

Men nu …

Snön fullkomligt vräker ner.

Nu får det banne mig sluta snöa.

Snö snö snö snö snö (5)

Halkigt och halt och slirigt (7)

Inte ens snövitt (5)

(En snötrött haiku av Skatan)

Morgonrundan på Söderns höjder

Så tidigt var det ju inte. Och alldeles alldeles folktomt.

Men det var förstås söndag och första advent när StinaFina och Skatan gick Morgonrundan.

Uppe vid Renstiernas gata vände hon sig om och såg tillbaka på  den tysta och tomma Bondegatan med Skatteskrapan i fonden …

Och det var lika folktomt åt andra hållet vartåt Skatan och StinaFina ställde kosan …

När vi kommit ner till Duvnäsgatan sökte vi oss uppåt mot höjden och de söta röda husen på Åsögatan med utsikt över heeela Stockholm. Först österut där de gamla husen ligger högt ovan de framrusande bilarna på någon genomfartsled …

Sedan norrut mot Djurgården och Gröna Lund …

Vi vände sakta tillbaka … skymtade Globen långt långt därborta söderut …

Innan vi lämnade de röda små 1700-talshusen och en av Söderns höjder för att ta oss till en annan

och gick mot Sofia kyrka  – klockan hade hunnit bli halv nio i alla fall –

stötte vi på en kompis … en annan skata. Men hon var inte så morgonpigg och ville inte kraxa med oss …  Hon ville knappt vara med på bild …

Nästan ”hemma” … vid trappan upp till Vita Bergen kom en man nerför den med sin boxer …

– Tjeeena, Boxarn, sa Skatan till boxern och tänkte på Halvar och hans kompis Boxarn …

– Hur kunde du veta det? svarade mannen på äkta södermål …

– Jamen , är det inte en boxer då, sa Skatan.

– Ha ha haaa, jovisst .. men han heter faktiskt  Floyd också … ha ha haaa …

Skatan och Hockey-Berra, som mannen kallades,  pratade en lång stund om Södermalm … om dialekter … Han hade en gård uppe i Nås  i Dalarna också som han haft i många år. Dagen innan hade Hockey-Berra varit på My fair Lady.  Han hade inte  ”retat upp sig” men ändå ”stört sig” lite på det överdrivna södersnacket som Eliza körde med innan hon lärde sig ”tala fint”.  Och Skatan berättade om Sonens breda dalmål … som han alltid överdriver när han besöker Stockholm och sitter på lokaaal. Varför alla lite ”töntiga” i reklamen oftast talar dalmål, många eftertänksamma talar norrländska osv osv.

Vi pratade om dialekter som sagt,  ett troligen utdöende fenomen i det svenska språket. Eller?

StinaFina nosade avmätt på Floyd och var inte överdrivet intresserad. Inte som matte  Skatan …  i alla fall … som ju snackar med alla hon får en chans att snacka med …

Fast inte var Hockey-Berra så nödbedd han heller …

PS. Skatan har faktiskt fått berättat för sig … att det mest är ”gamla kärringar” som slår sig i slang med vilt främmande karlar. Aldrig ”unga kärringar” (om de inte har annat i tankarna).  Det kanske ligger något i det? Vi kanske kan dra igång en liten diskussion om sanningshalten i just detta påstående.  Har Du erfarenheten att ”gamla kärringar” ger sig på vem som helst och snackar skit?  Eller kan det bara vara Skatan?  Som gör så.  DS

Vaaar det du, Loll?

Skatan och StinaFina var på väg ut på Morgonrundan riktning Gärdet …

Skatan gick i sina drömmerier med ögonen ännu inte lyfta mot horisonten men tittade upp vid ett möte och mötte ett par vakna pigga ögon. Noterade. Passerade. Och tvärnitade.

Den lilla kvinnan  med flätor och ryggsäck hade redan i rask takt  passerat – riktning från Gärdet – tillsammans med en man. Kaj?

Först tänkte jag gasta  Looolll … men … om det nu var du … var du redan långt borta.

OM det nu var du. Kan du erinra dig att du mötte en svartklädd kvinna i svart hatt djupt neddragen till glasögonen, röda sammetsbyxor, boots som egentligen inte är världens bästa  för en Gärdet-promenad, tillsammans med en liten svart dvärgschnauzer, StinaFina?

OM det inte var du. Då  har du en dubbelgångare. Helt klart. En liten ”indian”-kvinna som med spänstiga steg möter världen en tidig … nja inte överhövan tidig … morgon i november.

Fast – nu när jag varit och besökt dig på din blogg, Loll, tvekar jag. Du är ju faktiskt inte kry. Skulle du då med spänstiga steg vandra på Gääärdet. Du bor ju på Söder. Hmmm … med en dubbelgångare som i alla fall fick mig att tänka på dig. Det var det.

PS: Skatan får väl ta och påminna om … i alla fall … att det är näst sista dagen som ni har chansen att rösta hääär … i Daxbloggens 50+-bloggtävling. Ta chansen! DS

 

StinaFina och min Morgonrunda idag

Härommorgonen när StinaFina och jag gick Morgonrundan höll man på att ”städa bort” mossan från stenmuren … i naturreservatet.

Bild010

Stenuren, som ju är skapad av mänsklig hand, skall inte försvinna in i naturen … utan den skall framstå som en av människor skapad mur, berättade en kvinna som var mitt inne i arbetet med att kratsa och krafsa bort den fina gröna mossan …

Så skulle det vara.

Idag kom vi till det ställe på muren där mossan fortfarande ligger kvar  … och får göra det  någon dag till … Åtminstone till måndag.

Bild011

Bild012

Visst är det finare, så säj?

Morgonrundan

… med StinaFina är helig.

Den skall Skatan gå med sin StinaFina var hon än i världen befinner sig. Om Skatan är där  men inte StinaFina,   får  Syster Yster, som brukar ha hand om henne när jag är på resande fot,  göra det.

Gå Morgonrundan

… varje dag … i ur och skur. Är det skur brukar den bli lite kortare för StinaFina gillar inte att bli blöt. Men annars en timme eller kanske lite mer. Ibland lite mindre … trekvart eller så. Och alltid händer det nåt.

IMG_4387

SF gillar ju katter. På sitt speciella sätt. Hon vill helt enkelt jaga dem. Och det gör hon så fort hon kommer åt.

Igår på morgonrundan fick hon syn på en. Men Skatan-Matte hade fått syn på den före henne och kopplat henne. Hon blir vild och galen och helt okontaktbar. Men med lugnande ord och avledning har det blivit mycket bättre.

Så vi promenerade vidare. I parken släppte jag henne, trots en väg strax bredvid. Hon är verkligen lydig.Förutom det där med katter … och kanske harar också och …

Skatan såg en hund komma spankulerande på siiin morgonrunda på andra sidan vägen. Mol allena. Utan husse eller matte. De gör så här i Bad Ischl. Ofta. Släpper ut sina hundar som går sina rundor och sen hem igen. Inget konstigt med det …

StinaFina brukar inte vara så förtjust i hundar. Brukar inte uppsöka dem eller springa fram och hälsa. Utan är mycket försiktig. Så Skatan gjorde ingenting.

Och så plötsligt. Som en gaaalning … i ett huj … formligen slänger sig StinaFina fram och ruuusar över gatan mot den lilla i och för sig kattlika hunden … och tvärnitar.

Hon ser verkligen snopen ut. För att inte tala om den andra hunden som bara stod där och tittade på StinaFina som inte ens hälsade utan med svansen mellan benen och skamset utseende snabbt drog sig tillbaka till Skatan-Mattes sida.

Det vaaar ingen katt.

Snopet va !

Att en hund kan ta så fel. Med sitt formidabla luktsinne och allt. Men det, luktsinnet,  hade StinaFina inte hunnit ”koppla på”  i upphetsningen.

Och sen fick Skatan-Matte ”koppla på” StinaFina för resten av rundan.

För säkerhets skull.

Bild008StinaFina på ”sin” bänk i parken. Bredvid papperskorgen. Idag med en vänstersko, en vandringssko i. Som någon har tappat …  Om tappade skor har jag en hel lång berättelse … men det är ju förstås en annan än den här …

Bild009Visst är det en vänstersko? Det skulle bara bekräfta mina teorier om borttappade skor …

Bild011… och strax därefter låg en borttappad socka … men det var en tubsocka så om den tillhörde en vänster- eller högerfot är ju svårt att sia om …

Bild013Vi gick över bron över Ischl vid Kaiservilla, kejsarens sommarresidens … och vad fann vi där. Ännu en borttappad socka … eller en avknipsad S*orre eller  Q*… */

Nej usch då. En banaaan ju … som låg där i gräskanten och hade blivit gammal och svart.

Bild012

Så det kan se ut … och bli …

På en alldeles vanlig Morgonrunda.

*/ Gamla kärringars fantasi kan ta sig  underliga vägar. Ha överseende gott folk …

Här och nu – den första soliga Morgonrundan i Bad Ischl

Bild001Ut genom dörren, en blick upp mot bergen … Ser ut att bli en fin dag …

Bild002Och från andra sidan … i en våning i huset till höger bor vi … här i Ischl ..

Bild003Vi valde  att gå på andra sidan av die Traun med Esplanaden mitt emot …

Bild004… och så tillbaka … över en av broarna …Bild005Vi skall ju dit till ”skogen” under molnen där borta …

Bild006Väl inne i vår ”skog” poserar StinaFina välvilligt på en av bänkarna …

Det ser nästan höstlikt ut med alla bruna löv. Men de har säkert legat sen förra hösten.

Väl hemma dristade vi oss in i den ”förskräckliga hissen” …

Bild007Numera plockar Skatan av StinaFina kopplet innan vi entrar … För säkerhets skull.

Tänka sig. Dessa bilder har jag tagit med min mobil. Ibland blir de faktiskt riktigt riktigt bra.

Inlägget började jag på redan efter frukost … blev avbruten och kunde först nu mot kvällningen lägga in det.

Vi har varit med om en vandring till idag. StinaFina och jag. Och Mannen. Och Brigitte.

Återkommer.

Vi såg ingen bäver…

… men väl hans eller hennes framfart… 

Bild015… och så hörde vi näktergalen

Några morgontidiga kanske har märkt att jag hunnit ändra tema ett a n t a l  gånger… Trots att jag har rätt tid inställd och sparad under allmänna inställningar envisas temat att visa normaltiden – alltså en timme tidigare…

Sk*t samma…

Det som är värre är att jag tänkte byta min Margith-bild … hennes vatten i akvarell … som jag haft här till höger…

Vattentavla-1[1]

mot ett par blomknoppar, också en akvarell…

Blomma%20var%201_500

men inte lyckades…  hur jag än försökte…

 

HJÄÄÄLP…. hur gööör man nu igen ?  för att få in en bild där… till höger… Jag hade en ”text” i en text-widget… men vilken text… det är det som är frågan…

Ännu en Morgonrunda med SF…. i Bad Ischl…

Vi gick som vanligt …genom lilla parken… Franz Josef-parken… tror jag den heter… via lite gator och skyltfönster att ”glana i”… till Kurparken med sin blomsterprakt…och sina fontäner…img_2690

…därSkatan fick svart på vitt… att österrikarna är ett ärligt folk… eftersom man uppenbarligen vågar lämna sin laptop på bänken…bild0022..medan man själv… en trädgårdsmästare av nå´t slag… stod högt upp på sin stege… Han tittade visserligen misstänksamt på när jag… får jag erkänna… på något längre avstånd … fotograferade bänken…och därför vågade jag inte ta en bild på trädgårdsmästaren himself…

Vi passerade det ståtliga huset (det gula) bild0001 som innehas av Frau Willi… som bor där mol allena med sin hund vid namn Willi… en snäll halvblind gammal bearded collie… som faktiskt även SF gillar… Hon är annars väldigt kräsen… nuförtiden. På lördag skall Frau Willi  ha loppmarknad i sin källarateljé, hon är konstnärinna… (haar jag skrivit om det här förut … hmm), en loppmarknad till förmån för hundarnas väl och ve… samtidigt som det är stor loppmarknad nere på Esplanaden.

I parken hittade jag…. nu när jag kan seeee…. Bärlauch eller ramslök som Pruddelutt lärde mig att örten heter  i Sverige… så jag plockade en näve och la i en tom ba*spåse… bild0042

Väl hemma stegade vi in i hissen… Skatan mycket uppmärksam på var hon har sin lilla SF… och åkte upp bild005…till andra våningen och så småningom till en smaskig fruktost bestående av ägg, bacon och smörvända Bärlauch-en….

Nu skall vi till Bad Goisern och Brigitte..img_2702. ..Mannen och hon skall ta bort kvistar från en växt som brer ut sig över ett tak och som Brigitte vill styra om till någon sorts portal ?? …

Vi höres!