… men det har ni väl redan förstått…. på alla mina inlägg och min aktivitet här ….
När Katten… nej jag menar Mannen… är borta dansar rått… nej…flaxar Skatan i bloggen…
och … somnar med kläderna på…. och sover över sena kvällsrundan med SF… och vaknar tidigt… så…
I stället för en sen kvällsrunda blir det en ovanligt tidig Morgonrunda.
Kan bli kul att höra fåglarna vakna… och se om man får syn på nå´n bäver…
(Ur Svenska Dagbladet den 26 maj 2009)
… på hemsidan….
”I böckernas värld är det alltid för sent.
Lagt ord ligger mellan pärmarnas gravstenar, skiljetecken och prepositioner vilar inte i frid.
Bättre att skriva med en pinne i sanden när tidvattnet kommer in. Eller på hemsidan där man kan vara tidvatten själv och skölja bort det man skrev och börja om.”
Skatan är tidvattnet själv….
(www.ne.se)
Behöver Skatan försvara sig?
Mnjaa…
Storfamiljen tycker att Skatan har förändrats… blivit en annan…
Kan det vara bloggen?
Men… blivit en annan?
Allt flyter… Skatan är inte densamma… ingen är densamma som igår… som för ett år sedan..
Skatan har förlorat sin allra som käraste bästa vän, sin förtrogna, sitt bollplank… den människa som visste mest om mig och kände mig i grunden… kanske t o m bättre än Mannen som jag levt tillsammans med i 40 år som gift….Margith…
Det är klart att jag förändrats….men…blivit en annan?
Nej.
Skatan är Skatan är Skatan…
Är då bloggen ett substitut för vänskap, för vänner, för … något…
Alls inte.
Men… ett mycket viktigt komplement…. och mitt stora intresse, att skriva…förutom att läsa och måla….
Eftersom det blivit mycket flax det senaste året… har bloggen fått en större plats eftersom jag har ”haft tid” att upptäcka att jag här kan göra det jag gillar allra bäst – skriva – inte bara i mina ”Moleskine-böcker”, där jag också skriver… så´nt som jag inte kan skriva i bloggen, bör skriva eller vill skriva här…
I bloggen kan jag ”pröva mina vingar”… blogga om min vardag, vad jag läser, vad jag tänker… och få r e s p o n s … få utbyte och inspiration…få vänner av de mest skilda slag… som jag aldrig skulle ha ”träffat” IRL… och som jag nu tycker mig känna som ”riktiga” vänner…. (Detta blev en låååång mening… en Gertrud Stein-mening… så jag hoppas ni kan bena ut den… 🙂 )
Bloggen är Bloggen… Skatans tankar, som för det mesta tecknas ner tiiidigt på morgonen… och som jag besöker lite då och då under dagen… mer när Mannen är bortrest… mindre när dagarna upptas av annat… förstås… vänner.. . böcker att läsa..mat att laga… porträtt att måla….
… och så måste ju Skatan ”känna för” att blogga också… ibland tryter ”känslan”….
Då tar Skatan en paus… har jag bestämt mig för…
Storfamiljen… har, som sagt, ”tyckt” om mitt bloggande… inte hur jag bloggar,int vad jag bloggar om… utan att jag bloggar…
När jag som barn var uppslukad av mina böcker, försökte mamma få mig att ”gå ut med de andra barnen och åka skridskor eller nå´t”…
Nu är det OK… mitt läsintresse… fast inte ”hänga över boken” för länge… förstås… Det är ju också en ”ensam” syssla…
Att måla… har alltid uppmuntrats. Där har de största hindren funnits hos mig själv… att komma igång… få flyyt…
Och så nu … att blogga… att tänka högt……att skriva…
Aha… nu kom jag på det….
Jag är naturligtvis en ”annan” Skata, en ”annan” person än den Skata som make eller barn eller barnbarn känner mig som…
…jag är en alldeles egen fristående människa… som man inte känner igen…som är ny…och som därför blir lite ”skrämmande” … inte ”gamla” mamma…eller frugan….utan en person som man inte ”träffat på” förut…. och inte tycker sig känna… och kanske inte vet om man vill känna…lära känna…
Min maaammaaa?
Kan det vara så enkelt?
…av Znogge som jag tog emot igår när jag kom hem från Ööörebrooo…
Skatan blev oerhört glad för den och den kom ” i rättan tid”…. och sååå lämpligt och uppmuntrande och nu.. har jag
… har jag bestämt mig….
Neeej… jag skall inte sluta blogga… Kanske göra en paus då och då… men sluta… nej !
Som en liten uppmuntran skickar jag denna award vidare till Ida, ooonlyfifteeen... och Sonen… ChangochMott som verkar ha givit tappt en aaning… och till Loll och… Nina …och Turez som känner sig lite nere och ja till alla i min blogroll… för ni inspirerar mig ….var och en på sitt speciella sätt…. och ger feedback… och ja… är värda denna award… så Sluta aldrig blogga…..
Jag är sååå glad att jag har hittat er i denna stora bloggvärld
(Sonen och Pa och StinaFina… på Femöre… )
I fredags regnade det…. så Sonen och Pa…slog Femöre ur hågen, där de i alla fall fått en härlig dag……..följde med oss och körde hemåt med mellanlandning,…. i Ööörebrooo för att fira Svärson II:s födelsedag…. vilket gjordes med sedvanlig sång… god mat… ungar, hundar …. och … nej, inte äppelvin men väl vin… förstås….
(Pa och en matfrisk Agnes i köket)
(Kaxe i skapartagen…)
… men på lördagen lyste solen igen… nästan hela dagen… Det var den stora målardagen… när alla målade… stora som små… farmor och farfar, mormor och morfar… bror, svägerska och syskonbarn…
(Himmelsfärd för Svärson II och Kaxe… )
(Mannen och Kaxe i målartagen… )
(Mannen på ”hemmagjord” stege… och Svärson II med Kaxe i skyliften…)
Ibland måste det göras paus… och vi tog vägen till dagis´ lekplatsen…
(Kaxe gräver…. eller gungar med sin lilla kusin… )
En liten person… Agnes… var förstås också med på ett hörn…, log… skrattade, sov, åt, lekte, gurglade och pratade på sitt alldeles egna oefterhärmeliga sätt…. och var alldeles… alldeles…. underbar…….en gladare, tåligare… liten baby… kan mormor Skatan inte tänka sig…
Alla sover… tyst det är i huset…
Sonen och Pa i gästrummet i källaren…
Mannen och SF i sängen i sängkammaren… och
endast … bloggar´n Skatan är vaken…. och … ja… har ungefär en halvtimme på sig…innan det är dags…
Lilla Blå har tagit sommarledigt….och Halvar också…. på obestämd tid.
Jag är alltså inte ensam om att ha ”sinat”…. blivit splittrad….känner att jag kanske borde, om inte annat… ta en paus.
Kanske skulle Skatan också ta heeel-ledigt en tid…. om jag bara kunde…kan….
Detta blogg-gift….
Får fundera….
Snart skall vi åka ut igen… med pick och pack till Femöre och sommarstugan där Sonen och Pa skall husera själva när Mannen och Skatan åker till Öööörebro…. för
V A D Ä R D E T F Ö R E N D A G …. ÄR DET EN VANLIG DAG…NEJ, DET ÄR INGEN VANLIG DAG… FÖR DET ÄR
L U D D E S
FÖDELSEDAG
HURRA HURRA HURRAAAAA
(Ralph Albert Blakelock)
Månpalatset av Paul Auster….skulle få sitt eget inlägg….
Voilà …
Så här beskriver Wikipedia boken inledningsvis….”Paul Auster tar oss med på en trollbindande resa genom tid och rum. En resa som ständigt drivs av sökandet efter tillhörighet, identitet. Liksom i Austers övriga verk spelar slumpen ( det meningsfulla sammanträffandet, min anm.) en oerhört stor roll och Auster blandar, även här, verkligheten med fiktionen.”
men läs för sjutton inte fortsättningen där i Wikipedia för … heeela berättelsen återges… och ”alla hemligheter” avslöjas… och då går ni miste om …. mycket av bokens uppbyggnad och spänning…. och ja … känsla….
Så G Ö R I N T E D E T ….
Jag har inte boken framför mig men… så… jo…
Vi får träffa huvudpersonen Marco Stanley Fogg som växer upp hos sin morbror Victor…flyttar till New York… morbror Victor dör… och en svindlande resa tar sin början…. i sökandet efter sig själv…sina rötter….
Skatan fotograferade bl a denna sida ( understrykningarna är i n t e gjorda i boken, förstås) …. helt utdragen ur sin handling…. och jag tänker inte berätta mer om handlingen… men … som alltid hos Paul Auster…. hittar man det ena filosofiska guldkornet efter det andra… Här resonerar man om astronomi…. och får … en filosofisk betraktelse om människans ”position”…. på denna jord…
”… man inte kan bestämma sin exakta position på jorden utan att referera till en punkt på himlen…”
”En människa kan inte veta var han befinner sig på jorden annan än i relation till månen eller en stjärna.”
”…om vi inte ser upp kommer vi aldrig att få veta vad som är ner. Tänk på det, gosse. Vi hittar oss själva bara genom att se mot det vi inte är. man kan inte stå på jorden förrän man har rört vid himlen…”
Här hade jag skrivit…en låååång egen reflektion…. som bara försvann… vid en tillbakaläsning… förbannade …idiotiska… wp … eller dator… eller…. så var det meningen….
Jag publicerar nu…. går Morgonrundan med SF…. och återkommer…..
Nu återkommer jag…. efter min runda… hmmm.. utefter Nyköpingsån… ääär det inte vackert…?
… och har totalt glömt bort …dels vad jag skrev…dels egentligen vad jag ville säga just nu…
Mamma sa alltid att människan är 90 % arv och 10 % miljö… Själv tror jag att man är 10 % alldeles ”sig själv”… stjärnstoff…, 20 % miljö och 70 % arv… och att man alltid … därför…. vill lära känna… åtminstone veta om…. sina rötter, sitt biologiska arv. Inte bara för biologin, sjukdomar o s v som kan ärvas… utan för kynne, karaktär… anlag…Som adopterad har man ”rätt” att få veta sitt ursprung (om det går att få veta det… ) och jag är innerligt tacksam att mina föräldrar aldrig har ”hymlat” om detta utan berättat så mycket de kunnat… och se´n var det upp till oss…
… så är det dags … då… skall ni ovillkorligen besöka min nya bloggvän… Tesstamente.… en underbar flicka… med en underbart galen familj…
Igenkänningen är stor….
(Imperiet 1986)
Solen håller på att gå ner….. fastän nätterna bara blir ljusare och ljusare… och snart Peace & Love igen…
Ett år har snart gått…
(Thåström live Peace & Love 2008)
I söndags var det varmt och skönt i Örebro… heeela familjen var ute i trädgården och jobbade och myste i den sköna solen…
Plötsligt såg man en liten man dra ner byxorna och blöjorna och ställa sig och …. slå sin drill mot ett träd….
En mäkta imponerad mamma berömde honom och sa´att nu …. om han fortsatte att kissa i toaletten eller mot ett träd…. för all del… och inte i blöjan…så nu… så var han så stor att han nog var klar för de där riktiga kalsongerna som hon lovat….
Hela dagen kissade han i toaletten eller mot träden i trädgården….
På måndag morgon nästan innan hon kommit till jobbet… ringde en liten Kaxe och påminde sin mamma ….
Nu mamma måååste du köpa kalsonger… nu kissar jag inte längre i blöjan…
Ett stort steg …. på livets väg…. att få ”riktiga” kalsonger….
* Kärt barn har som bekant… många namn…
….
Ses!….
…när hon tävlade i helgen… Jag måste bara få skryta lite.. och visa ekipaget… som det så vackert heter…
Till höger (det är mamma Karin som fotograferat) rider hon fram… och till vänser… får Charity Angel sin rosett efter väl förrättat värv.
Någon gång… det har jag lovat… skall det bli ett porträtt av den hästen också…
Den 5 maj … i år… tror jag det var.. jo… så lovade jag att ”recensera” återstående på min läslista…
”4. Paul Auster: Den röda anteckningsboken
5. Paulo Coellho: Brida
6. Paul Auster: Månpalatset
… och så håller jag på med Richard Ford: Som landet ligger…. och vi lysnar på en Arne Dahl-deckare i bilen.
I sinom tid kommer jag att “beta av” mina omdömen om varje enskild bok… Så nu vet ni vad ni har att vänta. ”
I sinom tid brukar … rusa iväg… till … aldrig (enligt några av mina läsare som fortfarande t ex väntar på att jag skall fördjupa mig i mina ”rötter” eller fortsätta att berätta om min barndoms somrar i Småland* eller… och och och … )
Men … nå´n gång… jag lovar (runt?)
Nåväl.
Böckerna är tillbakalämnade till bibblan så mina omdömen blir korta… eftersom jag inte kan bläddra mig tillbaka eller citera…
Paul Auster: Den röda anteckningsboken var en fin liten anteckningsbok med små berättelser om stora ”små” händelser skriven på Paul Austers oefterhärmeliga sätt som jag beundrar så och njuter av att läsa… Det genomgående ämnet var slumpen eller rättare sagt betydelsefulla sammanträffanden s k synkronicitet (C G Jungs benämning). En bok att äga och komma tillbaka till, tycker Skatan som skall försöka få tag i den … att äga. Fyra (4) skator av 5.
Paulo Coellho: Brida är en bok av Coellho, en Paulo Coello-bok… med allt vad det vill säga. Jag har hittills haft lite svårt för denna bestseller-författares verkk… och ändå är jag fascinerad…eftersom det övernaturliga, andliga, religiösa och filosofiska alltid intresserat och fascinerat mig. Brida handlar om en irländsk kvinna som förstår att hon är en ”häxa” och vill lära sig mera om ”konsten” och går i lära hos två olika mästar-häxor med två olika infallsvinklar: solens och månens… Och så förstås ”levnads- konst och -regler” . Två (2) skator av 5.
Och så har vi kommit fram till Paul Auster: Månpalatset som kommer att få sitt ”eget inlägg”…. En helt underbar bok av min favoritförfattare… om en pojkes mognad till man i New York… som har många berättelser i en…om letandet efter sina rötter och sitt ”sanna” jag, sina identiteter… om att leta efter sig själv och finna… tja… om inte sig själv… så den man blivit… Det här är ju Skatans favoritgrubblerier… och ”egen berättelse”… så ni förstår vilket fynd…. Fem (5) skator av 5.
Richard Ford: Som landet ligger är en bok som jag trodde verkligen skulle fascinera mig eftersom jag tyckt så mycket om vad jag läst tidigare av Richard Ford… Den är fortfarande inte färdigläst..Den en i en serie (en trilogi) om Amerika och Frank Bascombe, fastighetsmäklare och före detta sportjournalist. En berättelse om USA vid millenieskiftet med allt vad det innebär …”Frank Bascombe får på något vis personifiera den omedvetna staten, ett land där människor genom sin livsstil inte längre orkar föreställa sig möjligheten av att just deras handlingar kan leda till konsekvenser för andra.
Frank frågar sig: ”Är jag god? Är jag ond? Eller är jag vilse någonstans i det dimmiga mittemellan?”.” (GP kultur) Jag var helt enkelt inte ”på humör” för denna..oerhört ”grabbiga” långa monolog… En kvinna skulle absolut inte ha kunant skriva den här romanen… Inget fel i det men… som jag var dååå… blev den mig övermäktig. Jag avstår från skatorna här..
Och så var det då den här Arne Dahl-deckaren i bilen, ljudboken alltså….som var spännande och bra… och handlade om A-gruppen… men vad hette den? Deet kommer inte Skatan ihåg… och inte heller vad den handlade om… men jag var som trollbunden där i bilen så den får ett högt betyg ändå… Tre (3) skator av 5.
Just nu lyssnar vi på en krimi av Michael Connelly … igen I lagens limo… och denna gång är det inte Harry Bosch utan en advokat som är huvudpersonen. Advokaten Michael Haller skall försvara en … . man som står anklagad för mord…”en rik klient som råkat riktigt i klistret, anklagad för våldtäkts- och mordförsök. Haller ser ut att kunna kvittera ut en stor summa pengar när rättegången är över. Han behöver bara bevisa att den anklagade är oskyldig. Det är han bra på, men det här fallet leder honom in på allt farligare vägar, och rättvisans pris stiger ju närmare han kommer juryns avgörande: skyldig eller icke skyldig! ” (adlibris.com) Jag är fortfarande mitt inne i berättelsen så därför får den … just nu i alla fall…betyget… Tre (3) skator av 5… för lite trögt går det allt. Men jag älskar uppläsarens sätt att läsa.. och röst, Magnus Roosman… bara den ger fyra(4) av fem skator…
* Smålandsinläggen har jag ”tappat bort”. De är antagligen dåligt etiketterade. Detta är ju min tredje blogg…. Men jag fortsätter leta och kommer igen…lovar jag runt…
Solen strålade, alla jobbade… och Skatan kroknade… dels på grund av att hon
dels är inne i en något ”labil” stämning… hmm… ( den genen har också Sonen fått från mig, stackarn…vi med de extra känsliga ”känselspröten” i familjen som gör att vi åker ner i små svarta hål… lite då och då… som vi se´n … naturligtvis… har skaffat oss redskap för… så att vi kan kravla oss upp ur.. igen… slut på parantesen),
dels att hon har ont i heela kroppen…varenda förb-e led… och inte harfått någon läkartid förrän den 26:e och då en telefontid !!
Men jag gjorde en del..ändå.. förstås…(man var ju så illa tvungen). skrapade och plockade bort oräs från grusgång, tvättade en tung urtung gammaldags soffa, viket faktiskt tog flera timmar, städade ur redskapsboden från spindlar och dess nät, löv och allehanda bråte… och…
Under årsmötet hade vi en animerad diskussion om … just denna enorma trädgård och dess skötsel..
Mannen och Skatan är äldst… och ingen blir ju yngre…
(Skatan hade bakat två rababerpajer och kokat en stor kanna kaffe… var med en stund och drog sig sedan tillbaka men Mannen berättade förstås…)
och nu har vi valt en arbetsgrupp som skall ta itu med fördelningen… och också diskutera om vi skall ”lägga ut” en del jobb också. Det är ju inte så där jättebra för grannsämjan heller om man börjar titta snett på varandra p g a hur trädgården sköts… Bättre då att ha en ”yttre” ..en utomstående ”måltavla” … om man nu behöver klaga och klanka….
Svägerskan I var jättenöjd med sitt jubileum och hade träffat många ”gamla” vänner … det var både vemod och glädje… den kvällen…
Skatan hade också roligt… och Mannen… som bl a träffade sin ”första” kärlek igen… och vi åt och snackade och ja… återknöt…
En bit in på dansen kom en äldre herre ( i 70-årsåldern eller mer…) och bjöd upp mig. Något förvånad blev jag… Man dansade ju mest med dom man ”kände” sen förr… Nåväl, han hade sett mig dansa med någon och sett mig bugga…
… och nu blev det bugga av… Oj oj oj… vilken kondis han hade… Det var Skatan som fick be om att pausa liiite… och ta några lugnare steg… Men kul var det…
… men lederna… konstigt… kan det bero på vinet och snapsen och … alvedon-tablettern att det gich an… för då…då på kvällen gick det bra… väldigt bra…kändes nästan inte alls… 🙂
PS. Nickan! Joo då… jag hälsade och det hälsades tillbaka… Nästa gång får du följa med…man får ta med gäster! DS
Svägerskan I kom till sitt 50årsjubileum… och hade en liten present med till mig och Mannen…och … när jag öppnade paketet…
… mötte mig bilden av Koltrasten… jag såg bara Koltrasten… inte att det var en olivolja… bara den… Koltrasten…
Hade Svägerskan I tänkt på … sett… att det var en koltrast… och vad koltrasten betyder för mig… och därför köpt just den här oljan…
Neej… är det en koltrast på… jag såg bara att det var nå´t gult… Det var försäljerskan som sa att det här var en god olivolja..så då köpte jag den…menade Svägerskan I
Slump?
Tror inte det. Dels för att jag inte tror på slumpen, dels … för att hon…min Margith… alltid är med mig… finns där… ibland lite längre bort… ibland nära… och ofta ofta som en stor stooor saknad och längtan … till något som jag aldrig kan få tillbaka…
Just nu… när jag skriver det här… växer klumpen i halsen… och jag saknar henne sååå himla mycket…hennes tankar… att bara tala en liiiten stund med henne… jag förstår inte, fattar inte… vill inte förstå, fatta… det här med … aldrig mer…
”But somehow I know it won’t be the same
Somehow I know it will never be the same. ” (Jack Johnson)
… för idag skall här städas i Villa Skogsberg…
Dagen spikades i höstas… men…
det är bara det att
… vi skall på dop… sa två…från en lägenhet av sex…
och
… vi är borta också… sa nästa två…från nästa lägenhet av sex…
Oj oj oj… och jag har ont i ryggen…sa en (men deet kan hon ju inte hjälpa..)… så jag kan inte lyfta eller dra eller…
Så nu är vi bara fyra lägenheter kvar av sex… med 8 personer… och en har ont i ryggen.
Vi blir 7 personer… alltså…suck!
och trädgården med pool och poolområde och och och…. är stoooor…
Jag blir såååå trött…
Men…
… ikväll skall jag på Gästabud med Nyköpingspojkarna*…. och äta och dansa….
Så inga suuura miner nu Skatan!
Och 11.40 kommer Svägerska I, som har 50-årsjubileum som student…
Och …deet blir verkligen roooligt… (nu menar jag allvar. Absolut ingen ironi)… Vi träffas alltför sällan..och inte bara det… Skatan kan smita ifrån lite… lunchen kan bli liiite längre … och så har hon böcker med sig till mig, Svägerskan I…som jag får låna…
Det är trösten idag…att hon kommer…och så gästabudet…
Så inga suuura miner.. 😦 .. om jag får be nu Skatan! 🙂
I morgon är en annan dag…
….men då skall vi ju ocksåååå städa….
I N G A S U R A M I N E R…
…men Skatan ääär så trött. Hon hämtade ju Mannen från Arlanda igår. Hans flyg kom 22.30… så …
… stöööön..
Men nu skall jag gå Morgonrundan…. med StinaFina… solen skiner och det är 3 grader….
Alltid nå´t…
Det hade bara faaaattats att det skulle regna också… men… hmmm… 3 grader…
*Nyköpingspojkarna är en studentförening här i Nyköping. Namnet kom till när läroverket var enbart för pojkar… och har inte ändrats. Det tycker ja är bra… Så Skatan är med i Nyköpingspojkarna… Det kan ju vara kul…
