… blev påmind om en av mina idoler, Ola Salo, … och kunde inte låta bli att njuta lite … och
sedan råkade Skatan höja blicken från datorn ett ögonblick och såg himlen … kastade sig ut på balkongen och tog denna … något oskarpa stämningsbild utan blixt.
Vilken himmel, va!
Som ni redan kanske känner till utlyser Mymlan på Bloggvärldsbloggen varje vecka ett bloggtema. Denna vecka är temat som rubricerat.
Manlighet, alltså.
Efter Jämställdhet som var förra veckans hamnar vi alltså osööökt på Manlighet.
Lika lite som Skatan egentligen har funderat på det här med jämställdhet har hon funderat på det här med män och Manlighet.
Då Skatan lever i en tid när ingen skulle komma på tanken att kalla en man omanlig om han drar en barnvagn … eller vabbar eller gråter … inte av de flesta och inte av henne heller är det verkligen ett klurigt tema.
Och visst kan en man ha rosa skjorta … utan att vara omanlig. Fast utan skjorta och med hår på brösten … tja … kanske ännu lite manligare. Eller?
Vad är ”fernissa” och vad finns därunder egentligen? Hos Skatan och alla andra. Vad känner vi, många kvinnor, egentligen … ”djupt därinne”, rent instinktivt.
Så här sjöng Lill Lindfors på 60-talet … när Skatan var tonåring och då tyckte hon väl inte det var nå´t konstigt med det. Att Manligheten definierades som så ”annorlunda” mot oss … och det Kvinnliga .
Men så kom Flower Power – rörelsen … unisexmodet osv osv
Och Mjukismännen i sina velouroveraller.
Från det ena till det andra … alltså.
Fast ”djupt därinne” finns det något kvar … någon urinstinkt … en ”skämmig” känsla, får väl Skatan erkänna. När den känslan stiger upp till det medvetna och släpps fram … tänder hon och gillar och kanske ”skräms” hon också lite av den där urtypen av manlighet , den lite buffliga, grova stenåldersman-manligheten, Tarzan contra Diana-manligheten och vad heter han nu … Bruce Springsteen-manligheten.
Inte för inte knäppte Skatan denna bild av en vilt främmande gatuarbetare i Österrike … som mer än gärna spelade på sina muskler inför Skatans kamera och ögon …
(Som synes vandrar Mannen vidare med StinaFina. Han blev väl något generad, kan man tänka ... )
Summan av kardemumman av detta svammel och krax är:
Skatan kan verkligen inte sätta fingret på vad Manlighet är för henne. Kanske i sin allra renaste form, allt. Både muskler och mjukhet, känsla och styrka o s v.
Stackars män som skall leva upp till allt detta … allt.
… i lördags hade uppmärksammat Skatans tankar i sin helgbilaga … tänk!
Det var Mannen som såg det.
Kanske fick jag en eller annan röst så där på sluttampen … med en dag kvar att rösta i Daxbloggen på Skatan.
Dax.se fick reklam på köpet … i alla fall.
Skatan, Mannen och StinaFina är på hemmaplan igen efter en intensiv söndagseftermiddag med dop och en tidig morgon till dagis också som Karl Axel tyckte det var läge för oss att besöka förstås.
Det vaaar ett bra tag sen vi hälsade på barnbarnen där i Örebrooo.
(Kaxe skyndade drog oss genast fram till en vägg där på dagis – fylld av självporträtt. – Vem är jag? … )
För att inte allt ståhej skulle kretsa enbart kring det något ”förvuxna” dopbarnet … hon fick ha flera knappar öppna i klänningen där bak … blidkade mormor Skatan Karl Axel genom en liten passande present.
En S V Ä R L Å D A !
I denna fick ”syndarna” lägga i 1 kr … även vuxna förstås … om de svor. Eftersom både Skatan och Mannen har lätt för ”förstärkningsord” kunde Karl-Axel antagligen ganska snabbt bli ”rik på kuppen”. Mormor Skatan demonstrerade och snart låg det minst fem kronor i lådan.
(Skatan fick hjälp av farbror Emil med ”undervisningen” …)
Det var många barn närvarande vid dopet när lilla Agnes Inga Elisabeth bars fram på Cecilia-dagen. Prästen tyckte kanske … hon sa det faktiskt! … att något av Agnes alla namn gott kunde få ha blivit Cecilia.
Inte Skatan emot … Cecilia är ett av de vackraste namnen jag vet. Lilla e skulle ha fått heta det … om det nu inte varit upptaget av barn i den närmsta vänkretsen. Och gammelmormor Inga var en mycket älskad mormor och farmor så Inga ville man då rakt inte byta ut …
(Prästen med lilla Agnes Inga Elisabeth i den 90 år gamla dopklänningen)
Skatan läste ur Markus-evangeliumet Jesus välsignar barnen ( kapitel 10 vers 13-16) och JoJo sjöng och spelade på sin gitarr: Leonard Cohens Halleluja … som hon hade valt alldeles själv och sjöng så att man rös …
Vi sjöng Tryggare kan ingen vara och Gud som haver barnen kär på samma melodi som Blinka lilla stjärna. Alla barnen fick först ”ta ton” genom att just sjunga Blinka lilla stjärna där … och så sjöng vi vuxna som kunde läsa Gud som haver …
Karl Axel hade fått i uppdrag att hälla i vattnet (hämtat från Jordan-floden av Skatan och Mannen) i dopskålen och sedan vara behjälplig med att torka sin syster på huvudet.
Han skötte sina sysslor på ett föredömligt sätt. Först ville han visserligen doppa handduken i dopskålen men det avvärjdes. Han skulle ju inte tvätta sin syster … bara torka henne.
Vi åt … som sagt … frukost i ottan innan vi förde det nydöpta barnet med storebror till dagis …
Sen är det över … och en veckas väntan på resultatet.
Men då … nästa lördag … då blir det fest … Bloggfest … och alla finalister och alla ni som röstat … får veta vem som står där som VINNARE.
Egentligen känner sig Skatan redan som vinnare.
Att bara bli nominerad … och sen komma vidare till final. Vilken ära … vad fantastiskt!
Men så är det det där med girigheten. ”Mycket vill ha mer”
SkatanPratanTjatan … hoppas förstås och drömmer och VILL VINNA …
Nu lämnar Bodil Malmsten den plats vid Atlanten som hon aldrig har tyckt om. Från första början.
Inte efter Finistère …
Den platsen kommer hon inte sakna … men …
”Någon frågar mig vad jag kommer att sakna.
Jag vet inte.
Atlanten, tidvattnets andetag, den stora varelsen, hur den kommer och går, hur den drar sig utåt från stränderna, hur den lämnar havsbotten bar, hur den kommer tillbaka, snäckor, maneter, tång, igen och igen.”
(Målning av Max Book)
Den stora varelsen … kommer Bodil att sakna.
Välkommen hem, Bodil … om det nu är hem till Sverige du beger dig.
Fast. Hemma i Sverige kanske har hunnit bli … borta?
Vem vet …
Idag, den 22 november 2009, skall Agnes Inga Elisabeth döpas.
(Agnes 6 august 2008, sex dagar gammal)
Hon skall döpas hemma hos sig i kretsen av de sina … mamma, pappa, brorsan Karl Axel, farmor och farfar, mormor och morfar, farfarsmor och moster Karin och morbror Henrik, farbror Emil och farbror Tobbe och alla ingifta ”bättre hälfter” förstås … och kusinerna. JoJo skall bli hennes gudmor …
Agnes skall döpas i Jordan-vatten …helgat sådant … tappat på flaska från platsen där Johannes Döparen döpte Jesus en gång.
Hmm …
Hon skall döpas i en likadan skål … fast inte samma … som hennes storebor Karl Axel döptes i. I botten står hennes alla tre fina namn, Agnes Inga Elisabeth, och så dagens datum … den 22 november 2009.
Man har kommit ända från Skåne … ja, från hela halva Sverige … för att vara med om denna … något senpåkomna begivenhet.
Eventuellt kan vår lilla Agnes ta sig fram till dopskålen själv … om hon inte trasslar in sig förstås i den långa dopklänningen … med hennes namn nu tillagt i broderi till de andra namnen som redan är broderade där … pappa Ludvigs t ex … och storebror Karl Axels förstås .
(Agnes på sin födelsedag den 1 augusti 2009)
Idag fyller Skatans Tankar ett år.
Kanske inte redan … klockan är bara tjugo i fyra på morgonen … men man brukar ju fira födelsedagarna tidigt även om själva födelseögonblicket infaller senare under dagen.
Den 22 november 2008, lämnade Skatan sitt Tänk . Inte helt och hållet. Hon hade sitt Tänk och sina Tankar parallellt ett tag. Och det var först på Luciadagen den 13 december som hon flyttade över d e f i n i t i v t.
Sedan dess har Skatans tankar haft 41 090 besökare, gjort 745 inlägg och fått 4 224 kommentarer … inte bara fått utan också svarskommentarer från Skatan finns bland dom förstås och … som Skatan berättat tidigare … i 88 kategorier.
Hon har blivit nominerad till en bloggtävling för 50+-bloggar i Dax.se och kommit ända till final och vem vet hur långt det bär … det är sista dagen ni kan rösta på mig … i kategorin Personligt … om ifall att ni vill …
Inte dåligt för att komma från en flaxande … men uppenbarligen mer kraxande … skata.
Ett fyrfaldigt leve för Skatans Tankar … De må leva …
och Skatan har sovit som klubbad.
Det kan ju delvis bero på att vi var på middag igår kväll hos gamla vänner från vår Söderfors-tid. Och ätit gott och mycket och druckit därtill. De hade också bjudit dit några fler som antingen bodde samtidigt med oss där i Söderfors eller tidigare eller senare. Ett par bodde i Söderfors de där åren som Mannen och Skatan tillbringade där … och bor fortfarande kvar.
Trots att det var en så kort tid var det fantastiska år. Och när det var dags att bryta upp till Borlänge … vägrade Skatan i det längsta. Jag älskade Söderfors.
Inte hade jag en aaaning om att min allra som bästa vän … fast det var hon ju inte då … Margith, också bodde där. Som det brukssamhälle det var var det skiktat och det ena skiktet liksom träffade sällan på det andra skiktet. Vi inflyttade träffade sällan och lärde känna de som var födda och uppvuxna där. Som tur är har det blivit bättre … även på bruksorterna … med den saken. Margith berättade för mig att hon sett mig susa fram på Nygatan på cykel med mitt röda hår och kläderna flaxande.
– Det måste ha varit du …
Vi ”gamla” Söderforsare som våra goda vänner ”samlat ihop” kom naturligtvis snabbt in på kommer-du-ihåg-snacket. Och vart-tog-dom-eller-dom-vägen-snacket. Och hade verkligen kul med alla de här minnena hela kvällen.
Sen vandrade Mannen och Skatan ”sakta hem genom stan”. Det var ju inte sommar men ändå en fin nattvandring genom ett tyst Stockholm upplyst av ”tidig” julbelysning och vanliga gatlyktor och skyltfönster.
Efter Skatans och StinaFinas Morgonvandring på Gärdet bjöds vi av Stora E på en överdådig frukost med a l l t . Ägg, grapefrukt, juise, kaffe eller te förstås, hembakat bröd, ost, skinka, korv, marmelad …
Pappa nästa … och sen hem.
Fast först hade vi hämtat ett lamm. Inte levande. Nyslaktat och styckat låg det fint i ett stort paket som B tagit med till jobbet. Numera har hon en riktig fårfarm därute i Rimbo. Jag kommer inte ihåg hur många hon låtit slakta i år men det var nog ett tjugotal.
Så då förstår ni väl vad som stod på middagsmatsedeln ikväll?
Jojomen … Mannen och Skatan åt lammkotletter med grillade rotsaker. Mums.
Antingen gillar man lamm … eller så gör man det inte.
Skatan gillar lamm.
Skatan och StinaFina var på väg ut på Morgonrundan riktning Gärdet …
Skatan gick i sina drömmerier med ögonen ännu inte lyfta mot horisonten men tittade upp vid ett möte och mötte ett par vakna pigga ögon. Noterade. Passerade. Och tvärnitade.
Den lilla kvinnan med flätor och ryggsäck hade redan i rask takt passerat – riktning från Gärdet – tillsammans med en man. Kaj?
Först tänkte jag gasta Looolll … men … om det nu var du … var du redan långt borta.
OM det nu var du. Kan du erinra dig att du mötte en svartklädd kvinna i svart hatt djupt neddragen till glasögonen, röda sammetsbyxor, boots som egentligen inte är världens bästa för en Gärdet-promenad, tillsammans med en liten svart dvärgschnauzer, StinaFina?
OM det inte var du. Då 
har du en dubbelgångare. Helt klart. En liten ”indian”-kvinna som med spänstiga steg möter världen en tidig … nja inte överhövan tidig … morgon i november.
Fast – nu när jag varit och besökt dig på din blogg, Loll, tvekar jag. Du är ju faktiskt inte kry. Skulle du då med spänstiga steg vandra på Gääärdet. Du bor ju på Söder. Hmmm … med en dubbelgångare som i alla fall fick mig att tänka på dig. Det var det.
PS: Skatan får väl ta och påminna om … i alla fall … att det är näst sista dagen som ni har chansen att rösta hääär … i Daxbloggens 50+-bloggtävling. Ta chansen! DS
… med ännu ett inlägg.
Jag råkade nämligen fördjupa mig i Daxbloggens 50+-tävling och ”gången” där. Och när jag kom till slutet läste jag det hääär:
”7. Som grädde på moset skänker vi, för varj nytt inlägg under tävlingsperioden, fem kronor till organisationen Ecpat som arbetar med att stoppa barnsexhandel och trafficking!”
(Flickan på bilden har ingenting med innehållet och texten att göra. Det är bara en ung flicka som jag ”hittade på nätet”)
Skatan hade i och för sig läst det förut … men det hade helt fallit i glömska. Och egentligen … var punkt nr 7 en av de viktigaste …
För man kan inte nog bekämpa barnsexhandel och trafficking. Varje litet steg … varje liten rörelse m o t … betyder något.
ECPAT ( End Child Prostitution, Child Pornography And Trafficking of Children for Sexual Purposes, ungefär avskaffa barnprostitution, barnpornografi och barnsexhandel) är just en ideell organisation som arbetar mot …
När jag läste om ECPAT på nätet i Wikipedia blev jag förvånad att Sverige fått kritik för att vi inte tillämpar 18-årsgräns vid bedömning av barnpornografi. Jag har alltid trott att Sverige låg långt framme och var i spetsen när det gällde den bekämpningen. ”Att svensk lagstiftning utgår från könsmognad vid bedömning av barnpornografi, och ej en strikt 18-årsgräns, har resulterat i kritik från FN:s barnrättskommitté vars uppgift är att granska de länder som anslutit sig till Barnkonventionen.[2″ står det … ” (Wikipedia)
Men … när jag fördjupade mig i det hela verkar det vara ”gammal skåpmat” i Wikipedia. Sverige verkar ha en sådan lag numera. En strikt 18-årsgräns.
Om det nu är så som det står i Daxbloggen att man, för varje nytt inlägg under tävlingsperioden, skänker fem kronor till ECPAT, har det ju varit bra med alla mina inlägg … och inte bara krax krax krax från en Skata som älskar att blogga och skriva.
Det har haft nytta också.
Tänka sig!
PS! ”Låt oss all räcka upp handen och dra ner varanra från det artifisella till det verkliga.Tänker jag ett tag, men sedan tänker jag; jobbigt….” skriver Bob Hansson i ett heeelt annat sammanhang där man helst vill blunda för verkligheten. De orden känns ändå rätt … här också. DS
Skatan tittar ut genom fönstret. Det är fortfarande becksvart och jag ser regnvåta gatan blänka i gatlyktans sken …
God morgon.
Visst är det en god morgon … att sitta här och blogga … ”alla sover, tyst det är i huset” … läsa sina ”… nära till hands” -vänner och vänta på att den goda morgonen skall övergå i en god dag.
Daxbloggens 50+-bloggtävling är indelad i kategorier. Fem kategorier.
DE FEM KATEGORIERNA
I DAXBLOGGEN
Klicka på den kategori som du vill rösta i.
Kan ni lista ut eller gissa hur många kategorier som Skatan har ”delat in” sin blogg i ?
Jo, det förstod jag väl att ni kunde. För det står ju i rubriken …
88 ( å t t i o å t t a ) kategorier.
Det säger väl allt. Om Skatan …
Nu är det bara fredag och så lördag och så söndag kvar … att rösta.
Några dagar till och sen är det slut. Hur tävlingen än utfaller så har det varit en otroligt rolig resa.
Först att bli nominerad och Skatan vet inte av vem. Sedan att komma till finaaalen. Och nu snart är det bara en vecka kvar innan vi får veta …
Håll tummarna!
För visst ääär det så att Skatan väldigt väldigt gärna vill vinna. Sin kategori. Personligt. Självklart.
Peter Englund har inte glömt … trots att det gått åtta långa år.
De här åren har gått fort för Skatan och många med mig men för Dawit Isaak har de säkerligen inte gått fort. Och inte för hans familj heller.
För honom har det varit åtta långa år i helvetet.
Peter Englund frågar på slutet av sin artikel i Aftonbladet …
” Vad gör vi? Vad gör du? Åtta år är en lång tid.”
Jaa, vad gör Skatan annat än att skriva på listor (hos Mymlan tidigare) och försöka hålla Dawit Isaak ”levande” genom att påminna om honom som jag gör just nu – Här och Nu.
Ett sandkorn i öknen … men ett sandkorn i alla fall.
Det är en av finalisterna, Ingrid som skriver om Livet på Stenstugu i en annan kategori i bloggtävlingen – tack och lov – 🙂 som har skrivit orden här ovan som nu blivit Skatans tankars innehållsdeklaration och får ståta i sidhuvudet.
Rösta på Ingrid i kategorin Övrigt och på Skatan i kategorin Personligt hääär, uppmanar jag helt skamlöst …
Så sant som det är sagt.
En av mina väninnor gillade inte att Skatans tankar byter utseende stup i kvarten.
– Precis när man börjar känna sig som hemma stiger man in i nåt helt nytt, tycker hon.
Nu är det en gång så att Skatan är en riktigt flaxig och obeständig en. Gillar omväxling och snabba ryck. Men det är klart. Här ”hemma” skall man kanske inte möblera om för ofta. Då kanske det uppstår en viss förvirring.
Alla mina matlagningsvänner, som jag träffade igår, var … och majoriteten är fortfarande .. väldigt skeptiska till bloggandet och att Skatan bloggar.
Att man kan lämna ut sig så. Vad skriiiver du om? Allt ligger ju där på nätet för alla att läsa och titta på … Att vika ut sig så osv osv …
Skatan förklarar om och om igen att det finns nästan lika många bloggar som bloggare. Den ena är verkligen inte den andra lik. Det finns politiska bloggar (Carl Bildt, Gudrun Schyman, Moderata karameller) , kulturbloggar (Halvars huvudsaker, Bodil Malmsten, Peter Englund, men han har slutat nu när han blev Ständig sekreterare i Svenska Akademin), modebloggar (Blondinbella … eller jag vet inte. Har hon en modeblogg eller ”Livet på Stureplans-blogg”?). Det finns hemska bloggar, vulgära, ytliga, agressiva, jobbiga och det finns underbart vackra fotobloggar, till exempel Göran ”Djupingen” Bengths blogg .
Det finns helt enkelt hur mycket bloggar som helst. Det stora kruxet är att hitta dom. Ibland ramlar man bara över en … och man är fast.
En del råkar illa ut … som Bodil Malmsten lär ha gjort … på så sätt att ”folk” kan vräka ur sig vad som helst, otidigheter, elakheter och vidrigheter i kommentarerna. Så hon har tagit bort möjligheten att kommentera. Det finns säkert fler ”kändisar” som har slutat blogga av samma anledning. Marcus Birro, tror jag är en.
Skatan har bara fått ta bort en (1) säger en(1) kommentar av den anledningen.
Men så är hon ju ingen ”kändis” heller.
Nej, nu kom jag från ämnet.
Känner ni igen er här inne … trots alla mina humörsvängningar och växlande ansikten …
Jag vet att Znogge och Soldansare gillar mitt nya ”face” …
Vad tycker ni andra? Skall jag backa och ta det mer neutrala eller behålla mitt blåa …
Tåget till Stockholm går klockan åtta.
Och där, i Stockholm, skall Skatan stanna över natten … utan dator … för hon skall förutom att besöka ” the healer ” och pappa förstås … också få de nedre regionerna omskötta av sin ”jättebra” läkare. … Sedan skall Skatan gå på Tjejmiddag (hmm … tjej och tjej). Nåväl … vårt matlagningsgäng har träff hos en av kvinnorna (hmm … ) och jag skall bo kvar.
Sista tåget hem går ju så ohemult tidigt.
Jag veeet att där inte finns någon dator som jag kan smita mig till.
Men … bara för att jag inte påminner er heeela tiden nu när jag är bortrest, vill jag bara också … än en gång … uppmana:
StinaFina får i alla fall stanna hemma. Det kan inte vara kul för en liten StinaFina att flaxa runt som hon har gjort i höst. Mannen och hon får gå Morgonrundan utan mig.
Och ha det lugnt och skönt och flaxfritt.
Skatan, den flaxande, kraxande fick tipset av sin bloggvän Znogge. Varför inte möta världen med ett nytt ansiktet?
Så det gjorde Skatan.
Snyggt va?
Eller? Ska jag backa till min gamla nötta ”nuna”.
”Jag mötte varje dag
med ett nytt ansikte
Ni misstänkte falskspel
Men min hand
håller inga kort
Jag har inte alls tid
med er mentala klädpoker”
De här raderna föll mina ögon på av en slump … nej, det finns ingen slump.
Vilket sammanträffande!
Det har givits ut en bok, en diktsamling, postumt. Tröst för ett tigerhjärta, heter den och har skrivits av Margareta Renberg ...
och Skatan läste, kände sig träffad och ”klippte ut”.
(En av Margareta Renbergs surrealistiska målningar) … Skatans nya outfit? Eller …
Idag har Skatan provat minst tio … nåja kanske fem då … bilder att ha i mitt sidhuvud.
Och har antagligen fortfarande inte bestämt sig.
Omväxling förnöjer, heter det ju. Men det kan ju också bli lite för mycket av det goda …
Det är den här teckningen av Björn Bergsten som Skatan har fastnat för just nu. Det är bara synd att man måste beskära den så kraftigt …
Din röst på ditt val av bästa 50+-bloggare i de olika kategorierna kan du lägga här, om du inte redan röstat de 24 senaste timmarna …
Skatans tankar 