Kategori: Skatans Tankar

FanFanFan… det skulle var´t du …

…med Firmafesten i öronen och benen och armarna och …. långt inne i hjärteroten….

Nu… just nu … känner jag i hjärteroten att jag skuelle ha varit en sådär 25 år yngre… och att min Margith varit med och att  vi vaggat, rockat och känt musiken och skrattat… och jag veeet att det var ett halvt år sedan Peace & Love -festivalen och ….

när jag ikväll mÖTte  STOMMEN , slängde jag mig om halsen på den stackarn och sa att han var den siste som jag lyssnade på  lördagen den 28 juni och se´n var jag hos Margith..

… och se´n drack jag massa av vin och gin och tonic och hot shot och lilla a stod ut med mig … och Stora B stod ut … och det var bara så …. så …ensamt…

och inte vet jag hur man gör embedded när man skall ta in musik…. och det är helt enkelt outhärdligt…. och jag är faktiskt ganska berusad… men hemma… hos Sonen … iallafall….

Stommen spelade överhuvudtaget inte… och inte heller Stora B men Pierre Swärd sjöng…. helt fantastskt….i Rubb n Stubb … och en Janis Joplin-röst (stark… men kanske inte riiktigt så raspig) som jag tror kom från en flicka llina-larssonsom heter Lina Larsson tror jag…men jag har glömt bandets namn och … och ….

 

FanFanFan... det skulle var´t du….och jag Margith….

… och nu är glada julen slut…

hastar_motljus_320… och Skatan, Mannen, StinaPinaFina, Sonen och Pa pustar ut hemma i Nyköping. Vi var de sista som lämnade Yngsjö i ett Skånedimmigt landskap och körde norrut…

Det har verkligen varit en fantastisk jul… Ingen har ”sårad” börjat gråta (brukar Skatan göra vaarje jul av en eller annan anledning), ingen har hårdhänt slängt igen dörren efter sig och låst in sig på sitt rum (brukade någon av flickorna …. åtminstone när de var tonåringar… göra nååågon gång under julhelgen).

ALLA har varit glada och nöjda och haft trevligt med varandra, inte sett överdrivet mycket TV… ätit av den goda julmaten …måttligt och umgåtts.

Och Skatann har fått sin morgonrunda med hundarna efter havet varje morgon…. den vederkvicker.

Och nu är jag redo att avsluta det här året…. men först skall jag på FIRMAFESTEN i Borlänge imorgon. Ha det!

Tomten, Glöggen, Fastrarna, Systrarna, Stångkorven, Alla utom Agnes….

 

Tomten bländades av ljuset när han for fram där ovan molnen och hade glömt att ta av sina solglasögon inför en förundrad liten mantomten

 … Men innan tomten kom hade vi smakat på farfars glögg förstås

gloggen

Och systrarna Yster poserade för kameran och Skatan… innan vi alla ….ida-och-jo-jo

… tittade på när faster stekte de hemmagjorda stångkorvarna som hör till på det Andersonska julbordet… stangkorvenii

och slutligen samlades vi Alla utom Agnes och Skatan … som ju var fotografen… för denna gruppbild…

Här får man hålla i hatten… om man har någon

…johan-ericsonför det var verkligen stormigt när vi ”landade” i Yngsjö. Bildörrarna gick knappt att öppna och när de väl var öppna, knappt att stänga…

Vi har redan installerat oss med pick och pack… först på plan av tillresta… inspekterat marsvinen i stallet (3 nyfödda sötnosar bland de andra), fikat… Svärson I är i full fart med att trilla köttbullar… och Skatan har fått tillträde till datorn.  Bäst att passa på.

                                                                              (Johan Ericson har tagit Storm-över-Skånebilden och jag har googlat fram den.)

Idas mage har inspekterats …. så nu vet Mannen och jag vad vi skall inhandla i Kristianstad som sista-minuten-klapp till henne iallafall.ida-013 När vi hade synpunkter på hennes ungdom och …. fick hon verkligen lov…  så sade Mamma Karin att ”vi väljer våra strider….”  Och det har hon ju rätt i. Ida är jätteduktig i skolan… sköter sig på alla plan, ansvarsfull med sin häst och ja…. så varför bråka om något som hon kan ångra och som inte lämnar några spår. Däremot en tatuering….Det får hon vänta med tills dom (föräldrarna) inte har något mer att säga…. Just nu får hon iallafall fina nya julnaglar hon också.  Hon och Pa diskuterar färger och mönster för fullt….

Alla kommenterade mina fina julnaglar….

papa-har-malat-mina-naglar1… när jag med spretande viftande fingrar betalade för de sista klapparna. 

Sonen och Pa och Skatan var nämligen en sista julsväng på sta´n för det är ju alltid något man glömt. Jag berättade förstås stolt att det var min svärdotter som åstadkommit konstverken… och det lyste i ögonen av glädje när hon förstod komplimangerna. Vad glad man blir när människor säger vad de tänker… speciellt när de tänker så snälla positva tankar.

Det finns väl ingen som inte gläds över en komplimang…

Skatan hade glömt att Pa var så liten… och Sonen så stor…

henke-och-pa

Här sitter de i soffan hemma hos Skatan och Mannen så man seer inte…. hur stooor Sonen är … och hur liiiten Pa.  Men ett så vackert och lyckligt par de är trots de yttre olikheterna….

Skatan har inte träffat Pa sedan juni och Sonen sedan 2 oktober då jag körde honom till Arlanda där han skulle ta planet till Thailand och sin lilla fru. Han trodde aldrig att han skulle få hem henne till jul men ….. hade med henne hem redan den sista oktober. Så nu har livet satt fart för de unga tu….. Den 7 januari eller så…. börjar SFI-studierna men de har naturligtvis tjuvstartat och Pa förstår det allra mesta och är riktigt riktigt bra på att prata också. Det finns SFI-studier på nätet, man har skaffat memory-spel med ord på svenska… osv osv….

Idag har vi haft storbak av vörtbröd på svärfars vis. Först köper man vört från bryggeriet i stan som sedan får koka ihop rejält innan den blandas med mjöl och kryddor och jäst och…

Och så har vi druckit eftermiddagskaffe med saffransbröd bakat helt och hållet av Pa. Smakade alldeles förträffligt…Hon hade inte sparat på saffranet … om man så säger.

Och tänk vilka julklappspaket Pa har åstadkommit… Skatan för verkligen skämmas över sina egna inslagna klappar. Pa har gjort konstfulla pappersblommor och rosetter och vackra papperskombinationer. Det är så man nästan inte kommer att vilja öppna klapparna på julafton … så att omslagen förstörs.

Det regnar och blåser och är inget julväder ute…. men Skatan njuter av julstämning inomhus…

Nu skall Pa ”göra mina naglar”. Det är hon också expert på och vi har inhandlat smala smala penslar och olika lack…

Hej då på ett tag….

Sorgen träffade mig som en knytnäve…

margith1

.. mitt i veka livet när jag gick där i skogen på morgonrundan med StinaPinaFina.

Den smärtade så att jag var tvungen att vika mig dubbel och flytta knytnäven till munnen för att inte skrika rakt ut. Men tårarna rann … där i tysta skogen och jag lät dem vara….

Det var ju så här års förra året som hoppet tändes… allt var ljust och framtidstron började så sakta växa…planera för 2008 kunde vi …. om än försiktigt….

ALDRIG MER drabbade mig med full styrka… igen

Skatan besökte Skogsnuvan och tog med sig skogen hem…

skatan-i-tallegrenDjup snö är det runt Skogsnuvan att skotta bort, att pulsa i, att slänga sig i och göra ”ängeln” i men hon är inte så överförtjust i snö och is och mörker däruppe i norr där solen går och lägger sig väldigt väldigt tidigt och går upp väldigt väldigt sent.  Så Skatan ”knyckte” (jag har fått lov) bilden med Skatan i allt det vita eftersom just det här juliga vita saknas här hos oss …. helt och hållet.

Idag har Skatan och Mannen och StinaPinaFina varit i Stockholm för att hämta glögg-gryta (man kan väl inte ha tre g efter varandra och glöggryta ser konstigt ut men det skrivs väl så antar jag) och toppsocker hos Stora E. Ingen jul utan farfars glögg som görs på brännvin och kryddor och är klart bärnstensfärgad, stark och go. Men man får naturligtvis passa sig och inte dricka fööör mycket.

Sen hämtade vi en projektor som lagats till pappa, som vi sedan besökte för att också lämna julblomma och julklapp och hämta julklappar från Nickan till barnbarnen och hundarna. Förutom alla vi männskor ( 14 med Agnes) kommer vi att ha tre hundar (Coco, Bessie och StinaPinaFina) inomhus, fem eller sex katter i sadelkammaren, marsvin som har fått ungar (alldeles bedårande. De föds med päls och är ”helt färdiga”)  i ett annat litet rum i stallet och fyra hästar (två är inhysingar).

Det blir en jul det!

Apropå pappa pappa-95-ar… så skall han vara med i TV igen, den linslusen, tillsammans med Malla (101 eller 102 år) och en annan dam över de 90. Det är ett program med Kristian Luuk vad jag förstod. De gamla fick lyssna på musik och skulle poängsätta den från 1 till 5. Pappa pratade på som vanligt om ””sin” musik. Och den här amerikanska som han inte hängde med i… Han gillar att lösa korsord men tycker att det har blivit så svårt för att han inte känner igen ”kändisarna”. Som häromda´n stod det efternamnet Spears och man ville ha ett förnamn. Efter att ha löst omkringliggande ord fick han fram Britney… Och vem är det, frågade sig  pappa då naturligtvis.. Ja det skall bli spännande att höra hur det blev det här programmet. Iallafall gav han mest ettor och tvåor, en fyra. Malla blev uppbjuden till en svängom med Kristian och de verkar alla ha haft kul iallafall. Den 28 januari skall programmet sändas. Jag vet inte vad det heter men Kristain Luuk kan man ju hålla utkik efter….

Möte i skogen…

Fast det var mörkt och regnigt tänkte jag att… jo, jag går genom skogen till cykelbanan och sen följer jag den runt Psyket eller Sinnessjukhuset som man sa förr och hem igen med StinaPinaFina. Det var riktigt mörkt …. men inne i skogen lyser några lampor upp ett elljusspår och eftersom jag känner skogen som min egen ficka och inte är särskilt mörkrädd gick vi in där…. StinaPinaFina och jag.

Det var verkligen kolmörkt… och plötsligt såg jag StinaPinaFina stelna till och en mörk skugga avtecknade sig mot en av lamporna. Jag hann bli liiite rädd men…. jag kallade in StinaPinaFina som genast kom… samtidigt som en karlröst ropade att jag skulle hålla reda på hunden. StinaPinaFina var exemplarisk …. så det gick att svara att jo…. jag höll reda på hunden och så träffades vi.. en man som såg (smått) helgalen ut med en luva nerdragen över halva ansiktet. Nästa replik från mannen var om jag inte var rädd att bli våldtagen där i mörkret. Neej sa jag…. Varför skulle våldtäcksmän hålla till i mörkret klockan 4 på eftermiddagen och för den delen har jag ju en ettrig liten hund som skulle försvara mig….Hö hö hö…

Vårt samtal ledde från det ena till det andra och slutligen pratade vi om andlighet, reinkarnation, ljuset i tunneln… ja..

ett egendomligt möte i skogen var det… Jag blev slutligen inbjuden till en ”andlig” grupp och fick tipset att gå in på www.martinus.dk vilket jag ännu inte gjort…och läsa mera. Jag avstår den där gruppen men när jag gick vidare efter en kvart eller så…. undrar jag vad det är hos mig som får alla ”knäppskallar” att lätta sitt hjärta och prata prata prata

Nu har jag läst Martinus-sidan (en del) och citerar: ”Ett levande väsens absolut enda säkra skydd mot ont öde skapas exakt av det skydd som det självt ger alla andra levande väsen.
(Livets Bog 7, st 2447)”

Så är det förstås….

När man farit, flugit, flaxat…

…så mycket som Skatan har gjort den senaste tiden…. kommer man liksom ur fas… ur fas med skriv- och tänkrutinerna… ur fas med bloggen.

Och det lär inte bli bättre de närmaste veckorna.

Skatan har blivit beroende. Helt klart. Beroende av sin blogg och sina bloggvänner. Jag känner nästan fysisk vånda när jag inte ”kommer till” och har möjlighet att utgjuta mig om än det ena, än det andra…

Bloggstress kan man kanske kalla det….

Och så har jag lässtress också….

Skatan läser i sina tidningar recensenternas och i sina bloggvänners bloggar (särskilt Halvars) …jultips på böcker och upptäcker att det ju finns så otroooligt mycket som jag bara måste läsa… men när. Det andra livet pockar… man skall sköta hushållet, StinaPinaFina (som i och för sig tar mycket trevlig tid i anspråk… och nyttig). Familjen och framförallt Mannen har inte särskilt mycket förståelse för att Skatan vill ägna så mycket tid åt läsning och att försjunka i sin bloggvärld….

Mannen är en handlingens man… och det är ju det som gäller i ”denna värld”, eller hur? Handla och verka… inte försjunka ner i läsning, drömmar och skriverier… KROCK! 

Och så har vi musiken. Som tur är har Halvar inbjudit mig till Spotify och jag kan nu lyssna till hans och hans bloggvänners listor, få inspiration…

Jag har alltså fåt musikstress också… ovanpå allt annat.

Nej, nu får du lägga av Skatan. Det är ju den värld vi lever i … med tusende val av allehanda slag. Take it easy …. och njut där du är… av din läsning, ditt bloggande, din musik…

PS: Just nu läser jag De välvilliga av Littelll (har kommit till sidan 376… oerhört tankeväckande. Återkommer). Jag blandar upp den med andra böcker om ondskan. Dennis Lehanes Gone baby Gone pågår  och jag har alldeles nyss avslutat Michael Connellys Mörkare än natten. Alla dessa böcker har naturligtvis satt igång existensiella tankar om gott och ont….. och och och. Återkommer…  DSeva-och-snappy-julen-47-3

Alla sova …eller ser på TV… och

… tyst det är i huset… än så länge.barnbarnen-i-orebro-042När Svärson II kom hem från jobbet frågade Kaxe hur mötet hade gått idag… Varje morgon påminner han också sin pappa om att ta med sin matlåda.. Kaxe har blivit en ansvarsfull liten herre…. som redan leker roll-lekar. Det trodde mormor kom senare i livet. Men idag har Kaxe åkt iväg på sin lilla bil till sitt jobb med matlåda… som pappa och när mormor Skatan frågade vem han pratade med där ute i hallen, svarade han att han hade möte med en kollega,… Vad månde det bliva?

När jag precis anlänt Örebro i morse bar det av till Glada berget på picnic. Grannen drog en lååång pulka med Kaxe, Melker, Simon och lilla Anna på… lilla e drog Agnes i vagnen och StinaPinaFina och Bessie sprang glatt omkring och före och efter. Väl framme dracks det saft och kaffe, lussebullar och pepparkakor intogs innan det var dags för Märren (=Skatan) att dra pulkan varv efter varv runt Glada berget. Först till Östersund sedan forskningsresor till Grönland och Tunisien… Men plötsligt skulle Melker och Kaxe se om de hittade några tandtroll bland buskarna, stenarna och i trädklykorna. Det var längese´n märker jag sedan sist jag umgicks med barnen när de så att säga ”styr umgänget”. Skatan var i sitt esse…. ung på nytt…

Agnes har blivit en rund glad… framförallt matglad … liten flicka. Hon vill äta heeela tiden. Hon vill inte ha napp eller tumme eller snuttefilt. Hon vill ha mamma…. jämt. Idag fick hon lite risgröt som hon … för första gången…. nådigt tog emot. Och se´n sov hon ovanligt länge i ett sträck … för att vara Agnes. barnbarnen-i-orebro-031

Jag skall bara…..

Stora B bad mig lugna ner mig litt… men det är inte så lätt…

Nu… om 5 minuter åker jag till Örebro och lille Kaxe… men se´n. Är det inte Alfons Åbergs pappa som säger ”Jag skall bara…” och Skatan är nog lite lik där… Jag skall bara….

Så, gott folk, vi syns i bloggen igen…. imorgon…. eller kanske ikväll (om Svärson II har med sig datorn hem)… Jag är så glad att jag har er skall ni veta… Det är inte klokt… men så är det.

Det var tur i oturen….

kaxe-i-blabarsskogen2

  … att vi inte var barnbarnvakt.  Kaxe fick magsjukan i natt… och det hade inte varit kul för varken honom eller oss. Man vill ju ha sin mamma eller pappa  när man inte mår så bra…. inte mormor eller morfar som ju Kaxe inte känner så där jättebra ännu…. och att bo borta hos med allt nytt….

Idag skulle det blivit en ängel om Kaxe legat där han ligger på bilden… och sprätt lite med armar och ben. Det var så mycket snö och snötyngda grenar i Örebro. Och det saknas verkligen här. Mannen och  Stina har åkt till Femöre… och Skatan har julpyntat. …. Nu är jul i varje hus-bonaden sitter där den ska ovanför öppna spisen. Stjärnan tindrar i vardagsrumsfönstret och alla tomtar är på plats. Trots att vi åker till Skåne…

… där vi skall fira med nästan heeela tjocka släkten: Karin med Svärson I och döttrarna Ida och Jo-Jo på plats och så tillresta lilla e, Svärson II med Kaxe och lilla Agnes, Sonen med sin Pa. Stora E och Kristina och så Mannen och jag. Så det blir en riktig jul tillsammans. Med gran och julmat och slädfärd (blir nog vagn istället misstänker jag), tomte och klappar. ….