… en solig dag i juni.
Så underbart härligt! 🙂
Kategori: Skatans Tankar
Skatan har landat
och gör en snabbvisit i Nyköping för att sedan flaxa vidare i morgon till Borlänge och Peace & Love. Förra året hade Skatan lovat sig själv att ta det liiite lugnare i år och hon förstår verkligen inte …hur det kan bli 🙂 … trots allt … hmm …
Strax ovanför Moskva … taget med mobilen
Fyllona och Resan hem
När Skatan klev in i Minibussen efter frukost på Tango …
Sista bilden från beachen … med mobilen
något trött efter gårdagens ”beach-party” med ungdomarna, lite resstressad också, satt det ett par ryska damer där längst fram i bussen redan. De hälsade inte ens på ett vänligt … Sawatdee Kaa … och Good Morning … från Skatan. 😦
Då pressade sig hon bakom dem och såg att en kille satt längst bak i bussen. Han både hälsade och log tillbaka i alla fall och hette John och kom från Nya Zeeland … men det visste Skatan inte då.
Vid nästa stopp … Kacha Resort … väntade och väntade och väntade de. Skatan passade på att flytta längst bak till John som berättade att han måste med ett flyg och hade liiite bråttom till flygplatsen och blev liiite stressad av att de bara stod där och väntade …
Men så dök så äntligen den blivande medresenären upp och Skatan visste att det var bra att hon flyttat sig.
Dök upp förresten … snubblade och drogs in i bussen av en av hotellets personal, är kanske rätta benämningen… och så ramlade han ihop. Han fick också något att ”ha till hands” Det var en man som klart och tydligt var på-gränsen-till-delirium-stupfull. Inte hade han betalt heller så när de kom med notan fladdrade det av sedlar som hotellpersonalen plockade åt sig en del av … försvann … och kom tillbaka med växeln som han knögglade ihop i en liten boll och slängde ner i en plastpåse.
Sedan kunde de resa vidare …
John från Nya Zeeland skulle hem men ett askmoln från ett vulkanutbrott i Brazilien gjorde att han hade en mastodontisk resa framför sig via Sidney, Australien och innan dess … Beijing … tror Skatan. Och han MÅSTE bara hinna med planet från Bangkok för annars skulle det kanske ta ännu fler dagar och han skulle börja jobba och och och …
Vid lunchpausen … 20 minuter … försvann vår på-gränsen-till-delirium-stupfulle och de fick vänta och vänta tills det blev 25 minuter … 30 minuter … Då kom han där till slut raglande från toaletterna med en Heineken i näven och en till i den andra …
Men … resan gick bra. John hann i tid och den stupfulle spydde i alla fall inte men hade lite högljudda mardrömmar …
Dagen på flygplatsen blev lång för Skatan … utan kamera och allt. Hon tog inte ens en bild med mobilen … men så småningom blev det i alla fall så dags … eller så mitt-i-natten-klart … att äntligen få borda planet.
Då fick Skatan se två grabbar komma raglande …
*suck*
-Bara inte de där får platsen bredvid Skatan, tänkte Skatan medan hon gick på planet.
Ni har redan förstått … Ha ha ha …
De fick platserna bredvid Skatan.
Det serverades snabbt middag och det släcktes ner överallt och sedan var det meningen att alla skulle sova. Det var ju mitt i natten. Fyllona skränade och skrek men blev tillsagda och snart somnade de och satt där som cementfyllda hösäckar. När Skatan … som satt innerst … behövde uppsöka toaletten framåt morgonsidan var det snudd på omöjligt att få liv i dom … och upp från stolarna … tja … de var svenskar så Skatan kunde i alla fall ”ta i ordentligt” och då hasade de sig upp och hon kunde klämma sig förbi.
Vid frukost fick hon lite kontakt och det visade sig att de var inte helt omöjliga att prata med efter tillnyktringen … Hon utbytte inga djupsinnigheter men … i alla fall.
Så´n tur med ressällskap har Skatan ofta. Vad är meningen att hon skall lära sig av detta, frågar hon sig då.
Att lära sig bästa sättet att umgås med fyllon? Att visa större tolerans och skippa ”näsrynkning och snurp med munnen”-stilen eller vad … ?
Nu är hon i alla fall på plats, vid datorn hemma i köket, klockan har hunnit bli halv sju … snart är det dags för Morgonrundan med StinaFina som fortfarande ligger i sängen hos Mannen och snusar …
Dagen kan börja på riktigt …
Skatan flyger …
… för hon har köpt (extra)-vingar för pengarna …
Nu bär det av hemåt …
Typiskt Typiskt Typiskt
att Skatans kamera skulle paja just nu … sista dagen och allting.
När hon tog taxin i morse och for den vindlande svindlande kurviga vägen till Bang Bao Bay och piren och mötet med Yaa tog hon förstås fram kameran för att föreviga den fantastiska utsikten.
Yaa
Men väl nere på piren när hon skulle ta kort av Yaa … död … kameran rörde sig inte ur fläcken´. Alltså … kamerafunktionen var stendöd. Inget lyste, inget hände … Men hon fick några bilder i alla fall som hon tog med mobilen … hoppas verkligen att inte den ”dör” också.
Idag är det en fuktigare värme än någonsin tidigare under min vistelse här. Skatan själv rinner bort och förvandlas snart till en stor pöl. Hennes hatt såg klart annorlunda ut än den brukar och hon gick alldeles nyss till ett Laundry här på gatan och bad dem pressa till den lite.
– No, that´s not possible
– Men försööök åtminstone, vädjade Skatan och killen log, tog emot hatten och bad Skatan komma igen om en timme. Han lyckades faktiskt fixa till den riktigt riktigt bra … 20 bath … som hittat!
Yaa tog i alla fall Skatan ut på den långa långa piren där Yaas kille tillsammans med en annan man, båda belgare, har en restaurang som också har en del rum till uthyrning. Den heter Buddha View och är verkligen något för sig …
Där intog Skatan sin frukost sittande med dinglande ben över vattnet och åt från ett glasbord. Utsikten var visst fantastisk vid solnedgång men inte dålig nu heller …
Yaas ben över vattnet … och
hela Yaa vid glasbordet där på Buddah View där vi intog vår frukost
Efter frukost visade Yaa mig omkring lite på Buddah View …
Ett av sovrummen med tillhörande toalett och dusch …
Och sedan åkte de taxi till Lonely Beach för att äta lunch … (Skatan har ätit en hel del de här veckorna och det märks på midjemåttet … men va sjutton … det tar hon tag i igen … )
Yaa på Lonely Beach
Visst var Lonely Beach en vacker strand … men ingenting slår White Sand Beach eller Hat Sai Kao på thailändska.
Där åt de som sagt lunch och sen skiljdes de … Skatan tog en taxi tillbaka och Yaa åkte tillbaka till Bang Bao Bay och sin kille på Buddha View …
Men de har förstås bytt mailadress och så jobbar ju Yaa på Logans …
Och nu har Skatan packat det mesta, försöker fixa till sig lite i värmen, duscha för hundrade gången … för ikväll är det ”sista natten” för den här gången med sin nya vänner på Beach Tango … och sen blir det säkert en sväng till Oodies´ också.
Så firar Skatan sin midsommarnatt.
I morgon blir det Bangkok, flygplatsen och så Tai Air hem till Sverige och ljuset och Peace & Love …
GLAD MIDSOMMAR
Midsommarstången på White Sand Beach
En riktigt fin, härlig, ljus midsommarafton med allt som hör till önskar Skatan er: midsommarstång, mygg, regn, sill och nubbe (fast där Mannen är och där vi brukar fira midsommar sen 25 år minst tillbaka i tiden regnar det ALDRIG på midsommaraftonen … eller åtminstone nästan aldrig … och inte är där några mygg att tala om heller och inte blir vi bjudna på sill utan på lax och till efterrätt förstås jordgubbar och grädde.)
Själv skall Skatan ikväll ha det gôtt i ett sammetslent mörker med sina unga vänner som hon bjudit till en lah gòrn-träff (hejdå-träff) eller … hoppas Skatan … en jeu gan nà-träff (Vi ses-träff) efter Tangos stängningsdags.
Personalen på Tango intar sin egen lunch
Men långt innan mörkret faller, ja, redan klockan halv nio … tar Skatan en taxi till Bang Bao Bay, en bukt med en lång lång pir som Skatan alltid besökt när hon varit här på Koh Chang. Där skall Ya, en av de thailändska flickorna från mäklarfirman Logans möta upp. Hon skall visa mig andra stränder, andra platser så här sista dagen …
Det skall bli jättekul … även om Skatan älskar att ”uggla” på sin White Sand Beach.
Är det inte lite typiskt att Skatan träffat nya roliga människor strax innan hon skall åka hem.
Nåväl, det är ju kul att hon träffat dom överhuvudtaget 🙂
För några dagar sedan träffade Skatan Martin, en kille från Stockholm som kör taxi X antal veckor för att tjäna in pengar och kunna vara X antal veckor i Thailand hos sin flickvän … som också kallas Pa förresten. Skatan har pratat med dem vid frukostarna på Tango men sen har de givit sig ut på egna äventyr … och på kvällarna har de också bytt några ord.
Igår visade mig Yup på en blond tjej som satt i baren för sig själv och berättade att hon också kom från Sverige. Skatan tog mod till sig och frågade om hon inte ville komma och sitta vid Skatans bord och så lärde Skatan känna Anna som hade bott och levt åtta, nio år här på Koh Chang och drivit en restaurang … Kharma på Kai Bae … tillsammans med sin thailändska flickvän, . Restaurangen hade de sålt för ett år sedan för kärleken hade tagit slut … flickvännen hade hittat en annan … och året som gått hade varit tufft. Men nu skulle Anna bo hemma i Sverige igen och hade jobb som sjuksköterska (hennes egentliga gebit) några månader om året och så … jovisst … Thailand resterande.
Anna berättade fantastiska saker som hon varit med om som restaurangägare och sitt liv här på ön, om folk och kulturen och kulturkrockar … ja ni förstår. Vi hade verkligen trevligt. Synd bara att vi träffades så sent. Idag redan åker Anna hem till Sverige via Bangkok och vänner där.
Så småningom kom också Martin och Pa …
När kvällen fortfarande var ung lämnade Anna oss för att packa och sova och Skatan ”fick med”sig Martin och Pa till Oodies, där Oodie själv inte spelade utan de två från Bangkok som uppträdde häromkvällen. Har Skatan förresten hört Oodie någon gång den här gången på Koh Chang ?
Och sist men inte minst var Martin och Pa så snälla att de följde Skatan hela vägen hem till sig i nattmörkret …
Slutet gott… allting gott!
Nu skall hon gå och duscha och göra sig i ordning för dagens övningar.
Ha det …
… och så lite Tompa på det …
innan kvällen på WSB och Tango … och Oodies´
I morgon skall det visst bli regn …
Av ingen anledning alls …
… Skatan kände bara för det … för lite Peter Gabriel – röst …
Internetkrångel, otroligt stökiga högljudda grannar m m m m
… förorsakade detta upphåll.
Natten till igår fick Skatan inte en blund.
Hon skall då alltid överdriva.
En blund fick hon fram till klockan två då hon vaknade av skrik, och skrän och klapprande fötter mot marmorgolvet i korridoren utanför, dörrar som smällde och högljudda diskussioner för att inte säga gräl.
Där låg hon en bra stund i sängen och funderade på hur hon skulle göra … Till slut tog hon sig upp och stack ut huvudet och bad sällskapet vara liiite tysta. Det finns folk som försöker sova här … nu får ni lugna ner er etc etc … sån´t man säger när man är riktigt upprörd med en riktigt upprörd röst.
De tystnade temporärt men … fortsatte lite längre bort i korridoren. Det var några thailändskor och några ryska män som inte verkade komma överens … minst sagt 😦 .
Vilken soppa!
Till slut somnade Skatan men vaknade tidigt som vanligt … och var trött.
Men det gjorde inte så mycket. Det var en solig … ja soligaste dagen hittills så hon tog liggunderlag, handduk och gick ner till Tango som vanligt för frukost, fick sin massage på Apple och … ja… så gick dagen …
På eftermiddagen målade hon färdigt porträttet på sin fina vän Yupin och gav henne det sedan på kvällen som ett tack för att hon är så vänlig och gullig och hjälpsam …
Och målandet av det hade det goda med sig att det fått Skatan att komma igång och måla också … på riktigt … inte bara kladd med akvarellfärgerna …
Hon strövade på stranden … som vanligt … och åt en tidig middag och så … som sagt … bums i säng.
Inte ens ett blogginlägg blev det … Internet var nere …
Men här har ni henne igen …
Ha det fint därhemma i midsommarljuset … liiite avundsjuk är jag allt.
Händelserikt minst sagt …
Kvällen är ung (23.00) men Skatan är redan hemma. Det ääär mörkt när man skall passera den där passagen på väg hem … och Skatan hann njuta en och en halv timme av musiken på Oodies´ändå.
Men innan dess …
Som alltid … varje kväll … går Skatan en sväng till Beach Tango … För det mesta har hon gått hem direkt därifrån men några kvällar har hon fortsatt till Oodies´… för att lyssna på musik
Så här mörkt är det redan klockan åtta när Skatan kommit ner till stranden på väg mot Tango … ni kan i alla fall skymta gungan vid Apple där till höger …
På vägen dit innan hon kommit ner på stranden råkade Skatan ut för något inte så lustigt … snarare tragiskt, ja … vidrigt. En ung pojke, kanske 7-8 år kom med en lite äldre pojke, båda thailändare, och när de passerat Skatan vände sig den äldre pojken om och frågade Skatan.
– Do you want a boy, madame ?
Skatan tittade till … hon kunde inte tro vad hon hört och den äldre pojken upprepade sin fråga …
– Do you want a boy, madame ?
När Skatan chockerat tittade från den ena till den andra , så flinade de båda lite nervöst och stack iväg med en djäkla fart …
Var det ett missriktat skämt, eller … ?
Roligt var det i alla fall inte.
Det gav en fadd eftersmak som satt i hela kvällen … ja en händelse som Skatan fortfarande inte kan släppa …
Idag var det ovanligt mycket folk ute och rörde på sig eftersom det inte regnade …
Ted och Dan … deras namn låter så men stavas säkert annorlunda … står som ”inkastare” på Tango när de inte passar på att spela lite fotboll. Skatan börjar bli en riktig ”kändis” och det är många som hälsar på henne nu. Paret på bilden trodde hon var engelska!
Hon drack en Singha på Tango och sen blev det Oodies´
… och på Oodies´ var Oodie i Bangkok och Buffalo Man höll ställningarna . Inte hade Skatan en aning om att han kunde spela gitarr också … förutom sina trummor …
och munspel …
och han sjöng … hmn … Yesterday, The house of the rising sun, Blowing in the wind … på sitt alldeles egna personliga sätt … blandat med thailändska sånger.
Ja … den här dagen har sannerligen varit händelserik: drunkningstillbud, en borttappad vänstersko, inget regn, Buffalo Man på munspel … och så händelsen som Skatan helst vill glömma, förtränga.
Strandliv på WSB den 21 juni då …
… Skatan hittade sin första borttappade sko 🙂 på sin promenad mot White Sand Beach Resort … och en vänstersko dessutom.
Mystiskt … vad skall det betyda?
Idag är det den första dagen som från morgonen till kvällen varit utan regn … inte en droppe har ännu fallit.
Ingen sol … men heller inget regn.
Och så en borttappad sko … på det. 🙂
Sen hittade Skatan en hatt som nog legat i vattnet ett tag … hon tänker på snäckorna som klamrar sig fast på hattkullen …
När Skatan gick där började hon roa sig med att rita i sanden … små krabbor gör ju intrikata mönster … helt fantastiska … och Skatan fortsatte liksom … på den inslagna vägen.
Varje morgon … varje dag … njuter Skatan av hundlivet på stranden …
… eller får till och med lunchsällskap … som av den här som kom upp och erbjöd Skatan ett löv … men innan Skatan fått upp kameran hade hunden hunnit vända sig om …
Här har hon fått syn på Skatan … funderar … och försvinner ur sikte …
… för att dyka upp vid Skatans sida med ett visset löv som gåva ??? …
Sedan placerade hon sig helt resolut vid Skatans fötter och låg där under hela lunchen. Skatan ville köpa något gott till henne men när hon erbjöds lite kyckling tackade hon nej … det var inte därför hon låg dår … hon var redan mätt …
Hon gillade Skatan helt enkelt …
Ja, så enkelt kan det vara …
Två dumdristiga tjejer höll på att drunkna idag
… och hade Skatan varit pressfotograf hade ni fått talande bilder.
Men det var verkligen på liv och död och inte kunde Skatan stå och fotografera då inte …
Vågorna var enorma … svårt att fånga på bild … men inte skulle Skatan bada i dom inte …
Skatan hade ätit frukost på Beach Tango som vanligt, fått sin oljemassage hos
Nokk på Apple … som ääär glad men ville inte le på bild … och börjat vandra efter stranden.
Solen bröt nästan fram och vädret var fint … åtminstone har det ännu inte regnat idag …
Plötsligt hörde Skatan skrik på hjälp … hjärtskärande skrik … och såg två huvuden långt ut bland vågorna … iblande dök de upp med viftande armar och skrikande … ibland försvann de. Speciellt ett av dem som var längst ut var borta ur synhåll långa stunder.
De här huvudena har inget samband med de badande flickorna …
Skatan kände sig maktlös … HON skulle aldrig klara att rädda någon och såg sig omkring. Thailändare från barerna kom rusande med flytvästar men stod hjälplösa på stranden.
Det var röd flagg … hur dumdristig får man vara.
Flickorna hade säkert vadat där i det långgrunda vattnet och mött vågorna genom att slänga sig igenom och ta ny sats mot botten och hoppa över eller låta sig sköljas med … och plötsligt hade de inte någon botten under fötterna och kastades nu handlöst omkring och drogs ner och kom upp …
Från två håll kom två killar rusande … ”faranger”… västerlänningar alltså … och slängde sig i vattnet med risk för sitt eget liv. En av dem fick tag i flickan som var närmast stranden och drog in henne och slängde sig igen och dök efter den andra flickan … Till slut hade den första killen fått tag på henne och bar upp henne … och hon var ganska ”oskadd”, kunde stå på egna ben och hosta …
Herre jösses vilken pärs …
Dessa underbara kvällar på White Sand Beach
Skatan har äntligen satt igång
men början började inte så bra … Skatan tappade en hel flaska maskeringsvätska på marmorgolvet … skulle tagit ett foto ju för att visa förödelsen … 😦 …. och torkade frenetiskt upp det mesta med det sladdriga toalettpappret som fanns till hands.
Hon skulle ha väntat.
Hade hon tänkt efter och låtit det torka hade hon säkert kunnat dra bort alltihopa i ett enda stycke.
Skissen av sin Guardian Angel Yepin som hon gjorde efter golvrengöringen blir alltid något att börja med …
Skatan måste nog också försöka hitta något att skydda möblerna med. Vaxduk eller nåt …
Först frukost på Beach Tango, oljemassage på Apple men
se´n …se´n … se´n …
Som vanligt
Nya bilder men samma motiv om och om igen. Och …. om och om igen.
Idag skulle det bli en solig dag och idag har det hittills varit den värsta dagen när det gäller hårt regn, stormbyar och bara alldeles vanligt strilande regn …
Det börjar bli lite tröttsamt.
Skatan vandrade i alla fall …som vanligt … efter stranden när det var uppehåll från skyfallen en stund efter att ha ätit sin fruktfrukost men med kaffe förstås på Tango … som vanligt … men … hon passade på att besöka ett visst ställe och det var inte som vanligt utan för första gången på Tango …
Och vilken mysig toa … 
om nu toaletter kan vara mysiga. Har man sett en del andra sådana här inrättningar på ön tycker man i alla fall att den här kan kallas ”mysig”.
Efter toalettbesöket får man tips om hur man skall använda skopan som ligger i karet med vatten bredvid. Inte hälla i för lite och för fort elller för mycket och för sakta … eller hur var det nu igen … för bästa resultat.
Det var röd flagg idag också förstås. Den enda skillnaden var att den blåst omkull i någon stormby …
Inga borttappade skor hittade Skatan idag heller … men en flaska som nog legat under vattnet ett bra tag …
och hundarna fanns där så fort regnet slutat regna …
Nej …
nu får vädergudarna snart skärpa till sig och ge mig/er också vad jag förstår … lite SOL.
Värme däremot har jag gott om 🙂
Fortsättning följer …
… skrev Skatan … Och det är klart det gör … det finns en fortsättning även om den ena dagen är den andra lik … rutiner, väder, mat …och det inte finns särskilt mycket nytt att blogga om …
Jo, igår fungerade inte internet … så det blev inget bloggande … men idag … än så länge … kan Skatan använda sitt bra-iga tangentbord och få dit de där bokstäverna å, ä, ö, som det är så försmädligt om de fattas.
Men Skatan klagar inte. Hon tycker att det är härligt, nästan meditativt härligt att ”bara vara” här, gå till ”sina” ställen och samtala med sina nya vänner. En av dem … en kvinna i en affär som alltid vinkar in Skatan för en pratstund när Skatan passerar … gav henne ett kort till ett tjusigt SPA som ligger på en annan strand här på Koh Chang.
-Varför inte ta och bo där några dagar och bli riktigt omhändertagen, tyckte hon.
Men Skatan har faktiskt inte någon lust nu när hon har krupit ”under skinnet” på White Sand Beach och dess invånare.
Fast solen skulle ju kunna få titta fram någon/några dagar framöver … Just nu lyssnar Skatan till ännu ett ”hard rain” … och det är verkligen ett slagregn. Det vräker ut sitt vatten … inte från en klar himmel … men från en ljust grå i alla fall så man måste vara beredd om man inte vill bli helt genomvåt … Och skulle det blåsa också … 😦
Fast Skatan har faktiskt varit på Oodie´s en kväll till.
Så här gick det till:
Skatan satt och åt lunch på ett ställe där hennes bordsgrannar såg mycket skandinaviska ut och Skatan är ju inte den som är den utan lutade sig fram och frågade om de var svenskar.
– Ja, sa kvinnan, men min man är finländare.
Det visade sig att hon var svensk medborgare men född av finska föräldrar och bor och jobbar och är gift i Finland. Näst på en gång frågade de sedan om Skatan ville flytta över till deras bord. Skatan frågade snart vad de brukade göra på kvällarna … om de kände till Oodies´… och så bestämde de så småningom att de skulle gå dit på kvällen tillsammans. De bodde på ett hotell som ligger ungefär halvvägs från Oodies´ till mitt. På ”rätt” sida om den mörka passagen 🙂
De träffades … men Oodie´s spelade inte just deeen kvällen 😦 utan istället skulle det komma ett par som skulle börja spela och sjunga efter någon halvtimme …
Det droppade faktiskt in en och annan levande själ också.
Här har vi Lena och Jussi
Sångerskan sjöng bland annat What´s up nästan lika bra som 4 Non Blondes
… och sångaren spelade och sjöng bra han också men inte riktigt lika bra som Alex … eller för den delen Tien i Oodies´ band eller Buffalo Man, som sjunger här eller här:
När de stängde på Oodies skulle vi gå hem … men Lena och Jussi ville kolla in discot Sabai … och Skatan hängde på.
Jösses!
Det blinkade och dunkade … nu låter Skatan verkligen som om hon vore hundra år … och när hon skuttade kring där med sitt paraply i högsta hugg … tja … det kändes inte så där bekvääämt eller hur man skall uttrycka det. Så Skatan tog sitt paraply, sa hej då till Lena och Jussi … som ville vara kvar … och så hon gick hem …
Det var kolmörkt … nu var verkligen ALLA affärer stängda och passagen utan gatlyktor …som är sparsamt placerade hur som helst … måste hon likt förbannat passera.
Men förstås … Om det inte är en käft ute, alla var på diskoteket så fanns det ju ingen där som kunde slå ner eller råna Skatan.
”Själv är bästa dräng” får bli dagens ordspråk.
Skatan veeet, hon brukar väl inte skriva Dagens ordspråk 🙂 … men gör ett undantag för idag.
Men nu måste Skatan trotsa vädrets makter och ge sig ut i ”the hard rain” som verkar hålla på och hålla på … för nu är hon verkligen hungrig. Ingen frukost ännu och klockan är nästan lunch … 11.15 …
Ses!
WSB -rutiner
Frukost på Beach Tango … alltid … varje dag …
och på väg till Apple för att få oljemassage passerar Skatan reparationsarbetena … här är man inte rädd om livhanken …
Hon brukar ta en sväng förbi Tango på kvällen också … och lyssna på mörkret, vågorna och vinden och …
…
Fortsättning följer …
Dagens fångst
… ett vackert lik.
A Hard Rain´s Gonna Fall
Det ”faller” redan det där hårda regnet …dag efter dag … så Skatan tog fram en av sin bästa låtlyssningar … Bob Dylans A Hard Rain´s Gonna Fall
och upptäckte plötsligt där hon låg på sin säng i White Sand Beach på Koh Chang i Thailand att hon … att hon grät. Hon gör så ibland, Skatan … sjunker ner i någon slags melankoli över själva livet, över hur vackert allt är och hur in i helvete sorgligt det är och hur förgängligt och ja … ni har säkert själva försjunkit i den här sentimentala sammetslena melankolin …
Fast man måste ju ha tid. Och det har Skatan nu … härligt massa underbar tid att tänka sina tankar, känna sina känslor och … drömma sina drömmar.
Ja, att fullkomligt drunkna i melankoli … har hon tid med, Skatan.
Efter regnet
Det rasslar sprött
i palmens blad över mig.
Regnet gömmer sig.
Det rasslar sprött
Dropparna på palmbladen
hukar för vinden.
Läs även andra bloggares åsikter om melankoli, Bob Dylan, A Hard Rain´s Gonna Fall
Skatan läser böcker förstås …
Just nu läser hon Nina Bouraoui*: Mina onda tankar.
Skatan citerar:
”… och jag vet att allt finns där: det starka och urspårade i min person, den enorma friheten i att ta ledigt från sig själv, och den enorma rädslan att inte hitta sig själv igen.”
…
”Det tar tre månader innan man inser vad döden verkligen är, det är som en sten som slår en medvetslös, det är obeskrivligt smärtsamt.”
och
”;böcker är som famnar, jag lägger mig i den värmen.”
Mer behöver inte Skatan säga … de orden räcker …trots att varannan mening i hela boken är värda att citeras.
Vad skulle Skatan ta sig till utan böckerna …
Vad?
* Nina Bouraoui, född 1967 i Rennes, dotter till en fransk mor och en algerisk far, hör till de verkligen betydande unga författarna i Frankrike idag. Mina onda tankar, belönad med Prix Renaudot 2005, är den sjätte av Bouraouis böcker som översatts till svenska … (saxat från bokens baksida)
Läs även andra bloggares åsikter om Nina Bouraoui, fransk litteratur, Mina onda tankar
Skatans tankar 
