Enligt Bodil Malmsten är det inte ”jag” som minns min barndom, min enda barndom … det är min barndom som alltmer minns mig.
En Bodil Malmsten-tanke som väcker tankar hos Skatan …
Skatans Tankar tänker …
– Ja … sååå är det, tänker Skatan när Skatan tänker efter …
– För det är inte jag som minns min barndom … linnea, pyrola, förgätmigej … det är min barndom som alltmer minns mig. (Bodil Malmsten)
Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Malmsten, barndomen
Nu har Skatan lyssnat till en dokumentär om och med Joan Baez och Skatans ungdom kom i fatt henne med full kraft.
Och alldeles i slutet så sjöng hon Donovans Catch the wind … Skatans älsklingssång ”all time high” …eller vad det heter.
Den kan Skatan lyssna på om och om och om igen … och så om och om och om igen …
Joan Baez sjöng den tillsammans med sin syster Mimi … och den hade varit deras gemensamma älsklingssång också …
– Vart tog han vägen … Donovan? Vart tog han vängen?
Läs även andra bloggares åsikter om Joan Baez, Donovan, folkmusik
Just den här repliken kunde Skatan få höra då och då …men mer ofta förr i tiden än idag. Ja, det är ju ett något ålderdomligt sätt att uttrycka sig förstås och det var ju speciellt när hon hälsade på hos mormor eller någon annan äldre person som de här orden fälldes .
För det var ta mig sjutton ALDRIG någon yngre variant som tyckte så …
… att dagarna sprang iväg.
Men konstigt nog gör de det när man blir äldre.
Åtminstone tycker sig Skatan märka det.
TYDLIGT.
Som idag till exempel …
Morgonrundan med StinaFina en timme … frukost och sedan det inbokade besöket hos Audionomerna. Skatan hööör inte så bra längre … (Ida, Skatans äldsta barnbarn, hade gjort henne uppmärksam på att hon kanske hörde ännu sämre än för bara något år sedan och tyckte hon skulle kalla sig VaVa på Facebook så det gör hon 🙂 … Eva Va Va Anderson, det är jag, det är jag … på FB alltså … )
Mycket riktigt. Skatan hörde ännu sämre än förra gången hon testade hörseln och speciellt mycket sämre på det vänstra örat mot det högra … Audionomen sa att det var ganska ovanligt och tyckte också Skatan skulle kontakta en öronläkare för att kolla varför hon hör så olika … OCH … sist men inte minst … vid nästa besök skall hon få hörapparater som Skatan får prova gratis en månad och se … eller rättare sagt höra … om det blir bättre.
HÖRAPPARAT !
Hem igen efter Audionomerna med mellanlandning på Apoteket … Middagsrunda med StinaFina … lunch … och däremellan slängdes tvätt som hon alldeles hade glömt i tvättmaskinerna … hon hade ju gubevars tvättdag idag … och nu, nu är klockan snart halv tre …
– Men kära nå´n så dagarna springer iväg
…skulle Skatan ha kunnat utbrista om hon haft någon i närheten att utbrista det för.
StinaFina räknas inte …
Läs även andra bloggares åsikter om tiden, tidsuppfattning
… flanerat på Norr Mälarstrand där de också åt lunch i solen på en härlig uteservering men … deras huvudmål var något helt annat än att promenera.
De har varit och hälsat på hos ThailandMäklarna ...
Och blivit en lägenhet rikare.
Tja … inte ännu förstås … för den är inte byggd ännu …men den är bokad och ”deras” när den väl är byggd.
Koh Chang betyder Elefantön så … om man tänker sig … ja, apropå elefanter alltså … Skatan & Co får vänta nästan lika lång tid tills lägenheten är färdig och inflyttningsklar som en elefanthona är dräktig …
Ja … lite fortare går det. En elefanthona får vänta 21 månader. Vi i 18 månader.
Koh Chang har förresten fått sitt namn efter den här siluetten … berget ser ut som ett elefanthuvud med sina stora flaxande öron och långa snabel …
Hösten 2012 skall lägenheten alltså stå inflyttningsklar.
Skönt att tänka sig att man kan fly svenska vintrar framöver .. att barn och barnbarn och vänner kanske vill ha någonstans ”eget” om de reser till Koh Chang istället för att bo på hotell och då kan låna lägenheten. Att Skatan kan åka själv med vänner när Mannen vill göra något annat och vise versa … att Skatan kan åka ensam och måla, läsa och ta det lugnt … att vi har en e g e n plats i Thailand 🙂 …. 🙂 … 🙂
Och det kommer att bli så fiiiint … så fint så …
att sitta på sin balkong och titta på de spektakulära solnedgången som det brukar vara innan man ger sig iväg ut i natten till Oodie´s Place eller Apple (för någon kanske 🙂 ) eller … bara spankulera på stranden …
Ida, Pa, Sonen med Alice i vagnen på väg till Oodies´
Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Koh Chang, Oodie´s Place
och så … Ron Carter.
Om Ron Carter hade sett – och hört – Enligt Bodil Malmsten hade han blivit glad.
Django och Autumn leaves, två gånger Ron Carter i varje föreställning.
Inte hela Django och inte hela ”Autumn leaves”. Men något får publiken göra, individuellt eller i grupp. Och det är ta fram musiken, på Spotify, Youtube, Pet Sounds eller Amazon.
Det gäller också Roland Kirk. Aint no sunshine when you´re gone och Sweet Georgia Brown.
… skriver Bodil i sin blogg Finistère … i inlägget Då hade Ron Carter blivit glad.
Fast Skatan väljer att lyssna till Blue Monk
Hon gillar inte att tänka på hösten nuuu … men Blue Monk gör henne glad …
Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Malmsten, Jazz, Ron Carter, Blue Monk
med ”rumpan bar” … eller
För hon har inte något skägg. Det har hon plockat bort.
Strå för strå …
Otto Dix (1921)
Hon tror i alla fall att hon fått med sig hela …
Och hon har inte någon rumpa …
För den har blivit ”platt som en pannkaka”
…. och denna ”platta” har täckts med nyinförskaffade jeans … och
Nu skall hon gå till frissan …
Ha en bra dag …
… och har på känn, ja, tror sig nästan veta, att Bodil … vid denna utgjutelse … irriterat och lite generat värjer sig …
Vet, förresten.
Skatan vet ingenting.
Hon känner inte Bodil Malmsten.
Så hur skall hon kunna veta. Skatan har aldrig träffat Bodil IRL, som man säger. Om man inte räknar den gången förstås när Skatan var på väg i en tunnelbanevagn till Maria-Thérèses vernissage i Gamla Stan och vid Slussen, tror hon, steg Bodil Malmsten på med en blomsterkvast i näven. Skatan missade tillfället att åtminstone byta nååågra ord med henne då och steg av i Gamla Stan medan Bodil for vidare …
Så Skatan vet verkligen inte vad den ”riktiga” Bodil känner och tycker … tycker om eller tycker illa om. Skatan känner ”bara” Bodil genom hennes verk och genom Finistère, som man väl får räkna dit … som en del av hennes verk, menar Skatan.
Och det är den Bodil som Skatan älskar … som hon känner sig ”besläktad med”, som hon tycker sig ha känt hela livet. De är ju så gott som jämnåriga, Skatan och Bodil.
Bilden som visar på ett citat av och foto på Thomas Bernhard har Skatan kopierat från Finistère och ett inlägg som heter Hjältar som ältar …
”Ich habe das Gefühl, dass ich und alle anderen mit anderen verwandt sind … … Man könnte sich mit allen identifizieren. ” * osv … skriver TB
Och preciiis så känner Skatan ofta … som om vi alla är en och samma på nå´t vis …
Bodil är ”ein anderes” som Skatan så ofta identifierar sig med … Bodil formulerar de tankar som Skatan tycker hon själv tänkt men aldrig riktigt satt ord på, ja, hon som Skatan tycker sig käna väl trots hennes integritet och … noli me tangere – utstrålning …
Det är när jag får otäck ångest och enormt obehagliga känslor för att jag står på scen och breder ut mig om skrivandet, det är då jag lutar mig som tyngst mot de författare jag håller högst.Det är ju inte som om de vore/varit/är särskilt diskreta eller tillbakadragna, gömda bakom sina verk.
De visste att den person som visar upp sig, pladdrar i tv som Thomas Bernhard, oändligen låter sig avbildas som Beckett, att den som sitter vid sin maskin, med sina ord är en helt annan än den som i det skrivna avslöjar sitt verkliga jag.
(Bodil Malmsten)
Skatan älskar verkligen Bodil Malmsten. Det spelar ingen roll att hon är … ”en helt annan än den som i det skrivna avslöjar sitt verkliga jag” …
Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Malmsten, Thomas Bernhard
* ”Ich habe das Gefühl, dass ich und alle anderen mit anderen verwandt sind … … Man könnte sich mit allen identifizieren” blir i Skatans översättning : ”Jag har en känsla av att jag och alla andra är relaterade till andra … Man kan indentifiera sig med alla” …
Nu byter Skatan tema igen fast hon gillade Duster i det stora hela. Det blev avgörande det där med sidopanelen som inte fanns ibland…
Putz väck.
Själv tittar Skatan alltid på vad som finns vid sidan om inläggen. Speciellt hos nya bloggvänner. Och inte tar hon sig alltid tid att blippa runt för att leta efter mer. Det måste helt enkelt finnas där. Från början. Vid sidan om.
Så nu har Skatan bytt igen … så får vi se …
Det blev Pilcrow.
Ja, det har ni ju redan märkt förstås … 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om WP-teman, Pilcrow, Vankelmod
…på engelska eller dammtrasa eller städrock på svenska enligt Skatans översättningsprogram … hmm … heter det här temat som Skatan nyss har bytt (tillbaka) till.
Det är fint och ljust (om Skatan väljer att ha det så) . Man kan fixa och dona och välja från ganska många alternativ. Hon gillar det ganska bra … faktiskt.
Men det är en hake.
Förstås.
Det är alltid en hake …
Om man kommer till Skatans Tankar genom att klicka på det senaste inlägget från era bloggar … ni som håller reda på Skatan 🙂 alltså … ELLER … om man lämnar ett svar (kommentar) … så VIPS försvinner sidopanelen med länkar osv … OCH det senaste inlägget är det enda som syns … 😦
Det enda sättet att komma tillbaka och få en ”helhetssyn” är genom att klicka på HEM uppe till vänster under sidhuvudet …
Ingenting gott som inte har något ont med sig …
Förstås.
Läs även andra bloggares åsikter om WP-teman, Duster, Blaj
PS Duster betyder visst någon slags westernrock också som cowboysarna använder …
Jag vaknar av en fågeldrill som gäll
ur blom och grönska till mitt öra når.
Jag frågar: Är det morgon eller kväll?
Och mangofågeln visslar: Det är vår!
Li Po i översättning av Hwang Tsu-Yü och Alf Henrikson
och våren ligger snart bakom oss .
Verkar det som.
Just idag i alla fall.
Det är 28 grader varmt i solen på vår lilla balkong och Skatan och StinaFina höll på att få värmeslag på sin Middagsrunda.
Skatan plockade sina första vitsippor och såg till och med
att ramslöken … eller Bärlauch som Skatan är van att kalla dem sen Österriketiden … börjar bli plockfärdig.
Nej, de är inte fridlysta här i Sörmland …
Skatan har till och med planterat små penséer i blomlådan därute på balkongen.
Sommaren kommer med stora kliv och tar oss med storm.
Men här inne på bloggen går det trögt.
Sååå himla trööögt.
Skatans tålamod brister och hon får ”krupp” som ungarna sa förr i tiden.
– Kan hon ha för mycket ”tjafs” på sidopanelen, månne?
– Vad tror ni … och hur har ni det på era bloggar?
Här är det i alla fall ingen rusch.
Det är så att Skatan drar sig för att göra något …
Över Huvud Taget
Får se om det lättar … annars gör hon om rubbet igen och tar bort det mesta.
Läs även andra bloggares åsikter om våren, vitsippor, ramslök
Vår folkligaste och mest älskade poet fyller 80 år (SN idag 11/4 ) på fredag, nämligen Tomas Tranströmer.
Han blev en av de poeter som Skatan lärde känna och har älskat sen tonåren och julen 1962 då hon fick Den halvfärdiga himlen i julklapp av sin pappa.
Då var Skatan bara 16 år …
På senare år, efter det att Tomas Tranströmer fick en stroke 1990 och började skriva haikudikter, älskar Skatan förstås dessa också. Det är en diktform som hon lärde känna just genom Tomas Tranströmer …
Människofåglar.
Äppelträden blommande.
Den stora gåtan.
(ur Tomas Tranströmers senaste diktsamling, ”Den stora gåtan”)
”Tomas skafferi” … kallar Monica Tranströmer, hans hustru, de otaliga anteckningsböckerna där han samlat sina tankar i utkast och neterinagar. De kan bli till dikter långt senare …
”Alla skisser vill bli verkliga”, som han själv har uttryckt det. (SN 11/4)
… och det är just så … genom gamla utkast och fragment… som de senare årens haikudikter växt fram.
De som vill veta och frågar vad Tomas Tranströmer menar med sina formuleringar och dikter får ständigt samma svar:
”Jag menar det jag säger, det här är inget tillkrånglat sätt att säga det på.
…
” Så är det, det han skriver skall vara sant” (SN 11/4) *
Varje år väntar Skatan på och önskar att Tomas Tranströmer skall hinna få Nobelpriset … och hon är inte ensam om denna sin önskan … för det är sannerligen hög tid … så skynda … och lyssna nu Peter Englund och ni andra i Svenska Akademien …
Årets Nobelpristagare i litteratur MÅSTE bara bli en poet OCH då förstås Tomas Tranströmer …
Läs även andra bloggares åsikter om Tomas Tranströmer, Nobelpriset i litteratur, Poesi
har Maria-Thérèse (afiori) i sin kameraväska …
tillsammans med en hel del annat …
Skatan har också en hel del annat i sin kameraväska såsom pennor, anteckningsblock, cerat, myggstift m m …
OCH
en italiensk lyckosten … vit och slät som en barnstjärt …
Vilket sammanträffande!
Läs även andra bloggares åsikter om sammanträffande
Om man sprattlar som en bångstyrig baby … får man inte ligga kvar i dubbelsängen.
Då hamnar man hääär:
Skatan säger bara RLS …
Nattens konsekvens: ischias …
Nu skall Skatan gå och smörja in Kinesens liniment …
Solen skiner … Morgonrundan och StinaFina väntar …
Ha en bra dag!
Läs även andra bloggares åsikter om RLS, Ischias, Vårmorgon
Musik ska byggas utav glädje … Av glädje bygger man musik … och då får man ta vad man har …
– Det får ni ändå medge?
som tema här inne hos Skatan.
När hon gjorde en djupdykning 
i det hela .. kändes det onekligen som hon var just det
dagen efter …
snurrig i huvudet … rörig … tung och trög … och … tja … helt enkelt
The morning after
Nu har hon återgått till Vigilance …
*suck*
… och får börja om från början med sidopanelen och ”det hele” …
som hon byter kläder …
Hon har några favoriter som hon växlar mellan …
Och kan ALDRIG bestämma sig …
Det är Vigilance (den förra ) eller Choco eller … eller Duster. Har det varit på sistone
Coraline har hon visst provat också …
Nu skall hon genast prova The Morning After … gå på Morgonrundan … och komma hem och fixa till den.
Får se om den kan bli Favoriten med stort F … eller?
(Upptäckt hos och lånad av Momo …)
– Omfamna intigheten … och hela universum är ditt … (Embrace emtiness … and the whole universe is yours)
Kram! Kram! Kram!
– Vad kan jag säga … som inte redan är sagt …
– Vad kan jag göra … som inte redan är gjort …
*suck*
– Ett träd som inte kan böjas …
Just det!
… belongs to Lovers
Because the night belongs to us …
Läs även andra bloggares åsikter om Patti Smith, musik, akvarell
Skatans tankar 