2010 var året då jag ägnade mig mer åt de halvverkliga väsen som befolkar mina bekantskapskretsar i så kallade sociala medier än jag ägnade åt mina gamla, viktiga vänner. Förlåt. Men jag var inte ensam om att ägna massor av tid och tankar åt statusuppdateringar och bloggar. Det här var året då den internationella intelligentian tänkte tunga tankar om internet.
Detta har inte Skatan skrivit utan Sam Sundberg i Krönikan i dagens SvD … och Skatan tänker inte säga ”förlåt”.
Hon har inte ägnat sin blogg och andra så kallade sociala medier mer tid än gamla viktiga vänner. Hennes ”gamla viktiga vänner” har inte tid eller lust att spontanumgås som förr. Om de skall träffas måste de stämma träff eller bli inbjudna. Åtminstone de som är i Skatans ålder (65 om en månad). Men sådana där ”halvverkliga väsen” har i stället förvandlats till ”nya viktiga vänner” som Skatan kan ”träffa och umgås och diskutera med”, spontant närhelst hon vill … dygnet runt.
Och det skäms hon inte för.
Skatan har alldeles nyss kommit hem från Stockholm och pappa, ätit en sen lunch och funderat ännu mer på just det här med sociala medel , kommuniaktionsmedier.
Hon kom också att tänka på gårdagens lunch. under vilken vi förutom att äta och dricka förstås pratade om ditten och datten och diskuterade.
Som gamla vänner gör över en bit mat och dryck.
Vi pratade om allt och ingenting, om vad som händer och sker i samhället, om vänner, om politiken … etc etc etc
Och vi kom också att prata om sociala medier som alla runt bordet … utom kanske en … verkligen ogillar, tycker illa om , inte förstår vitsen med … ”jaaag skall då aldrig i livet etc etc etc”.
Och iMannen är också kritisk, avogt inställd.. Han läser inte ens min blogg särskilt ofta om inte på direkt uppmaning.
Skatan kan inte förstå förhållningssättet. Verkligheten måste ju någon gång hinna ikapp. Skall man då leva utanför den så länge som möjligt? Klamra sig fast vid en ”gammal” värld på väg att försvinna. och bli mer och mer isolerad från nyheter, debatter och diskussioner. Bara för att de förs någon annanstans …
Verkligheten idag med alla dess utökade möjligheter genom datorerna, internet, mobilerna etc etc och de s k sociala medierna har nästa generation vuxit upp med och lever i … som något helt naturligt. När vi talar om generationsklyftor är det här … i synen på kommunikationsmedierna och (icke)användandet av dom som klyftorna kan bli oöverstigliga och djupare än någonsin även om Skatan inte är så dum så hon inbillar sig att generationsklyftor inte finns ändå och alltid kommer att finnas. Men klyftorna behöver inte bli lika avgrundsdjupa. Vi lever dock i samma värld och verklighet.
Och idag … Aldrig har väl den yngre och den äldre generationen kunnat komma varandra så nära … och samtidigt aldrig vara så långt ifrån varandra … och det är tekniken och den snabbt växande internetvärlden som är den här ”vattendelaren ”…
Allt beror mycket på om man hänger med , eller inte … om man deltar i samtalen, eller inte …
Twitter har i dag 200 miljoner användare, Facebook har 600 miljoner, och tillströmningen fortsätter. Från december 2008 till maj 2010 fördubblades (minst) andelen som använder sociala nätverkstjänster i varje åldersgrupp från 45 och uppåt. I åldersgruppen 55 till 64 steg andelen från 9 procent till 43. Men för oss som levt stora delar av vårt liv online sedan 80-talet är sociala medier allt annat än en nyhet. Internet är ett socialt nätverk i grunden.
Med en negativ inställning … om man klamrar sig fast vid den … kommer man bli akterseglad … tror Skatan. Man kommer bli akterseglad om man inte ändrar åsikt och deltar mer aktivt i denna värld som ju fullständigt har exploderat … man kommer att bli akterseglade om man av pur envishet, sturighet inte vill ändra sig och lära sig något nytt … vilket kanske i grund och botten … handlar om rädsla , rädsla för det nya, för tekniken, för snabbheten i utvecklingen etc etc. Då känns det bättre och tryggare att hålla sig till det gamla invanda …och inte bry sig …
Att pappa, 98 år, inte har en dator, inte sätter sig in i internetvärlden (men ändå är förvånansvärt nyfiken och frågar och hör sig för …det är ganska naturligt) … men att min egen generation (65 och uppåt) som i många fall har femton, tjugo år kvar att leva inte gör det … är …sorgligt. Att de inte ”vill ta i den med tång” är skrämmande.
Det är i och för sig inte försvarbart av ”samhället” att så snabbt lägga om kurs och förutsätta att ALLA har dator hemma , kan använda den o s v … att man nu utan undantag i nyhetsprogram till exempel hänvisar till internet m m .
Skatan blir också något irriterad när hon efter ett nyhetsinslag på TV hänvisas till nätet.
– Vill ni veta mera … gå in på vår hemsida bla bla bla …
Men genom att så ändå sker, att vi redan är där, gör det ju ännu viktigare att ”hänga med” om man nu vill ”hänga med”.
Och inte sätta sig på tvären.
En hel del av debatterna som vi möter idag har förstås initieras av ”gammelmedia” … men en del föds också därute på nätet (t ex #prataomdet, debatten som fullständigt exploderade överallt, på FB, i bloggar och förstås på twitter efter ett inlägg där i spåren av Julian Assange-”affären”.) Dessa debatter kan ha initierats av proffs men kan också ha startats av en ”gräsrot” och förs i stor utsträckning av ”vanligt” folk som kan komma till tals på ett helt annat sätt … göra sin röst hörd och få gehör i sina bloggar, på twitter, i FB .
De sociala nätverken har blivit internets normaltillstånd. Och det är inte bara vi ”äldre” som sätter oss på tvären och är rädda för den snabba utvecklingen. Men då handlar det om money, money, money …
Papperstidningarna har inte lyckats skapa lönsamhet i att sprida sina artiklar gratis på webben, så nu har de börjat låsa in sitt material i appar och bakom betalväggar. Processen har bara startat men framöver kommer vi att få se hur de isolerar sig från nätet i övrigt.
Det går inte att länka till de här materialet som är ”inlåst”. Om man inte är prenumerant vill säga …
Medan allt fler människor anammar de sociala mediernas fria, hyperlänkade meningsutbyte sluter sig alltså traditionella medier i syfte att förvandla ohanterliga massor av otacksamma besökare till små klickar av lönsamma kunder. Det är en impuls man kan förstå. Men i ett större perspektiv är det svårt att föreställa sig att asociala medier är framtiden.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, generationsklyftor, kommunikationsmedier
58.757865
16.992402
Skatans tankar 