Skrivarkursens dag 4

Idag har vi fått distansera oss från vårt material som vi skrev igår. Och jag förstår plötsligt vad författarskap går ut på. Att använda sina egna känslor och erfarenheter, hur djupa och kanske känsliga de än är för en själv, stöpa om dem ”littterärt, använda dem. Margith och jag pratade ofta om detta. Att vi skulle ge ut en bok. Tillsammans eller var och en för sig. Vi hade massvis med ämnen att skriva om men backade alltid för ”det privata”, att utelämna oss till … ja, till kreti och plreti.

Kostar det så smakar det.

När jag förresten presenterade en bild av ”nattens förödelse” blev det mottaget med all den förskräckelse och upprördhet som jag faktiskt förväntat mig.

En ny säng skaffades fram på studs. Och som kompensation fann jag det här när jag kom ”hem”….

IMG_3346

UIMG_3348

Det var det  värt. Jag kan ju inte sova så bra och länge i vilket fall som helst.

Uppgift 4. Förändra och förbättra Uppgift 3 enligt dagens tips och resonemang. Vi skall sedan anpassa materialet för en Textantologi som skall tryckas och som vi får ta med oss hem i ”bagaget”.

Typsnitt: Times New Roman 12p, radavstånd 1,5, Rubrik 16 p och fet. Signera Uppgiften på slutet.

Det skall bli riktigt roligt.

Lång dags färd mot natt, fast tvärtom… lång natts färd mot dag

Skatan kom inte igång med sin Uppgift förrän sent. Urtrött stupade hon i säng vid 12-tiden. Klockan två vaknade hon med ett brak. Hela sängen hade gett vika. Hon satt där på sin madrass… som i ett hål.

Så kunde hon ju inte sova. Så här  blev det  istället. Till klockan 4… och se´n redigering redigering för nu på morgonen innan frukost måste hon ju ta itu med sängen… och har inte tid för några Uppgifter.

Nu är Skatan tröttare än trött.

IMG_3343

Skrivarkursens dag 3

Jag tog mig vatten över huvudet, som man säger. Men … när vi skulle skriva om en händelse när jaget drabbas av en ny känsla, fanns bara en känsle i min tanke. Sorgen och saknaden efter Margith.

Det var för tidigt.

Jag skrev och skrev och … Det gick väl bra.

Under redovisningen fick jag redovisa sist. Och dagen var lång och het. Många starka känsloladdade berättelser presenterades och diskuterades och redigerades.

Jag lärde mig mycket.

Det var varmt. Vi var långt förbi den tiden på dagen när vi hade slutat  tidigare dagar. Det var ju så mycket som skulle diskuteras.

Och så blev det min tur.

Jag brast i gråt. Jag  ångrade mig. Jag ville nog inte använda min berättelse. Den låg för nära. Jag hade inget avstånd.

Men Jan var fantastisk, övertalade mig, sa att berättelsen hade berört honom mycket djupt. Att jag varit modig och så talade vi alla om döden. Hur vi handskas med döden, möter döden, talar om sorg, visar sorg.

Det blev nästan som en gruppterapi.

Uppgift nr 3 till i morgon:

Skriv om berättelsen i tredje person, utveckla, skalda, skarva och förläng i enlighet med de samtal som vi förde över respektive berättelse. Ca 3 sidor. 15 exemplar.

Jag har ännu inte skrivit en rad. Men jag har ju natten på mig.

Skrivarkursens dag 2

Som tur är drog åskan fram häröver och det är lite svalare. Men hela dagen har det varit varmt som i helvetet, där jag ju i och för sig inte varit. Ännu.  Men man kan ju tänka sig. Så det får bli ett kort inlägg.

Monologen gick alldeles utmärkt. Jagpersonen som jag hade valt var egentligen ingen person utan StinaFina. Stina2 Hon fick berätta sin uppfattning om den som hennes Matte redan givit sin uppfattning om här i bloggen…den gången när jag  nästan ströp henne med hjälp av hissen. Funderar på att lägga in uppgifterna som en sida här i bloggen. Vi får se. Det ger sig.

Dagens uppgift, Uppgift 2, lyder som följer

A. Berätta om en händelse när du drabbas av en ny känsla

B. Beskriv när din värld krängde

En av uppgifterna eller båda i kombination.

Något att bita i. Så ni har säkert förståelse för en haltande blogg. Återkommer när jag har hämtat mig.

Skrivarkursens dag 1

IMG_3301Jösses!

Hur skall jag börja? Hur skall jag få med allt? Skall jag få med allt? Det gååår bara inte att få med allt.

Allt det där som jag vill få med, vill berätta om, vill förmedla snurrar i mitt huvud. Läxan till i morgon är gjord. Men kommer säkert att filas på i sömnen. Och ändras. Ännu en gång. Innan de 15 exemplaren printas ut på skrivaren för att tas med till ”klassrummet” för ”granskning” och kritik.

Det är alltså första dagen på Skrivarkursen här på Fridhems Folkhögskola med Jan Sigurd som kursledare. Jag skäms lite för att jag inte ”läst på” Jan Sigurd eller läst Jan Sigurd eller … men nu har jag honom här och nu och har redan inköpt en av hans böcker: Hemingways sista flamma.

IMG_3300IMG_3303
IMG_3304

Dagen inleddes förstås med teori. Dramaturgins uppbyggnad. Förr och nu och saker att tänka på förstås. Och exempel. Som av en lycklig slump. Slumpen finns ju inte Skatan, vet du väl. Men … ja, som ett sammanträffande då,  hade jag med mig Ernest Hemingways En fest för livet.  Vi hade ju fått till uppgift att inför kursen välja en bok som ”du tycker mycket om” och kopiera första sidan och ta med, helst i 20 ex. Jag hade ingen kopiator, var på landet och tog helt enkelt med boken. Det skulle ju alltid finnas tillfälle att kopiera se´n. Inte visste jag att Jan Sigurd ”sysslat” så mycket med Hemingway.  Som jag tycker så mycket om. Men har blandade känslor inför förstås. Han är ju så Macho, karln… men skriver, skrev …ja, som den Macho han är och helt underbart…

Vi pratade mycket om Inledningen, anslaget, olika sätt att börja en bok.

Så  här inleder t ex Jan Sigurd själv sin Hemingways sista flamma:

”Det var inte det att jag var så översvallande förtjust i vad han skrev. Det var inte det. Det kom långt senare.”

Väcker det inte nyfikenhet? Vill man inte bara fortsätta att läsa? Det ville jag så fort jag började bläddra i boken  men det får vänta. Just nu har jag inte tid…

Allt det här kommer jag, Skatan, få lära mig här… de här dagarna. Teorierna. Hantverket. Knepen.

I morgon är en annan dag och jag måste nog tänka på det och sätta stopp här för idag.

Vilken dag!

Är det inte spännande?
IMG_3299IMG_3294IMG_3305

IMG_3296IMG_3293Några av mina kurskamrater … inte alla men några…
IMG_3298
IMG_3297

Skrivarkursens dag 1

IMG_3301Jösses!

Hur skall jag börja? Hur skall jag få med allt? Skall jag få med allt? Det gååår bara inte att få med allt.

Allt det där som jag vill få med, vill berätta om, vill förmedla snurrar i mitt huvud. Läxan till i morgon är gjord. Men kommer säkert att filas på i sömnen. Och ändras. Ännu en gång. Innan de 15 exemplaren printas ut på skrivaren för att tas med till ”klassrummet” för ”granskning” och kritik.

Det är alltså första dagen på Skrivarkursen här på Fridhems Folkhögskola med Jan Sigurd som kursledare. Jag skäms lite för att jag inte ”läst på” Jan Sigurd eller läst Jan Sigurd eller … men nu har jag honom här och nu och har redan inköpt en av hans böcker: Hemingways sista flamma.

IMG_3300IMG_3303
IMG_3304

Dagen inleddes förstås med teori. Dramaturgins uppbyggnad. Förr och nu och saker att tänka på förstås. Och exempel. Som av en lycklig slump. Slumpen finns ju inte Skatan, vet du väl. Men … ja, som ett sammanträffande då,  hade jag med mig Ernest Hemingways En fest för livet.  Vi hade ju fått till uppgift att inför kursen välja en bok som ”du tycker mycket om” och kopiera första sidan och ta med, helst i 20 ex. Jag hade ingen kopiator, var på landet och tog helt enkelt med boken. Det skulle ju alltid finnas tillfälle att kopiera se´n. Inte visste jag att Jan Sigurd ”sysslat” så mycket med Hemingway.  Som jag tycker så mycket om. Men har blandade känslor inför förstås. Han är ju så Macho, karln… men skriver, skrev …ja, som den Macho han är och helt underbart…

Vi pratade mycket om Inledningen, anslaget, olika sätt att börja en bok.

Så  här inleder t ex Jan Sigurd själv sin Hemingways sista flamma:

”Det var inte det att jag var så översvallande förtjust i vad han skrev. Det var inte det. Det kom långt senare.”

Väcker det inte nyfikenhet? Vill man inte bara fortsätta att läsa? Det ville jag så fort jag började bläddra i boken  men det får vänta. Just nu har jag inte tid…

Allt det här kommer jag, Skatan, få lära mig här… de här dagarna. Teorierna. Hantverket. Knepen.

I morgon är en annan dag och jag måste nog tänka på det och sätta stopp här för idag.

Vilken dag!

Är det inte spännande?
IMG_3299IMG_3294IMG_3305

IMG_3296IMG_3293Några av mina kurskamrater … inte alla men några…
IMG_3298
IMG_3297

Innan klockan slår midnatt …

svenskaflaggan

måste jag bara sticka emellan med ett

VAD ÄR DET FÖR EN DAG

ÄR DET EN VANLIG DAG

NEJ DET ÄR INGEN VANLIG DAG

FÖR DET ÄR INGAS FÖDELSEDAG

HURRA HURRA HURRA

HURRA HURRA HURRAAAAAA

… och på detta sätt sända mina Hjärtliga Gratulationer genom etern… etern? Hmm… ja,  här i bloggen i alla fall.

GRATTIS  till dig, Inga…

som inte har sååå många år kvar innan du är ikapp.

Kram!

Det har gått ett helt långt år…

Margith

utan min allra som käraste vän.

Ett helt långt år.

Och solen lyser idag i den vackra sommaren, blommorna blommar, fåglarna sjunger.

Precis som då.

För ett år sedan.

Jag saknar dig så. Varje dag tänker jag på dig.

Du har lärt mig mycket om hur det är att leva.

Och du lär mig fortfarande.

För du finns där … här … i alla fall.

”Lev för mig också”

skrev du i din svarta bok till mig, lilla a och Bonden.

Och det har jag börjat göra.

Leva.

Igen.

Vilken dag!

Åh en så´n underbar dag jag haft idag.

Fylld till bristningsgränsen.

Efter frukost med familjen i Yngsjö begav jag mig söderut för att träffa bloggvännerna Znogge och Pruddelutt IRL, som sagt. Jag kopplade in GPSen, trodde jag åtminstone, på rätt sätt och satte på radion och for iväg genom den sköna sommarnaturen i Österlen och vidare…söderut…

Plötsligt tyckte jag, efter att ha blivit dirigerad i en rondell av GPSen, att jag liksom for tillbaka samma väg.

Jo… mycket riktigt.

Nästa kommando var att jag skulle göra en U-sväng (inte en högersväng i en vänsterkurva men nettopp). U-svängen var lite svår att genomföra eftersom det var ett mitträcke i vägen.  Jag svängde helt sonika av och drog mig på mycket kringelikrokiga vägar ner mot havet.

Och ringde Znogge.

Hon blev något konfunderad men lotsade mig rätt. Jag stängde av GPSen och snart var jag framme och fick träffa både henne, Pruddelutt och inte minst Miss E och Herr Hund. Döttrarna presenterades allt eftersom de dök upp. Vi satt i trädgården och pratade som om vi inte gjort något annat  i livet, gick en trevlig sightseeingrunda innan vi blev bjudna på italiensk glass på platsens träffpunkt och glassbar.

Det är verligen fantastsiskt att man lär känna varandra så bra, att föreställningarna om ”ansikterna” bakom bloggmaskerna ”stämmer”.

Ja, det var verkligen kul.

Efter denna minnesvärda träff begav jag mig vidare till min folkhögskola och stundande skrivarkurs. Nu gick färden helt galant. Jag hamnade inte ute i naturen den här gången.

Men jag var ganska trött när jag väl kom fram, parkerade, fick mina nycklar och började släpa in min inte så lilla packning.

Det första jag upptäckte var att jag hade gemensam dusch och toalett med ytterligare två rum trots att jag betalat för egen toa och dusch.

OK,  tänkte jag. Jag får väl kräva lite slantar tillbaka då för just då orkade jag inte bråka. Liksom.

Men se´n upptäckte jag att fönstret inte hade några haspar. Man kunde alltså inte stänga det ordentligt… öppna det kunde man förstås.

Jag bäddade i allafall sängen och samlade ihop mig för att gå till baren och få mig någonting att äta och dricka. Då kunde jag inte heller låsa dörren. Efter mycket trixande hit och dit gick det. Men då kunde jag inte låsa upp.

Jag gick nu till baren och sa att jag hade fått fel rum, hade betalat för ett rum med toa och dusch, att rummet inte gick att låsa. Och när man slutligen låst inte gick att öppna. Jag kunde helt enkelt inte bo där i det rummet.

Saken undersöktes av en mycket tilllmötesgående ung trevlig glad personal. Och så, vips hade jag ett rum med dusch och toa som man kunde låsa också. Förstås.

Man hade blandat ihop Andersson och Anderson.

Det är s-et i Anderson som görét… Skillnad alltså.

Men det var onekligen lite tröttsamt att kånka runt med grejorna i värmen….

Sedan träffade jag lilla a som skall gå på målarkurs samtidigt som jag går min skrivarkurs. Vi åt lasagne och drack rött vin och satt på terassen och njöt av den sena solen och snackade med lite annat folk och jag fick förhandstips att min ”lärare” hade en ”manlig” ledarstil men att man fick lära sig mycket, många knep och jobba hårt.

I morgon börjar allvaret.

Helt sanslöst …alldeles säkert…

Det var stora tvättardagen och fixardagen igår för idag bär det iväg till Skåne…

Yngsjö först.

Men jag lär inte komma iväg förrän efter lunch… långt efter lunch.

För först skall jag laga köttfärssås till lunchen och nej… först Morgonrundan förstås.

Kaxe och Agnes. Men dom glömmer man inte så lätt…

Och sen köttfärssåsen och se´n såsen till caesarsalladen som Mannen skall bjuda sina gäster på på söndag. Och sen in till stan och packa ihop. Jag får inte glömma porträtten…

För inte bara iväg till Yngsjö utan jag skall vidare till Svalöv och Fridhems Folkhögskola där jag skall gå på skrivarkurs i några da´r.

m_512897f015c04f62878e4c6b3783dd39

Men inte bara skrivarkursen… som ju inte är så bara. Som skall bli jättespännande…

Miss E

På vägen dit skall Skatan få träffa Znogge IRL och överlämna porträtten av hennes Herr Hund och Miss E och till på köpet också få träffa Pruddelutt IRL . För också hon är i krokarna.

Herr Hund

Det skall verkligen bli spännande.

Datorn medföljer.

Skrivarkursen, ja allt,  kommer att dokumenteras förstås.

Men nu …Morgonrundan!

Helt sanslöst …alldeles säkert…

Det var stora tvättardagen och fixardagen igår för idag bär det iväg till Skåne…

Yngsjö först.

Men jag lär inte komma iväg förrän efter lunch… långt efter lunch.

För först skall jag laga köttfärssås till lunchen och nej… först Morgonrundan förstås.

Kaxe och Agnes. Men dom glömmer man inte så lätt…

Och sen köttfärssåsen och se´n såsen till caesarsalladen som Mannen skall bjuda sina gäster på på söndag. Och sen in till stan och packa ihop. Jag får inte glömma porträtten…

För inte bara iväg till Yngsjö utan jag skall vidare till Svalöv och Fridhems Folkhögskola där jag skall gå på skrivarkurs i några da´r.

m_512897f015c04f62878e4c6b3783dd39

Men inte bara skrivarkursen… som ju inte är så bara. Som skall bli jättespännande…

Miss E

På vägen dit skall Skatan få träffa Znogge IRL och överlämna porträtten av hennes Herr Hund och Miss E och till på köpet också få träffa Pruddelutt IRL . För också hon är i krokarna.

Herr Hund

Det skall verkligen bli spännande.

Datorn medföljer.

Skrivarkursen, ja allt,  kommer att dokumenteras förstås.

Men nu …Morgonrundan!

Igår för ett år se´n

Margith river matttrasor i augusti 2007

(Margith i sin trädgård river mattrasor. Det är sommaren 2007 efter diagnosen)

Igår för ett år se´n var sista gången som Margith och jag talades vid. Det var mest jag som talade. Det var en av sommarens alla vackra dagar. Blommorna blommade längs vägrenarna, solen lyste och Djupingen drog Margith i rullstolen upp mot Bergebo. Bonden och jag mötte dom där … och se´n satt vi en stund utanför sjukkhuset och bara var. Småpratade. Margiths tal hade blivit lite lite bättre. Men hon var trött. Dagen efter skulle hon åka hem till Gustafs och se´n tillbaka igen till sjukhuset.

Men igår för ett år se´n talades vi vid för sista gången, Margith och jag.

Michael Jackson är död

Svart eller vitt…

Black or White

är den låt som först får mig att tänka på Michael Jackson.  Den svarta pojken som ville bli vit… ändra sin näsa till en smalare… som aldrig tyckte att han dög. Hur mycket framgång han än hade som sångare och dansare. Som artist.

Han utstrålade ensamhet… trots att han var omgiven av alla dessa människor.

Så uppfattade jag honom  i alla fall…

Och budskapet i den här sången. Att

det inte är …

svart eller vitt.

Det finns svart och vitt.  Det finns svartvitt och vitsvart.

Och svart är svart och lika vacker färg… eller ingen färg… som vitt är vacker eller ingen färg…

Peace & Love

RIP

Dagarna springer verkligen iväg

… och Skatan hinner knappast vakna, gå Morgonrundan … idag fick jag med mig Bessie också…

Bild004

(StinaFina och Bessie på sin Morgonrunda fångad i mobiltelefonen)

förrän det är dags att slå sig ner framför någon deckare på kvällen.Och  Kaxe och Agnes ligger till sängs och  har äntligen somnat.

Men innan dess.

Vilket tempo!

Jag hade tänkt ta in lite bilder som jag tagit idag med min riktiga kamera.

På ungarna.

På hur vi bygger en liten bassäng i vattnet som vi fyller med sand där de kan plaska… Igår hämtade Mannen och Svärson II och Kaxe virke och borrade (med fara för livet trodde lilla e och SkatanmedFasan)

”Du måste bli bättre på att långa ut grejer morfar”… sa vår Kaxe till exempel. Förresten är ”till exempel” ett av Kaxes favoritord… ”vi bygger en ram till exempel” sa han till sin farfar som frågade vad han hade för sig om dagarna…

Idag har de hämtat två släpvagnar med sand som de sedan lassat på skottkärror och dragit över berget och ner till bryggan där de lassat ur i vattnet. Det ser ganska grumligt ut idag. Men om någon dag har dammet försvunnit.

Då var batteriet slut och det gick inte förstås. Att få in bilderna i datorn.

På seneftermiddagen åkte Kaxe och mormor Skatan in till bibblan och lånade böcker. Jag velade omkring lite och fick tag i  en Emil i Lönnebergabok och en Pippi. Kaxe hittade snabbt Mulle Meck-böcker om biltvättar och lastmaskiner och tåg som vi lånade. Kaxe var så snabb där mellan hyllorna och gömde sig och lekte kurragömma. Till sist blev han törstig men mormor hade inget ”cash” och dom tog ju inte kort förstås. ”Tanten” i caféet var så snäll och bjöd den söta gossen på ett stoort glas apelsinsaft och tvååå sugrör.

När vi sedan kom och skulle låna sa maskinen Stop. Kortet är spärrat. Det visade sig bero på att jag lämnat tillbaka böcker för sent men inte betalat min skuld som alltså låg kvar se´n förra sommaren. Då efterskänkte bibliotikarien den.  Böckerna var ju tillbakalämnade men …tja  böterna… Min lyckodag. Jag får väl alltid ta med mig charmtrollet Kaxe .

Ett annat litet charmtroll är ju lillasyster Agnes förstås. Hon skrattar och ler hela dagarna, äter och sover, skrattar och gurglar, härmas och klappar händerna när jag klappar, hostar … eller försöker hosta när jag hostar, trutar med munnen när jag trutar… och är så söt och luktar så gott att man skulle vilja äta upp henne.

Bild006

(Mobiltelefonbild på Agnes)

Skatan är onekligen lite ringrostig

… men nu sitter jag här på Femöre vid datorn … som fungerar…  i alla fall.

Det är bara att kasta sig ut… som man säger.

Alla sover en liten stund till och snart skall jag ut på morgonrundan med StinaFina.

Bessie orkar inte följa med längre på snabba långa turer men SF och Skatan traskar iväg alla morgnar i alla fall

… innan de andra har vaknat.

Stugan är full. Av barn, barnbarn, hundar och Mannen och Skatan. Det är heela familjen B. på besök

Då är det heller inte lätt att få ”arbetsro”…för en flaxig skata.

Men det är verkligen så himla kul att samsas under ett tak i några dagar. Nu när solen skiner och allt.

Snart snart kommer bilder på barnbarnen… när jag knäppt några.

Nu kommer i stället några mobiltelefonbilder som jag tog en av de första soliga morgnarna här…Bild004

Utsikten från stugknuten ner mot bryggan ganska tidigt på morgonen. Spegelblankt.

Bild006”… där solstrålarna leter sig in mellan trädstammarna” (Margiths diktrad)

Bild003… och se´n ser du havet mot horisonten…

Bild008

Är det inte underskönt vackert så säj?

Mobilt nät med kontantkort

hade Skatan inhandlat för vistelse i stugan på Femöre… och satt heeela midsommardagskvällen med att försöka installera eländet. För ett elände var det.

Det gick inte.

OK! Vi får invänta det datatekniska ”snillet” Svärson II… som troligen kommer med hela sin lilla familj för att tillbringa några dagar  hos oss ”på landet”.

De kommer i morgon måndag…

Så då skulle Skatan istället  köra över telefonnätet… som jag gjort tidigare.

Det gick inte … heller.

Vi provade också på Mannens dator.

Det gick inte…

Abstinensen började kännas… göra sig märkbar. Tog fram penna och papper.

Det gick inte heller…

Och nu är jag i sta´n… för att betala räkningar och försöka åstadkomma ett inlägg.

Och det går inte det … heller.

Går och går… det blev det hääär….

tre-kontantkort_01