Etikett: Musik

Peace & Love + Hubert von Goisern

… önskar jag kunde bli sanning.

Nu har Skatan köpt biljetter till mig, Ida och JoJo till nästa års Peace & Love i Borlänge.

Och nu börjat jobbet att ”lobbya” för att de tar dit även tysksjungande artister som Österrikes stora artist Hubert von Goisern, sångare, musiker och afrtibpic_02bfredsvän och förkämpe för friheten som ju är Peace & Loves tema i år.

Han är kompis med Dalai Lama som har besökt honom ett flertal tillfällen i Bad Goisern och på andra ställen. Han har varit i Afrika och i Tibet  och håller konserter i hela Europa. Senast, om jag inte misstar mig, åkte han utefter Donau söderut och gav konserter från Wien till Svarta havet …

Tyvärr finns inte den bredd av musik som han behärskar och spelar på youtube … men kanske det finns andra vägar att lyssna och bedöma om han skulle ”platsa” på Peace & Love. (Jag har några cd som jag kan avvara som lån t ex)

Hans konserter avslutar i alla fall i Österrike och Tyskland för det mesta med hans folkmusikbetonade låtar, sjungna på dialekt så som Weit Weit weg

som jag lyssnade mycket på i början på 90-talet när jag längtade hem …

I morse

… gick jag en snabb promenad med lilla a. Det behövdes.

Rensa ut den på något sätt vegetativa stämningen som jag tillskansat mig … att leva fram till den där nästa timmen som jag är med Alice och Sonen och Pa.

Nej, det är inte riktigt sant … Jag har ”hunnit med” en hel del annat också …

I fredags … efter beskedet som jag väntat så ivrigt på … att Alice kommit till världen … åt jag till exempel lunch med lilla a, Bonden och ”Djupingen” Göran, Margiths man … och vi hade sååå mycket att prata om. Skatan kraxade på i vanlig ordning men hann med att lyssna också … på Djupingens berättelser om vildmarkslivet i Sarek … på lilla a när hon pratatade om sitt barnbarn … på Bonden som väntade på att hans fru I skulle arbeta sin allra sista dag innan pensionen … och sen skall de  åka till Bornholm.

21 augusti 2009 005

(Djupingen, Bonden och så lilla a)

Och i går … på kvällen när jag kommit hem från Falun gick jag till Peace & Love-caféet där jag möttes med en kram av Jeppe och en stor kopp kaffe. Varje fredag och lördag bjuds det på musik som arrangerats av eldsjälarna Jesper och Elin. I går var det en flicka, Hanna Turi, som sjöng och spelade piano. Och som hon sjöng och spelade piano …

Fri entré …  🙂  Henry Murtokangas ( en av de tre i kärntruppen som startade fredsfesten Peace & Love 1999 som sedan blev festivalen Peace & Love) dök också upp som en Che Guevara … svartskäggig och långhårig …  och kände igen mig !! och jag fick en varm kram. Det känns verkligen bra att sitta där ensam med Margith bredvid mig … som det kändes alltså … och förflyttas tillbaka till 90-talet omsluten av  musiken … musiken.

Alice dag 2 012

(Hanna Turi)

Irene, en gammal arbetskamrat och kompis, mötte upp och vi åkte vidare upp till Mellsta där Nostalgidagarna som firas här i Borlänge … fortsatte med pub och rock and roll.  En helt annan musik alltså …

Alice dag 2 014

(Irene)

När vi tyckte att vi ”kunde” det och Skatan druckit sitt öl … Irene körde bil … så fortsatte vi hem till henne, drack lite vin och snackade och snackade och snackade om gammalt och nytt och … Skatan kom inte hem och i säng förrän klockan var två.

Vidare … hmm … jo, i morse träffade jag Halvar … min blogg-guru och inspiratör …  på min morgonpromenad.

Han stod och påtade i sin trädgård och var nöjd och glad och lycklig … tror jag.

Vi bytte några ord. Det var kul. Jag blev glad att ha träffat honom. Verkligen.

Det är nämligen så att jag har en väldig respekt för Halvar och söker inte upp honom när jag är hemma i Borlänge. Vi var inte sååå nära kompisar när jag bodde här. Hade träffats på krogen några gånger och pratat så där som man pratar på krogen. Och jag vet att han håller hårt på sin integritet. Så Skatan tänker alltid: Träffas vi, så träffas vi. Och det gjorde vi.

Nu … snart är det dags för min utmätta timme med Alice idag …

Ha det!

Swing it!

crow

Zigne, en bloggvän från Borlänge, har varit ”borttappad” en tid. Han måste ha ”ramlat bort” från dem jag vill ha ”nära till hands”.

Nåväl. Han är återfunnen och med honom musik som Skatan har hört i sin barndom men … inte vetat om eller hur jag nu skall säga.

Sven Arefeldt

Ett lite ”inkorrekt” smakprov kanske?

Mums …

arealb

Bonden

Igår ringde Bonden…. och det var verkligen längese´n vi talades vid….

Bonden var en av Margiths allra bästa vänner. De hade också träffats på jobbet och arbetat tillsammans ”i lag” se´n 70-talet…. brutit upp från lönearbete och startat eget tillsammans (med två andra kollegor)….och ja…. var verkligen som ”ler och långhalm”…. 

…. och Bonden och Margith var ett radarpar när det gällde att hitta på festligheter…. att göra vardagen till en fest…. att sjunga och spela….

Och när jag kom in i bilden – i mitten av 80-talet – var det Margith och Bonden som blev mina allra bästa vänner….Margith den närmaste förstås (ja, kvinnor blir ju det liksom….närmare)…. men Bonden kom inte långt därefter….

Jag är dålig på att hålla telefonkontakt…. mina besök i Borlänge har inte varit många i vår…. och ja… .jag blev så väldigt väldigt glad när jag hörde hans röst i telefon…

Jag tror vi pratade en timme om inte mer….

…. om Margith förstås… hur det känns nu när sommaren är här …. igen …. hur han varit på fest med ”gamla arbetskompisarna” och sjungit alla sånger… berättat de gamla historierna… som de alltid varit två om tidigare… Bonden och Margith…

och hur ledsen han blev, hur Sorgen överumplade honom… 

Vi pratade förstås om ateljén, som han är delägare i, där vi haft såååå mycket skojigt…. på många sätt….

Margith, Ann och jag har målat…. jag och Margith kvartade över efter ”utekvällar”…. och så en del fester förstås…. 

Nu skall den säljas…. Den står ju bara där…. Pojkarna kanske utnyttjar den en eller annan gång om året  ….på Peace & Love-festivalen eller så….

Ja…. det var verkligen otroligt fint att Bonden ringde….

att vi kunde och fick vältra oss i minnen…. skratta och gråta en stund tillsammans….

. . . .

Nedräkningen har börjat…

Min, inte så ofta besökta (det är fotbollen som gör det)… bloggvän,  Weman,  har en nedräkning i sin blogg… en nedräkning tills Han… the Boss… Bruce Springsteen… landar på svensk mark… igen….

Skatan skall inte besöka någon konsert i år… men kan inte hålla mig…. 

… så här kommer 

i en något annorlunda tappning… än jag lyssnat på tidigare…

Lyssna … och njut…

Och så fortsätter jag med min egen” tribute”  till Margith… som nu…saknaden efter och sorgen… på nå´t sätt har blivit mer …mer… nära nu när … sommaren… och allt börjar om igen… ett år snart… efteråt….

Everything is everything… but you´re missing…

Du är alltid här… runt mig.. med mig… alltid…

Svägerskan I kom till sitt 50årsjubileum… och hade en liten present med till mig och Mannen…och … när jag öppnade paketet… 

IMG_3093… mötte mig bilden av Koltrasten… jag såg bara Koltrasten… inte att det var en olivolja… bara den… Koltrasten…

Hade Svägerskan I  tänkt på … sett… att det var en koltrast… och vad koltrasten betyder för mig… och därför köpt just den här oljan…

Neej… är det en koltrast på… jag såg bara att det var nå´t gult… Det var försäljerskan som sa att det här var en god olivolja..så då köpte jag den…menade Svägerskan I

Slump?

Tror inte det. Dels för att jag inte tror på slumpen, dels … för att hon…min Margith… alltid är med mig… finns där… ibland lite längre bort… ibland nära… och ofta ofta som en stor stooor saknad och längtan … till något som jag aldrig kan få tillbaka… 

Just nu… när jag skriver det här… växer klumpen i halsen… och jag saknar henne sååå himla mycket…hennes tankar… att bara tala en liiiten stund med henne… jag förstår inte, fattar inte… vill inte förstå, fatta… det här med … aldrig mer…

”But somehow I know it won’t be the same
Somehow I know it will never be the same. ” (Jack Johnson)

Det här avgjorde saken… nja… jag har faktiskt tänkt på det länge…

… men det här var droppen…

Nu hamnar definitivt Weman i min blogroll… så jag vet var jag har honom… Lättillgänglig…

Andra nykomlingar i min blogroll är Sveriges Gladaste Man… och Peace in mind… och … får se nu… jo.. Lilla Provence och Turez…  alla naturligtvis sååå sig själva … sååå givande att lära känna… och att följa…

Då är det bra att veta var man har dom…

 

2009-03-25-bob-dylan

Här är min egen akryl-Bob… men han håller tyst… tråkigt nog… hittills…

Från det ena till det andra… och nu är det inte skratt som gäller… inte alls

Hälsade på ”min” författare (fast hon har en så´n integritetet så hon är naturligtvis inte någons…men i alla fall). Hon kan blanda… hon Bodil… skratt och allvar… nonsens som inte är nonsens utan djupsinnigheter i förklädnad… och nu fastnade jag för ett inlägg som ni helt enkelt måste bläddra er ner till…. Det heter Down in the hole…