Etikett: Salzkammergut

Gosausee

passade StinaFina, Brigitte och Skatan  på att ”runda” i morse innan det blev alltför hett.

Ännu en vacker sjö här i Salzkammergut … omgiven av dramatiska alptoppar och en glaciär inom synhåll.

(Av någon konstig anledning fick inte Skatan in sina ”egna” fotografier men hittade denna länk från youtube. Håll till godo! )

Mannen fick sitta kvar på ett Gasthaus och läsa och vänta på dem med sin tå …  Han har övertagit Leif G W Perssons ”Den döende detektiven” av Skatan så honom gick det ingen nöd på 🙂

Hemma igen åt vi en sallad till lunch och sen blev det trädgården.

Ännu en slappardag … 🙂

Loppmarknaden i Bad Ischl

… som äger rum första lördagen varje ny månad gick alltså av stapeln igår.

Men uj uj uj … vad mycket folk. Det var nästan svårt att ta sig fram mellan stånden och att få syn på ”pärlorna” … som i ock för sig är många.

Vi gick en runda i alla fall …  fast StinaFina … som nog skulle ha blivit nedtrampad annars … och Mannen avstod och höll till i Kurparken och lyssnade på musik under tiden som Brigitte och Skatan trängdes ”därinne”.

Skatan försökte leta efter ett speciellt skrin som hon varit ute efter ända sedan sitt senaste besök hos Skogsnuvan … Vad som skall vara så speciellt med det är vår egen hemlighet, Skogsnuvans och Skatans 🙂 … Men hon fann inget …

Det enda hon köpte var en liten liten tomte som drog en skottkärra full med stenar. Den var till Mannen och foto saknas (än så länge) … Han har en större hemma på Femöre så Skatan tyckte det var lite lustigt med en miniatyr också …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av dagen tillbringade de i trädgården hemma i Bad Goisern i värmen … Temperaturen gick upp till 29 grader 🙂 …

… och på kvällen träffade de vänner på ett Gasthaus … som Skatan inte kommer ihåg namnet på … som ligger vid  St Wolfgangsee, en sjö bland alla vackra sjöar som avlöser varandra här i Saltzkammergut. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

StinaFinas femårsdag … och Retur Sverige

Bilen är packad så gott som, alla sover och Skatan är som vanligt uppe före tuppen. Idag bär det av hemåt igen. Via Wittenberg och Yngsjö … som vanligt.

Men …

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag, för det är Stinas födelsedag.

Hurra, Hurraa, Hurraaa!

Idag är Stina fem år.

Fem år!

Som med all tid känns det som om den både har gått fort och långsamt.

Mycket har hänt och ändå var det som igår.

Snart skall vi gå vår sista Morgonrunda för den här gången. Igår regnade det hela dagen men vi gick våra rundor ändå. Det är ju så det är när man inte har ”dasset” inomhus.

Pfarrgasse den regnig Morgonrundan igår

Men på påskdagen sken solen även om det var lite kallt och StinaFina mötte sin lustige kompis, en hund som släpps ut mol allena på sina morgonrundor och gör sina lovar runt hela stan … utan matte eller husse  … men med halsband på. Skatan har sett honom zickzacka sig fram när det varit mycket trafik. På något sätt klarar han sig. Jag har frågat vår veterinär här om det var hans hund för han har en likadan … han kände till den också … men nej, hans hund får inte gå ut ensam.

Här har han fått syn på StinaFina … och sätter kurs.

Det något avmätta mötet. StinaFina är alltid måttligt intresserad …

Vi tog vägen genom stadsparken där man planterat lite blommor som omringar tulpanerna i mitten … En blomsterprakt utan like i den parken … när den väl står i blom för fullt om någon månad …

… slängde vår fulla påse i tunnan och tog en ny … Sådana här ”bajamajor”  finns uppsatta överallt med nya plastpåsar att förse sig med. Men så är det en ren stad också …  Så gott som alla plockar upp efter sina jyckar.

Vi fortsattte över bron, förbi statyn på broräcket till allén … på väg hem …

… mötte grannparet som bor i våningen ovanför oss som hälsade …

– Guten Morgen, Frau Anderson

Då skulle jag ha svarat

– Guten Morgen, Herr … , Frau …

men kom förstås inte ihåg deras namn.

De gick så gulliga och höll varandra i handen.

Igår firade vi också Brigitte som fyller år idag, alltså på samma datum som StinaFina, med middag hemma hos oss. Det var också sista middagen i lägenheten som vi sagt upp …

Mannen och Sonen åker ner i juni och packar ihop.

Vi tycker att det blir dum-dyrt med en lägenhet som vi utnyttjar så lite, bara några månader om året … De pengarna som vi sparar på att inte ha ”eget” kan vi hyra Ferienwohnungen för, bo på Gasthaus eller hotell. Då  känns det också  enklare att röra på oss … om vi vill förstås …  se andra städer och trakter.

Men Bad Ischl i Österrike blir för alltid mitt ”andra hem”. Skatan bara älskar den stan.

Pa och Sonen funderar över AIKs förlust mot Leksand … kanske … efter maten.

Mannen och StinaFina i sitt hörn av soffan …

och

en allvarstyngs Brigitte i sitt hörn … som en smal Buddha.

Men över allihopa skrattar och ler vår

egen sol

Alice med sin mamma

Tschüss!

See you!

Unterwegs – På väg

Det blåste 12-14 sekundmeter ute på Östersjön men ombord på färjan kändes det bara som en lätt skakning då och då eller  som om man var lite på lyran.

Både Alice, Pa, Skatan och Sonen klarade överfarten galant. Mannen och StinaFina sitter eller halvligger alltid i ”vilorummet” och sover. Mannen för att han har en lång dags färd mot natt framför sig och därför att han gått upp i ottan och StinaFina för att hon … sover bara.

Väl iland i Tyskland for vi någon mil till vår bokskog och  parkerade Golfen föra att gå ner till strandrestaurangen för att få lite i kistan innan färden söderut och också gå en vända med StinaFina i den fantastiska bokskogen där på Rügen, en fin ö som är första anhalten innan vi så  småningom kör  vidare till fastlandet och Stralsund via en hög otrolig bro … som man kan tro skall ta oss till himlen …

Här skymtar stranden mellan träden däruppifrån parkeringen …

Restaurangen var stängd (förstås) och skulle öppnas först den 1 april så det var bara att packa in sig och ta första bästa ställe som dök upp.

Det var en Burger King … fortfarande på Rügen. Burger King är ju Burger King vare sig man är i Sverige eller Tyskland.

Den enda skillnaden på Burger King i Sverige och i Tyskland var att man fick betala extra för ketchupen … om man nu ville ha det till pomme friten …

Vi tittade lystet på vagnen mitt emot som sålde grillade kycklingar men  det var ju ingenting för oss. Vi hade ju inte bestick och sånt med oss på färden …

… och sen for vi vidare på de ändläsa autostradorna med sina lastbilskaravaner  mot söder,

förbi Berlin … ännu mer söderut till Wittenberg där vi alltid övernattar på Piesteritzer Hof  som tidigare var bostäder för arbetarna till ett kemisk fabrik men nu renoverats och byggts om till hotell.

Vi fick en svit med två sovrum längst upp under taket med utsikt ner mot receptionen och restaurangen …

Storkboet på skorstenen till höger var fortfarande tomt på sitt storkpar som brukar häcka där. Sååå tidigt hade inte våren kommit till att de tyckt det var läge att slå sig till ro …

Medan vi var och åt väldigt goda pizzor i hotellets restaurang fick StinaFina sin föda från locket på sin matlåda … Vi hade glömt hennes kåsa …

… och Alice fick sin kvällsmat på sängen …

Väl framme i Bad Ischl gick vi som Skatan redan berättat en ljum kvällspromenad och åt en god österrikisk måltid och drack förstås en lagom kyld öl därtill.

Alice installerades på goldet där hon ligger bra (dagtid alltså)  under ”tygtavlan” tillsammans med StinaFina …

Vi har gjort flera turer på stan idag … plockat Bärlauch (ramslök) som vi åt till en omelett hemma med lite korv av starkare sort därtill … och så Gösser förstås. Alltid Gösser om vi får välja …

Ramslöken var liiite besk. Kanske skördade vi för tidigt?

Skatan plockade vårens första bukett vitsippor också på morgonrundan som fick pryda upp frukostbordet …

Som ni förstår har vi en behaglig tillvaro som Skatan nu berättat om lite huller om buller …

Vi har hunnit med ett första besök på stadens anrika konditori Zauner också förstås … och flanerat några gånger fram och åter på Esplanaden

Det är Traun som flyter genom Bad Ischl som skulle synas i bakgrunden men vattennivån var så låg så man får tänka sig …

Och nu ser Skatan i kors, Mannen snarkar tillsammans med StinaFina i soffan, den unga familjen sover så Skatan ger sig för ikväll …

Det är en dag i morgon också.

Skatan har plockat sin första vårbukett

I morse på Morgonrundan småduggade det och hon gick i ”sina vanliga fotspår” men var ute i senaste laget för att träffa hundbekanta …

Hon inhandlade akvarellfärger och ett litet block … och tänker sig stordåd i sin Ateljéhörna hemma …

Lagom till lunch blev Skatan hämtad och kom till dukat bord hos Brigitte i Bad Goisern … Det var lite uppbrottsstämning för väninnan Heide skulle iväg efter Mittagessen … som som vanligt smakade hur gott som helst när Brigitte lagat den  … grönsakssoppa, currygryta med sallad och espresso på det …

Och efter maten skyndade vi oss ut i vårsolen … ja, just det … VÅRSOLEN fullständigt vräkte ner sina varma strålar och Skatan var på tok för varmt klädd … men njöt förstås i fulla drag … av solen, värmen och takdroppet, fågelsången och blommorna.

Trots att snön bara försvunnit fläckvis var de där … Schneerosen … snörosorna (jag vet faktiskt inte vad de kallas för i Sverige) …

Det där vita i mitten är alltså en Schneerosen-knopp …som jag förevigade med min mobil …

Vi följde vägen hemåt längs Hallstattersee och det låg ju en del snö kvar förstås men samtidigt kunde man tydligt se knoppar som var färdiga att brista …

Skatan satt i solen och njöt … tittade på Dachstein som glittrade på avstånd och vindflöjeln alldeles ovanför huvudet på henne …

och väntade på att Brigitte skulle bli klar …

Hon skulle till  Bad Goisern och Skatan till stationen där för att ta tåget hem till Ischl …

… hem för att sätta blommorna i vatten och ha en lång lat eftermiddag och kväll … alldeles för sig själv.

Brigittes hus

Om några timmar … efter Morgonrundan, frukost och en sista översyn av vår lägenhet i Bad Ischl … lämnar vi för denna gången Bad Ischl och Österrike och”tuffar” hemåt med pick och pack.

Och vi lämnar också Brigitte och hennes hus.

Brigitte är ett av ”tre ben” … nej fyra förstås … inte att förglömma StinaFina (egentligen blir det ju 10 ben allt som allt men det låååter ju inte lika bra)  … när vi är här i Österrike.

Och har alltid varit.

Vår guide, vår ”gasthaus-wirtin” … nu bara när det gäller utskänkning av öl, vin och mat … tidigare …  innan vår ”egen” lägenhet … även vad beträffar husrum …

Brigitte är också Mannens ex-sekreterare, medvandrare på höga höjder (Nepal, Himalaya från Indien för att inte tala om alla berg här runtomkring) … och vår vän.

Hon bor vid en av Österrikes vackraste sjöar, Hallstattersee, och kan Österrike på sina fem fingrar, framförallt Salzkammergut som hon generöst har delat med sig av …

Vi är ett ”ménage à trois” … fast utan ”sexet” …  fast då är det ju inget ”ménage à trois”  … men ni förstår vad jag menar …

Vi gör a l l t   här tillsammans men … som sagt var … fast … inte helt och hållet alltså …

IMG_4655

Brigittes hus …

IMG_4656

IMG_4658

Uthuset och garaget … och en del av de dekorationer som finns både ute och inne …

IMG_4659

Runt Brigittes bord är det alltid fullt. Hon har många många vänner … främst karlar … och alltid är det några av dem som hon ”delar med sig” av till oss.

Vår krets här i Salzkammergut blir bara större … och större …

IMG_3014

och på något finurligt sätt lyckas alltid Brigitte ”trolla fram” mat och husrum … hur många oväntade gäster hon än får …

IMG_4575Äldsta dottern Michaela med Robert … senaste mannen i hennes liv … med hunden Schnapsi … stannade till exempel en hel vecka …

IMG_3023

Och här … vid ett annat tillfälle, nej, inte den här gången … sitter Brigitte vid sitt bord omgiven av ”sina män” …

Men … som sagt … idag, snart, är det återigen dags att packa ihop oss och sticka norrut och säga hej då till Brigitte, hennes hus, Hallstattersee, Bad Goisern, Bad Ischl och hela Salzkammergut och … Österrike.

IMG_4523

Det är alltså dags att tacka för oss … och säga hej då … för den här gången …

T S C H ÜSS …

I Gustav Klimts fotspår där vid Attersee …

hade vi tänkt att gå för några dagar sen. Och gick. Men …

det var inte lätt.

Turistbyrån och Informationen  var stängd och pilar pekade hit och dit …

IMG_4590Byggarbetsplatser och ”grävavda”  (Margith felsägning en gång som sedan blev ”vårt” ord) … jag menar avgrävda vägar och allehanda hinder mötte oss.

Vi kom inte ända fram till Villa Oleander, Klimts sommarviste 1908 – 1912, till exempel …

KLIMT_ZWACH(Här står han i alla fall i trädgården till Villa Oleander med sin väninna Emilie Flöge emilie_floge och sin ”vanliga” sommarklädsel)

och fick fota mellan spjälorna i staketet in på Villa Paulick , en villa … den största och vackraste vid sjön … som Emilies bror Hermanns fru Thereses släkt ägde och där Gustav också tillbringade mycket tid och målade målade målade …

Villa Paulick(Google-bild över Villa Paulick)

IMG_4639(Skatans bilder … ovan och nedan … av samma villa )

IMG_4636


Gustav%20Klimt_Paintings_Reproductions_017

(Gustav Klimt med Emilie Flöge och Fritz Paulick i kajaken vid Villa Paulicks båthus)

… och så Skatans foton av båthus vid Attersee …

IMG_4614

Men slottsallén som Gustav Klimt målat med bra mycket mustigare färger

gustav-klimt-allee-im-park-von-schloss-kammer

fanns ju där … att fotografera

IMG_4598

… och slottet …

Gustav-Klimt-Schloss-Kammer-Am-Attersee-II--1909-101949

Gustav-Klimt-Schloss-Kammer-on-Attersee-83153

… som knappast syns på Skatans bilder bakom alla master och grönskan …  och motljuset …

IMG_4606

IMG_4626

Men det som Gustav Klimt verkligen spanade in som motiv …

Gustav-Klimt-1905-Fernrohr

var ju vattnet … det azurblå eller turkosa eller himmelsblå eller gröna …

4148_Klimt_Attersee

island_im_attersee_hi

… och det gjorde Skatan med … men med blekare resultat förstås …

IMG_4592
IMG_4625

Men nu har jag suttit här i en timme … från klockan tre … och ögonen börjar kännas tunga igen så med en bild av Gustav Klimt och Emilie Flöge i någon slags lustig dans …

klimt1

… säger Skatan God natt  eller kanske till och med God morgon och tack  för mig …

Weissenbach

…  det gamla världshuset fick avsluta  dagen sedan Mannen kommit hem från Wien och ”jobbet” . Gasthaus Weissenbach ligger precis mitt emellan Bad Goisern där Brigitte bor och Bad Ischl där vi bor.

Och har sin historia.

IMG_4428

IMG_4432

Der Kaiser Franz Joseph jagade mycket i skogarna runt Weissenbach och brukade komma hit och ta sig en öl och en macka. Han hade till och med en plats reserverad för sig …

IMG_4429

liksom för sin ”väninna” skådespelerskan …

IMG_4430Katharina Schratt.

– Vad sa folket om det, undrade Skatan förstås … att de möttes så oreserverat och öppet.

– Vad sa Sissi … vad tyckte hon?   (Die Kaiserin Elisabeth kallades Sissi av gemene man, nja … nej kanske inte av gemene …)

– Sissi reste så mycket så hon tyckte bara det var skönt att det var någon som ”tog hand” om maken … sägs det, sa Brigitte.

IMG_4431

Hur det var med den saken vet man ju inte men flugorna och tidens tand verkar i alla fall också ha gillat Katharina. Mer än Kaiser Franz Joseph. Men han  satt i och för sig bakom glas också och inte bara i  ram …

Under tiden som Mannen var i Wien rundade StinaFina, Brigitte och jag ännu en sjö … Schwartzensee … en djup lagom stor sjö som ”avslutades” med ett Gasthaus där vi intog kaffe med vispgrädde, varm Topfenstrudel  med vaniljsås till.

StinaFina fick vatten.

IMG_4402

IMG_4410

Vägen som ledde bortåt gick  högt över vattnet. Ja, det var brant både uppåt och nedåt.

IMG_4406

IMG_4413Men när vi kom till tillflödet gick vi närmre vattnet och StinaFina kunde få sig en slurk …

IMG_4419

IMG_4416

Ett ”Denkmal” minnesmärke fanns efter vägen. En grabb hade blivit ”fälld” av ett träd vid 29 års ålder 1929 …

IMG_4417

Och vi var så äntligen framme till vårt kaffe med dopp … och ännu en sjö var rundad. En vacker och dramatisk sjö som ju sjöarna är här i Österrike …

IMG_4421

IMG_4426

IMG_4424

Predigtstuhl…

Skatan var något ”tilltufsad” se´n igår… och har suttit mest hela da´n… utom när jag gick Morgonrundan med SF… förstås.

Framåt middagen åkte vi riktiga serpentinvägar (jag har verkligen vant mig …Djupingen!)   upp till Predigtstuhl … en bergstopp här…varifrån man har en fantastisk utsikt… och där man hade Frülingsfest (Vårfest) med umpabumpa-musik… eller åtminstone folkmusik. Dragspel, gitarr och sång… 

img_2976   Här skymtar Dachstein med sin glaciär i diset

Skatan intog bra platser …. beställde genast… så fort Mannen och Brigitte och SF försvunnit runt hörnet på sin vandring.. ja, då beställde Skatan genast Sachertarte mit Schlag (vispad grädde)… och kaffe… och se´n satt jag där och njöööt… och fotade och läste färdigt min bok… glodde på folk… lyssnade på musik… och hade det skööönt…

img_2987  Mellan bergen skymtar Hallstattersee och alldeles bakom berget till höger ligger Hallstatt. Det var där vi vandrade igår.

När Mannen, Brigitte och SF var tillbaka beställde vi in lunch… och öl…Skatan åt Bärlauch-soppa som var hur god som helst… Det gäller att utnyttja tillfällena… Ramslöken har ju en så kort säsong. Kaffe på maten… men ingen ny efterrätt. Den hade jag ju så att säga… tagit i förskott.

img_2988

En gul  ”trike” dök upp… och jag var tvungen att genast ringa Sonen… Han har en trike… fast en svart en… Nu får du skynda dig och putsa upp din… så du kan utnyttja den till max… i vår och sommar….sa jag till Sonen på mammors vis.

img_2984Eftermiddagen tillbringade vi på Brigittes altan… och se´n grillade vi… och se´n åkte vi hem… för i morgon åker vi till Leoben och Windischbühl och hämtar min … beställda…. keramiska… skata… eller skator…

img_3005

Här… här… smyckar man hus och uthus…och trädgårdar…gator och torg…

… och jag skall nu försöka ge er ett potpurri- exempel…

pict5656pict5679

pict5773 Här har vi rävarna vid Grundlsee… Bröllopsföljet på nerväg från Siriuskogel… 

 

 

 

 

 

 

Och så Patricias fångade trädgårdstomte… pict5759… och Klaus vid sin jätte bronstjur…

Vi har…img_26872damen i fönstret i Bad Ischl… och img_2742ett heeelt snickeri vid Grundlsee… och det är sent målat… 1984 eller nå´t sån´t… Så det är inte bara förr i tiden som man gjorde hela muralmålningar… 

Jaa… vad kan jag mera hitta i min fatabur (mitt fotoalbum alltså)… img_27061Jo… alla trädgårdstomtarna förstås… både här och därbild0062… Här har vi också Snövit… bland alla dvärgarna… img_28071En liten puckelryggig dvärgflicka får också vara med… trots att hon pryder en något större trädgård… än det andra småfolket… 

bild0002Som avslutning på denna bildkavalkad visar jag Jesus i egen hög person… som ståtar på broräcket över die Traun med Esplanaden i bakgrunden, en bild som är sååå färsk… tagen i regndiset i morse på Morgonrundan…

Och vad har vi då gjort idag… söndag… om inte…

…jo… vi har vandrat… cirka en mil idag också.

Vi tog Soleweg (saltvägen som går från saltgruvorna i Hallstatt till Ebensee) hakan-och-brigitte-pa-soleweg…cirka 5 kilometer till ett Gasthaus i Weissenbach bild0041där vi åt en fantastisk (som vanlig) god söndagslunch… och sedan gick vi tillbaka längs en verkligen strid flod (eller å… kanske vi säger)… tillbaka till Bad Goisern och satt ute hos Brigitte och njöt av solen …

En varm Föhnvind blåste från söder…

Brigitte och jag gjorde en liten extra tur till skogen för att plocka ett blad… som jag är ganska säker på inte finns i Sverige… som heter Bärlauch… och smakar ungefär som en mild vitlök.. km00001-baerlauch. Brigitte lagade till foreller med den här Bärlauch-en smörvänd, saltad och pepprad, till. Sååå himelskt gott.

I morgon åker vi till Saltzburg.

Siriuskogel tur och retur…

siriuskogel1885 skapades Siriuskogel för kejsarparet… som utflyktsmål och  utsiktspunkt…

Paret Anderson … Skatan och Mannen och StinaFina förstås… beslöt dagen till ära… att bestiga denna Kogel… igen. Ett försök gjordes ju i mars…men vädrets makter hindrade oss att nå toppen… den gången…

Denna gång gick det bättre…. Vi tog det branta lutet….  Mannen och StinaFina först… Skatan efter med kameran…img_2761img_2765img_2766Först via en del gator … sen tog skogen vid…En glänta dök upp med en jättesten… och en skylt… på vilken det  stod Lyckoplats ”Inflyttarstenen” (fri översättning som vanligt)… Vi knatade vidare… img_2770..mötte en ”häst” i en glänta… och så var vi framme…nästan…och läste på skylten…img_2772Ich bin Pumba…

Jag heter Pumba och hälsar varje gäst högt och ljudligt. Men hur vacker skäller jag inte? Skällande hundar bits inte – och så är det med mig…. o s v…

Denne bjässe hälsade oss verkligen välkomna. StinaFina pep av skräck över det väldigt fysiska närmandet av hundjätten…

Skatan drack kaffe (diskvatten till ett förskräckligt högt pris… men teg förstås…Det fanns ju liksom inget annat att tillgå..) och Mannen saft och StinaFina … vatten..

Och så fotograferades det där ovanifrån… img_2777

Esplanaden vid die Traun…

 

 

 

 

img_2776

 

Och vi skymtade hemmet vid Salinenplats… genom lövverket. Det är huset med det gröna taket… också alldeles vid die Traun…en av åarna som flyter genom Bad Ischl… den andra är Ischl…

På nervägen tittade vi upp… och såg en gubbe dingla i ett träd… hmmm… ganska högt upp… liite otäckt..

img_2779 . … det gick brant ner… Snart var vi nere på samma nivå som Esplanaden fast på andra sidan… img_2788

Vi gick över bron… mot  Elisabeth-huset… det gula hörnhuset.img_2787.. och hemmåt….

Nu skall vi äta sparris med hollondaise-sås… Vårens första för oss… och dricka vin därtill…

Vi trotsade regnet… Mannen, StinaPinaFina och Skatan…

… och gav oss iväg för att rekognosera vägval o s v … inför senare bestigning av Siriuskogel här i Bad Ischl…

Regnet strilade som sagt…

Uppifrån Siriuskogel skall man kunna se heeela Bad Ischl vid fint väder… har-bor-skatan2

Men nu var det ju inte så fint väder… så vi gick en runda runt hela berget istället… (Förresten kan ni se var vi bor… Jag landade som hastigast på taket….)

Vi halkade och slirade oss fram på leriga… ibland igensnöade stigar.. och vet nu varifrån vi skall bestiga toppen när det beger sig.

Vi passerade en kyrkogård. Alldeles granne låg en kyrkogård över förkastade gravstenar, kors och gravänglar. Något makabert … tyckte Skatan. Mannen trodde att det var gravstenar och utsmyckningar från gravar,  som ingen betalade för mer… som ingen skötte om.. Tragiskt… tyckte Skatanpict5675

På vägen tillbaka såg jag vårens första tussilagon… pict5676

Men de fick stå kvar i blötan…

Och så passerade vi ett av alla dessa fint bemålade hus… pict5679

…. innan vi gick över bron… vandrade efter Esplanaden… och snart var hemma igen… genomblöta men nöjda över att iallafall ha lyft ändan från soffan… kommit ut … och fått lite frisk luft…

Bad Ischl – grått, vått, isigt, disigt….kallt

… var det när vi kom hit igår seneftermiddag… Medan Mannen packade ur bilen gick StinaPinaFina vår runda i det kalla gråmulna duggregniga…

Mannen sa att det bara var bra… då kunde vi inleda med riktiga slappardagar…

Och det har han ju rätt i.

Innan vi fick till den här mobila internetanslutningen fick vi ytterligare gråa hår… Deeet var krångligt för pantrar… Men

skam den som ger sig…

Nu skall jag besöka mina bloggvänner och se vad som inträffat på ”hemmaplan”… Ses!gast-och-arbetsrum-ii

Äntligen….

Igår gick det helt enkelt inte att komma in till den här sidan och skriva ett nytt inlägg. Eftersom jag lyckats tidigare var jag envis som synden…. satt i säkert två timmar …. bara för att kunna göra ett inlägg. Men idag… äntligen…

Det är mycket nyheter i wordpress som jag måste ”lära känna”. Jag har t ex lagt till mina bloggvänner, en del av dem, eftersom jag bara har lyckats med dem som har sitt ”hem” i wordpress. De andra får väl komma efter såsmåningom.hakan-brigitte-och-stina

Znogge ( här tänkte jag länka till henne men hittade inte ”knappen” för det) hörde sig lite försiktigt för om jag besökt Bad Ischl tidigare. Hon tyckte hon ”kände igen sig” … Jo, Znogge har helt rätt. Mannen och jag har en lägenhet alldeles vid der Traun i Bad Ischl som är vårt ”andra” hem, eller kommer att bli det lite mer framöver. Så nog har jag visat bilder härifrån tidigare.

För några dagar sedan vandrade vi runt Altaussee tillsammans med B, Mannens tidigare sekreterare och vän, och jag tog en del bilder. Vi vandrade runt sjön i våras också och det var skillnad det. Sjön var spegelblank nu också men färgskalan mer dämpad eftersom himlen var grå. Ingen snö  hade kommit då när vi gick runt Altaussee.spegelblank-glanta-ii Vi fortsätter vårt projekt från i våras…. att gå runt Salzkammerguts alla sjöar (ja, kanske inte runt de allra största men…).

Är det inte en fantastisk natur så säg. Dramatisk som Skatan själv…altaussee-pa-varen-2008

Bilden här  visar den blanka spegeln i Altaussee, fast då var det i maj och inte lika grått…

Mannen sover, StinaPinaFina sover fast klockan redan närmar sig åtta. Måste snart, mycket snart gå ut med StinaPinaFina på sin morgonrunda… Jaha här kommer hon springande….