Mymlan på Bloggvärldsbloggen har utlyst Veckans bloggtema, som blev jämställdhet.

Hon tar då i för Kung och Fosterland.

Att ha tankar om jämställdhet.

(Berglin)

Hmmm …

Tänker Skatan så mycket på det egentligen? Nej det gör hon inte. Och det tyder ju på att hon är det. Jämställd.  Eller?

Skatan vet att det fortfarande är långt kvar till lika lön för lika arbete.  Att kvinnor ”väljs bort” vid anställningar för att de kan bli gravida etc etc … , att det finns hur mycket orättvisor som helst mellan könen att kämpa för … och ändå är Sverige ett mönsterland, tror jag, vad beträffar jämställdhet.

Könskvotering i jämställdhetens namn  tycker Skatan är helt fel  och förstår de här tjejerna som stämde Lunds Universitet p g a att de inte fick en studieplats för att de var just av kvinnligt kön. Där kvoterades män in för ”jämställdhetens skull” . Och den här kvoteringen ledde alltså  då till  könsdiskriminering  i stället.

Och … som den ”frihetsivrare”  Skatan är,  kan jag aldrig  tänka mig tvingande regler för hur föräldraledigheten till exempel  skall disponeras mellan föräldrar i just jämställdhetens namn.

Alla är sig själva närmast och ”skiter”  väl i ideologier när det kommer till frågan om ”mat på bordet” . Tjänar en av föräldrarna väsentligt mer än den andra är det ju naturligt att man tänker på helheten i familjen och låter den som tjänar mest arbeta och den andra vara hemma hos barnet större delen av föräldraledigheten. Här tycker Skatan det skulle vara ett ”övergrepp” av Staten att gå in och ”bestämma” hur familjer skall ha det  och leva. Om man absolut vill lagstifta om vem som tar ut vad och hur mycket … får man väl via skattsedeln  ”kompensera” den förlorade inkomsten om den med högst inkomst skall tvingas ta  ut sin del av föräldraledigheten, som annars skulle gå ”till spillo”. Dit är det nog en bit kvar … tror Skatan.

Och att föreslå just det … att den annars går ”till spillo”  … att de månader som inte pappan/mamman  utnyttjar inte skulle komma barnet till godo för att det är ”fel” förälder hemma … är ju bara dumheter. Vem drabbas? Jo barnet förstås. För vars skull man har lagstiftat fram den här fina långa föräldraledigheten.

Mina barn har varit jämställda i det här avseendet … utom Sonen och hans Pa. Det skulle helt enkelt inte fungera. Nu tar han i alla fall cirka tre månaders pappaledighet och får då 80% ? av sin knappa lön som fritidspedagog. Pa lever på minsta möjliga (ca 3000 kronor när skatten är dragen per månad) . Skulle då Storebror bestämma att om Sonen och Pa  skall få ”full pott” i tid hemma hos Alice så måste Sonen ta ut hälften av tiden … basta! … vore inte genomförbart. Dom skulle helt enkelt inte ha råd. Då fick det bli en kortare tid hemma i stället.

Skatan själv har inte levt särskilt ”jämställt”. Nej, det kan man nog inte säga. Del- eller halvtid för barnens skull och därmed minskade ”karriääär”-möjligheter. Som en följd av mina helt frivilliga  val har jag förstås en jättelåg pension.  Mannen försöker förstås  kompensera  Skatan för våra gemensamma val men det går naturligtvis inte …  full ut …

Det var bara ett exempel … förstås …  på Skatans ståndpunkt: Visst kan man lagstifta om mycket i fråga om jämställdheten men inte om allt. Löneskillnader på grund av kön är ju självklart ett område där man skulle kunna vara hårdare i lagstifningen  (i ochför sig vet jag inte hur ”hård” man är) men att gå in och bestämma i familjerna … deeet är för mycket.

Då slår Skatan bakut … om nu skator kan slå bakut.

Oj då … här halkade Skatan in  som på ett bananskal …på en liten del av jämställdheten. En helt annan del av den.

Skatan skulle ju tänka till om  jämställdheten i  sexlivet … ju …

Skatan vaknar varje  morgon … så gott som …  tidigt tidigt med en stor ångestklump i magen. Hon ligger kvar en stund med bultande hjärta och  resonerar om sin ångest med sig själv … Kroppen ligger där försvarslös i godan ro … och då … Då slår han till. Vargen. Ångesten. Varje morgon. Tidigt.

Den där vargen lägger sig sedan till ro som en stor klump i magen … strax under hjärtat och alla faror som hotar, alla rädslor, all skräck … allt sprids från honom där … sprids från den där, den där … vargklumpen.

Ända tills jag väcker honom. Oftast bryskt genom att helt enkelt ruska på honom, stiga ur sängen … och börja dagen …

PS! Daxbloggens dax- röst kan ni avge hääär. Bara så ni vet … en liten påminnelse bara (kallas det här ”understatement” ?)

(Skatan har målat denna krysantemum själv … för några år sen)

Britt, en av mina  ”… nära till hands”-bloggvänner fick mig att ”haja till”  genom en av sina kommentarer:

”Och jag har missat storheten med all den musik du skriver om. Jag hoppas jag hinner lyssna ikapp innan mina dagar är slut på denna jord. Det finns så mycket musik, litteratur,konst, teater, musikaler, filmer som jag ännu inte hört, läst, sett.”

Hon fick mitt hjärta att ta ett litet skutt … att förstå och inse just detta.  Att jag aldrig kommer att ”hinna ikapp”. Att jag kommer missa massor. Att det förstås alltid varit så.  Men att det nu är värre. Känns värre.

Globaliseringen … medierna … internet …

Vi blir fler och fler.  Vi har alltid blivit fler och fler men … nu määärks det, liksom.

Och det produceras ny musik, nya musikstilar,  författas nya romaner, biografier, diktas poesi och målas tavlor för fullt … heeela tiden.

Böcker, musik, tavlor, poesi. Som jag inte ens vet författas, komponeras, sjungs, spelas in,  målas, diktas …

Och snabbare snabbare snabbare går det … Tycks det gå …

Eller så har det alltid varit så.

Nej, det har inte alltid varit så. Världen har vuxit och vi har fått del av så mycket mer.

Och vi  vill bara ha mer och mer och mer.

Och det finns alltid mer och nytt  av musik, litteratur, konst, teater, musikaler, för att inte tala om filmer (Skatan ser jättelite på film).

Vi kommer aldrig hinna ikapp eller ens ”konsumera” det som redan finns.

Antingen får man bli nörd och ”snöa in sig”, specialisera sig på en viss sorts musik, en viss sorts konst, etc etc. Då kanske man hinner med en bråkdel.

Eller så får man som Skatan gör idag,  flaxa och kraxa och ”snappa upp” än här än där och ”nöja mig med det” …

N Ö J A  S I G  M E D  D E T  . . .