Kan inte låta bli…
J’ai la mémoire qui flanche sjunger hon… och det har jag med… jag har tappat mitt minne.. iblan.
Mitt minne är inte längre som… ja Skatan kommer alltså inte riktigt ihåg vad jag skulle säga… men…
Kategori: Skatans Tankar
Brigitte har kommit hem från Thailand… helt klart…
… det märks på
…att jag idag inte kan gå ut på Morgonrundan (den heliga) med StinaPinaFina. Mannen är redan på väg.Min fot värker. Det gör den alltid när vi har träffats…
Varför de´ då? Jo… Skatan går längre än hon ska… på stigar som kanske inte är så jämna som Skatan behöver…
Men jag skall verkligen inte skylla ifrån mig. Och gå… det gör väl alla människor. Förresten… vi kan titta in hos Robert och Gert och se hur långt de har kommit….
Igår var, som sagt, himlen hög och ljust ljust grå, nästan vit. Solen tittade fram ibland och värmde genast ansiktet som jag snabbt vänt upp mot ”den härlige” …Vi vandrade i två timmar…
… och tog den övre skogsvägen mot Hallstatt … 
och sen ner… och ner… till vägen vid strandkanten och tillbaka längs den.. hem till Brigitte som bjöd på middag.
Hon är en trollkonstnär när det gäller att slänga ihop måltider av vad som finns i frys och kyl… Vi åt först kycklingsoppa och sedan fisk med broccoli, smörslungad, och hennes goda i smör vända potatisar, som inte Skatan fick smaka på… LCHF-dieten ni vet… får se hur länge jag står ut…nu när Brigitte är här. Med min diet, menar jag. Men… hon sticker till Kanarieöarna på söndag. Och då har Mannen, StinaPinaFina och jag en vecka till…
I kväll kommer Willi och Robert och ”kinesar” hos Brigitte. De skall ner till Kroatien och flytta sina båtar till en ny marina. De gamla, Marina Borik, har blivit så väldigt mycket dyrare så nu lägger de sig ute på en ö… samma ö där Luca fanns, dit vi seglade i höstas tillsammans med Djupingen också…
Det skall bli kul att träffas … prata minnen. Och så blir det fler… många fler frestelser för stackars tjocka Skatan.
Idag har molnen lyft… är ljust ljust grå och himlen hög…
… och… Skatans humör har stigit åtskilliga grader….
Då…
…slår saknaden efter Margith till … som ett knytnävsslag mitt i veka livet… igen…. nu ?
Så mycket kul som vi haft… som vi aldrig kan ha igen… Det är bara det…
”Mister vi en nära anhörig i familjen…, alla förstår att vi har drabbats av en förlust. Vi bemöts med respekt och medkänsla….
Den som mist en vän, en vanlig vän, förväntas leva vidare som vanligt. Lite nedstämd kan man väl vara några dagar. Men sedan……
Ingen kan fylla ut det tomrum som uppstår efter en förlorad vänskap”
(Karin Thunberg i Mellan köksfönstret och evigheten)
Här sjunger Margith på den irländska puben på Mallorca… Såå mycket kul vi haft…
Vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar. Aristoteles
”Knyckt” från Majsans Veckans visdom 2009…
Så sant som det är skrivet… Det känns så… på pricken.
(Har ni upptäckt… att jag har upptäckt… nå´t?)
Något måste kanske sägas om Alice B Toklas …. också
….Gertrude Steins väninna och käresta. Jag läste Ninas kommentar till inlägget om mitt födelsedatum… blev nyfiken, gick till Wikepedia .och .. efter att ha läst på kunde jag bekräfta … visst, det var sååå. Hon hade gett ut en kokbok: 
(Fotot är taget av Carl Van Vechten. .. snygg hatt förresten)
”1954 publicerade Toklas Alice B. Toklas kokbok som är en blandning av memoarer och kokbok och som består av närmare 400 recept. Boken ska ha påbörjades under en tremånaders-attack av gulsot då Toklas drömde sig tillbaka till tiden med Stein, god hälsa, goda vänner och god mat”
När jag väl var där blev jag sååå nyfiken och läste vidare. Se bara!
”De recept som hon blivit mest förknippad med är hennes Hasch-kladdkakor som från början var ett recept av Brion Gysin. Kakorna består av en blandning av frukt, nötter, kryddor och torkad cannabis. På grund av detta recept kallas nu ibland liknande kakor för Alice B. Toklas brownies. Det kan tilläggas att detta recept inte finns med i den svenska översättningen från 1982″
Typiskt va… att man tog bort just deet receptet. Men… det kunde ju ha varit svårt att få tag på en av ingredienserna. Det kanske var därför…
Alice föddes inte den 3 februari… men väl den 30 april, Valborgsmässoafton, 1877, och …” dog 1967, 89 år gammal och hon är begravd på kyrkogården Père-Lachaise i Paris. Hon delar grav med Gertrude Stein, men Alices B. Toklas namn finns ingraverat på stenens baksida.”
Är inte deet tragiskt så säg…
Hennes sista år blev också fattiga och hon kämpade mot dålig hälsa. Till på köpet kom Gertrudes giriga släktningar och beslagtog målningar som Gertrude lämnat efter sig till Alice … hur dom nu kunde göra det hur som helst… men det fanns väl inget skriiivet.
(här associerar jag … knäppt eller hur… till arvet efter författaren Stieg Larsson som gick hans sambos (i över 20 år om jag inte misstar mig) näsa förbi… det fanns inte skriiivet…)
.
När idéerna till inläggen tryter… vad gör då en Skata..
… jo, hon knycker hämningslöst… från någon av sina bloggvänner… Skata som hon är.
Idag råkar Lilla Blås inlägg illa ut. Jag har knyckt men givit mitt eget inlägg en något annorlunda ”approach”… Något eget måste jag väl ändå försöka fixa..
Finns det något gemensamt månne… bara för att vi är födda samma dag i samma månad?
Jag trodde att Jeanne Moreau, min älsklingsskådespelerska… var född samma dag som jag. Så man kan tro.
Men hon är född på samma dag som Margith… total sammanblandning alltså…. Så det kan bli…
Filmen Jules och Jim älskade jag bara och har sett hur många gånger som helst.. och boken av Henri-Pierre Roch är utsliten…
Det här blev en lång parantes… byggd på ett misstag.
Vilka ”kändisar” är då födda på samma dag i samma månad som Skatan? Deeet är en brokig samling…
Musiker:
Felix Mendelsson t ex… (1809-1847) . Som exempel valde jag det här musikstycket ..
Prästerna är ju så på krigsstigen nuförtiden (inbördeskrigen i Guds rike bara fortgår och fortgår…)
Sen har vi Johnny ”Guitar” Watson. Bilden valde jag naturligtvis för hatten skull…
Författare:
Gertrude Stein (February 3, 1874 – July 27, 1946), född samma dag och månad, död samma år som jag föddes… Gertrude var en amerikansk författare som tillbringade sitt liv i huvudsak i Frankrike…Hon blev berömd som katalysator för utvecklandet av modern konst och litteratur. Hon var ”polare” med alla…: Picasso, Matisse, Braque… bland konstnärerna och bland författarna Ernest Hemingway förstås… Det är hon som har myntat begreppet: En ros är en ros är en ros…
Hon var lesbisk och levde tillsammans med Alice B Toklas som visst var en fantastisk kock och har givit ut en kokbok ? … tror jag…
Paul Auster är född ett år senare än jag… men samma dag och samma månad. Hedrande känns det (om det är så att man kan ha fått ett frö av samma begåvning eller egenskaper, som jag ju inte känner till, bara för att man är född samma dag och månad..)… för den här mannen har jag velat ge nobelpriset till de senaste åren… Jag säger bara New York-trilogin eller Illusionernas bok, Resor i skriptoriet…
Henning Mankell, 2 år yngre… Alla känner väl Mankell och har läst nå´t eller sett nå´t på TV eller bio… som bygger på hans böcker…Han har också en idealistisk ådra… som jag beundrar…
Och så tar jag med … Richard Yates, (1926 – 1992)… bara för att han har en så´n fin skrivhörna… och hans debutroman som också är hans mest kända: Revolutionary Road. Konventionell berättarstil…
Det var några av författarna det…
Och så har vi en fantastisk arkitekt och formgivare: Alvar Aalto (1898-1976) 
–
Vasen här bredvid är en Alvar Aaltovas. Skatan har en och den är fantastisk till mina älsklingsblommor så här års: mängder av tulpaner…
Sen måste jag ta med lite galenskap också… Kenneth Anger, avantgardistisk filmmakare och helgalen verkar det som…
”Hans sammanlagda produktion är bara ett fåtal timmar lång. Många av filmerna han påbörjat har inte blivit slutförda eller har mystiskt försvunnit. De filmer som är färdiga betraktar Kenneth Anger som magiska och menar att de för alltid förändrar de som ser dem.” (Wikipedia.)
Det här är en brokig skara… men det kommer mera.
Vi har Amerikas första kvinnliga läkare, 
Elizabeth Blackwell…
Och sist men inte minst Pretty Boy Floyd (1904 – 1934)… gangster… jo … gangster. .. bankrånare och, visserligen aldrig bevisat, mördare… Woody Guitriey skrev The Ballad of Pretty Boy Floyd. Han var en populär gangster…
Och så har vi då Skatan (3 februari 1946 – ”står i stjärnorna”) som inte, än så länge gjort sig något namn…. men vänta ni bara. Min bästa tid är nu (… enligt ett horoskop… Det säger stjärnorna…)
Det här var riktigt kul…. Tack Lilla Blå … för inspirationen…
Vi trotsade regnet… Mannen, StinaPinaFina och Skatan…
… och gav oss iväg för att rekognosera vägval o s v … inför senare bestigning av Siriuskogel här i Bad Ischl…
Regnet strilade som sagt…
Uppifrån Siriuskogel skall man kunna se heeela Bad Ischl vid fint väder… 
Men nu var det ju inte så fint väder… så vi gick en runda runt hela berget istället… (Förresten kan ni se var vi bor… Jag landade som hastigast på taket….)
Vi halkade och slirade oss fram på leriga… ibland igensnöade stigar.. och vet nu varifrån vi skall bestiga toppen när det beger sig.
Vi passerade en kyrkogård. Alldeles granne låg en kyrkogård över förkastade gravstenar, kors och gravänglar. Något makabert … tyckte Skatan. Mannen trodde att det var gravstenar och utsmyckningar från gravar, som ingen betalade för mer… som ingen skötte om.. Tragiskt… tyckte Skatan
På vägen tillbaka såg jag vårens första tussilagon… 
Men de fick stå kvar i blötan…
Och så passerade vi ett av alla dessa fint bemålade hus… 
…. innan vi gick över bron… vandrade efter Esplanaden… och snart var hemma igen… genomblöta men nöjda över att iallafall ha lyft ändan från soffan… kommit ut … och fått lite frisk luft…
”Gib das Beste und mach´das Leben zum Feste!” …
… sa Goethe (1749-1832).
Fritt översatt av Skatan: Ge ditt bästa för att göra livet till en fest! 
Och jag försöker verkligen. Men just nu är det inte lätt… när regnet strilar ner… vecka in och vecka ut… med några soltimmar förra söndagen och en respit-dag igår. Skatan som har ett ”känsligt” sinne blir sååå låg då… fast jag kan läsa, blogga, teckna, måla, stryka tvätten som tvättades igår… eller ”torktumla” kanske… (Är inte det Pruddelutts egna lilla uttryck? Nej… visst ja… ni tvättsorterar ju hemma hos er…)
"Gib das Beste und mach´das Leben zum Feste!" …
… sa Goethe (1749-1832).
Fritt översatt av Skatan: Ge ditt bästa för att göra livet till en fest!
Och jag försöker verkligen. Men just nu är det inte lätt… när regnet strilar ner… vecka in och vecka ut… med några soltimmar förra söndagen och en respit-dag igår. Skatan som har ett ”känsligt” sinne blir sååå låg då… fast jag kan läsa, blogga, teckna, måla, stryka tvätten som tvättades igår… eller ”torktumla” kanske… (Är inte det Pruddelutts egna lilla uttryck? Nej… visst ja… ni tvättsorterar ju hemma hos er…)
Det är inte Skatan…
… som är arkitekten bakom detta hennes ”bo” utan jag googlade och fann det hos Betongbilder . Skatboet finns egeeentligen på Söder i Stockholm i Tantolunden i ett koloniområde 
Men jag har skapat mig ett eget skatbo efter dennna ritning… så det så…
Här i Österrike får man nämligen leta efter att få syn på en annan skata… de är väldigt sälsynta här (sägs det) och jag har då inte fått syn på någon hittills. Känner mig liite ensam och ville ”boa in” mig… och vad passar bättre än det här boet….
Boet har fotograferats av Kerstin Wilton
Nu skall jag krypa till kojs… igen…
… och fösöka få några fler timmars sömn…
God Natt och God Morgon!
Det blev inte Caroline af Ugglas…. men väl Malena Ernman…
… som tog hem Melodifestivalen… en operasångerska. Grattis från Skatan i förskingringen… Och Grattis du egensinniga Caroline … till din andra plats för låten du sjöng som jag inte ens har hört. Barnbarnen berättade att den framfördes… inte i finalen … men väl i uttagningen … i GUMMISTÖVLAR! (utropstecken, Halvar, utropstecken) Skatan har alltid gillat människor som sticker ut… och det måste man säga om Caroline. Och så är hon ju född på samma dag som Ida, mitt äldsta barnbarn… Väduret är stjärntecknet… Jag bara säger det…
I stället för Altausse hamnade vi …
… vid Grundlsee… See som See, tyckte Mannen. Vi hade helt enkelt missat en avfartsväg.
Men… solen sken… fåglarna kvittrade och det gällde att ta tillvara på dagen…
Vägen efter sjön går mycket högre upp än vägen efter Altaussee… men också med en fantastisk utsikt och överblick. Vi vandrade förbi övergivna fritidshus… där bara tomten i fönstret vaktade stugan… Det var bra mycket mer snö… här och, som tur var, var gångstigen plogad..på de flesta ställena…
Vi gick förbi kyrkan och jag fotograferade Jesus på korset… och då kom jag ihåg att jag vandrat här med Brigitte och StinaPinaFina i december… så här är båda bilderna… som en jämförelse…
Bilden till vänster tog jag idag och bilden till höger…
i december 2008. Mycket snö har fallit se´n i fjol…
Vi passerade Backenstein…som Brigitte och Mannen varit uppe på … förstås… Den ser ut som en kindtand och kallas så här… (Backenzahn = kindtand)…
Efter att ha gått en timme på sluttningen ovanför sjön tog vi oss ner till vägen ..
Spegelbilden i en kurva var så kul att jag inte kunde motstå att fota…
Vi vände tillbaka… kom till ett Gasthaus där vi åt lunch..
… (vi drack inte baara öl. Maten hade inte kommit in på bordet ännu…) och StinaPinaFina fick en skål med vatten… för att sedan ta oss hem till Brigitte (som inte är hemma själv) för att tvätta… Där… i Bad Goisern gick vi en stund efter Hallstattersee…
På den här sidan passet har våren kommit liiite längre. Det är lite mindre snö… och se vad vi såg… en hel backe full faktiskt…
… ”Blåsippan ute i backarna stå… niger och säger att nu är det vår…”
En svan speglade sig i vattnet… och solen sken fortfarande…
Ja, vad man än säger… så är den här trakten av Österrike, Salzkammergut, vacker så man ”baxnar”… åtminstone när solen lyser…
Hemma från morgonrundan med StinaPinaFina..
… nyduschad och klar, väntar jag på Mannen. Idag skall vi gå en tur runt Altaussee igen. Passa på…
Jag fick hur många Margith-hälsningar som helst under StinaPinaFina-rundan.
Koltrastar kvittrade från alla buskar och snår… bygger väl bo…
En pigg bofink kvittrade efterhängset… kunde det vara en hälsning från I… kanske.
Nej… nu kallar Mannen… Prompt måste vi gå. (märks det att jag har läst en sekelskiftesroman…)… Prompt…
Thomas Manns roman Buddenbrooks…
…var …”En läsfest” (Expressen)…. 
Att … Buddenbrooks – En familjs förfall … kan fängsla 108 år efter sin utgivning är kvittot på att det hääär är litteratur… och klassisk sådan som kan bestå decennier efter decennier…, som förmår engagera likafullt nu som då. Det verkar ha gått lite trögt med försäljningen direkt efter utgivningen men det trodde man berodde på att den var för ”dyr” (Wikipedia).
Det är en släktkrönika… ”en familjs utveckling, och förfall under, fyra generationer av köpmän och konstnärer” beskrivs den som på baksidan av storpocket-utgåvan…
Allt utspelas i Lübeck, den gamla hansastaden i norra Tyskland.
Det är ett myller av människor som denna köpmannafamilj består av och utökas av med tiden. En del föds in i familjen, en del kommer in som äkta makar. Och så alla tjänsteandar, husjungfrur, guvernanter, kompanjoner (i köpmanshuset), excentriker, fattigt och rikt folk… ja ett myller….av människobeskrivningar som alla framträder som personligheter… oftast genom att deras yttre i detalj beskrivs. På pricken.
Det är som om man förflyttats dit, till familjen Buddenbrooks, som en osynligt öga och öra, för se och höra… höra fraset från klänningarna, höra hovklappret och rösterna , känna dofterna och lukterna… av mat, blommor, parfymer, liklukten vid de öppna kistorna…hästspillningen. Det är livet … som skildras… helt enkelt … så levande att man känner att man lika gärna kunde passat in där… som här 2009.
Huvudpersonerna som man möter och följer längst är Thomas Buddenbrook, köpmannen och handlingsmänniskan, hans bror, en neurotisk ”failure”, Christian och deras syster Antoine eller Tony, som hon kallas, som känner att hon bär släktens heder och ära på sina axlar, är något av en bördssnobb (skulle vi säga idag), gifter och skiljer sig två gånger, vilket var en verklig skam på den tiden… men går igenom dessa skilsmässor med högburet huvud…
Jag känner inte helhjärtat sympati för någon av huvudpersonerna och inte heller antipati. Det kommer och går….
Kanske får lille Hanno, senkommen men oerhört efterlängtad son till Thomas och hans hustru Gerda, den lille konstnärsnaturen, som hade så svårt att leva upp till pappans förväntningar och krav… mina mest odelade medkänslor och sympatier…
Det var verkligen en läsupplevelse… som lite mildrade det dåliga vädret här i Bad Ischl … en bok som fick mig att ”försvinna” några timmar… verkligen..
Jösses vad jag har mixtrat….
Nu när jag har tagit tillbaka Neat-temat… fick jag tillbaka mitt ”huvud”. Så då är det väl meningen att jag skall ha Neat… Inget fel på Neat men jag gillar att ”dona runt”… som ni säkert har förstått.
Det regnar fortfarande
Det är Djupingens skata som pryder sidhuvudet…
… fast jag nu i över en halvtimme försökt att ladda ner ”mitt” skathuvud som sidhuvud… Inget ont om Djupingens skathuvud …det är fantastiskt…. men just nu vill jag ha mitt nymålade egna skathuvud… 
… som förresten är målat efter ett foto som … just det… Djupingen tagit…
Mycket huvud blev det…
Mina rastlösa ben (RLS) och det smattrande regnet…
… mot fönstret håller mig vaken. … mest benen. Det är ett rent h-e … dessa sprittningar.. ryck… som jag utsätts för så fort jag har kommit in i djup avslappning. Men… nog om det.
Eftersom jag ändå är vaken kan jag lika gärna göra en nattlig runda hos mina bloggvänner… så då gör jag det. Kanske återkommer jag med en kommentar här… eller så ses vi senare under dagen… fredagen den 13 mars… då lilla blå tycker vi skall ”doppa tuttarna i choklad , allesamman”. … igen. Det tyckte hon redan fredangen den 13 februari … med en upprepning idag…
Och…jag som just har påbörjat en LCHF (lågkolhydrathögtfett-intag-kost)… Men det är klart…. det har inte Mannen … (oj oj oj Skatan)
Detta nätkort … detta mobila nät…
Jag kan bara … om jag har verkligen tur… besöka blogspot.com-vännerna. Jag kommer överhuvudtaget inte in på Facebook… (Ewan… jag vill jättegärna bli Facebook-vän med dig…Nina… jag är i Österrike nu…). Mannen säger att ”det frestar på med video så inga mer youtube-besök…
Klagosång från Bad Ischl …
Skatans tankar 