Etikett: Blaj

Skatan har varit i stan idag

… storstan alltså.

I Stockholm.

Hon och Mannen och StinaFina åkte tidigt i morse så StinaFinas och hennes morgonrunda blev något kortare än vanligt … för det var så tidigt … Kanske inte kortare för vi gick … nej sprang … den nästan hela. Och Skatan såg ut som Halta Lotta med sin hälsporre …

Väl i Stockholm gick Skatan till sin gamla fysioterapeut med sin hälsporre. Han knäckte till höfterna på henne och ryggen och behandlade foten med ultraljud … och den kändes genast mycket mycket bättre. Skatan har inte vågat tala om för Kinesen att hon varit ”otrogen” men i morgon skall hon ringa återbud till tiden hos honom. Hon kan ju inte springa hos ”healers” varje dag …  Kinesen gör sin grej … och Thomas i Stockholm sin … och ibland behövs båda …

Vi åt en jättegod lunch hos K, Mannens syster i hennes nya lägenhet högt upp i luften, så ljus och luftig och härlig så Skatan skulle kunna flytta in där i morgon dag … om det var så.

Nu är det inte så och hon trivs alldeles utmärkt i sin ”småstad” som är lugnet själv i jämförelse. Rytmen och trafiken och stressen skulle ta kål på henne efter bara några dar … inbillar hon sig. Stockholm i små portioner är allra bäst …

Och sedan hade vi så pappabesöket förstås. På lördag fyller han (och Lilla Blå också förresten) år. Pappa fyller 98 och hur många år Lilla Blå fyller vet inte Skatan … och kan inte ens gissa. Då skall vi fira pappa med lunch och filmvisning (filmer som han själv tagit med sin filmkamera under hela vår uppväxt) ch träffas vi syskon som vi brukar när han fyller.

Tja … nu är Skatan helt slut … nyheterna, Rapport, och sens läsa lite och sen …  till sängs.

Godnatt!

Skatan har inte fångat någon dag idag …

Det är dagen som har fångat henne.

Utan pardon.

Trots att hon startade den redan i ottan genom sin Morgonrunda med StinaFina.

Sen satte tjafset om pappas bordsgrannar fart med mail hitan och ditan, telefonsamtal och uppföljningar. Det verkar att ordna sig till det bättre i alla fall … men vi har inte sett slutet ännu.

Och så har Skatan tvättstugan idag. Tvätten tvättar sig i och för sig själv men den skall sorteras och hängas och tas omhand på alla de möjliga sätt. För att inte tala om ”efterjobbet”, golven som skall svabbas …även om de svabbades så sent som igår och ludd och sånt förstås som skall bort.

Nu skall Skatan i alla fall ta tag i sin dag … och först och främst  äta en sen lunch i sin ensamhet  (Mannen är i Österrike) och sedan försöka ta tag och få fatt i slutet av denna dag …

Jösses nu kom Skatan på nåt som hon glömt … hon har glömt att gratulera lilla e:s låtsassyster som fyller år idag. Hos henne var lilla e inackoderad när hon inte ville vara kvar med familjen i Österrike och där bodde hon sitt sista år i grundskolan …

Nej … nu får hon allt coola ner sig, Skatan. Hon känner sig hur som helst tom som en ödetomt i huvudet och har inte mycket att orda om mer … för tillfället … just nu.

I alla fall.

Med potta på plats …

… sov Skatan hela natten och vaknade inte förrän framåt sextiden.

Det är psykologi det … tror hon det kallas.

I natt hade det inte varit så tokigt att gå nerför berget till utedasset för det var klart och fint och inte så blåsigt.

Men mörkt förstås.

Men nu har i alla fall Skatan skaffat en modern potta … en Pipinett … så hon kan till och med stååå och kissa som gubben sin och inomhus till på köpet  när mörkret nu fallit och regn och rusk börjat göra entré  och de fortfarande dröjer sig kvar på Femöre …

Och inte är den tillräckligt stor för Skatans stora fötter heller … om hon nu skulle ”trampa” fel i mörkret …

Pottan har till och med lock …

Tänk om man kunde rösta RÅTT

… som min vän Stora B skojade till det.  (Stora B  kallar sig StoraBH men jag har alltid kallat honom Stora B till skillnad från Lilla B, en något mindre Björn … )

– Rösta RÅTT, sa han i en kommentar nedan …

Skatan som är som KråkanBråkan en blandning av sött och salt … hur kom hon in på det nu då? … nej hon  menar att hon är varken blå eller röd utan lite av varje … så hon tycker att det skulle vara alldeles utmärkt att ha ett parti där man kunde rösta RÅTT

RÖSTA RÄTT … RÖSTA RÅTT …

och visst vore det bra att ha en regering som bestod av folk från alla partier som kommit in i riksdagen med ”viktade” stadsrådsplatser. Statsministern, som ju bestämmer hur många ministrar han/hon behöver, skulle då tvingas välja ut människor från de andra partierna. Finansministern kanske också skulle väljas från det partiet som fått flest röster, justitieminstern från det näst största osv osv …

Det systemet skulle väl vara bra mycket ”enklare” och mer demokratisk … eller är jag bara trött så här dags … och ute och cyklar.

Skatan är i stan nu men när hon kommer tillbaka till Femöre och det jubileumsnummer av Situation Stockholm som hon köpte på tunnelbanan när hon var uppe i Stockholm sist, skall hon fördjupa sig i en artikel som stod där om  Einar Hekscher, son till Gunnar Hekscher som var partiordförande för högerpartiet 1961-1965 . Kanske hon också skall återkomma till en del tankar hon fick då hon läste om just Einar Hekscher.

– Varför det då?

Jo, för att belysa vilken ryggsäck man bär med sig i livet … av åsikter, värderingar etc etc … beroende på  vilken familj man växt upp i, vilka vänner man hade, hur snäv vänkretsen var etc etc … vilka tidningar man läste,  vilka intryck man fick, vilken tid man levde i. Helt enkelt … och det är sannerligen inte enkelt … vilken världsbild man fick med sig ut i livet.

Och sedan kommer det viktigaste … att när man själv sedan vuxit upp granska allt det här man fått med sig … väga det på våg, se om det håller fortfarande vad man trodde och tror på … etc … etc ..

Och så har ju tiderna förändrats också … det får man inte glömma bort … i min ålder 🙂  Världen ser annorlunda ut … på gott och ont. Mest gott. Faktiskt.

Om man bortser från miljön …

Själv har Skatan vuxit upp i en liberal miljö … nästan radikal på vissa områden … ifråga om uppfostran mm mm  (Mannen tyckte att hon kom från en riktig zigenarfamilj … som det ju inte kallas idag … men ni förstår vad jag menar … lite oordnad så där) … är själv en fri fågel  som inte vill sättas i bur … snärjas i snaror … utan flyga fritt MEN är förstås uppväxt i en privilegierad miljö, ett borgerligt  hem och skulle ha skjutits  i princip ”utan rättegång” om hon vuxit upp i Moskva från  1917 och framåt.

Och ibland tycker Skatan sig  märka samma tendenser till att om inte skjutas på stället så åtminstone dömas ”utan rättegång” på grund av sin borgerliga bakgrund och borgerliga tillvaro.

Bakgrunden kan hon aldrig ändra på … och vill  inte heller ändra på.

Men … hon kan försöka leva sig in i andras sätt att se saker och ting, andras, som inte har haft samma  ”verklighet”, lära sig, förstå …

Man behöver inte tycka likadant … Man behöver inte tro på  andras lösningar av problem, man kan hålla fast vid sitt eget tänkesätt eller ändra sig … MEN … alltid ändå respektera varandra, lyssna, för idag är det faktiskt inte sååå stora avgrundsdjup mellan människor som det kan låta.

Behöver det kanske inte vara … 🙂 … i all fall.

Spottprovssvar

För nästan två månader sedan ”spottade” Skatan och skickade iväg det nedfrysta spottresultatet med  posten.

Idag får hon svaret. Det är inte utan att hon är liiite nervös för hon vill så innerligt att det skall vara det felet … alltså en kortisolrubbning av något slag. Då finns det ju hjälp att få i alla fall. Och en hel del av hennes besvär kommer kanske att försvinna.

Det viktigaste av dem alla …  RLS -besvären … hör ju också till ett av symtomen när man inte får nog med kortisol. Tänk att kunna ”slappa” utan att fara upp som en gummiguttaperkaboll så fort man nått ”dvalan”.

Snart går tåget …

Ha det …

Vi ses …

Här är den Ingrid …

… Skatans gula frukostkopp som hon helst dricker sitt kaffe ur på morgnarna här på Femöre …

Hon visade sin , Ingrid på Stenstugu … och  det var en utmaning …  frivillig förstås … att visa sin egen kopp eller mugg.

Den här koppen bara älskar Skatan … i all fall … allra bäst … att dricka sitt kaffe ur.

Den är Skatans favorit.

Här sitter Skatan igen

… på Seven Eleven på Storgatan i Stockholm vid en dator och slänger ner några rader. Strax skall hon gå till sin Stockholms-”healer” för sista gången … för troligtvis sista gången … eftersom det har blivit så bra med Kinesen i Nyköping.

Det är alltid svårt att säga upp bekantskaper. Ja, nu rör det sig ju inte riktigt om att säga upp en bekantskap utan mer om att avsluta en affärs-relation eller vad Skatan nu får kalla den. Den mellan terapeut och klient.

En sån relation sitter djupare än man tror och det är nästan lika svårt att avsluta den som jag kan tänka mig det är att säga till en god vän … tja … att man skall flytta till exempel … till andra ändan av landet eller  utomlands och att man inte kommer att kunna ses på länge.  Eller att byta frisör efter att ha gått hos en samma länge, länge.

Man har ju blivit kompisar.

Men hon måste ju. Om inte annat så av ekonomiska skäl. Visserligen passar Skatan på att hälsa på sin pappa varje gång hon är i Stockholm men en halvtimme hos Stockholms-”healern” kostar lika mycket som en timme … eller längre … det beror på liksom, … hos Kinesen.  I Stockholm betalar man per halvtimme, hos Kinesen per behandling …

Och hon får inget tillbaka från ”staten” för ingen av dom är anslutna till sjukkassan efter som båda … åtminstone delvis …  använder metoder som inte ”är godkända” här i Sverige.

Hälsan är viktigast av allt. Det får kosta vad det vill … säger man ju … men när det känns lika bra eller till och med bättre så finns det ju ingen anledning att kosta på den mer än nödvändigt. Eller hur?

Och Skatan har också blivit bra mycket bättre nu i sommar … igår joggade hon en bit på MorgonRundan till och med. En halv kilometer kanske … sakta sakta lunk-joggade hon.

Nästa gång hos Kinesen skall han ”lära mig springa”. När jag sa att jag inte kunde för min fot sa han att han skulle lära mig  ett nytt sätt.

– Du springer ju i drömmen, eller hur …

Blaj eller vad man skall kalla det

Här är Meryl Streep  … i två upplagor                                                                                                                                                        … och här är Skatan i två pinfärska och en lite äldre upplaga …

Kan man säga att det finns en viss ”look- alike” ?

Ända sedan Out of Africa har Skatan fått höra det …

Till och med den hmm … raka haklinjen som vi båda fått på äldre dar och som Skatan så smidigt retuscherar bort … liknar varandras …

Nå? … Vad tycks ?

Har du också en ”look-alike” ?

Liiite kul är det …

Två eller till och med tre inlägg i ett blev det

Borttappade skor

Joodå. Skatan har hittat en och annan borttappad sko i sommar också. Inte lika flödigt som tidvis tidigare men ändå …

En högersko i yin & yang-sken på Peace & Love-festivalen … Efter alla mina upphittade vänsterskor har högern börjat sticka upp … Kanske för jämviktens skull. Den jämvikt som förstärks genom ”yin & yang-skenet” …

Denna lilla högerbarnsko såg Skatan och StinaFina på en av sina Morgonrundor … En barnsko, kanske också det för jämviktens skull. Konstigt nog har det mest varit vuxenskor som Skatan hittat under åren …

Bekant huvudknopp

Innan Patti Smiths framträdande på P & L tyckte jag mig se en bekant huvudknopp ganska långt fram nära scenen. Skatan kunde inte låta bli att zooma in så gott hon kunde med Sonens kamera som hon lånat och knäppa en bild. Visst är det Lilla Blå? Åtminstone som Skatan ser henne …

Ett huvud i mängden … som fick Skatan att tänka på Lilla Blå

Fridhems Folkhögskola

Det var ju inte första gången Skatan var på Fridhems Folkhögskola. Förra året var hon där och gick på Skrivarkurs för Jan Sigurdh och minst två gånger tidigare har hon gått på målarkurser … en gång … eller kanske till och med  två  …. tillsammans med Margith och Lilla a och en gång ensam på porträttmålarkurs. Alla de här gångerna för Pia Ericsson, en fantastisk konstnär och entusiastisk kursledare som är knuten till Fridhem under terminerna också … tror Skatan. Skatan träffade henne i år också och tog …

en bild på den alltid så glada och leende Pia.

I år när Skatan skulle ”börja om från början ” med att v e r k l i g en  lära sig akvarell från grunden hade hon hört talas om Ria Roes Schwarz´ skicklighet både som akvarellmålare och som pedagog av Lilla a och bestämde sig att ”hänga på”   Lilla a och gå en ”nybörjarkurs för Ria och har inte ångrat sig … trots att Skatan inte kom hem med en enda färdig bild … men ack så mycket teori i bagaget som hon nu skall smälta och omsätta i praktiken. Deeet skall bli så spännande så …

Ria höll ett tempo och en takt som Skatan efter sina ”utlevande” nätter på P & L-festivalen och lite annat som följde festivalen i spåren … som den där blåsan under foten som sprack och ställde till besvär …  hängde inte riktigt med. Men likafullt är Ria en fantastisk inspiratör och pedagog och konstnär.

Här visar Ria hur man kan ”täcka över”  partier på en målning med maskeringstejp

för att få t ex fönster ”omålade”  eller ett segel ute på havsytan eller … ja, ni förstår själva.

Skatan hade i alla fall med sig hem  en diger skörd skisser och påbörjade verk …

Först nu

kan Skatan dra på sig baddräkten och slänga sig i vattnet, ett något kyligare element  än vad luften haft att erbjuda. Nu klockan 16.35 är det 29 grader och lite lite vind. Det klingar till i vindspelet som hänger vid stugknuten då och då.

Redan klockan fem i morse … åkte vi från Femöre med riktning Stockholm.

Sonen, Pa, Alice och Skatan.

Vi skulle först ut till Arlanda och möta Em, kusinen, som kommer hit för att stanna i tre månader och hälsa på moster J och kusinen Pa  (och plocka blåbär men det fick hon inte säga hemma i Thailand för då hade hon aldrig fått visum).  Hon skulle ha med sig ett viktigt papper också  … som Alice behöver för att få sitt thailändska medborgarskap.

Alice är redan svensk medborgare och föräldrarna vill att hon också blir thailändsk. Om ett år eller så blir också Pa svensk medborgare och då är det bara Sonen kvar som är ”bara” svensk.

Det blev ett kärt återseende kusinerna emellan och så for de åt sitt håll … till Borlänge … och vi in till den thailändska ambassaden.

Då …

när Sonen frågade  Pa efter de andra papperna visade det sig att  … *suck* och oj oj oj … dom hade hon glömt … hela pärmen med alla papperna hade hon glömt på Femöre.

Vad gör inte värmen och den tidiga timmen med våra hjärnor?

Vi åkte i alla fall till ambassaden för Sonen tänkte hämta lite papper och blanketter för sin visum-ansökan i alla fall. I vinter tänker han nämligen göra ett nytt försök att vara pappa-ledig i Thailand (nov – feb) … lyckosten.

Peppar, peppar ta i trä … måste Skatan väl kraxa lite vidskepligt.

Ambassaden öppnade inte förrän klockan nio så vi promenerade i Humlegården, StinaFinas park där som valp hon lekt sin första månader i livet innan vi flyttade till lugnare trakter.

Sonen, Pa och Alice …

… och så Skatan och Alice i Humlan

Sen åkte vi till pappa och tog honom verkligen på sängen … han satt fortfarande i pyjamas och morgonrock i  sitt stökiga vardagsrum med alla sina papper och tidningar och böcker och läste morgontidningen när vi dök upp …

Alice hade nyss vaknat och ville inte släppa sin napp … ens inför fotograferingen. Vi drog in några köksstolar och satt där och pratade ända tills klockan var elva och pappa bara hade en timme kvar till lunch …

Väl hemma fick Skatan åka in och handla och höll på att få värmeslag i sin iver att hitta alla ingredienser till dagens middag Grillad citronkyckling med primörsallad och tryffelsky …

Men först ett dopp …

En dag som idag …

var en dag som Skatan inte kommer att minnas.

Hennes ”rastlösa ben” gjorde att hon inte somnade förrän bortåt tretiden, sov till sjutiden, duschadfe packade, manade på barnbarn och Svärson I, åt fruktost, vinkade adjö till Sonen och Pa och Alice  och så var hon på väg igen …

söderut …

I Örebro stannade vi till, lastade ur Skatans bagage, blev bjudna på lunch i trädgården.

Tack och adjö … nu var det fyra barnbarn som vinkade av oss, Mannen, StinaFina och Skatan.

Och så var hon på väg igen …

söderut …

I Nyköping var det ut med smutstvätt och resväska. Skatan packade om i en hast, körde Mannen och StinaFina till Femöre och så var Skatan på väg igen …

söderut …

I Gränna körde hon av motorvägen och tog sig en tupplur på sisådär en kvart och så var hon på väg igen …

söderut …

Först vid tiotiden på kvällen landade hon där hon kommer att tillbringa de närmaste fem dagarna.

I Svalöv och på Fridhems Folkhögskola.

Lilla a mötte upp med nyckel som hon hämtat ut. Urlastning och snabbt iväg till baren innan den stängde.

Sedan satt vi där i kvällningen med var sitt glas rosé …

Imorgon skall Skatan måla akvarell.

Fridhems Folkhögskola 2010 … har tagit sin början.

Sex månader kvar till jul …

och så Skatans älsklingsmelodi*   ovanpå det …

Man kan ju bli låg för mindre med tanke på det  …

Det beror på hur man ser det, förstås … Är glaset halvtomt … eller halvfullt

** Zara och Skatans älsklingsmelodi  finns förresten alltid att höra här hos Skatan genom att man klickar på bilden på Skatan själv  här bredvid …  nedanför …

Skatan har ”spottat i glaset”

Skatan spottade innan hon somnade igår kväll och kunde inte hålla sig utan har redan ”spottat i glaset” en gång till nu på morgonen.

Då förstår du att det inte rör sig om alkoholintag … eftersom om man super till då spottar man INTE i glaset … Nej, här rör det sig om riktigt spott … saliv … och Skatan har spottat och spottat och spottat för att få ihop de 3 ml som krävs i varje ”glas”.

Tre milliliter är mycket  att få ihop … Vid tanken på att om bara fyra timmar skall Skatan spotta ett glas till och sen efter fyra timmar ett till … skrumpnar hennes tunga ihop fullständigt och hela munnen känns som hon sköljt den i ökensand.

Men …vaffö, vaffö då daaa? Vaffö gör hon på detta viset, Skatan …

Jo, hon griper, som man säger, efter det sista halmstrået för att få reda på varför hon hela tiden har så ooont, är så trött, mår så dåligt … och fick tips om en test där man kollar kortisolet och DHEA, vad det nu står för:

”Adrenocortex stressprofil”

är vad Skatan kollar.

När spottet är spottat skall det frysas in tills alla glasen är färdigspottade då de skall skickas vidare, tillsammans med en kylklampt till labbet och så småningom får Skatan sin dom.

Och det har något med binjurarna och utsöndringen av kortisol att göra.

  • Kortisol mobiliserar energiresurser och påverkar immunförsvaret
  • Kortisol finns alltid i blodet (mer eller mindre)
  • Överskott för länge leder till sjukdom (depression, ångest, försvagat immunförsvar)
  • Förhöjt kortvarigt stärker immunförsvaret
  • Det styrs av dygnsrytmen
  • Det påverkar ämnesomsättningen och har på så sätt en koppling till sköldkörtelhormonerna.
  • Stressaxeln (hypotalamus, hypofysen till binjurarna) styr utsöndringen
  • Det är livsnödvändigt, brist livshotande
  • Det påverkar den elektriska aktiviteten i hjärnans celler vilket påverkar humöret, tänkandet, minnesförmågan, den mentala klarheten och fokuseringsförmågan
  • osv  osv  osv …

Ovan har Skatan klippt från labbets hemsida … och det är bara en bråkdel av punkterna …

Men nu … nu skall Skatan och StinaFina gå sin Morgonrunda …

PS  Skatan får inte dricka kaffe heller på hela långa dagen. Hur skall deeet gå?