Mannen är sjuk

fortfarande.

Det har gått nästan en vecka nu  och sjuka män … ja, ja …  Skatan säger ingenting så har hon ingenting sagt  …

Skatan själv lider av svår  letargi.  *

Det enda hon har orkat ta sig för mellan de iskalla  blåsiga turerna med StinaFina och pensionärsinköpsrundan på ICA (20 % rabatt) är att ha plockat ihop lite böcker som hon bara inte kan släppa ifrån sig, som inte kan slängas eller ges bort  inför  den stora flytten om drygt en månad.

Och så har hon fortsatt att läsa 1Q84 del II (Haruki Murakami)…. blandat med SvD, Aftonbladet och M.

Den är bra men inte en bladvändare som del I var. Trots vad Skatan skrev för en halv månad se´n om den. Fast det kan förstås bero på Skatan själv, hennes  sinnesstämning, humör, koncentration … men hon är inte  lika begeistrad längre.

Vad mer kan Skatan förtälja …

Nada … Ingenting … Rien du tout … Nothing at all … Nichts

* Ni känner säkert redan till att Skatan har en viss benägenhet  för överdrifte).

Haruki Murakami och Bodil Malmsten

Det skulle inte falla Skatan in att läsa en bok om löpning vare sig den skrivits av Haruki Murakami, Bodil Malmsten eller någon annan av hennes författarfavoriter …

Det var synd att Bodil Malmsten gjorde det och missade 1Q84-trilogin …

Jag fortsatte läsa Haruki Murakami, men efter Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, var det var slut mellan oss.
Inte för löpningens skull, för det litterära.

(Bodil Malmsten i Finistère, i inlägget Bite me!)

Inte för att det är Haruki Murakami … jo, förresten … just därför … för … för … ja …  för det finns ingen annan som skriver som just Murakami och det finns faktiskt inte ord för vad Skatan tycker.  Han är en författare som skriver fantastiskt … på alla sätt och vis. Skatan läser just nu den andra delen av trilogin och har hjärtat i halsgropen eller en knut i magen av spänning, skrattar uppsluppet emellanåt och njuuuter av berättelsen och  av det litterära … också.

Det man inte förstår utan förklaring kommer man inte att förstå även om det förklaras

(Haruki Murakami i 1Q84, del 2)

1Q84

När Skatan vände  sista bladet av 1Q84 del 1, av Haruki Murakami och  hon läste sista meningen: ”När Tengo slöt ögonen, kände han sig inte säker på vilken värld han själv tillhörde nu.” visste  inte heller hon vilken värld hon tillhörde.

Och kunde  inte vänta att få klarhet (om hon någonsin kan få det) … slängde sig på datorn och beställde de två återstående delarna av romanen för att så snart som möjligt kunna  kasta sig tillbaka in i de parallella världarna som fick henne att se sin egen värld 2012 med andra ögon.

Haruki Murakamis 1Q84 är en värld i sig. Ett parallellt universum där allt är som i den vanliga världen, fast med tunnare väggar mot det mystiska och övernaturliga. Enda sättet att skilja den från verkligheten, som den skamlöst beblandar sig med, är att spana upp mot natthimlen. Där lyser ibland två månar.

/…/

Den är spännande och underhållande, bitvis rent magisk. Som alla bra sagor väcker den förundran över tillvarons mysterium.

När jag läst ut den framåt småtimmarna går jag ut på gården och andas in nattluften. Jag kan inte låta bli att spana upp mot himlen. Där lyser förstås inte en endaste måne, eftersom det är en riktig skitnatt. Men ändå. (SvD, Fabian Kastner)

Och som vanligt tar Skatan hjälp av proffsen … i det här fallet Fabian Kastners recension … för att beskriva vad hon tycker. Hon är mycket för det där att citera …
När ska hon själv … liksom … ta sina egna ord i bruk … liksom?
Jag känner att jag är en vampyr, en kannibal. Jag när mig på andras visdomar, kunskaper, talanger, elegans. Jag är ett geni i att hitta sådana människor + bli deras elever + göra dem till mina.. (Susan Sontag citeras av Carl Johan Malmberg, SvD)   !!!   🙂
/Skatan … citat-missbrukaren

Ludd

Men vad han än höll på med kunde han inte koncentrera sig. Han var alldeles luddig i huvudet, precis som någon som av misstag svalt ett tjockt moln.  (Haruki Murakami)

Inte riktigt navlad …

Efter tandläkarbesöket gick Skatan storgatan västerut över bron … och  passerade bl a ett sömnigt par som väntade på att pizzerian skulle öppna…

och på bron kunde hon inte låta bli att ta en bild på  sitt gamla läroverk …

Tänk ändå vad hon njuter av att vara tillbaka i ”sin” gamla stad … sin ungdoms stad.

Skatan var på väg till biblioteket. Hon lämnade tillbaka två böcker …

Och lånade fyra.

Är hon riktigt navlad … eller

Skatan har hur många olästa böcker som helst hemma ”på vänt” … böcker som hon längtar efter att ta sig an, som hon har köpt för att hon vill ha dem …äga dem.

Just nu ligger Roberto Bolanos 2666 på hennes nattygsbord och hon har läst 39 spännande sidor … ja, sidor som verkligen fängslade henne och som i korthet handlar om fyra personers fascination för en mystisk författare ”Archimboldi” och hur de … personerna alltså … träffades över sitt gemensamma intresse på diverse seminarier och föreläsningar om germansk litteratur, kritik …osv osv …

En ganska så originell början, kapitel 1 av 5, Avsnittet om kritikerna, på en 1053 sidor tjock bok …

Det är inte det att Skatan har tröttnat … det är inte det.

Men hon kan bara inte gå in i ett bibliotek och gå tomhänt därifrån.

Så hon lånade alltså fyra:

Haruki Murakami: Efter mörkrets inbrott (för att Skatan älskar Haruki Murakami)

Christa Wolf: Änglarnas stad eller The overcoat of Dr. Freud (för att Skatan är nyfiken på hur en hyllad östtysk författare ”förtränger” i sin självbiografiska bok att hon själv varit ”informell medarbetare” för DDR:s säkerhetstjänst Stasi !!! Hur kan man glömma ett sådan svek?)

Thomas Bernhard: Betong (för att Skatan fått tipset att denna bl a  kan  vara   boken som hon kan börja med när hon vill lära känna Bernhards författarskap.)

Och så … sist men inte minst: Axel Schulman: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött … för den underbara titelns skull och för att Skatan älskade Axel Schulmans tidigare bok om sin pappa: Skynda att älska.

Efter bibblan gick Skatan till Hellmans och drack en rabarbersmoothie och åt en surdegsfralla och började läsa …

Gissa vilken av dom!

Jo, hon började läsa Att vara med henne … och har redan passerat antalet sidor som hon läst i 2666 …

Hon sticker helt enkelt emellan …

Det är försommar och fåglarna sjunger och Skatan längtar efter romantik och kärlek …

Nobelpristagaren i litteratur 2011

The signature of Haruki Murakami

Image via Wikipedia: Murakamis signatur

har Skatan för en gångs skull inte funderat speciellt mycket över vem som skall få, inte spekulerat och inte heller läst eller hört om andras spekulationer. Så när hon läser det här:

I vadslagningsfirmornas spekulationer om vem som blir årets litteraturpristagare ligger den syriske poeten Adonis och den japanske författaren Haruki Murakami bra till. Adonis toppar Ladbrokes vadslagningslista, medan Murakami ligger överst på Unibets oddslista.

i SvD steg intresset och förhoppningarna genast.

Måtte det bli Haruki Murakami som hon läst och tycker är så fantastisk på många olika sätt. Språket, magin, fantasterierna,  intrigerna och den helt egna surrealistiska stilen.

Peter Englund gör sitt bästa för att trigga upp stämningen inför torsdagen då han skall öppna den där dörren  och tillkännage årets pristagare. Och för andra året i rad kommer det att ske tidigt. Redan den första torsdagen i oktober.

Den senaste boken av Murakami som Skatan läst var Kafka på stranden

Håll tummarna!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Idag har Skatan skrivit om löpning …

… Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.

Alltså.

Skatan löper inte … hon flaxar bara nuförtiden. Men hon har löpt i sina dagar och som alla med stora lungor kommer också Skatan raskt upp ”i flås” och kondition. Att Skatan har stora lungor*  utgår hon ifrån för att hon lätt kommer upp ”i flås”, avundsvärt lätt … Margith sa ofta avundsjukt … inte på riktigt förstås … att det var orättvist. Hon själv fick gneta och gno och var mycket mycket idogare än Skatan men så när Skatan väl satte igång …  sprang hon bara efter några rundor … lätt som en plätt.

Det är inte Skatans löpningshistoria som hon har skrivit om utan om Haruki Murakamis senast till svenska översatta bok. Som heter just så.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Nu är det så att Skatan bör undvika att länka till sin tidningsblogg och hit men att länka härifrån till sin tidningsblogg är förstås mer än välkommet. Det är ju lite det som är meningen med tidningsbloggar. Att de skall dra läsare …

Och i tidningsbloggen har Skatan idag skrivit om Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, Haruki Murakamis bok. Hon har inte recenserat den … hon har ju inte läst den ännu … men ändå reflekterat över den och hennes tidigare bekantskap med Haruki Murakami.

Välkomna alltså … till Skatans tankar i Södermanlands Nyheter

Haruki Murakami

*Eftersom Skatan också har haft pneumothorax några gånger precis som Sonen och Sonen fått förklarat för sig att det är såna med stora lungor som lättare får pneumothorax  utgår Skatan från att också hon har stora lungor. Och såna med stora lungor kommer väldigt snabbt upp i kondition. Och just det har Skatan själv lagt märke till.