Skatan har landat i Salzburg (plus (+) tolv (12) grader … var det när hon steg ur planet !!!) … åkt bil med Brigitte hem till Bad Ischl … installerat sig … åtminstone datorn som hon fick B att stanna och köpa ”påfyllning” till … och nu brinner det i knutarna för snart skall hon träffa B med en väninna och bjuda på middag nånstans …
Så … jag återkommer i kväll med ett utförligare ”reportage” …
PS: En sak måååste jag bara berätta för jag tycker det slår alla rekord i familjen A. Äldsta dottern (i och för sig inte längre i familjen A) är på sjukhus sedan igår … med en ny pneumothorax på den oopererade lungan … Är det en farsot i familjen??? … nånting med vädret ??? … Man kan sannerligen undra. Lungan var inte helt kollapsad som hos Sonen men hon skall vara kvar ett dygn till så de ser hur det utvecklar sig … Man tror inte det är sant … helt enkelt. Inte sant … DS
fredsvän och förkämpe för 
Äldsta dottern Michaela med Robert … senaste mannen i hennes liv … med hunden Schnapsi … stannade till exempel en hel vecka …
Sträcka ut och sträcka ut … snarare kura ihop sig, tycks det som …
Uppochnedvända världen …
Hur många bilder på en stig mot ljuset … bortåt … har inte Skatan tagit och visat genom åren … Jag tror jag skall försöka samla ihop alla i en mapp … Stig- och Allémappen … för kommande behov.
Däruppe på almen … fäboden med ett svenskt ord … vandrade vi på vägar genom kohagar med intorkad koskit och njöt av natuuuren. Korna hade redan den 15 september givit sig neråt på lägre höjder … där Skatan också skulle velat befinna sig.
Ett litet modernt kapell stack upp sitt torn som en grå klippa bland de gråa bergssidorna och klipporna och stenarna …
StinaFina var förstås med och poserade lydigt på stenen där man visade vägen mot Werner-Banken, en hylla varifrån det var en fantastisk utsikt. Förstås.
Pausen närmade sig … för stora och små …
Här är Dachstein Gipfel (2 995 möh).
Branta bergväggar fotade Skatan på väg upp i gondolen. Skatan blundade men slängde ut kameran då och då för att ta en och annan bild även på väg upp …
Långt där nere ligger Hallstatt på vänstra stranden om Hallstattersee och längst norrut Untersee, Bad Goisern, där Brigitte bor …
Brigitte och StinaFina kollar om molnen redan hunnit dölja Dachstein Gipfel … det börjar bli kallare …
En del vill färdas luftigare än i en gondol …
– Stå inte så långt ut på kanten, rådde Skatan Mannen … stolpen kan ju ge efter …
… och så var vi då äntligen hemma och kunde slänga oss i sköna ställningar på Brigittes altan medan middagen, eller om det var kaffet, förbereddes…
Ut genom dörren, en blick upp mot bergen … Ser ut att bli en fin dag …
Och från andra sidan … i en våning i huset till höger bor vi … här i Ischl ..
Vi valde att gå på andra sidan av die Traun med Esplanaden mitt emot …
… och så tillbaka … över en av broarna …
Vi skall ju dit till ”skogen” under molnen där borta …
Väl inne i vår ”skog” poserar StinaFina välvilligt på en av bänkarna …
Numera plockar Skatan av StinaFina kopplet innan vi entrar … För säkerhets skull.
Här skymtar Dachstein med sin glaciär i diset
Mellan bergen skymtar Hallstattersee och alldeles bakom berget till höger ligger Hallstatt. Det var där vi vandrade igår. 
Eftermiddagen tillbringade vi på Brigittes altan… och se´n grillade vi… och se´n åkte vi hem… för i morgon åker vi till Leoben och Windischbühl och hämtar min … beställda…. keramiska… skata… eller skator…
Så hääär känner sig Skatan idag…. som ett sönderplockat skelett… som de i Hallstatts gravkapell… Det var just till Hallstatt vi vandrade… och hade jag kommit ihåg… att det var såååå brant… så´na bråddjup… sååå taskig väg på sina ställen… men… Minnet är som bekant… kort.
Det är svårt att få fram nivåskillnaden tycker Skatan (ett fall för Djupingen eller Znogge… att förklara)… men här är i alla fall utsikten norrut… mot Bad Goisern och Untersee…där Brigitte bor… 
Vägarna var… som sagt… inte alltid lätt framkomliga….
… och det var långt ner till marken…där nere… 
… och högt upp … innan himlen tog vid…
…vi gick genom ur och skur… där det var ganska halt … och läskigt … för en feg höjdrädd Skata….Som tur var hade jag kameran att klamra mig fast vid…
… långt därnere gick båten … som vi skulle åka över till andra sidan med….
… och se´n gick det utför… nedåt… på olikahöjdtrappsteg… Skatan med sin fot… oj oj oj oj … det var faktiskt det allra värsta… just att nedför…och så ”landade” vi på den fantastiskt vackert belägna kyrkogården i Hallstatt där också gravkapellet med alla skallar finns (kyrkogården är liten och man har löst ”trångboddheten” genom att tatuera och märka skallarna och benknotorna och bevara dem i ett kapell)
… och så… så var vi över på den leende sidan… där vägarna var jämna och utan hinder… blommorna blommade och fåren hade blivit utsläppta i gröngräset… 
Skatan avslutar denna lååånga vandringsberättelse med ännu ett exempel på den fantasirika trädgårdskonst som man kan stöta på här…. 
Hatten är en tratt … huvudet en räfsa… näsan ett spadblad … och hakan som är lite skymd här… är ett yxhuvud…
mumlande och mässande… och plockande med sina radband… De skulle säkert upp i bergen till ett kapell där för en morgonmässa… 
för att promenera runt den (ungefär 8 km). Vi föflyttades raskt tillbaka cirka en månad i tiden… träden hade bara knoppar…vitsipporna blommade och det låg mycket snö här och var…särskilt 
där det gått laviner… Vi var mycket högre upp… och det märktes… Ett träd kom plötsligt dinglande över oss…
… man höll på att ta ner träden från ett otillgängligt ställe där en lavin gått fram… Landskapet var verkligen dramatiskt… 
..Vi åt lunch däruppe… för att sedan snabbt ta oss ner…
för att sedan dra oss ner mot Esplanaden och Zauner… där vi intog kaffe och Sackertorte… (Skatan gjorde ett stooort undantag)..med vispad grädde…
…Vattnet var … som alltid … spegelblankt … 
… så spegelblankt och klart att man kunde se fiskarna simma …
… och StinaFina… som egentligen är väldigt rädd att få tassarna blöta… kunde inte låta bli att gång på gång gå ner från stigen och ta sig en slurk..
…Vi hade tänkt att äta lunch på ett Gasthaus en bit på väg längs stranden… men… det … hööör och häpna …var stängt…så vi fick vänta tills vi kom tillbaka till Bad Aussee för ett skrovmål…
Jag letar alltid efter ramar … och bilder i ramar.. på loppmarknaderna..
1885 skapades Siriuskogel för kejsarparet… som utflyktsmål och utsiktspunkt…
Först via en del gator … sen tog skogen vid…En glänta dök upp med en jättesten… och en skylt… på vilken det stod Lyckoplats ”Inflyttarstenen” (fri översättning som vanligt)… Vi knatade vidare… 
..mötte en ”häst” i en glänta… och så var vi framme…nästan…och läste på skylten…
Ich bin Pumba…
. … det gick brant ner… Snart var vi nere på samma nivå som Esplanaden fast på andra sidan… 
.. och hemmåt….
kastanjerna med sina blommor som stod rakt upp… i givakt… och sträckte sig mot ljuset…och den blå himlen.
Skatan hade glömt kameran…förstås… och hittade ingen bild från just Hallstattersee utan ni får nöja er med en från Altaussee… för så hääär spegelblankt var det…
Skatans tankar 