… såvi har sysslat med lite annat än vandring… Ja, Morgonrundan och middsgsrundan …och rundorna… kommer man ju inte ifrån… men annars har jag läst en del… och tagit fram mina penslar och målat…
Det blev en skiss… eller vad jag skall säga … av en viss hund…
Så… jag efterlyser om matten kanske känner igen sin jycke… och … i så fall kan ge lite tips om karaktärsdrag… som jag missat eller så….
Skatan anser inte jycke-porträttet färdigmålat…. det är under arbete… så att säga…
Annars…
Ja, vi blev bjudna på lunch av Brigitte på Sisi-restaurangen i residens Elisabeth… och sedan lite ”shopping” i sista minuten…
I morgon bitti… tidigt tidigt bär det iväg hemåt igen….
..och Robert 
…som kom bilande upp från Kroatien och Zadar… där de varit nere och skött om sina båtar i en ny marina ute på en av de större öarna utanför …Willi har varit nere så länge som två månder … ovanligt länge…men det hände en förskräcklig olycka när han höll på att måla underifrån och båten stod på stöttor.. en av stöttorna vek sig… hela båten välte, rodret gick naturligtvis ”kaputt” och det blev ett stort hål. Men det värsta av allt var att hans medhjälpare och
…medan Willi visade oss ..
…sin ”nya” båt… den ”nya” marinan där både Willis och Roberts båtar numera ”huserar”..på sin laptop.
en mycket mycket mycket spännande sådan. Michael Connelly är en mästastare att psykologiskt bygga upp sin intrig… denna gång om ett 17 år gammalt fall med politiska inslag. En sjuttonårig flicka försvann och hittades mördad. Hon var av blandras… vilket man trodde hade sin betydelse… MC beskriver ju också polisarbetet och byråkratin… och ja… människotecknar… på sitt fantastiska sätt… Om ni aldrig läst något av Michael Connelly tidigare har ni mycket bra… ja fantastiskt framför er… säger Skatan, som aldrig läste en kriminalare eller deckare eller vad de nu heter… för bara något år sedan… Fallet avslutat får fyra (4) skator av fem. 
Mina bloggvänner vet mitt ”förhållande” till Bodil Malmsten. Jag fullständigt avgudar henne (hon skulle ”ramla av pinn” om hon visste det) Men jag avgudar ju inte henne utan ”jaget” i hennes böcker om livet i Finistère… och det ”jaget” är ju faktiskt inte Bodil… fast lite..Bodil. Det är i alla fall hon som håller i pennan… eller trycker på tangenterna.
, som debuterade sent i livet med
Som den här som Imagine har fotograferat… 
”tovade” skatan som jag fått av Djupingen i present… 
Här skymtar Dachstein med sin glaciär i diset
Mellan bergen skymtar Hallstattersee och alldeles bakom berget till höger ligger Hallstatt. Det var där vi vandrade igår. 
Eftermiddagen tillbringade vi på Brigittes altan… och se´n grillade vi… och se´n åkte vi hem… för i morgon åker vi till Leoben och Windischbühl och hämtar min … beställda…. keramiska… skata… eller skator…
Så hääär känner sig Skatan idag…. som ett sönderplockat skelett… som de i Hallstatts gravkapell… Det var just till Hallstatt vi vandrade… och hade jag kommit ihåg… att det var såååå brant… så´na bråddjup… sååå taskig väg på sina ställen… men… Minnet är som bekant… kort.
Det är svårt att få fram nivåskillnaden tycker Skatan (ett fall för Djupingen eller Znogge… att förklara)… men här är i alla fall utsikten norrut… mot Bad Goisern och Untersee…där Brigitte bor… 
Vägarna var… som sagt… inte alltid lätt framkomliga….
… och det var långt ner till marken…där nere… 
… och högt upp … innan himlen tog vid…
…vi gick genom ur och skur… där det var ganska halt … och läskigt … för en feg höjdrädd Skata….Som tur var hade jag kameran att klamra mig fast vid…
… långt därnere gick båten … som vi skulle åka över till andra sidan med….
… och se´n gick det utför… nedåt… på olikahöjdtrappsteg… Skatan med sin fot… oj oj oj oj … det var faktiskt det allra värsta… just att nedför…och så ”landade” vi på den fantastiskt vackert belägna kyrkogården i Hallstatt där också gravkapellet med alla skallar finns (kyrkogården är liten och man har löst ”trångboddheten” genom att tatuera och märka skallarna och benknotorna och bevara dem i ett kapell)
… och så… så var vi över på den leende sidan… där vägarna var jämna och utan hinder… blommorna blommade och fåren hade blivit utsläppta i gröngräset… 
Skatan avslutar denna lååånga vandringsberättelse med ännu ett exempel på den fantasirika trädgårdskonst som man kan stöta på här…. 
Hatten är en tratt … huvudet en räfsa… näsan ett spadblad … och hakan som är lite skymd här… är ett yxhuvud…
Är han inte fiiin….
… precis när det blivit riktigt mörkt. Och det är redan klockan 9 här. 
mumlande och mässande… och plockande med sina radband… De skulle säkert upp i bergen till ett kapell där för en morgonmässa… 
för att promenera runt den (ungefär 8 km). Vi föflyttades raskt tillbaka cirka en månad i tiden… träden hade bara knoppar…vitsipporna blommade och det låg mycket snö här och var…särskilt 
där det gått laviner… Vi var mycket högre upp… och det märktes… Ett träd kom plötsligt dinglande över oss…
… man höll på att ta ner träden från ett otillgängligt ställe där en lavin gått fram… Landskapet var verkligen dramatiskt… 
..Vi åt lunch däruppe… för att sedan snabbt ta oss ner…
för att sedan dra oss ner mot Esplanaden och Zauner… där vi intog kaffe och Sackertorte… (Skatan gjorde ett stooort undantag)..med vispad grädde…
Det hade duggregnat heeela dagen och var svinakallt… men det stundade majstångsresning i Bad Goisern… 
… och det gjorde den … med musik och borgmästare och allt…
Och sedan vidtogs diskussioner… om hur och var… och varför… och jag tycker… men resningen kom igång … – den tog sammanlagt 2,5 timme … med allt öldrickande, 
diskuterande… stånkande… 
Den första stora kransen…
… och se´n girlangerna…
Och nu… nu satte man igång…åhej, åhå…åheeej..Borgmästaren dirigerade..
… och resningen… fortsatte stadigt uppåt…
och uppåt..
…
… stora …som små… pojkar..
bar de traditionella hattarna förstås ..
..
Vad flickan spelar för instrument… har jag ingen aaning om… något slags med pinnar och strängar… men fint lät det tillsammans med dragspel och bastuba?… 
… inte riktigt… det skall till två dockor också… kanske visar jag den … så att säga … färdig senare…
…
…
Äääär de inte fina vårtecken?
Ikväll tänds stora valborgsmässoeldar över hela landet… Svea rike …. alltså…. Sverige…. inte här… där jag är…
..och Travar´n 
… som jag berättade om redan igår… fyller hela 40 år i år…och nu…
Alla som bor i Stockholm med omnejd…. åtminstone mina svägerskor Kristina och Stora E…. travar upp till Skansen… för att lyssna på vårsångerna…. 
Skatans tankar 