Ja… det är en upplevelse att besöka denne min ganska nye bloggvän… Weman…en skåning och även han, som pappa B, journalist… och ”lyssna till” vad han har att säga om…
B o r l ä n g e ….. staden där man gärna Bor länge !
Kategori: Skatans Tankar
Ibland känns det så futtigt… det jag skriver om…
Ja, trots utmärkelsen från pappa B och uppskattningen… kan jag ibland tycka… när jag läser de bloggar som skriver om viktiga… politiska… kulturella… ja angelägna händelser … som sker… som ”lobbyar”… som påverkar (Nina t ex och Mymlan)… ja då kan jag ibland tycka att det är ”futtigheter” som kommer ur min ”penna”…
Men… så rycker jag upp mig och tänker att jag haaar ju en ”vardagsblogg”, en blogg där jag är personlig och skriver om det ”lilla livet” , om stort och smått som händer alldeles runt mig… i min lilla lilla värld…
Ibland brister den där bubblan av engagemang… och jag kanske skriver något upprört… men jag tror nog på det där att…
… ”skomakare bliv vid din läst”… Skatan är inte ämnad för så´na skriverier… utan skall nog stanna här … i det vanliga … ovanliga… privata… och just dela med mig av detta det jag tror jag är ensam om att känna… men som är så allmängiltigt … dela med mig av mina tankar och känslor… 
”Framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste om nutiden.” (Gustave Flaubert)…
Framtiden oroar mig också till max… när jag tänker på den… men… just nu kämpar jag för… att inte mista ”nutiden”…
Skatan är stolt… och glad…
Hon har fått en AWARD… från pappa B eller Sveriges Gladaste Man… och det vill inte säga lite… tycker Skatan…
pappa B är en berest herre… journalist… med båda fötterna på jorden… en hel balja full med humor… ett stort hjärta… ja… har ni inte hälsat på honom ännu i hans blogg… så är det hög tid… tycker Skatan…
Han finns förstås i min blogroll här till höger…
En tidig upplysning bara… bara så ni vet
D E T R E G N A R I B A D I S C H L …. 
R E G N A R
R E G N E T S T Å R S O M S P Ö N I B A C K E N !
Varför måste vädret slå om… preciiis när jag kommer hit… Det heter visserligen.. Bad Ischl… men Skatan vill då verkligen inte bada… eller duscha… nu… utomhus.
Tänk… om…
… malde i mitt huvud heela da´n… när jag, Mannen, Brigitte och StinaFina ( inte längre någon Pina… jag försäkrar…) gick längs stranden av Grundlsee… som vi gjorde i mars… och som vi gjorde i november…
Det var förstås så vackert som det bara är här i Österrike när solen skiner… genom de skira bokbladen när vi går där längs vägen… snön ligger på alptopparna…
Blommande träd… 
ljuset genom löven.. 
…blommor på marken…..
..(de här tvåfärgade kallas i folkmun… ja inte ur hund-eller kattmun i alla fall,… Hanschen und Gretchen)..och till och med en och annan snöfläck… på skuggsidan…
. Vi passerade alla dessa vackra hus… som låg där på solsluttningen… 
… huset med tomten i fönstret…
… som såg liiite annorlunda ut mot i mars…
… Trädgårdstomtarna började dykia upp ur rabatter och gräsmattor och yrvaket titta sig omkring…
…ja… man vädrade ut vintern…
… och lät sommaren komma … i ett huj…
… Gräsanden tog sig en tupplur… eller så var han bara blyg…
… Vi åt till och med lunchen utomhus vid vattnet… och hela tiden malde tanken i huvu´t på Skatan…
Tänk om … tänk om… 
StinaPinaFina och Skatan gav sig ut på första Morgonrundan… och visste verkligen inte hur den skulle sluta…
… den här gången i Bad Ishl… Först gick vi igenom den lilla parken och kom till huset där ”flickan i Bad Ischl…sitter där i fönstret… vinkar på en karl” …
. Vi skulle inte gå så långt idag på morgonen eftersom vi strax efter frukost skulle ut på vandring… lite längre… mycket längre. Så…
StinaPinaFina och jag gick vidare till Kurparken… där träden blommade…
… och vattnet i fontänen var i full gång och kastade sina vattenkaskader… tulpanerna stod i sina rader… 
….. och vi mötte vååår veterinärs, doktor Prinz´, lilla dvärgpincher på sin morgonrunda… helt ensam, lös och ledig… Honom träffar vi varje gång… alltid utan ”ledsagare”… 
. … och så gick vi förbi Zauner och var strax hemma igen…
…
Det var dåå… när vi var på väg upp… när vi … ja… det var då det mest fasansfulla som jag någonsin upplevt… det var då det hände…
StinaPinaFina brukar alltid smita förbi mig och in i hissen först… alltid…
… utom i morse…
Jag gick in i hissen, tryckte på 2:an och dörren började gå igen… jag tittade ner… släppte kopplet… skrek, skreeek …. ….StinaPinaFina var utanför, dörren stängd och hissen hade börjat röra sig uppåt…
Jag tryckte på alla knappar… nödsignalen tjöt lika högt som Skatan men mer genomträngande…
hissen fortsatte uppåt… till andra våningen… dörren öppnades… och jag vräkte mig ut…förbi morgonsömninga förskräckta förvånade grannar som reagerat på alarmet… och jag skrek på svenska att min lilla hund… jag hade dödat min lilla hund.. och se´n …. mein Hund ist tot… sie ist getötet… Jag fullkomligt vräkte mig nerför trapporna… och där… vid hissen…
satt min älskade lilla fina söta StinaFina… alls ingen Pina… och väntade … såg lite förvirrad och förvånad ut…
och fattade inte alls varför Skatan vräkte sig över henne… klappade… grannarna klappade henne, mig… jag tjöt…
Någon hade närvaro att trycka på knappen så att hissen kom ner och dörren kunde öppnas och kopplet tas ut…
Jag fattar helt enkelt inte hur det har gått till… hur det kunde hända… Men i och med att dörren stängdes… och jag av någon slags instinkt slängde ifrån mig kopplet … drogs det ut till den yttre dörren… och följde inte med upp…
Ja… ni kan ju föreställa er…
Vilken mardröm… vilken skräck… 
Slutet gott… allting gott… brukar man ju säga… ja…
Inte för jag tror att hon behöver det …men Skatan-mormor måste i alla fall … pusha lite….
för Ida… och hennes alldeles spritt nya blogg…
Mormor Skatan tycker i alla fall att det skall bli … väldigt spännande…
Hon finns förstås …också… på min blogroll här till höger…
Det var full försommar när vi ….
… sent på eftermiddagen anlände till Bad Ischl…
… och jag tog min första runda med StinaPinaFina..
Träden… de som inte var ”rumphuggna” var gröna … om de nu inte var översållade av vita blommor… körsbärs-, päron-, äpple-, kastanj-….
Skatan och StinaPinaFina tog den vanliga svängen längs Traun…
och tillbaka via Esplanaden…
Människor gick i T-shirt eller skjortärmarna… Det var 19-20 grader… fast det fortfarande låg snö kvar uppe på bergen…
Vi åt middag hos B, Mannens ex-sekreterare, och skålade i rosa champagne (inte badade pappa B… 🙂 … 🙂 ). När jag kom hem… installerade jag datorn… kollade runt lite… och döööök i den nybäddade svala sängen….
Vi stannar ofta i Weissenfels på nervägen… denna grå, smutsiga före detta östtysklands-stad… De har likasom inte fått snurr än på hjulen… Men hotellet är helt OK och utanför hotellfönstret blommade 
kastanjerna med sina blommor som stod rakt upp… i givakt… och sträckte sig mot ljuset…och den blå himlen.
Ända se´n Skåne… hade Skatan råkat ut för en liten ….nej en stor oförklarlig dip…och hade gråtit mig igenom södra Skåne, färjöverfarten och halva Tyskland…
Det ”straffar sig” , ”tar ut sin rätt”… då och då… att ha så in i h-e ont i kroppen… heeela tiden… 😦 och kanske flaxa lite för mycket… Nu blev jag glad när jag mötte ”sommaren”…
På Morgonrundan genom den soliga … men gråbeiga sta´n passerade SPF och jag ett väldigt ruffigt hus… där det satt en skylt…. 
Skatan drog upp sin mobil… och zomade in en aning för mycket (j:et i ”jüdischen” försvann … och ”-fels” … på slutet… ) Skylten säger i alla fall i fri översättning ungefär: Denna byggnad var ända tills den förstördes av faschisterna den 9 november 1938 den judiska församligens i Weissenfels bönerum”…
Och byggnaden… verkar inte ha återställts se´n dess…. 
Vi stod en liten stund, SPF och jag… och begrundade människans ondska… som finns överallt… och ingenstans…
Redan i Skåne, Yngsjö, Furuboda, Johannagården var det en riktigt vacker… men kyligare… vår eller försommar eller… Vi anlände sent och körde vidare väldigt väldigt tidigt men hann ändå titta på Svärson I:s nyanlagda upphöjda ”grönsakslåda”, hans nyplanterade potatisland… hans jordgubbsland… och Svärson I möter med rätta kameran med ett glatt leende… och stolt.. även om bakgrunden är den fuuula maskinhallen, som Karin, påpekade…
Ida, mycket stolt ägare av EU-moppe, visade upp sina färdigheter bland konerna… och sin blanka, gnistrande hjälp. Körkorten är väl snart färdigt… misstänker jag… 
Jo-Jo hoppade glatt på studsmattan… i… upp och ner… och hoppelihopp…
och… 
Skatan-Mormor stod bredvid, hisnade, ojade sig, …. och var ”fjantig” som vanligt…
Inga vådliga flygturer för Skatan-Tjatan inte…
En något frusterad Skata…
… slängde ner ett inlägg innan Mannen jagade på ….
Vi skulle ju iväg igen…
Och när jag landat… och lånat Idas lilla dator och ser att man/ni inte kunde kommentera … höll jag på att bryta ihop…
I morgon går färjan tidigt tidigt… och sen är jag … på väg…. måndag…. sover i Tyskland natten till tisdag… och framme tisdag kväll…
Dååå ses vi igen… i Bad Ischl….
Nej… förresten… jag måste ju köpa ”datorkort” först….
Dans och glada grabbar…
… ingen dans blev det …. men väl glada grabbar… och… ja, vi som inte var grabbar var glada vi me´..förstås.
Ända se´n början på 60-talet kretsade mitt och Mannens umgänge runt ”Norrbyligan”… som var kärnan i det hä´r gänget… Fyra syskon med olika bekantskapskretsar från början… men som mer och mer smälte ihop… ju äldre vi blev … till ett enda stort umgänge…. som träffades …. hade fester … ibland allihop nästan… ibland i mindre grupperingar…. och igår var en hel del av Norrbygänget på plats….
Mannen och jag har ju bott långt från Stockholm och Sörmland långa tider. och haft andra vänner och umgänge.. och långa tider träffades vi inte heller så mycket… men när vi träffas … är det alltid lätt att komma tillbaka och ha lika kul….
Vi åt och drack… och vi drack och åt….och pratade…
Och som det blir när man nu är äldre…blir det ju mycket…Kommer du ihåg? … Du har väl inte glömt den gången…. etc…
Jag satt mitt emellan P S och värden och det var längese´n jag träffade båda.Vi kom in på att prata om resor, Thailand förstås och Afrika och…. P S berättade att han rest mycket, både i jobbet och nu efter pensionen….
Bl a var han som sextiofemåring i Swaziland och räknade svarta noshörningar…. den svarta noshörningen är inte svart… och den vita är inte vit… fick jag lära mig. Han hade lyssnat på ett program om ungdomar som gjorde den här resan (något miljöprojekt)…. mycket primitivt… man vandrade miltals… sov i små tält… lagade mat med hjälp av brasor vars grenar och kvistar man själv fått samla ihop…. Duschen var en ytterst enkel anordning…En gång när han skulle tvätta sig och just skulle stoppa händerna i baljan… såg han att det låg en orm…. en kobra eller nå´t hopringlad där….
Vi kom ju också in på att bli äldre… vad som är OK att göra och inte göra…. Vi tyckte förstås båda att man skall passa på att göra det manvill …. vare sig man har ”passande” ålder eller inte… Margith och jag åkte på rockfestivaler när vi tillhörde det äldre gardet… Mannen har fått en hel del ”anmärkningar” och höjda ögonbryn över sina vandringar på hög höjd i Nepal och Indien…
Det är också mest i Sverige som vi är så … lagom… att man inte får sticka ut… åtminstone förr… deet har ändrats en hel del… även här… det här åldertänkandet i alla sammanhang….
Nu har jag kommit långt från…. ja … men jag får fördjupa mig en annan gång… i tankebanorna om det här… för jag blev avbruten…
Mannen står och hoppar… som vanligt…. StinaPinaFina och Mannen och jag tar bilen igen… söderut… stannar till i Furuboda, Yngsjö…. och i Weissenfels i Tyskland och sen vidare till Bad Ischl… så nu dröjer det med kommentarer och inlägg några dagar… kanske…
Idag har vi gjort en lusttur till ett av Sörmlands slott och herresäten…
Ett sååå vackert 1700-talsslott… måste man väl kalla det… där några av våra vänner hyr ett hus…
Mannen och Skatan var och tittade liiite närmare på Åstugan (här till höger) som låg precis vid en å som se´n i sin tur flyter ut i Yngaren… tror jag…
Allt var såå vackert… herrgården…Åstugan…naturen…
Vi fick oss också en titt inuti Broby säteri… som renoverats… ljusa pastellfärger , en fantastisk kupol varifrån man kunde se himlen…
Fåglarna kvittrade … fiskarna lekte … vet jag inte men misstänker… Ett paradis… verkligen…
Nu skall Skatan gå och sova för snart skall vi åka ut till en annan herrgård, Norrby Säteri, på middag…
Där på Norrby… har vi haft mycket mycket skoj genom åren…
Ända se´n 14–årsåldern då jag blev bästis med en av flickorna har vi haft fester, varit med på jakter… plockat svamp… och vinbärssnäckor… smygrökt… nallat ur spritförråden… ja… och se´n
… på 70-talet hyrde vi tillsammans med en annan av döttrarna trädgårdsmästarbostaden…och då gick det livat till… Några andra av våra vänner hyrde flygeln… och ja… men nu … måste jag vila… åldern tar ut sin rätt…. och liiite förkyld och snuvig…. så…
Här ser man en av alléerna… där man travtränar sina hästar….
Nej… nu måste jag ta igen mig innan … kvällens förlustelser…
Fyra bröllop och en begravning…
… hette en så´n där feel-good-film (som jag kanske måste låna… jag har inte sett den själv).
För mig har det inom ett år… varit fyra begravningar och ett …nej … två… bröllop *…
Det är väl så… när man blir äldre…
När jag satt där i kyrkan.. och lyssnade på den vackra musiken… det är alltid så vacker musik… och sjöng med… högt… i psalmerna, lyssnade på griftetalet och lät blicken vila på de vackra blommorna på och runtom kistan… var det inte bara på Peder, som nu har lämnat oss och ”gått till den andra sidan” …som jag tänkte på… utan tankarna gick till alla som jag mist… och så tänkte jag på mig själv… mina förhoppningar, rädslor, sorger… ja… mitt eget liv… här och nu… och se´n … kanske… 
Prästen talade … i griftetalet om… att varje liten människa är unik….varje grässtrå…är unikt. När jag dör lämnar jag ett alldeles eget, unikt tomrum efter mig… som ingen ingen annan kan fylla… jo… men inte på precis samma sätt… eftersom varje människa är bara den människan…helt och hållet ..unik…
”Det finns bara en av mig och det är jag Det finns bara en av dig och de är du… ”
Det tål att tänka på…. att varje liten människa… varje grässtrå… är bara just den människan… det grässtråt…
(Det är Margith som har målat Porten i akvarell)
* Det var Sonen och Pa som gifte sig…. först i Sverige och se´n i Thailand…
Blommornas och barnens vän
Så står det på en gravsten under vilken askan efter min lilla mamma vilar… Blommornas och barnens vän…
Idag för nio år sedan, en strålande vacker och varm vårdag, begravdes mamma.
Idag begravs Peder, min systers man.
Det har varit frost i natt… men ser ut att kunna bli en solig dag… i dag också….
Frid susar träden kring
stugan Du älskat
Farväl bugar skogen Du 
vandrat uti
Tack kvittrar fåglarna som
var morgon Dig hälsat
Tyst susar vinden
Vila i frid
(Citronfjärilen har jag hämtat från bakgrunder.se… Dikten har min syster skrivit m h a dikter hon funnit i dödsannonser och ändrat så att den skall passa Peder… Fotot av skogvägen med Stina har jag själv tagit på Femöre)
Jag kollade vad man sökt på … och hamnat här hos mig… idag
… och inte var det sex, sexy etc…. inte på långa vägar…
Vad man sökt på vaaaar …………..
- Kort frisyr 2008
- johnny guitar watson
- 45 karensdagar arbetslöshet
- bockarna bruse
Spännande värre… Ja…
bockarna bruse kanske kunde sätta lite fart på fantasin… den där speciella sortens fantasi alltså… men för övrigt..
🙂 ha ha haaa
Sex, sexy, stay ups… titts…
… rumpor… hmm… vad mer…
Stora B hade hört att de här orden ”satt i högsätet” , var de vanligaste sökorden till bloggar… Magneter helt enkelt… Och nu har jag en magnet-rubrik
Men ack… vad Sökarna blir besvikna…
Inget sex hos Skatan… inga erotiska bilder… ingenting…
Så det blir nog ett snabbt avklarat bloggbesök… 4 sekunder sisådär…
Är det antal bloggbesökare man är ute efter så… OK… men…
Skatan skriver om ”sig och sitt, ditt och datt, flax och flykt…” och har en ”trogen” skara som tycks gilla det jag tänker och känner och skriver om… Har lärt känna mig..
Men… och … Och… jag tror inte heller Stora B är ute efter ”sexbloggarna”..på riktigt…. en ironiker, skojare och vitsare… vet man ju… vet ju jag, Skatan… att han är… Stora B…
Så… allvarligt talat…
Skit i statistiken!
Will there really be a morning…
Will there really be a morning,
Emily Dickinson
Will there really be a morning?
Is there such a thing as day?
Could I see it from the mountains
If I were as tall as they?
Has it feet like water-lilies?
Has it feathers like a bird?
Is it brought from famous countries
Of which I have never heard?
Oh, some scholar! Oh, some sailor!
Oh, some wise man from the skies!
Please to tell a little pilgrim
Where the place called morning lies!
(Kopierat från Bodil Malmstens blogg)
Efter Buddenbrooks som jag läste i början av mars…
fortsatta jag med en bok som jag hade hört talas om genom Lilla Blå… nämligen
1. ”Parfymen av Patrick Süskind ……..Morden till trots, jag skulle vilja varit med i Grasse under skapandet av de fantastiska dofter som Grenouille komponerade…” (skrev Lilla Blå…”Hon med cigarren. Hon med lilla hatten. Hon med det tappade vettet”)
… och det må jag säga var en doftrik historia…ibland rent av stinkande… Berättelsen om en mördare…så fantastisk…en tidsskildring från 1700-talet med ett språk … också det doftrikt …stinkande.. Skatan håller med Lilla Blå (4 skator av 5 möjliga får Parfymen)
2. Nästa bok var en heeelt annan historia… med en heeelt annan känsla och ja… går helt enkelt inte att jämföra… Det var nämligen en berättelse, en vardagsnära, personlig bok om hur det känns… hur man kan reagera.. uppleva att få Diagnosen med stort D.. för andra gången… dödsskräcken… ångesten … kärleken… tankarna… och hur världen runt omkring går vidare… utan pardon…. Skatan tyckte mycket om boken Mellan köksfönstret och evigheten av Karin Thunberg … också (3 skator av 5).
3. Dennis Lehanes Ingenting är heligt… var nästa bok ut….en deckare med radarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro… en … ja vad skall jag säga… en så bra och spännande och våldsam och originell deckare som bara Lehane kan skriva… (4 skator av 5)… och då skall ni veta att Skatan … för bara några år se´n… aldrig läste deckare eller thrillers… aldrig.
4. 5. 6….. Så läste jag i snabb och rask takt och även parallellt med skönlitteraturen … Skriv på! av Elisabeth George (4 skator av 5)och En författares övertygelse Liv Hantverk Konst av Joyce Carol Oates (5 skator av 5)… och Nya Författarskolan av Göran Hägg.(2 skator av 5)
Vadan detta?, tänker ni… har hon planer… tänker hon, Skatan, börja skriva ”på riktigt”?
Nej…inga planer… jag är bara sååå intresserad av skrivandets ”hantverk” och vad är då bäst… jo att läsa vad ”experterna” har att säga om saken…
7. Kvar i Bad Ischl väntar Den Nya Dagboken av Tristine Raine som jag bläddrat lite till och från i… Det är en bok som vill uppmana alla att skriva… dagbok… på ett eller annat sätt. (2 skator av 5). Lite för ”hurtigt” amerikansk för min smak… men ger en del tips om hur man skall ”komma igång”…
Själv säger jag bara…. börja blogga… så ger det sig…
På vägen dit… och hit… lyssnade vi på våra färd-deckare… Denna gång var det några av Lee Childs böcker där Jack Reacher är ”hjälten” …Misstaget … var den ena…och Livvakten den andra…. Och då kan jag säga med en gång… att Misstaget var den bättre (4 skator av 5) medan Livvakten var något lååång och alltför omständlig. (2 skator av 5).
… och sedan Patricia Cornwells Rovdjuret… som, efter att vi vant oss av med den tuffe Jack Reacher och vant oss vid den kvinnliga uppläsaren, utvecklade sig till en vidrigt infernaliskt spännande bok (3 skator av 5)-
Nere i Bad Ischl ligger också Igrid Nolls Röslein rot och väntar på att jag skall fortsätta läsningen.. Jag har väl kommit in några sidor… och vet redan nu att Röslein rot får bli den bok jag tar vid… när alla mina medtagna svenska låneböcker är utlästa.
Jag är så laaat och det tar lite på krafterna att läsa på tyska…. även om det går lättare och lättare….
Koltrasten har landat i min murgröna i köksfönstret…
… idag har Skatan målat om den lilla fågeln som sitter och kvittrar om jag glömt att vattna…
Nu är det en liten koltrast som varnar…
Nu härmar jag … och ”knycker” igen…
… men jag bara måste… Är det det som kallas kleptomani…
Det blev bara så att … jag helt enkelt inte kunde låta bli att härmas…. härma Bodil Malmsten… igen….
Vi sees… igen… sen…
Skatans tankar 