När Skatan fick se ryggtavlan vid bordet bredvid på Beach Tango kunde hon inte låta bli att närma sig ägaren av den och fråga om hon fick ta en bild.
– Hmm … why?
– No sculls, you know … Just flowers … Peace & Love, Flower Power … and so on … and …
you know …
. OK, shoot!
De var ute på Femöre igår. Mannen, StinaFina och Skatan.
För att Skatan skulle få se ombyggnaden … hur långt de kommit, hur det ser ut.
Och sedan skulle de gå rundan med StinaFina. Rundan som hon älskar att gå … Där man kan skåda ut mot öppet hav.
Besiktningen utföll till belåtenhet. Nu väntar Skatan bara på sommaren …
Böcker är Skatans ständiga följeslagare.
Böcker är tunga … hon vet … men både hon och Mannen packade ner några stycken för att ha på Koh Chang. Mannen packade ner deckare (nästan det enda han läser: Michael Connellys Svarta lådan, Lee Childs Besökaren och Lars Keplers Sandmannen.) och Skatan en salig blandning: tre Jeanette Winterson (Fyrväktaren, Powerbook och Det finns annan frukt än apelsiner). Skatan hade läst självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal? innan hon reste och blivit helt tagen av den … och av Jeanette Winterson och av hennes sätt att skriva, stilen. Skatan hade också med sig Nina Bouraouis Pojkflickan, Patricia Tudor-Sandahls Tid för förändring och Hakuri Murakamis Elefanten som gick upp i rök.
När Skatan hade läst alla sina egna böcker och Mannens och några som hon fått låna av vännen Claes … ( bl a Bodil Malmstens Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig (som Skatan läste om … Bodil Malmsten tål att läsas om hur många gånger som helst ) … och Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst (stark, uppfriskande, rolig*) … gick hon loss på hotellens ”bibliotek” av kvarlämnade böcker …
Inga nämnda, alla glömda.
Nu tänker Skatan inte recensera böckerna … det var ett bra tag sen hon läste dem… men måste säga att alla var bra i sitt slag … om man så säger. 🙂
Bodil Malmsten är en favorit sedan förr … det vet ju alla som känner Skatan. Att hon älskar Bodil Malmstens oefterhärmliga ”torra” stil som alltid träffar mitt i prick. Och Haruki Murakamis surrealistiska världar. Sandmannen var lika spännande som alla sagt att den skulle vara och Connelly och Child gjorde inte heller Skatan besviken.
Skatan är Idas (barnbarn) pojkvän Martin evigt tacksam för att ha introducerat Jeanette Winterson för henne. Annars hade nog Winterson försvunnit i den bokflod som Skatan hela tiden vadar i … allt vad nytt (och gammalt) hon har kvar att läsa. Martin läste Varför vara lycklig när man kan vara normal? i Italien i somras och rekommenderade den … en av de bästa böckerna han hade läst … till Skatan.
– Tack, Martin!
För det första stilen … nu äger hon inte någon av böckerna (ännu) och har lämnat tillbaka dem till biblioteket … men Wintersons stil är (som Bodil Malmstens) oefterhärmlig. Hon är rolig fast hon talar om svåra och sorgliga saker och igenkänningsfaktorn är hög fast Skatan inte alls har upplevt samma saker som hon. Men det säger väl allt. Skatan brukar skriva upp citat men hade inte med sig sin anteckningsbok på stranden och ja … det blev inte så mycket skrivet. Några har hon i alla fall skrivit upp och de kommer antagligen från självbiografin som hon läste innan Koh Chang.
Adoption är utanförskap /…/ Det är omöjligt att tro att någon kan älska en för ens egen skull.
Jag tror på skönlitteratur och på berättelsens kraft för det är så vi talar i tungor. Vi är inte tystade.
Mitt råd till alla: Bli född.
Någon gång mellan det att jag var sex veckor och sex månader gammal blev jag hämtad … Hon var borta. Jag var borta. Jag blev bortadopterad.
Jag hade förlorat mitt namn och min identitet. Adopterade barn är fördrivna.
Varför är förlusten kärlekens mått?
För att undgå upptäckt är jag ständigt på språng. För att själv göra upptäckter är jag ständigt på språng.
– Jag kan inte leva som landsflykting från mitt förflutna.
– Jag vill inte ha ditt förflutna.
– Nej, det är just det. Jag orkar inte börja om igen Från år noll.
Tanken på existensen som en oavbruten historia är en lögn. Det finns ingen oavbruten historia, det finns upplysta ögonblick, och resten är mörker.
Och som motto … eller vad man ska säga … i början av någon av Jenette Wintersons böcker citerar hon två författare:
Minns att du måste dö. (Muriel Spark)
Minns att du måste leva (Ali Smith)
Varför någon väljer att citera just det hon citerar är förstås också avslöjande. Citaten berättar en hel del vem den människan är som valt ut citaten.
Tittut!
Nu är Skatan avslöjad.
* Mia Skäringer om Dyngkåt och hur helig som helst:
”Boken handlar mest om kvinnoroller och föreställningar om sig själv. Titeln syftar på den där Hora eller
Madonna-grejen, men man måste inte välja. Utan att försöka pracka på någon råd, så berättar jag till exempel om mitt dåliga mammasamvete och hur jag får relationen att funka. Men framför allt vill jag visa att man får vara svag och skör.”
Han dog den 7 februari och när Mannen … som läser gamla tidningar, den här gången lördagens SN (Södermanlands Nyheter) … utbrast
– Leffa Sterner är död
stannade nästan hjärtat i bröstet på Skatan också.
Hon slet bokstavligen tidningen ur Mannens hand till hans stora förtret.
Leffa Sterner som man nästan trodde var odödlig men som Skatan å andra sidan inte träffat på stan sen hur många år sedan som helst.
Han var trummisen i Skatan och Mannens ungdom … Han spelade med Nisse Sandström, killarna Hedenstedt, Anders Karlsson och de stora over there … sägs det … Miles Davies.
Just nu har skatan så otroligt bråttom … Mannen och StinaFina sitter och trampar i hallen för att åka till Enköping och fira systers födelsedag …
Återkommer … men snälla … du som ”var med” på den gamla goda tiden … på 60-talet när Skatan var ung och frekventerade Göstas … där Skatan mer eller mindre levde sitt gymnasieliv och Nyköpings jazzklubbar … du som ”var med” och har minnen och läser det här. Kan du inte maila (anderson_eva@hotmail.com) eller FB-meddela dem till mig. Så att det kan sätta sprutt på Skatans minnesbank också …
Malle, Lil, Kristina …
Dagsaktuella tankar och funderingar delar Skatan inte längre så ofta med sig här i bloggen.
Den står i stå …
Energin har försvunnit och hon känner ”Skatans tankar” mer och mer som en plats som pockar på hennes uppmärksamhet och ständigt ökar på hennes dåliga samvete över försummelsen.
Det är så enkelt att slänga in några rader med foto eller en kopia på en artikel hon läst på FB i stället. Och då menar Skatan inte en bild på sin senaste intagna måltid … eller så.
Det tål att tänka på … hur Skatan ska göra i fortsättningen. Responsen på FB är ju bra mycket större än här … man kan ju alltid få ett ”gilla” av någon i alla all … men samtidigt är de korta inläggen andefattigare.
För det mesta.
Skatan vill hinna måla … och läsa … och leva IRL, i det verkliga livet.
Bland annat.
Också.
Vad ska få stryka på foten då?
Om något.
Det tål verkligen att tänka på.
Så gör oss samvet till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankans kranka blekhet öfver,
Och företag af merg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.
(William Shakespeare i C A Hagbergs översättning)
Skatan är en stolt ninang, gudmor, till lilla L-Bert som föddes den 20 december 2013 på en ö i Filippinerna.
Rachel, Elens väninna och sångerska från Frankrike
När tyfonen Haiyan slog till mot Filippinerna i början av november fick Skatan ett meddelande från Rachel om en gemensam vän, Elen , som var sångerska på Oodie´s, WSB, Koh Chang alla år sedan Skatan och Mannen varit där (2006 – ) och som också blivit personlig vän till Skatan
Här sjunger Elen och spexar med Alex som inte heller är kvar på Koh Chang …
Mannen och Skatan kallade Elen för Thai-Tina Turner eftersom hennes sångutspel och energi fick dem att tänka på just Tina Turner.
Hon har verkligen en härligt nasal röst … tycker Skatan.
Elen sjunger med Tien som ackompanjerar på akustisk gitarr
Rachel fick inte tag på Elen som inte var på Oodie´s och sjöng som andra år utan ”hemma” på Filippinerna
Elen bor inte på någon av de mest utsatta platserna som drabbades av Yolanda som de lokalt kallade tyfonen Haiyans. Hon bor på Surigao del Sur, en av öarna strax söder om Leyte som var den ö som tyfonen drabbade som allra värst. Men efter tyfonens framfart kom ett nytt oväder som spädde på eländet som ändå Surigao del Sur fått ”smaka på”.
Efter några dagar fick Skatan meddelande från Rachel att Elen levde, att hennes två barn och man levde men att deras hus inte längre såg ut som det hade gjort. Det hade totalförstörts, raserats …
… att Elen var gravid och skulle föda i början av januari …
När Skatan väl fick kontakt med Elen och kunde sända henne lite pengar som hjälpte till att fixa ”the roofing of my house and pay the carpenter” fick hon också veta att babyn nog skulle födas för tidigt, att läkare hade förordat kejsarsnitt …
Lilla L-Bert Jr föddes den 20 december, 9.35 AM lokal tid (förstås). Elen hade motsatt sig kejsarsnitt (det är dyrt ) men det blev ändå ett akut kejsarsnitt så att inte hon själv skulle stryka med.
Bara några dagar före L-Bert kommit till världen hade Elen frågat Skatan om hon ville bli lille L-Berts ninang, gudmor.
Först tackade Skatan nej med hänvisning till att hon saknade den kristna tro som hon tyckte hon skulle ha (Elen är djupt religiös katolik) men sen frågade hon om det gick för sig att bli en ”sekulär” ninang:
”I am very honored that you ask me to be the ninang of your child but you know, i myself am not a believer. How do you and your church think about having a non-believer as ninang ? As I cannot come to the baptism I would instead be proud to be his/her secular ninang. If it’s OK with you.”
Och fick svaret från Elen: ”friends like you and rqachel are all welcome in catholic churches, the priest dont care and respect it for sure..
Så nu är Rachel och Skatan lille L-Berts ninang.
Och nästan varje dag får Skatan besked om hur lille L-Bert växer och frodas och blir tjockare och livligare. Han fick en lite darrig start och låg ett tag på en intensivvårdsavdelning men nu ser han så pigg och glad och mullig ut …
Eller hur?
Bilderna presenteras lite huller om buller … som ni ser …
… kan Skatan berätta att just idag ska hon få sina ögonbryn svärtade och håret klippt.
Det är väl en nyhet om något.
Hon återkommer med före- och efterbild.
Men först frukost förstås.
Och StinaFina får gå Morgonrundan med Husse.
Före: oklippt, osminkad och med ofärgade ögonbryn och fransar.
Efter: Nyklippt med svärtade ögonbryn och fransar men fortfarande osminkad.
Ingen större skillnad … men Skatan ville ha lite fjädrar kvar på skulten …
Skatan och Mannen har varit hemma några dagar från sin Thailandsresa men sannerligen inte landat ännu.
De är sååå trötta. Och det var sååå mycket post. Och räkningar och … tvätt och … ja, saker att ta itu med.
Det är svårt att ta itu med saker när man har vant sig av med att ta itu med saker och ting.
Kanske beror tröttheten också på att allt är så grått, grått, grått.
Fast igår tittade solen faktiskt fram i alla fall. Och inte är det så himla kallt heller.
Plus 5 grader.
Jo jag tackar!
Skatan har förstås en massa att berätta från Thailand med bilder och så … men tänker inte göra det.
Inte nu.
I alla fall.
Hon ska försöka ta sig samman och göra en Thailand-2014-sida så småningom.
Allt försvinner så fort.
Det var inte som igår.
Redan.
Det var härligt att åka ut och hämta rufsitufsan StinaFina hos Titti och Jägar-Kenth. Det finns inget som värmer ett matte-hjärta som StinaFinas glädjeyl.
Idag ska de åka ut på landet alla tre. De är bjudna på lunch med StinaFina som ska få träffa de två labradorhundarna Odin och Ägir … stora, svarta, snälla labradorer och Skatan och Mannen ska få träffa Malene och Göran igen.
Det är Malene som har en ateljé och som målar och som brukar bjuda Skatan till sig att måla tillsammans med henne. De ska förresten också åka till Italien och måla i maj …
Till ITALIEN!
Men det är en annan historia …
Det här skrev Skatan för att överhuvudtaget komma igång att skriva, att blogga och … ja .. för att så småningom komma igång igen …
Skatan som har varit i solen så länge ska väl ha energiiiii … men men … snart är hon ikapp och har landat ordentligt.
Igår blev hon t ex bjuden på vårens första semla av Hannele när hon besökte henne på galleriet …
Och ljuset … ljuset … som smyger sig på …
Buffalo man får sjunga för henne som påminnelse om de soliga dagarna på Koh Chang och de härliga kvällarna på Oodie´s …
Och Tien spelar … ha tålamod och lyssna kvar minst 2,15 – 2,20 minuter ca på hans gitarrspel …
Another Brick in the Wall … var kvällens sista låt deras sista kväll på Oodie´s, WSB och Koh Chang, Thailand …
Det finns en hel del gamla bekanta för Skatan här på White Sand Beach.
Hundarna.
En del av dem var förstås nya bekanta … som den lilla sötnosen till valp
Men den trebenta hunden … som nog inte har någon ägare var fortfarande kvar på stranden liksom Thai-Coco, den lilla rufsiga.
… och rännstenshundarna hade hon säkert stött på tidigare …
Och så nallebjörnen … Så söt så man inte tror den är en leksakshund.
Skatan har inte heller fotat alla … Förstås. Hon missar en och annan och vem vet det kanske kommer mera …
Att Skatan är vaken så här dags … klockamn är 0326 . Nej nuuuu..klockan är halv fyra på morgonen … ojjojoj …
hon får ngt pubägaren det här och fortsätt i morgon. Några tinnar sömn nu när hon KAN sova
Tänk så det kan bli när man inte ser upp! ” Pubägaren ” … varifrån kom det ordet i det här sammanhanget?
Så här ska det vara förstås: Hon får nog pausa det här och fortsätta i morgon. Några timmars sömn nu när hon KAN sova
Skatan pausar …
Nu sover Skatan riktigt bra på nätterna.
Det finns bara ett krux. Hon vaknar så förbålt tidigt på morgonen och blir följaktligen tvärtrött tidigt på kvällen. Idag ska hon försöka sova lite middag.
Godmorgon!
C har köpt en båt. Annars är det bilar som C brukar köpa men båten var så otroligt billig så då köpte C båten.
Idag fick de följa med på en tur som blev till en heldagstur. Och ännu mer. De var inte hemma på WSB förrän det nästan var dags att gå till Oodie’s. Det var C och hans son Jonas med flickvännen Onesize (hennes namn är inte Onesize… det bara låter så), Horst och Mannen och Skatan. Det var andra gången i C:s ägo som båten var på tur. Och tur var det för de höll inte på att få igång den alls. C är ingen sailor … det är Mannen och Horst … fast det var Jonas som hittade den lilla knappen som gjorde hela skillnaden. Att båtens motor satte fart.
De åkte efter Koh Changs västkust mot söder, förbi alla vita stränder och ankrade upp utanför Lonely Beach där de åt lunch. Onesize och Jonas hade köpt kyckling och sticky rice och såser och öl och vatten och …
Skatan drack en cocosdryck av något slag. Som var jättegod.
Efter lunchen satte de fart hem till C igen. De for så skummet yrde och det var Jonas som styrde. Han skulle jobba på eftermiddagen. Det var inte lika lite vatten vid stranden när de släppte av Jonas och Onesize. De blev blöta nästan till midjan.
Onassis … som de hade börjat kalla C eftersom den ”riktige” Onassis själv inte framförde sina lyxjakter utan hade folk till det … tyckte nu att de skulle ta sig till östsidan av Koh Chang för att ankra vid ett ställe … Skata minns inte vad det hette … för att få sig en öl.
Sagt och gjort. Mannen stod vid rodret eller körde eller vad det heter.
Pa den sidan av ön var det inte bara lite vita gäss utan det blåste friskt och vågorna kom lite hur som helst och varstans ifrån … så kallad krabb sjö … vad Skatan förstår. Det var inte lika lätt att lägga till där och nu var det Skatans tur att bli blöt om stjärtfjädrarna när hon kravlade sig i land. Men det var fint att sitta där och dricka och prata … prata ombord är lite svårare eftersom båten är en tvåtaktare och högljudd om man så säger.
Och så skulle man så åka hemåt igen. Skatan och möjligtvis Onassis själv övervägde allvarligt att ta en taxi …
Men skam den som ger sig. De äntrade båten och for om möjligt i ännu krabbare sjö mot hemmahamnen där man också fick plumsa i och bli blöt långt upp på kroppen.
Männen lugnade ner sig med en öl innan det var dags för nästa strapats. Båten skulle tankas upp. Onassis hade hyrt ut den dan därpå. Idag alltså.
Det finns ingen marina med tankställe på ön utan Onassis fick åka skytteltrafik till en mack och köpa dunkar fulla. Det blev 225 liter. Som sedan hälldes i i tanken på båten som låg en bit ut … som sagt,… i det tilltagande mörkret,
Trötta och frusna skjutsade Onassis dem hem till WSB där de svidade om och gick till Oodie’s där de både fick sig mat (oxfilé och bearnaisesås … svenskens älsklingssås) och musik ocH när en timme hade passerat midnatt strosade de hemåt på de mörka gatorna och väl därhemma somnade de ovaggade i sina sängar.
Skatan också.
Eftersom Skatan sovit hyggligt i natt brydde hon sig inte om att försöka somna om när hon vaknade på morgonen utan gick sin första Morgonrunda medan Mannen fortfarande sov. Han låg i sängen och läste när hon kom tillbaka.
Det var vackert och morgonfräscht förstås och tyst. De enda man hörde var vågorna mot stranden och vinden. Men inga hundar i sikte och inga borttappade skor.
… med den snusandet Mannen bredvid sig kom Skatan på hur hon ska få in bilder.
Få se nu om det här försöket går i lås
Som ni märker har Skatans första vecka på Koh Chang varit en enda lång klagovisa. Inga nämnvärda tankar utan bara ett evigt malande.
Och i natt var det värre än någonsin … med benen och med sömnen. Och sömnlösheten smittar av sig på allting.
En riktig gråtmild grinkärring har hon förvandlats till.
Skogsnuvan tror det är fullmånen … och då lär det bli ännu värre i natt.
– Jaja, en dag i sänder tack, eller rättare sagt en natt i sänder.
Inte har Skatan hittat en enda borttappad sko i år heller. Vad nu det kan betyda ?
På Oodie’s igår retade Skatan sig t ex på de överförfriskade glada svenskarna som härjade och glammade och oavbrutet ”beställde” Jambalaja … när bandet spelar den mest fantastiska blues och jazz som man sällan får höra på såna här ställen.
Och när Skatan gick runt med bössan … som hon gjort genom åren … för att samla in lite extra till musikerna som … har Skatan fått veta … tjänar 300 bath per skalle per kväll !!! som de ska försörja sina familjer på … var alla glada sing-along-turisterna väldigt bortvända och snåla. Inte ens en tjuga (tjugo bath är lite mindre än fem kronor) hade de lust att undvara. Som tur är spelar en del av musikerna ofta på minst två ställen per kväll och går inte på förrän klockan tio på Oodie’s. Och har kanske andra jobb också. När Thai-Tina (Elen)och Alex spelade och sjöng förr om åren uppmuntrade de själva publiken att skänka en slant (”till mina fyra fruar och åtta barn” (Alex)). Då var det … helt klart … lättare att sedan gå med bössan.
I alla fall upptäckte Skatan att hon hade fint sällskap där på Oodie’s (förutom Mannen förstås) På någon sorts läktare ovanför musikerna tyckte hon sig skymta Pål Pommac i egen hög person. Hon undrar just vad han tänkte och tyckte om skådespelet vid sina fötter?
Men som sagt … Det är kanske Skatan som har förvandlats till en riktig surkärring.
Kvällsmaten inleds med lite frukt på hemmaplan. Det är mango och någon annan frukt som Skatan inte vet namnet på men det är inte potatis
Sedan drar de nog till Oodie’s och delar på en pizza medan de lyssnar till en decimerad skara musiker. Tami är på väg till Bangkok,Irene är bortrest hela veckan så de får se vad som händer och sker.
Alltid händer det något.
Skatans tankar 