Skatan läser, ser på TV, skräms, bävar. betraktar och upplever, ser på … som om katastroferna utspelar sig i en film …
men ändå har de hänt, händer … just nu.
Och Skatans tankar kan inte tänka längre …
Den där ”privata” diffusa orostanken som hon känt fladdra runt i magen på henne sen hon kommit hem från det ”lätta, enkla” livet i Thailand har nu växt till sig, snört ihop sig i bröstet som en hård liten klump …
– Vad skall hon tänka om det här … om världen utanför skatboet … om det katastrofala, ofattbara som väller in, svämmar över…
… men ändå har det inte blivit mycket gjort för Skatan.
Morgonrundan med StinaFina påbörjades redan halv sju så att Skatan skulle hinna äta frukost också innan det var dags att sätta sig i bilen som skulle köras upp till Södertälje för reparation.
Hon körde sedan tillbaka i en lånebil och var redan tillbaka hemma igen klockan tio.
Och sen gick dagen ändå i ett enda fläng trots att det … som sagt … inte blivit mycket gjort 🙂
Lunch och middagsrunda med StinaFina i snöblaskgeggan … innan det var dag för Kinesen igen (för att få tillbaka lite fastare hull på magen … 🙂 ) Det kändes verkligen bra att kunna tala om att Skatan inte gått upp mer än ett kilo trots all öl …
Skatan hade köpt ett konstverk innan hon åkte till Thailand, en lyckoblomma , gjord i något som liknade luffarslöjd av konstnärinnan Kaarin Bonde Jensen som hon nu skulle hämta.
Här har Skatan hängt upp den på spjället på öppna spisen där den får hänga för att invänta sin ”riktiga” plats. Bilden gör den inte riktigt rättvisa … måste Skatan erkänna. Men ni får ett hum om hur hennes nya ”lyckoblomma” ser ut i alla fall.
Samtidigt diskuterade Skatan den utställning som hon planeras delta i och som hänger som ett ok över henne …
– Skall hon verkligen vara med … kanske hon skall vänta till nästa år?
Efter att ha diskuterat fram och tillbaka och tillbaka och fram igen kom Skatan och Hannele överens om att Skatan inte skulle tacka definitivt nej nu … utan se hur det går framöver med måleriet och ge svar i mitten av maj …
Och det kändes riktigt bra.
Och inte skulle hon behöva ha 10 – 15 målningar med heller … som man talat om från början 🙂
Ännu en sten föll från Skatans hjärta. Nu kan hon sätta igång och måla … om och när hon har lust … och då fick Skatan förstås genast lust.
– Konstigt va?
Ännu så länge är också Skatan kvar med en fot i Thailand och inte tillbaka ”i verkligheten”, som Sonen kallar det, och tänker alltså inte blogga om att Håkan Juholt föreslagits av valberedningen som sossarnas nya ledare eller om Carin Jämtin som den nya pressekreteraren eller annat som hon inte hunnit ta in, läsa om eller intressera sig för.
Den ”verkligheten” får vänta ett tag till … 🙂
Om den nu någonsin skall tillåtas få komma tillbaka här på bloggen … Skatan är innerligt trött på allt vad politik heter. Politikerna är verkligen ett skrå för sig och lika goda kålsupare allihopa …
Mannen, Skatan och StinaFina för att hinna köra upp Sonens bil till Arlanda och möta dem när de landade klockan sex i morse …
En kopp kaffe hann Skatan med i alla fall … det var alldeles nödvändigt … och Mannen ett rostat bröd till sitt te.
Skatan körde Sonens bil och Mannen vår … och hon körde som en riktig thailändare sa Mannen … eller biltjuv … och han hängde inte alls med. Vi hade för säkerhets skull stämt träff vid informationsskylten innan själva terminalerna. Där gick Skatan en sväng med StinaFina.
Man få ju alltid vänta ändå. Även om man kommer något sent. Så är det ju bara.
Och klockan 06.35 kom de så äntligen …
med sitt pick och pack …
Åh vad roligt att se dom igen. Även om det inte var sååå länge sen för just Skatan.
Visst kände Alice igen sin ”ja” (farmor) men lite avvaktande var hon allt … Hon kunde väl inte för sitt liv fatta hur Skatan kunde vara här när hon alldeles nyss var där.
Ett skönare väder än det som mötte Ida och Skatan när de landade var det i alla fall med sol och någon plusgrad … men ack så kallt ändå för ”thailändarna”
Och så spändes hon fast i sin bilstol Alice och Skatan och Mannen och StinaFina vinkade adjö och vi skiljdes åt än en gång … Dom till sitt i Borlänge och vi hem till sängen i Nyköping …
Om ni tittar riktigt noga ser ni henne där bakom rutan i sin stol … Alice
… kroppsligen men inte i anden. Hon har liksom inte hunnit ifatt sig själv, är en aning eftersemesterdeppad … och trött trött trött.
Natten innan hemresan sov hon en (1 ) timme, och natten dessförinnan tre (3 ) timmar och på flyget hade hon RLS hälften av tiden i luften … sex (6 ) timmar och sov ingenting. Så när de väntade på anslutningsflyget i Berlin var hon mer död än levande.
Varför blev det så, kan man fråga sig. Jomenvisst. Skatan hade förstås räknat fel så tabletterna som håller benen i schack tog slut, räckte inte tiden ut …
Så hon får faktiskt skylla sig själv.
Och Ida var ledsen att åka hem från sin semesterförälskelse …
Paparazzin Skatan var framme med kameran förstås …
Så det var deppigt värre när vi steg av planet på Arlanda och mötte minus sju (7) graders kyla i luften i våra tunna tröjor.
Som väl var mötte Mannen upp med vår vinterkläder. Och som väl var har vi automatkoppling på vår nya bil så han kunde köra den …
Nu måste Skatan hitta sig själv igen och komma tillbaka till verkligheten.
I morgon bitti klockan sex landar Sonen. Pa och Alice och vi åker upp med deras bil så de kan sätta sig och åka direkt hem till Borlänge. Mannen kör vår och Skatan deras så vi har något att åka hem i vi också. 🙂
De har varit borta i fyra månader så vilken chock det måste bli för lilla Alice … med kylan och språket. Hon har hunnit bli en riktig liten thailändska under den här tiden.
På torsdag skall vi lämna in bilen för den blev krockad redan efter två veckor i vår ägo. Som tur var inte vårt fel men ändå … så himla trist …
Vi får en lånebil.
Skatans tankar i bloggen har svårt att komma igen … känns det som. Bara idag har har hon suttit med sina alla fotografier och försökt få någon ordning … men allt tar ju sån tiiid !!!
Hav tålamod. Snart är Skatan tillbaka i sina vanliga gängor och rytm igen.
Sonen har ökat på sin vikt med tre kilo, Pa med ett sedan de kommit till Koh Chang … eller rättare sagt sedan Mamma Tingtong Skatan dök upp på arenan.
Och Skatan då … håller hon vikten?…
Skatan tar chocken när hon väl är på hemmaplan.
Och Ida … Skatan skall fråga … men öl glider ju inte lika frekvent ner i hennes strupe så … kanske ändå att hon är lika slank som när hon kom. 🙂 … Hon sa just att hon tror hon gått ner i vikt … och skyller på värmen …
Men vår viktökning beror på ölen … helt klart
Chang … som är starkast
Singha … som är godast och dyrast …
och så
Leo … som är svagast
Vinet är dyrt och inte gott och vatten … tja … vatten släcker vi förstås också törsten med. Men men … en kall öl på Oodies efter en varm klibbig sandig dag i solen kan ingen motstå.
Ibland i ebb. Och då när det är ebb och havet har dragit sig tillbaka hittar hon de märkligaste av saker trots ihärdigt städande thailändare.
Skatan ligger steget före.
Häromdagen tog hon en promenad till White Sand Beach Resort, där hon och Mannen bodde i avskildhetens bungalow 2009 när det begav sig första gången här i Thailand och på Koh Chang … där strandens sand har utlovad färg: vit som snö … som den har på hela White Sand Beach men där den är allra vitast just där.
Ett träd hade blåst omkull vid ”vår” stuga nr 9 … en apa lekte med en liten pojke … det var nästan så att Skatan ingrep med ett varningens ord trots föräldrar och farföräldrars närvaro. Men … de måste väl ändå veta vad de gjorde … Eller?
Visste de då ingenting? Att man skall undvika klappa och kela med både tama och vilda djur här. Det finns till exempel små små små tusenfotingar som Skatan inte skulle ha något emot att närmare studera men hon fick veta av Sonen att de kunde bitas. Och då… då gjorde det rejääält ont. Och de små myrorna … och skorpiornerna. Pa blev biten av en i byn när hon höll på med jordnötsskörden och har berättat …
Och … apor kan också bitas. Då gör det inte bara rejält ont … kan Skatan lova … utan är farligt för hälsan också … för liv och lem.
En annan sak var sig också lik där på resorten … och det var servicen. Det hade Skatan alldeles glömt bort hur usel den var. Hon satt där på träterassen och hade beställdt in en vattenmelonshake och tittade ut över vattnet och horisonten och den blå himlen medan hon väntade i lugn och ro.
Och väntade … och väntade. Och påminde om sin existens … och väntade och väntade. Och nu inte längre i lugn och ro … Nej …nu i oro … det kröp i henne och till slut tog hon sitt pick och pack … sig själv och sin kamera … och tackade för sig och gick.
Och deeet tillhör verkligen inte vanligheterna att Skatan gör … men Ida kunde bli orolig … Skatan hade ju varit borta så länge redan.
På hemvägen … fortfarande under ebb … stötte hon på en borttappad sko … och så en till … och en till …
Sammanlagt stötte hon på nitton (19) borttappade skor som nu finns i hennes kamera och kommer som ett bildbevis så småningom …
Nitton (19) borttappade skor under en enda promenad. 🙂 Inte dåligt, va? Elva (11) vänsterskor och åtta (8) högerdojor så Skatan teori att det är mest vänsterskor som tappas håller ännu.
Utom att vädret spelar oss lite spratt med regnskurar som vi inte hade räknat med. Och då blir vi lite ställda. För det finns inte mycket annat att göra än att sola och bada och strosa den enda gatan upp och ner och kolla butikerna.
Imorogn skall vi i alla fall ta en taxi och titta på elefanterna … ingen vill rida den här gång4n … vattenfall och så äta lunch på den långa piren som också har affärer nästan ända ut.
Men annars är man faktiskt i paradiset och heeelt borta från världens brus och politik och nyheter.
Och det känns onekligen väldigt skönt …
Satans bara att Skatan glömde sladden som kopplar kameran till datorn … mnja … glömde och glömde förresten … hon slängde ner fel i hastigheten.
Det kan faktiskt vara måndag morgon också i härliga soliga Thaiiland.
Av många orsaker.
Dels för att det faktiskt ääär måndag morgon, men dels också för att huvudet känns en aning tungt efter för många Singha igår på Oodies och för att inte ens här på semestern låter Skatans ”rastlösa” ben henne vara ifred.
Och så hörde Skatan ett omisskännligt ljud när hon slog upp sina ljusgrågröntmelerade …
Och då finns det inte mycket att göra … annat än att hålla humöret uppe och umgås … leka med underbara, skojiga Alice … spela lite kort … tja, låta solbrännan lägga sig och kanske sova lite extra länge … somna om och sova lite extra länge.
Frukosten serveras ända till klockan tolv … 🙂
Men nu vill först Sonen ha sin dator tillbaka för att titta på något hockeyresultat … eller nåt.
Skatan har en hatt som hon köpte på Peace & Love förra året.
Den har hon på sig heeela tiden. Utom när hon sover.
Den döljer den obefintliga frisyren, ni vet … och så är den bra mot solen. (Bildbevis kommer när jag är hemma igen).
Nåväl.
När hon gick där på gatan, Skatan, och strosade hörde hon en man säga efter henne
– Nice hat, my lady … nice hat.
Skatan vände sig om och log och så gick hon vidare …
Igår kväll var Skatan barnvakt åt Alice 🙂 och på hemväg efter middagen passerade Skatan samma ställe … Koh Chang har i princip en gata, en enda … utan hatt.
– Where is your nice hat, my lady … have you lost your hat?
Nar vi kom hit igar hade det stortregnat pa vagen … ett riktigt slagregn … och Koh Chang var insvept i dimmor och det var mulet. Vi installerade oss pa hotellet och gick sa smaningom ut och at lite gott.
White Sand Beach har forandrats en del sedan de tva aren vi inte varit har men ar anda sig likt. Och manga som man kanner igen och som man blir igenkand av !!!
Efter att ha atit middag och druckit Leo … som jag dricker hellre an Singha (inte lika starkt) gick Sonen, Pa och Alice hem … Det hade varit en lang dag och Alice var trott forstas.
Ida och Skatan gick mot Oodies Place men det var tidigt och ingen musik annu sa vi gick och tittade till bloggen och Ida ”facebookade” lite pa ett internetcafe. Vi hade fragat nar musiken skulle borja och det var inte forran klockan tio. Men nar vi kom ut fran cafeet horde Skatan Alex rost och gitarrspel och visst var det han som satt dar och spelade …
Redan fran dorren halsade han pa Skatan och sken upp som en sol … och efter att vi satt oss valkomnade han oss och strax riktade han orden direkt till Skatan
– this song is for my Dylan-friend from Sweden …
och sa spelade han och sjong den lat som var den sista vi onskade oss nar vi skiljdes at for tva ar sedan …a hard rain gonna fall
Tank att han kom ihag 🙂 … och sa halsade han att min bror (min halvbror Folke … det visste Skatan) hade varit dar och halsat fran henne … men att han visste vem Skatan var … och det konstigaste var att han var inte den enda som kande igen mig !!!
Alex spelade en timme och sen kom bandet … men utan Tien vars stand in var hans brorsa … bra men inte liiika bra som Tien. Och utan Thai-Tina Turner … som vi kallade henne men hon hette visst Ellen … Och eftersom Oodie sjalv var pa plats sjong inte Alex med i bandet utan var trubaduren som varmde upp …
Och bast … forutom trummisen Buffalo Man forstas och Tien …
… inte heller Thai -Tina Turner (OBS! jattedalig inspelning)
Tien och Thai-Tina eller Elen för att vara korrekt 🙂 …
Men nu ar vi pa vag dit igen … efter en mulen formiddag nar vi simmade i poolen och en solig eftermiddag nar vi solade pa stranden och badade och drack smoothies och … laste och hade det sa dar harligt som man skall ha nar man ar pa Koh Chang i februari … och det ar iskallt och sno hemma i Sverige.
Det här skulle Skatan ha publicerat igår före vår tur hos Oodies … nu har jag fått tag i en dator med å, ä och ö fast nu har Skatan inte tid …
Alla våntar på att vi skall gå och äta middag … och sen … Oodies igen förstås … 🙂
Efter en ”nagot” turbulent flygresa hit (fran minus 20 till plus 28 grader t ex) da Ida spydde som en rev (djuret med lang rod svans alltsa … nu far ni vanja er vid avsaknader av prickar och ringar over o och a 🙂 ) och en baby skrek langa timmar … landade vi pa Bangkoks flygplats och hamtades till ett hotell dar vi vilade ut nagra timmar innan vi tog oss till Bangkoks storsta marknad som agde rum bade utomhus som inomhus. Dom salde t o m hundvalpar dar i varmen. Skatan led … de var forstas jattesota men men … vilket djurplageri!
Vi tog sedan nattbuss upp till Roi Et som gick som smort … sov gatt bade Ida och Skatan. Fran busstationen packade vi in oss i en tuk-tuk !!! och for genom ett morgontidigt Roi Et till Skatans ”hemmahotell” Petchat Garden
Det blev en fullaastad tuk-tuk … kan Skatan intyga.
Nar vi vaknade till, intagit frukosten och suttit vid poolen under en mulen himmel kom Sonen och Pa (fran Laos) och hamtade oss ut till byn och Alice …
som gallskrek nar hon fick syn pa oss av radsla . Vi var de forsta ”blekansiktena” hon sett utom pappa forstas. Det gick ganska bra efter en stund … Skatan fick leka med henne i alla fall men fick inte krama henne eller ha henne i sin famn pa hela eftermiddagen … Fotobevis kommer !!!
Vi gick till byns tempel som hade kommit lite langre pa vag … de har hallit pa med bygget i evighet sa det haller pa att forfalla under tiden …
Vi traffade munken (finns bara en enda i den byn kvar) som piffade till sig innan Skatan fick ta en bild pa honom … och sedan gick vi in och blev ”blessed” och fick buddabilder och la en slant efter eget gottfinnande i en pengalada …
Pepsi, Pas bror, som ar lika gammal som Ida (nastan … tror Skatan) holl sig undan av blygsel men vi blev granskade av alla uppifran och ner … och kan ni tanka er !!! Flera av kvinnorna gav Skatan komplimanger och sa att hon blivit smal och vacker !!!
Skatan blev verkligen sa himla glad. Tank att de sett henne!!! och lagt marke till att hon gatt ner i vikt !!! … och gav henne homplimanger.
Till och med gamla ”farmor” !!!
I morgon aker vi till Koh Chang med minibus och sen skall Skatan forsoka fa in egna bilder och skriva lite mer i lugn och ro …
Snart har vi namligen Pa och Sonen har igen och hamtar ut oss till byn och till thai-lunch och mer tid med Alice …
Efter ett tag skall hon val inte rynka ogonbrynen och titta under lugg pa Skatan langre …
En nytrimmad och inte så påpälsad och tufsig StinaFina och Skatan … som satt vid ratten … tog sig till födelsedagsfesten för henne och Syrran hos Pappa på snorhalt E4 …
Snorhalt ända till Stockholm där det var fint och torrt och bra …
Födelsedagsbordet var dukat som vanligt i Grillbaren (Grillska Matsalen på hemmet) …
Menyn var Dagens middagsrätt … pannbiff med lök … och till efterrätt … fruktkompott. Men Nickan, Skatans syster hade köpt tårta också …
Pappa satt i högsätet i sitt smutsiga förkläde men glad i hågen som alltid …
Nickan ville inte vara med på bild, brorsan och ZuZi, hans särbo, blev misslyckade och suddiga och kan inte ”visas upp” … men …
Det gör väl ingenting, nej, det gör väl ingenting … i långa loppet.
Skatan förärades fina presenter … och blommor …
Kokböcker från Syrran, blommor (inte med på bild) från Brorsan och en fin soppslev från 1831 (enligt stämpel och expertissvar från Pappas specialbok om silver) från Pappa. Den var oputsad men fin ändå … Den har det slevats upp många ärtsoppeportioner med …
Visst är den häftig?
Och sen åkte Skatan och StinaFina hem igen … i kolmörkret. Men det var inte lika halt … tror hon åtminstone.
Igår ännu en sanslös dag …
Skatan skulle till Vårdcentralen för provtagningen …. en hel massa … och satt och väntade i ett överfullt väntrum i en timme för att … när det äntligen var hennes tur … få veta att hon skulle ha kommit på fastande mage. Den var ganska fastande men hon hade ju druckit …
Det var det ingen som berättat, sagt det … 😦 *pust* , *stön*, *suck*
Nu får hon göra om det idag … och nu har hon fastat sen klockan åtta igår kväll …
Hon gick sedan till Apoteket för att hämta Mannens morfin … det låter något det … Skatan skriver ut det för effektens skull … (morfinbaserat, smärtstillande låter inte lika dramatiskt och nu känner sig Skatan mer än dramaaatisk) men medicinenen fanns inte i datorn.
Trots försäkran från avdelningen där Mannen huserat … (se tidigare inlägg … )
När Skatans mobil hade lagt av … IGEN … fick hon låna på Apotekets telefon och ringde sjukhuset …
– Näe, doktorn var inte dääär, men det skaaa vara inlagt ..
Nu är det inte det och nu får ni se till att det blir så … snäste Skatan otypiskt. Hon brukar verkligen inte snäsa av människor … det är det värsta hon veeet.
I vanliga fall.
Skatan gick sedan till Galleriet för att lämna in sitt kontrakt på utställningen som hon skall ha i juni där … Stängt … öppet från klockan tre … hon gick för att köpa propplösare för det har blivit stopp i avloppet i köket …
– Nej, man för inte längre städartiklar, slut …
Skatan hade fått väldigt ont i magen …
Idag är en annan dag … hon skall snart ut med StinaFina … Morgonrundan ni vet … och sen vara på Vårdcentralen klockan 07.30 när de öppnar för att hinna få med proverna till labbet … och sen till Försäkringskassan för något papper som man skall ha med sig OM det skulle hända något där, i Thailand, ringa till Ida och påminna henne om just det pappret … åka till Femöre, pulsa upp till stugan och leta efter de där bra sandalerna som hon MÅSTE ha med sig … och …
Ni förstår att det inte finns tid för bloggen … att det KANSKE inte finns tid för bloggen idag heller …
Kram på er!
Som en parentes måste Skatan tillägga …
– Det är minus tio grader (-10) … och blåser.
Men det finns dom som har det värre på den fronten … Skogsnuvan! … t ex.
Visst ja! Hon har ju tvättstugan idag också, hon Skatan. Det hade hon nästan glömt bort …
…och slänga ner några rader innan dagen börjar på allvar.
Just nu går allt i turbofart och Skatan på knäna …
Igår kom Mannen hem. Med alla attiraljer … men ingen medicin från apoteket.
Så här var det.
Mannen placerades i bilen medan Skatan först gick upp till avdelningen och hämtade en toasits … lite högre och bekvämare … och sedan till Apoteket en kvart innan stängningsdags för att hämta ut morfinet … och lite annat smått och gott.
Men det krånglade.
Förstås.
Receptet fanns inte inläst … eller så … ja … det fanns bara inte där. I datorn 😦
Skatan körde hem Mannen med pick och pack och så tillbaka till avdelningen som Mannen nyss lämnat (hans säng var redan upptagen apropå det … det går undan i svängarna) och letade rätt på en sköterska som inte var det lättaste att hitta och som undersökte saken.
Jo-o, medicinen skulle ha lästs in och registrerats … men nu fick Skatan … som tur var … några tabletter med sig i näven och slapp åka land och rike kring efter ett nattöppet apotek och så får Skatan göra ett nytt försök som idag …
Som om hon inte har annat för sig än att ranta runt på apotek och … *suck*
Väl hemma försökte Skatan kola ner sig lite medan Mannen satte fart … i vanlig ordning … Vi åt i alla fall en god Alla Hjärtans Dag-middag … sedan fick StinaFina en tidig kvällspromenad och sen stöp Skatan i säng … och Mannen också så småningom.
Mannen är sååå duktig … (ni märker den lätta touchen av ironi här … eller? ) och Skatan hade sett till och hunnit plocka undan alla småmattor, bäddat rent i sängarna och förberett hans hemkomst för hon ”känner sin Pappenheimare”.
Så nu sitter Skatan här och försöker få undan lite av sitt ”eget” som går på halvfart … minst sagt …
StinaFina skall ut på Morgonrundan …
StinaFina skall ut på Lunchrundan …
Klockan ett skall hon trimmas lite (inte så där jättekort men … ) hon är lurvigare än lurvig och tovig efter sin sjukhusvistelse och behöver ”snyggas till” … innan sin pensionatvistelse framöver 🙂
Apoteket på stan …
Avresa till Stockholm för StinaFina och Skatan till pappa för att fira Nickans födelsedag …
Hem igen …
Och dessemellan … ja, dessemellan … mat till Mannen och allehanda bestyr och fortsatt planering inför Thailandsresan …
Skatans tankar 