Kategori: Skatans Tankar

Har allt som händer en mening?

Topic 17#: does everything happen for a reason?

Det är inga små frågor man ställer sig … men det är ju inte heller tvunget att resonera kring dom.

Fast Skatan fick lust att kraxa till … ett litet krax … i alla fall.

Det kändes som om det var meningen … liksom. 🙂

Tror då Skatan  att allt som händer henne … att allt som händer överhuvudtaget … har en mening, ett syfte.

Att det helt enkelt finns en anledning till att saker och ting händer.

Finns det någon mening med livet …

Och Skatan svarar som hon brukar och  som den person … nej jag menar skata … hon är:

– Både  ja och nej … både/ock … det beror på … 🙂

Nog har Skatan funderat på så kallade meningsfulla möten, meningsfulla sammanträffanden. Som när någon som man tänkt intensivt på men inte träffat eller hört från på länge, plötsligt hör av sig och ringer just då. Eller så kan man stöta på en vän som man inte heller träffat på länge men just då kommit att tänka på …  i vimlet i en storstad i en helt annan världsdel eller …  och dessa möten och sammanträffanden får en att tänka till, de kanske  leder till något nytt … något meningsfullt.

En tankeställare eller påminnelse … i alla fall.

Men Skatan har svårt att tro att Någon däruppe har bestämt vad hon skall möta och att allt som händer och sker  har en anledning, ett syfte, en mening.

För  det kan inte  finnas någon  mening i så mycket elände och sorg som också händer och finns här i världen. Som drabbar urskiljningslöst . I sjukdom och död, olyckor och krig … Vad skulle det kunna ha för mening.

Om det som händer Skatan har eller får en mening kan kanske bero på henne själv.

Och vad som blir  meningsfullt för någon  … beror förstås på så mycket. På vem hon är, vad hon har med sig i bagaget av arv, miljö, kultur … var hon är född och uppvuxen och vilka människor hon har mött och träffat på,  hennes temperament och så vidare och så vidare …

Om hon kan ge det hon  möter i sitt liv en mening …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bloggen försvann

… fanns inte .. var borta.

Inte på en gång men allt eftersom …

Skatan öppnade dörren till sin blogg … och såg den på långt långt avstånd … med bilder, text och musik, liksom levande … böljsande, dansande …

Når hon närmade sig den drog den sig tillbaka.  Bilderna bleknade först och försvann. Textens bokstäver började dansa  och upplösas …

Det var bara musiken  kvar … som från ett svart oändligt djupt hål … en brunn … kom den.

Musiken

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

StinaFina och Skatan lever i en bubbla

… borta från världen … i deras alldeles egna … där StinaFina äter varannan timme 6 ggr/dag och dessemellan får medicin och toalett-rundor … får man väl kalla dom. Sen leker de lite och så försöker Skatan få i StinaFina vatten.

Och så vilar de … vegeterar.

En egen bubbla har de alldeles för sig själva … borta för världen.

 

 

 

StinaFina är hemma igen …

Topic 14# Why did you start a blog/Varför startade du en blogg?

Varför i hela fridens namn skall Skatan skriva om varför hon startade sin blogg … nu när StinaFina ligger som en liten varm korv bredvid henne, mätt, nöjd … men något fundersamt, misstänksam, tror Skatan. Hon är nog inte riktigt säker på att hon får ”stanna” kvar härhemma …

Varför tänker Skatan skriva om varför hon startade sin blogg just nu.

Nu när alla vill  höra hur StinaFina mår

Så här är det.

Hon passar på … att berätta om en mycket bra anledning varför hon började blogga. En anledning som hon inte nämnt tidigare men som hon  plötsligt kom på i den här vevan.

Det är det här … allt det  som Skatan  har fått uppleva den gångna veckan  som också gör det så fantastiskt att blogga.

Allt som Skatan och StinaFina fått ta emot  genom bloggen.

All omtanke, alla hållna tummar och tassar, all medkänsla. Tänk ändå  att Skatan hade så många  bloggvänner som brydde sig om, fanns där, stod där, tog emot henne  … och värmde henne när det blåste kallt …

Inte bara finns där när livet leker.

Om ni visste vad jag är ”gla´ i ”  er alla.

Massor av tack … tusen tack …

Berg- och dalbanedag och StinaFinas hemkomst

Klockan fem i morse ungefär somnade Skatan … hon hade vridit och vänt sig, läst och somnat, vaknat med ett ryck … RLS i sin värsta form …  inte en gång utan oräkneliga gånger. Trots att hon spädde på med tabletter som hon redan börjat dra ner på … Alla tankar som hela tiden fanns där förstås och snodde runt inne i huvudet på henne bidrog nog också en del …

– Hur hade hon det egentligen Skatans älskade lilla StinaFina.

Skatan skulle vara hos Kinesen vid niotiden men då sov hon djupt … vaknade … och ringde återbud … Johannes försökte få till en tid senare under dagen men det orkade inte Skatan … och så var det ju det här med StinaFina.

– Att de aldrig ringer … då får hon väl inte komma hem idag heller, tänkte Skatan. De hade ju sagt att de skulle ringa tidigt om det var fråga om hemgång.

Strax före tolv kom samtalet.

– Ville Skatan ha hem sin StinaFina?

Åhh … om ni bara visste vilken känsla … Skatan samlade ihop papper och koppel och formligen slängde sig i bilen och for iväg de tio milen norrut.

Och kom en timme för tidigt.

Men det gick bra.

Hur blev det då … MÖTET … efter så lång tid.

Tårarna rann förstås på den sentimentala Skatan och StinaFina gnydde en aning men var inte så översvallande glad och lycklig som hon brukade vara när de varit åtskilda … Djurskötaren sa att många hundar inte ”släppte på” förrän de visste att de fick följa med hem igen.

På hemvägen låg StinaFina  i sitt säkerhetsbälte på sin egen röda filt och sov lugnt och skönt. Skatan svänga om till Apoteket för att köpa medicin  för StinaFina är  ju inte helt återställd  och frisk ännu.

Det tar sin lilla tid …

Nu är det medicinering, dietmat 5- 6 gånger om dagen (dag 1-3  75 % av dagsbehovet,  dag 4-6 öka till 100 % men fortfarande ofta, dag 7 -> dagsbehovet men nu 2-3 ggr / dag). Hon skall ha  sparsamt med motion … i början bara toalett-rundor. Och kopplad måste hon vara .. för hon skall ta det lugnt. Vissa prover återstår att få svar på … och Skatan blir kontaktad i nästa vecka  t ex om ett prov på bukspottkörteln.

Här hemma blir det alltså sjukstuga en tid framöver … Ganska jobbigt … men det är det värt. Att ha StinaFina hemma hos sig igen … att ha henne där bredvid sig i sängen som en liten värmedyna tryckt mot korsryggen …

I natt kommer Skatan sova gott  …

– Skall vi slå vad?

StinaFina är ju hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hur lång tid tar det att skriva ett inlägg

Poll: How long does it take to write a post?

Ja, vad skall Skatan svara på det … inte ens ett medel kan hon räkna ut.

Ibland kan ett inlägg ta  flera timmar att skriva  … om hon måste göra ”research” … ibland bara en kvart …

Detta skrev hon på mindre än fem minuter … men så fick hon ihop ett  postaday2011-inlägg också 🙂

Inte idag heller …

StinaFina mår bättre, har svarat fint på den nya medicinen … men har fortfarande  blodblandad vattnig diarré … så …

– Jag vill inte släppa hem henne innan hon är lite bättre och inte blöder längre, sa veterinären, som kommer från Danmark  eller Norge och har en egendomlig dialekt så att han är lite svår att förstå ibland. Men en sak märkte hon … att också veterinären var mer positiv  idag än igår …

Skatan vill ju inte heller att han skall släppa hem StinaFina i förtid. Skräcken är ju att komma hem och sen vara tvungen att åka tillbaka igen …

– Hon är piggare i alla fall,  🙂 … sa han

Och en stor sten föll från Skatans hjärta.

Skatan frågade om hon kunde hälsa på henne om StinaFina inte fick komma hem i morgon heller.

Det gick bra …

StinaFina skulle säkert bli glad att få träffa sin matte igen … Det värsta är att hon kanske blir jättebesviken när hon förstår att  hon inte får följa med Skatan hem igen direkt tänkte Skatan. Men veterinären sa att för det mesta var det i alla fall positivt för hundarna att få träffa sin matte och husse .

Och då kan ju inte Skatan låta bli förstås …

Skatan har tagit sig för att måla lite annorlunda bakgrund och fortsatt att peta i StinaFina-målningen som hon gjorde i Workshopen häromdagen.Nu har hon satt den inom glas och ram och såg direkt … förutom alla tummar på glaset … några detaljer som hon vill ändra på. För balansens skull. Det kännas i alla fall härligt att ha kommit igång lite med målningen igen.

Nu skall hon inte släppa taget.

Inte om den positiva känslan som hon fick idag … och inte om sin målning.

Snart är StinaFina och Skatan tillsammans igen.

Som en parentes måste Skatan berätta om en gammal visa med många verser  som ett hembiträde * … Ensi hette hon … ofta sjöng och som Skatan älskade. Margith har sjungit den för henne många gånger också. Den här visan har i alla fall ringt i huvudet på Skatan  hela tiden … ända sen man sa …

– Inte idag .. men kanske i morgon. I morgon  … då kanske … då kan hon kanske få komma hem …

Ni vet nog vilken visa det är.Eller hur?

Jo men visst … I en sal på lasarettet

Nu kommer inte StinaFina-visan sluta så här sorgligt … det är Skatan alldeles övertygad om … men ändå har den bitit sig fast och snurrar runt därinne …

*  Ja, jag vet … Skatan  är både gammal och tja … vi hade hembiträden när Skatan var liten …

Skatan visualiserar …

Så här vill Skatan se sin StinaFina snart …

Spanande efter en katt eller kanske en hare … eller varför inte en ekorre … och hemma igen där på soffryggen

Hon vill ha sina Morgonrundor igen  tillsammans med StinaFina  då StinaFina så ofta springer i förväg men stannar … vänder sig om och väntar in sin matte …

Åh vad Skatan längtar efter sin StinaFina …

Lägesrapport

Igår ringde de från djursjukhuset på förmiddagen redan … vid halvtiotiden när Skatan satt hos frissan.

Idag ringde de inte förrän klockan tre på eftermiddagen.

Då hade Skatan hunnit förstå att StinaFina inte nog skulle få komma hem idag.

Hela dagen hade gått med den här oroliga väntan … och Skatan kunde inte göra något vettigt under tiden. Till slut kunde hon inte hålla sig från att ringa  till sjukhuset heller fastän de inte vill att man skall göra det. Som tur är ringde Skatan fel och kom till en annan avdelning på sjukhuset och till en fantastisk hjälpsam sköterska som tog reda på att veterinären inte hade glömt bort henne och skulle ringa  … han väntade bara på några prover först.

Och så ringde han … och var allt lite bekymrad över att den vattniga blodblandade diarrén inte vill upphöra. Nu skulle StinaFina i alla fall få en ny antibiotika och lite andra mediciner, hon hade lågt proteinvärde …förstås  … eftersom allt försvinner ut på en gång och får dropp med näringstillförsel … Blir det inte bättre går de in och tar vävnadsprover.

– Kan det vara cancer då?

Nej, det trodde inte veterinären … då skulle förloppet inte vara så akut och StinaFina är ju en ganska ung hund … bara fem år och …  men de måste ju försöka få någon förklaring. Dvärgschnauzern har ofta problem emd budspottskörteln och med urinstenar och något annat också … detta skulle de utesluta med nya prover.

Och så längtar hon hem …

– Hur märker du det, frågade Skatan med en stor klump i halsen av återhållen gråt …

– Jo, hon är inte lika glad och pigg som hon i alla fall var … och är  … ja ledsen helt enkelt.

Det skar i Skatans hjärta och inte kan hon åka och hälsa på sin StinaFina heller … det skulle bara göra det ännu värre.

StinaFina måste tro att de alldeles har övergivit henne. Hoppas nu att vändningen går fort och att Skatan får hem henne till helgen.

Hoppas, hoppas, hoppas !

Bonusämne: Om du visste att du bara hade en timme kvar att leva, vad skulle du göra …

Av Postaday2011 fick vi ett bonusämne som Skatan hoppade över. Vi fick det för några dagar sedan redan men … ett sånt ämne … nej, det ville  hon inte ens tänka på  …

Bonus topic: If you only had an hour to live, what what you do with those 60 minutes?

Men nu vet Skatan vad hon skulle göra …

Hon skulle ligga ihopkrupen i fosterställning, hjärtat skulle hamra som ett stångjärn i bröstet på henne … hon skulle ha svårt att andas och darra i hela kroppen. Kallsvetten skulle komma och gå … och även om hon visste att hon hade sextio minuter på sig så … skulle det kännas som  om hon inte ens hade det.

Det var bara så himla mardrömslikt … för precis så var det inatt … precis så kände Skatan.

Ingen bonus att tänka på …  fast kanske ändå att skriva av sig om …

Läs även andra bloggares åsikter om

PS Jag vet ännu inget mer om StinaFina … väntar på samtal  och minuterna tycks krypa fram … (och de vädjar till oss mattar och hussar att inte själva ringa och höra oss för)


Bakslag

Mannen åkte iväg med tåget tidigt i morse … och Skatan skottade bilen … det snöade förstås … för att gå till frissan för klippning och bottenfärg.

Hon hade för säkerhets skull ställt om telefonen till sin mobil.

Idag var dagen då Skatan skulle hämta hem StinaFina från Bagarmossens Djursjukhus.

Om inget oförutsett inträffade.

Men det gjorde det.

Mobilen ringde  där hos frissan och det var var förstås Bagarmossen …

StinaFina hade fått mer diarréer … vattnigare och oftare och nu också blodiga.

Så de ville nog behålla henne för ytterligare provtagningar

– Men kanske  … kanske i morgon …  Vi hör av oss då.

Nu gick verkligen luften ur Skatan … Skall det då aldrig ta slut …

Och stackars stackars StinaFina … vad trött hon måste vara …

Det enda Skatan kunde trösta sig med var att det ser ut att vara bättre väglag i morgon. För i morse … hörde hon … stod trafiken helt stilla igen efter en krock utanför avtagsvägen till Tystberga där det ALLTID är halt när det är halt.

Det är som det är …

Vad vill du bli ihågkommen för?

topic#11 What do you want to be remebered for? är ett förslag på ämne som vi ”postadayare” kan skriva om vi har brist på egna idéer i  postaday2011

Det är onekligen en stor fråga som kräver eftertanke …

Skatan säger …

– Ingen aaaning faktiskt … men det vore förstås kul om någon kom ihåg en några generationer framåt i tiden.

Fast för vad …

Strunt samma för vad … bara att vara ihågkommen räcker. 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Vad skulle du vilja bli ihågkommen för?

 

Mitt i alltihopa hade de ju workshop på Villa Skogsberg

Det var den energiska Johanna som satte fart på dom …

Johanna med ett av sina får … annars är hon inne i en ko-period just nu …

De började med att äta … det var Gunilla som bjöd och hade dukat upp i ”salen” i källaren …

Efter maten blev det den där långa startsträckan  som det alltid är innan man kommer igång med att måla, innan allt är på plats …

Grannarna rådslår …

Det  tog sin tid att diskutera hur man skulle lägga upp det hela … färgkluttarna skulle kluttas på paletterna, dukar skulle spännas  upp  och de skulle komma igång.

Och så  … så vaaar de igång … : Ann-Sophie , Gunilla, Margareta och Johanna

Johanna passade på att ha Gunilla som modell …

… och Gunilla porträtterade sin pappa som nyligen gått bort …

… och Skatan hade  bara en sak i huvudet och det var StinaFina  ..

så det var förstås hon som hamnade på Skatans duk … fast nog krävs det lite mer kludd för att det skall bli nå´n ordning på henne …  Skatans fina StinaFina 🙂

Kul var det i alla fall och det gav mersmak.

Nu vill de verkligen ha ett alldeles speciellt rum i källaren för  sina vidare konstaktiviteter och  försöker  göra en rockard där för  just det ändamålet…

Det rum de vill ha har  ett fönster  förstås så att dagsljuset kan komma in, det är  tillräckligt stort  så att ett bord får plats och det finns avlastningsytor och plats för stafflie/-er. Och  viktigaste av allt: det har en låsbar dörr.

De har  utrymmet men det ser ut som om det återstår en hel del förhandlingsomgångar innan det är ”deras” …

Sex familjer, 6 x 2 personer … och alla skall vara nöjda …

 

StinaFina fick stanna kvar

… ännu ett dygn på Bagarmossens Djursjukhus.

De måste tåla sig och ta dagen som den kommer …

Det blev  rufstufsen StinaFina som ”kladdades” fram av Skatan på workshopen igår … Vissa justeringar krävs som synes … tills Skatan blir nöjd …

De förhöjda levervärdena berodde troligen på maginfektionen och tarmen var ganska irriterad också med förtjockad tarmvägg. Också det på grund av  infektionen. Hon kräks    inte längre men den kraftiga diarrén har inte gått över. Fast det blöder i alla fall inte mer. Hon måste få mat varannan timme (plus dropp för vätskebalansen).

Och gå ut lika ofta.

Men hon äter själv och dricker … med större aptit än igår … så det går åt rätt håll …

Mannen flyger sin kos i morgon bitti …

Nu är det Skatan och StinaFina som får klara sig själva.

Typiskt va … men tur i oturen att de var här hemma i alla fall … och inte satt på någon isbana till Autobahn när allt började.

Skatan och StinaFina  får ta dagen som den kommer … och det sägs ju också  uppmuntrande  i ett ordspråk att efter regn kommer solsken.

Och ytterligare ett annat ordspråk påpekar att  … den som lever får se …

Så då gör de väl det …

Läs även andra bloggares åsikter om

Nu sitter Skatan här mitt i natten igen

… och funderar på vad hon  egentligen hållit på med.

Vad har hon egentligen sysslat med ända tills nu för att avleda sina tankar på StinaFina och tänka på nååågot annat än sin oro?

Skatan funderar på hur hon skall bära sig åt  … ja , vad hon skall göra  … för bli rejält  trött … och för att undvika att äta den där mackan … eller …

Det är Oron som kommit ikapp henne …

De ringde inte förrän klockan halv fyra på eftermiddagen från Bagarmossen och det var en himla tur att Skatan varit fullt sysselsatt fram till dess. Visserligen hade de sagt att de först ringde till de vars djur var värst illa däran  … men ändå.

Det ääär jobbigt att vänta när man är orolig … även om man är fullt sysselsatt.

Johanna i huset hade ordnat med Workshop i källaren och Gunilla, en annan granne,  hade gjort en god gryta, bryggt kaffe till lunch och nu var hela husets kvinnor utom en,  som jobbade, samlade för att först äta tillsammans och sedan måla …

Skatan kom så äntligen igång att måla. Även om det inte var på ”allvar” föll hon snabbt in i den sorts trance som hon brukar falla in i när hon riktigt är i tagen och  fullt uppe i sitt ”skapande”.

Hon blev både blind och döv för allt annat omkring sig.

Det var precis det som behövdes och det var riktigt, riktigt roligt.

Och så ringde de då äntligen från Bagarmossen …

StinaFina hade börjat äta så smått, hon kräktes inte blodblandat längre och  hade bara lite blod i avföringen. Hon åt och drack det som bjöds med god aptit och om kräkningarna upphörde helt kunde hon kanske komma hem i morgon eftermiddag. Har bara magen fått mat men inte är riktigt bra ännu,  är det ändå ingen fara. Diarréer kan man behandla lika bra på hemmaplan med dietmat o s v .

Det var det positiva … och hoppfulla.

Men …

Jo, så här var det. Också.

StinaFinas levervärden var oförklarligt förhöjda och njurarna fungerade inte riktigt OK och magen/tarmarna …  förstås.  De föreslog att de skulle  ta ett ultraljud och om de där såg någonting onormalt ville de fortsätta med vävnadsprov. Man visste inte riktigt vad som var hönan och vad som var ägget … var det infektionen som förorsakade de förhöjda levervärdena  eller var det levervärdena  som orsakade infektionen?

Skatan gick naturligtvis med på allt de föreslog. Att de överhuvudtaget frågar beror på att varje behandling kostar … och det är ägaren som tar det övergripande beslutet.

Imorgon … idag, menar Skatan förstås   … har de  i alla fall lovat att ringa tidigare från Bagarmossen.

En sak känns också väldigt skönt.  Skatan och StinaFina skall inte följa med till Österrike. Det hade de bestämt redan innan StinaFina blev sjuk.

Mannen tar flyget.

Vilken tur att han ännu inte hunnit iväg. Att han var hemma i söndags när StinaFina blev så dålig …

Vilken tur att StinaFina inte blev sjuk först när Skatan var ensam hemma …

Vilken tur i oturen …

Björn Ranelid versus Peter Englund versus Björn Ranelid

Skatan har varit borta ett tag … ett liten kort stund bara … några dygn … från bloggvärlden, pressen, debatterna etc etc …

Hon har varit upptagen med annat …

Och blev mäkta förvånad när hon läste Akademibloggens senaste inlägg …

Wow … vilken käftsmäll!

Och vilket drev detta inlägg satte igång  inne hos Peter Englund … Tjugo stycken Gilla(re) !

Skatan har ingen åsikt om Björn Ranelids litterära kvaliteter efter att bara ha läst en av hans böcker och inte ens den helt och hållet ännu. Men hon har upplevt honom som föreläsare och estradör. Han har också fått litterära priser och är  en etablerad och av många mycket uppskattad  författare.  Åtminstone av vad Skatan förstått av försäljningssiffror och den uppskattning som till exempel alla visade på  den”författarkryssning” som Skatan  nyligen var med om  …

Och då … att bli så sågad … av Akademins ständige sekreterare …

Det känns  onekligen lite överilat och väl tilltaget för att man inte  skall ”ana ugglor i mossen” och anta att det finns något annat underliggande gruff och lurt med det hela …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

 

Det blev värre

När StinaFina började dricka själv och de inte längre behövde ge henne vattnet via pipett tänkte de …

– Nu, nu vänder det.

Men när Mannen och StinaFina kom in efter ännu en runda ute på ”isen” och han berättade att nu, nu var det blod i avföringen … sjönk modet igen … och när då sedan StinaFina knappt hunnit innanför dörren förrän hon fick upp allt vattnet hon druckit också … … var det bara att ringa till Strömsholm igen.

Det kom mer blod på den vita handduken som StinaFina låg på … men klarrött, ljusrött nästan … så då skulle de avvakta ytterligare … tyckte dom i Strömsholm.

De avvaktade och avvaktade …

Mannen sa

-Nu går jag ut och käkar lite … vi kan väl äta i skift …

Det tyckte Skatan förstås var bra en bra idé …   tänkte hämta sin bok och sätta sig där på golvet i badrummet men ändrade sig och just när hon istället skulle lyfta upp StinaFina i sängen  hördes det som ett braaak och  en dusch, en högtryckssprutedusch av rent … först klarrött … sedan mörkt blod sprutade ut från StinaFina. Ut över golvet och väggarna där i badrummet.

Nu fanns det ingen återvändo. De måste till en veterinär. Och det var femton mil till Stjärnholms Djursjukhus på usla vägar, täckta av is …  Ne-ej.

Skatan googlade runt och hittade ett akutdjursjukhus i Bagarmossen (E4:an är ändå bättre även om ”man” varnat för ishalka där också), ringde dit och berättade StinaFinas ”historia”

– Jag tycker ni skall komma genast …

De lämnade allt som det var.

Halvätna Vikabrödsmackor och té på köksbordet, lampor tända, tidningar och böcker uppslagna … Mannen hade i alla fall hunnit torka upp blodet i badrummet medan Skatan ringde runt … och letat fram StinaFinas ”papper”

… och så for de iväg … och kröp först försiktigt avvaktande fram på den isblänkande vägbanan.  Efter ett tag kunde de köra i åtminstone hundra.

Att hitta djursjukhuset i Bagarmossen var inte det lättaste … de snodde runt på Slakthusområdet vid Globen och förvillade sig på en del småvägar … men till slut var de där i alla fall med bara ett stopp på vägen. Det var kolmörkt så de kunde inte se hur blodet såg ut … eller om det fortfarande bara var blod.

Och så en kräkning och ytterligare en blodkaskad när de väl var framme.

De behöll StinaFina där förstås i Bagarmossen  … deras fina StinaFina … nu inte pigg och alert … hon lyfte inte ens på huvudet när  kattpatienternas jamande hördes genom väggen. Då är StinaFina verkligen dålig … verkligen dålig.

StinaFina skulle genast undersökas ordentligt, få dropp och penicillin intravenöst och magmedicin och  idag vid lunchtid eller så ringer Bagarmossen och berättar.

Två dygn minst får de räkna med … får StinaFina räkna med … innan Mannen och Skatan får hämta hem henne igen.

Mannen och Skatan körde  tysta och så himla trötta genom den mörka natten tillbaka hemåt.

– Det känns som en stor hård klump här i magen på mig …  och i halsen med, sa Skatan

– Och jag, jag mår illa … verkligen illa … , sa Mannen

– Vad hade hänt, tror du, om vi hade hunnit lägga oss och somna, trötta som vi var … och inte märkt …

På onsdag  flyger Mannen till Österrike.

Det var meningen att StinaFina och Skatan också skulle följt med och då skulle de bilat som vanligt  … men så såg de inslaget om ishalkan på Tysklands Autobahn på Nyheterna  … och  tänkte om …

StinaFina och Skatan stannar hemma …

Skatan kan inte undgå att tänka på… tänk  om allt det här hade hänt några dagar senare …

Fast varför skall hon tänka på det …

Det är skönt att veta att StinaFina får all den vård hon behöver …

En annan … inte lika ”stor”  … tanke är …

– Vad skönt att vi slipper Morgonrundan idag

För här stormar det rejält … och med den vinden och blåsten och ishala promenadvägar … hade det inte varit en höjdare …

Det hade det inte varit …

Nattrunda

… och inte bara en … har det varit för StinaFina, stackarn,  med omväxlande Mannen och Skatan.

Och många Morgonrundor.

Och lunch- och eftermiddagsrundor.

Och Skatan fick … som grädde på moset ….  slåss mot sina dj-la ben  i natt också … de rastlösa alltså.

Så det är en helt slut, en fullständigt …  som en trasa urvriden …  och trött skara som väntar in kvällen och natten för att se … hur det går.

Värst av oss alla har förstås StinaFina det som redan igår eftermiddag fick spatt … for runt runt och Mannen och Skatan  fattade ingenting men tog så småningom ut henne och då  … ja då fattade dom … för det fullkomligt sprutade ur henne.

Och så höll det på …

Framåt dagen kräktes hon också och darrade och hässjade och försökte gräva ner sig i parketten  eller i mattan under bordet eller i badrumsgolvet eller …

Skatan ringde jourhavande veterinär … som fanns på  Strömsholms Djursjukhus …  för att fråga vad de skulle göra.

När Mannen och Skatan  hade gäster häromdagen serverade de rostbiffen och de grillade rotsakerna från ett lägre sidobord och vid ett obevakat ögonblick hade StinaFina försett sig med bra många uppskurna rostbiffskivor som hon dragit ner på mattan. Där hittade Mannen senare en liten glasbit som Skatan inte fått med när hon dammsög den efter att ha slagit sönder ett glas.

– Kunde det vara det? Kunde det vara en sån?

Fast än så länge är det inte blod i varken avföringen eller i spyorna … (Ursäkta alla kräsmagade)

Veterinären hörde sig noga för om än det ena än det andra. StinaFina hade till exempel inte druckit sedan igår eftermiddag … och det måste hon göra.

Nu ger dehenne vatten med en pipett varje halvtimme och än så länge har hon behållit det här inomhus.

Men alldeles nyss spydde hon igen när Mannen tog ut henne på ännu en runda.

Det finns inget värre än när små barn är sjuka … de kan ju inte tala om hur de mååår, var det gör ont osv osv … och man får gissa …

Skatan och Mannen känner sig lika hjälplösa  med StinaFina som ju inte heller kan tala …

”Strömsholm” tyckte de skulle avvakta till kvällen och blir det värre far de komma ikväll eller natt. Annars skulle de avvakta till morgondagen och gå till ”sin” veterinär här i stan.

Måtte det inte bli värre!

Så att de måste ge sig ut på vägarna i natt.

Nu är det kallt med minusgrader … men det är glashalt på vägarna efter tövädret och plusgraderna … Det har fryst på till sådan där riktig  blankis, rena rama  skridskobanan.