… har landat.

Och hållit sin sedvanliga presskonferens.

Han  hamnade direkt i hetluften.

I den politiska hetluften.

Men Mario Vargas Llosa ”bangade inte ur” utan passade på att både hylla och varna för Wikileaks, kritisera Kina samt förespråka legalisering av narkotika (Svd 6/12)

Den första frågan till honom handlade i alla fall om hans skrivande.

Vilket budskap vill han ge med sina böcker?

– Jag vill inte ge några budskap, jag vill berätta historier. Jag vill att den roll som litteraturen spelar i våra liv blir större. Litteraturen vidgar våra vyer och sinnen, det är meningen med mitt skrivande, säger Vargas Llosa, som artigt växlar mellan spanska, franska och engelska beroende på vem som ställer frågorna. (Tobias Brandel, Svd)

Men sen …

Vad anser han om de mexikanska drogkartellerna?

… en repressiv politik inte fungerar. Det är viktigt att alla regeringar förstår att om man vill ta bort den kriminalitet som följer i narkotikans spår så måste man legalisera drogerna.

De pengarna som används till att försöka trycka tillbaka, hindra drogkartellerna skall istället användas till utbildning, rehabilitering, prevention, tycker Mario Vargas Llosa.

Om Wikileaks har han samma uppfattning som Skatan. Den är ”dubbel” och tja … man vet inte riktigt … och har svårt att ta en definitiv ställning för eller emot.

Det är bra att de lögner och intriger som alltid finns i politiken och makten kommer ut i ljuset. Å andra sidan, om allt kommer ut försvinner all form av konfidentiellt förtroende i politiken. Jag förstår inte hur en stat ska kunna fungera utan att en del saker hålls hemliga. Det underminerar staten och gör att själva essensen i demokratin är i fara.

Och så hinner han med att hylla fredspristagaren, den kinesiska Liu Xiaobo och ge en känga till Kina …

–Fredspriset går till en person som kämpar för fred i sitt land, ett land som har sett enorma ekonomiska framgångar. Vad man ibland verkar glömma är att Kina är en diktatur som mycket hårt slår ner på avvikande åsikter.

Innan Skatan har hunnit smälta  den här artikeln och gå vidare till det ”litterära” passar hon på att läsa ”Den ständige” Peter Englunds Akademiblogg om hans intryck  av presskonferensen och alla de politiska frågorna till Litteraturpristagare …

Precis som vanligt föredrar en huvuddel av journalisterna att undvika det litterära utan istället hålla sig innanför sin trygghetszon, som givetvis är politiken.

…Samtidigt känns det inte fel. Vargas Llosa är nämligen representant för en typ av författare som börjat bli alltmer sällsynt: personer som vågar vara vägledare och samveten, vågar vara kontroversiella. Han ger också svar på tal.

Nu skall Skatan kasta sig över dagens nät-SvD och läsa Mario Vargas Llosas Nobelföreläsning i sin helhet  …

Det skall bli spännande.

Det blev spännande …

…

Ibland har jag undrat om inte skrivandet är en lyxig form av självupptagenhet i ett land som mitt med så få läsare och så många fattiga, analfabeter och orättvisor, där kulturen är ett privilegium för ett fåtal. Men det tvivlet har aldrig kvävt min kallelse och jag har alltid fortsatt att skriva, också under de perioder då kampen för brödfödan upptog nästan hela min tid. Jag tror att jag gjorde rätt, för om litteraturens blomstring i ett samhälle skulle förutsätta att man först hade uppnått en högkultur med frihet, välstånd och rättvisa, då skulle den aldrig ha existerat.

…Vi behöver dikten för att på något sätt kunna leva de många liv som vi skulle vilja ha, fast vi nätt och jämnt har ett enda.

…

De som tvivlar på att litteraturen, förutom att insvepa oss i drömmen om skönhet och lycka, varnar oss för alla former av förtryck, de borde fråga sig varför alla regimer som envisas med att kontrollera medborgarnas uppförande från vaggan till graven är så rädda för litteraturen att de sätter upp censur för att undertrycka den och bevakar de oberoende författarna med så stor misstänksamhet.

…Litteraturen skapar ett syskonskap mitt i de mänskliga olikheterna och suddar ut de gränser mellan människor som har skapats av okunnighet, ideologier, religioner, språk och ren dumhet.

…

Politikerna  en ”släng av sleven” också  … helt följdriktigt …

Det är synd att demokratiska regeringar inte föregår med gott exempel och solidariserar sig med alla dem som i likhet med Kubas Damer i vitt, motståndet i Venezuela, Aung San Suu Kyi och Liu Xiaobo djärvt går emot diktaturen, och ofta visar sig mindre förstående mot dem än mot deras bödlar. Genom att kämpa för sin frihet kämpar de här modiga människorna också för vår.

…Vid sidan av religionen har nationalismen givit upphov till de värsta blodbaden i historien, som de båda världskrigen och det slaktande som pågår i Mellanöstern. Mer än någonting annat har nationalismen bidragit till att Latinamerika har balkaniserats, förblött i meningslösa strider och tvister och slösat astronomiska summor på att köpa vapen i stället för att bygga skolor, bibliotek och sjukhus.

Man ska inte förväxla den lomhörda nationalismen och dess motvilja mot ”den andre”, som alltid har varit ett frö till våld, med patriotismen som är en sund och generös tillgivenhet för det land där man såg dagens ljus,

osv  osv osv …

Skatan kan bara rekommendera. Läs hela talet ! … som avslutas så här …

Litteraturens lögner blir till sanningar genom oss läsare som har blivit förvandlade, smittats av begär och för fiktionens skull hamnat i en ständig motsättning till den torftiga verkligheten. Med en förtrollning som får oss att drömma om att äga vad vi inte äger, vara vad vi inte är, uppnå den omöjliga tillvaro där vi likt hedniska gudar får känna oss jordiska och eviga på samma gång, intalar oss litteraturen det missnöje och den upproriskhet som ligger bakom alla framsteg som har bidragit till att minska våldsamheten i det mänskliga umgänget. Att minska våldet, inte avskaffa det. För vår historia kommer lyckligtvis alltid att förbli oavslutad. Därför måste vi fortsätta att drömma, att läsa och att skriva: den effektivaste metod som vi har kommit på för att lindra vår förgänglighet, besegra tidens tand och göra det omöjliga möjligt.

Översättning: Peter Landelius

Det blev en upplevelse för Skatan  att ”lära känna” årets Nobelpristagare Mario Vargas Llosa så här. Hon, som ännu inte läst några av hans böcker … tror hon … men har en stapel böcker på vänt vid sidan av sängen som hon nu skall kasta sig över.

*pust* … det här inlägget tog på krafterna …

Nu skall Skatan äta  sin frukost  …  🙂