såg  Skatan i någon tidning …

Chelsea Hotel, 222 West 23rd Street, Manhattan.

Hotel Chelsea … det så mytomspunna hotellet där så många konstnärer bott och skapat och dött …  tänkte Skatan  när hon såg notisen om försäljningen och hajade till lite extra eftersom hon just nu  … bland alla de andra böcker som hon har på gång … läser Patti Smiths Just kids.  ”Just kids börjar som en kärlekshistoria och slutar som en sorgesång.” Där skriver Patti Smith om sitt liv på 60- och 70-talet i New York under  en period … ”då poesins, rockens, konstens och sexualpolitikens världar kolliderade och exploderade.”  … då hon levde tillsammans med fotografen och konstnären Robert Mapplethorpe.

”Innan Robert dog lovade jag honom att jag en gång skulle skriva ner berättelserna om oss.” (Patti Smith)

Patti Smith i Borlänge på Peace & Love-festivalen i somras

Berättelsen om Patti och Robert är en sällsam kärlekshistoria. En flicka med konstnärliga ambitioner kom till New York efter att ha fött ett barn som hon adopterat bort. Hon drog sig fram på tillfälliga jobb och bodde lite här och var. Det var så hon träffade  Robert och efter det mötet var det de två …  . Det var de två även efter att Robert förstått och accepterat sin homosexualitet och också börjat träffa män, till en början bara att ha sex med men sedan också män som han blev kär i och då med förvecklingar förstås. Som följdes av ett accepterande av Patti.

De bodde tillsammans ändå.

För de  älskade varandra.

Och en period bodde de alltså på Chelsea Hotel.

…”att bo på detta exentriska och fördömda hotell gav oss en känsla av trygghet och dessutom en förstklassig utbildning.”

”Om man väl en gång hade lyckats få ett rum på Chelsea blev man inte utkastad med en gång om man råkade bli efter med hyran” (Patty Smith)

Först bodde de i ett litet rum … ”Vi tillbringade vår tid i vårt lilla rum som interner i ett bekvämt fängelse. Enkelsängen var bra om man ville sova tätt ihop, men det fanns inten plasts där Robert kunde arbeta, och inte jag heller.” … men fick senare flytta ner till ett bättre och större …

Boken består förstås av en massa ”namedropping ” men några namn  framträder mer än andra för Skatan.  Bland annat  Allen Ginsberg till exempel och Janis Joplin och människorna omkring henne …

Nu har ju Skatan inte läst mer än drygt hälften av boken förstås.

Ännu.

”Janis var drottningen, navet i hjulet där hon till och med på eftermiddagarna satt i sin länstol (på Chelsea förstås) med en flaska Southern Comfort. ”

”Chelsea var som ett dockhus i Skymningslandet med hundra rum, och varje rum var ett litet universum.  Jag vandrade omkring i korridorerna och sökte efter dess andar, döda eller levande.” …. ”Det ryktades att Oscar Wildes koffertar fortfarande fanns kvar längst ner i den ofta översvämmade källaren. ”

På Chelsea har Dylan Thomas tillbringat sina sista timmar, här har Bob Dylan komponerat ”Sad-Eyed Lady of the Lowlands” … till exempel.

”Så många människor hade författat, samtalat och plågats i rummen i detta viktorianska dockhus.”

Till och med långt efter det att Patti och Robert  flyttat därifrån gick hon ofta dit till Chelsea Hotel  för att sitta där och arbeta medan folk gick fram och åter …

Förresten … man kan verkligen undra vem som droppar flest namn … egentligen … på en textmassa stor som den här … Patti eller Skatan 🙂