Kategori: Skatans Tankar

Morgon i Borlänge

Solen skiner fortfarande. Det är säkert kallt … det ser så ut …

Alice sover och klockan är åtta, snart halvnio!

Natten har varit lång med många vakna stunder för Alice, mera napp, en tidig morgonflaska med välling och … sprattlande ben för Skatan.

Vid sextiden satt Skatan redan vid Sonens dator men fick ingen nätkontakt och gick och la sig igen.

Mannen är på Morgonrundan med StinaFina.

Allt går sin gilla gång.

Och Skatan funderar över tidens gång.

Varför tycks tiden nästan stå still … när dagen är inrutad som här av rutiner … men ändå blir avbruten hela tiden så ”ingenting” blir gjort.

Skatan lär sig att bara vara, ta dagen som den kommer med sina rutiner förstås men ändå. Hon övar sig  i mindfulness … av Alice.

Här och nu.

En viktig läxa för en flaxande kraxande skata …

Men hon saknar att ha sin egen dator till hands.

Alice för några månader sedan från Sonens bilder …


Halvar och jaget

”Skriva om sig själv i tredje person, det är ju så poänglöst och pinsamt att Halvar rodnar.
Och ”man”, vem är man att vara så förmäten att man gör sina egna vardagsfjuttiga erfarenheter och grunda tankar också till andras.

Nej, jag håller fast vid ”jag” och håller med John Lennon.
Varför skulle jag skriva om någon annan än den jag känner utan och innan?”  (Halvars Huvudsaker)

Det är inte helt fel att få Halvar att rodna 🙂 .

Skatan vet att det inte är JAG eller HON som fått Halvar att rodna. Halvar rodnar  över sig själv. När han skriver om Halvar som Halvar.

Skatan känner sig träffad mitt i prick. Hon som har så lätt för att ta åt sig*  tar ändå risken att få kritik för vad hon skriver så gott som dagligen i sin blogg. För Skatan gillar det. Hon har ett lustfyllt förhållande till det här med att ”träffas mitt i prick”. Att lyssna, läsa, ta åt sig, reflektera och så … reagera.

Fast även om  Skatan vet att Halvar är självkritisk och skriver om Halvar blir Halvar likt förbannat  ett jag som … eftersom det är en blogg han skriver i … skriver till någon, vänder sig utåt och vill sålunda på något sätt bli läst och få respons.

Eller?

En blogg är en blogg är en blogg är en blogg …

Ja, vad är en blogg?

Egentligen?

En blogg kan  vara så mycket.

Det finns hur många kategorier som helst men de flesta bloggare har inga rent litterära ambitioner. ”Man” vill skriva om det som engagerar en och nå ut. Det inbillar sig åtminstone Skatan att anledningen för de flesta är. Men kategoriskt vill Skatan ändå inte vara.

Var och en är  salig på sin fason. Utan att det är pinsamt eller att man behöver skämmas så att man rodnar …

och att ”man” så kategoriskt kan avfärda text om sig själv i tredje person som pinsamt … är sannerligen poänglöst och kategoriskt. Tycker en skata …

Själv känner sig Skatan  inte ännu ”utan och innan”,  och fortsätter sina sökanden och bökanden och kan inte kategoriskt säga att jag är jag eller att hon är Skatan …

Skatan är förstås jag  … fast  i en annan skepnad … om ”man” så säger … och ett av hennes motton är att aldrig vara kategorisk … en farlig inställning enligt Skatan …även om den inställningen är menad att bara drabba en själv.

Varje val har sin mening …

Och Skatans val att kalla sig Skatan i stället för hmm … jag … är ett sådant val

Liksom

* ”Dessa personer beskrivs som sällskapliga och fräcka, men med en tendens att vara nerviga och sköra. De gillar inte kritik, eller extrema situationer.”

Solen skiner i Borlänge

Sonen och Pa är på väg på kryssning i stormigt väder … vad Skatan kan förstå …

Det varslades om 25 sekundmeter.

Kul … kul …

Mannen, StinaFina och Skatan är barnvakt åt lilla Alice som snusar så fint här bredvid …

Skatans dator funkar inte … och om den skulle funka och få täckning har hon glömt lösenordet hemma 😦 … som vanligt är det alltid något …

Men kameran är i alla fall med  den här gången. Och med laddat batteri. Och med batteriladddare  … för säkerhets skull …

Tjingeling …

Så här sover Skatan

Hur sover du?

Aftonbladet har en liten artikel om sovställningar och personlighet. Såna där tester har Skatan alltid varit intresserad av …

Skatan är en Fritt fall-sovare …

”5. Fritt fall positionen

7% av testpersonerna sov på detta sätt, på mage med händerna runt kudden och huvudet vänt åt sidan.

Dessa personer beskrivs som sällskapliga och fräcka, men med en tendens att vara nerviga och sköra. De gillar inte kritik, eller extrema situationer.” (Aftonbladet)

Mer precist än så här kan man inte beskriva Skatan … 🙂

Och så här sover StinaFina … om hon inte sover på ryggen med magen i vädret   🙂

…tuffa på utsidan men känsliga i hjärtat. De kan vara blyga när de först träffa någon, men slappnar snabbt av.

Stassen

En sladd har inhandlats som fungerar mellan kameran och datorn men inte mellan mobilen och datorn som den borttappade gjorde … *suck*

Blir Skatan trött eller blir hon trött?

Men en bild hann i alla all  Mannen knäppa på Skatan i stassen innan kamerans batteri gjorde att den slocknade för gott och strax innan bussen skulle ta oss  till bröllopsfestligheterna …

Det är en märkbart irriterad skata … som såg att Mannen inte skulle få med fötterna med de stiliga skorna i samma nyans som väskan och var orolig att batteriet skulle sätta käppar i hjulet igen … Livet som skymtar under jackan är faktiskt bara en nyans mörkare än kjolen och har samma färg som kragen. Här ser det ju nästan svart ut …

Bara så ni vet.

Tant Gredelin

En bild av skorna

… hemma i badrummet. Trots att inte klacken är skyhög knäckte de Skatans fötter och hälsporren borrade sig djupare och smärtsammare in i Skatans stackars häl … igen.

Som tur är hade hon ballerinaskor i beredskap …


Sålt smöret och tappat pengarna

”Fantastiskt” är bara förnamnet och ”Magiskt” efternamnet och de rätta orden för att beskriva  århundradets bröllop  i helgen … även om det är ord som man bara inte fååår använda för att  ”alla”  använder just dessa nu … dessa  adjektiv …  enligt uppsnappad åsikt från Röst bak i bussen som tog oss från hotellet till Chateau de Champchevrier där  bröllopsfesten ägde rum i dagarna tre.

Men det var precis vad det var detta bröllop mellan den ståtlige (ännu ett ord som inte passar om en man som är ”kort i rocken” enligt samma källa … men som faktiskt också betyder ärevördig, snygg, stilig … och alltså helt rätt)  …och den älvlikt vackra Laurence omgiven av sina söta, änglalika men ostyriga brudnäbbar.

Men till saken.

Så här var det.

Skatan hade förstås tagit med sig sin fina och något klumpiga Canon-kamera för att föreviga denna festernas fest och tog fram den redan på Arlanda för att knäppa två av vännerna när de passerade säkerhetskontrollen.

Klick, klick, klick.

Genast rusade en säkerhetskontrollant fram ivrigt gestikulerande

– Här får du inte fotografera

– Åh ursäkta, jag skall genast ta bort bilden, sa Skatan

– Titta här får du se …

Men si då … när Skatan med ett lika enkelt handgrepp som det där ”klick, klick, klicket” skulle demonstrera borttagandet blinkade orden ”No battery” eller liknande  från ”displayen” emot henne.

Batteriet var slut och Skatan hade ingen laddare med sig …

Ridå!

Fast väl framme på hotellet lyckades Mannen i alla fall ta en bild av Skatan i ”full stass och utstyrsel” innan kameran la av igen … och då för gott. Nu får hon vackert vänta att bilder från lite mer förutseende vänner skall droppa in … en del av dem har lovat att försörja henne med det.

Skatan hade i alla fall mobilen med sig och lyckades ta  en och annan bild  innan också den ”slocknade”. Till råga på allt verkar det som om den av misstag medtagna förbindelsesladden mellan dator och kamera ligger kvar, glömd, tappad någonstans … Den hade Skatan av någon anledning med sig och nu är den puts väck …

Någon gång framöver … Skatan lovar … kommer en bildkavalkad från denna ”once-in-a-lifetime”-upplevelse, bröllopet mellan Gustav och Laurence på sagoslottet Chateau de Champchevrier med sin vallgrav och  sitt alldeles egna kapell och alla hundratals gäster och damerna med sina hattar den ena mer häpnadsväckande än den och andra (hattarna alltså) och all mat och dryck och mingel och …

Skatan lovar …

Det blev Mario Vargas Llosa …

som fick 2010 års nobelpris i litteratur …

Jaha …

Skatan måste erkänna att hon blev något förvånad … kanske inte för att Tomas Tranströmer inte fick det men … ja, det finns ju så många andra … det var ju så länge sen … Mario Varga Llosa var, är  … tja … äh … Skatan vet inte vad hon skall säga.

Nu får Skatan sätta igång och läsa och läsa om …

Award

Skatan har fått en award … en utmärkelse … av Ingrid på Stenstugu och håller med henne om att det verkligen är ett trevligt sätt att börja dagen med … att få en sån här  fin award. Tusen tack!

Med utmärkelsen följer att Skatan skall lista tre saker som ligger henne varmt om hjärtat … och det är ju egentligen lätt som en plätt …1.  Mannen, 2. Barnen, 3 A. Barnbarnen och så StinaFina som nummer 3 B …  men det veeet ju alla att dessa tre saker ligger Skatan varmt om hjärtat så nu skall hon försöka hitta tre andra som också ligger henne varmt om hjärtat …

1. Bloggen ( … det visste ni inte va ? 🙂  )

2. Litteraturen i alla dess former

3. Att lata sig …

Och följande bloggare tilldelas härmed stafett-awarden av Skatan:

Robban, Stora B, Turez,  Marie-Louise, Vintagesmulor …

Det ääär jättesvårt att välja bara fem  av alla mina fina bloggvänner … men svårigheter är till för att övervinnas och idag har alltså awarden tillfallit dessa fem … säger fem bloggare som valet efter mycket vånda  föll på …

Om sanningen skall fram så ”slumpade” jag fram awardmottagarna … men det finns ju å andra sidan ingen slump … sägs det …  🙂

Håll till godo!

Vad är det för en dag

Är det en vanlig dag

Nej det är ingen vanligt dag

för det är Pas födelsedag

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Hurra  Hurraa  Hurraaa


Grattis

på din dag älskade Pa och hoppas den blir lika glad och fin och leende som du alltid är

Vi hissar den svenska flaggan för dig …

… och den thailändska också förstås …

Idag klockan tretton noll noll

…öppnas Dörren från sekreterarrummet på Svenska Akademien och ut kliver   Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund och upp på den ”lilla lilla pallen” som har ställts dit enkom för detta tillfälle för att alla skall kunna se honom när han själv … klädd i grått …ser ut över havet av journalister och tillkännager årets nobelpristagare i litteratur.

-Nobelpriset i litteratur för år 2010 tilldelas …

Och det kommer att susa och brusa och klappas i händerna  … och många  fler än Gert Fylking kommer att ropa ”Äntligen”  … ja, hur många som helst därhemma i soffor och fåtöljer framför TVn, i bilen, på kontoret, hastande gatan fram med hörsnäckorna i öronen  och radion på … om Nobelpriset i litteratur för år 2010 tilldelas  … tilldelas … ja, just det .. poeten som alla har väntat på skall tilldelas det finaste av priser  …  Nobelpriset … nämligen …

Tomas Tranströmer

Skatan håller tummarna …för tiden är hög … rinner ut …

*

Espresso

Det svarta kaffet på uteserveringen

med stolar och bord granna som insekter.

 

Det är dyrbara uppfångade droppar

fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

 

Det bärs fram ur dunkla kaféer

och ser in i solen utan att blinka.

 

I dagsljuset en punkt av välgörande svart

som snabbt flyter ut i en blek gäst.

 

Det liknar dropparna av svart djupsinne

som ibland fångas upp av själen,

 

som ger en välgörande stöt: Gå!

Inspiration att öppna ögonen.

 

( Tomas Tranströmer ur Den halvfärdiga himlen)

 

 

Vi förändras in i det sista …

skriver Agneta Lagercrantz trösterikt  i dagens SvD och berättar om Lars Tornstam (snart 67)…  🙂 … inte utan åldersparentesen förstås … som skapat teorin om ”gerotranscendens, att äldre upplever en allt större livsglädje tack vara gränsöverskridande förändringar i synen på livet, sig själv och sina relationer.”


Och jag ser pappa i ett förklarat ljus …

För pappa har verkligen inte alltid varit som han är just nu … så empatiskt, närvarande, okonventionell och älskvärd …

Innan mamma dog … och framför allt i sin krafts dagar var han en ”frånvarande” pappa en mer självcentrerad person och till och med en auktoritär och dominant person … vågar jag nog säga …  som aldrig tålde att sägas emot … som kunde tiga i veckor för något som han uppfattade som en oförrätt i sina relationer med mamma och oss och vännerna o s v …

Och nu … nu är han som en omvänd hand.

Han stämmer in på så gott som alla av de 15 områden* som listas om förändringarna i synen på tillvaron som man kan uppleva. Alla äldre märker inte den här ”värde-förskjutningen” förstås men om man är fortsatt nyfiken på livet och ”inte har bestämt sig” att det är ”slut” vid pensionen så …  finns det hopp.

Själv märker jag att för var dag som går ändras det som jag ansåg vara viktigt här i livet till ”mindre” saker, till ”de små händelserna hemma eller i naturen”, och uppskattar vad Tornstam kallar ”god” ensamhet, kan strunta i sociala masker och blir mer och mer  ”mig själv”.

Och det känns verkligen härligt … ja,   rent av befriande …

*

* Kosmiskt

1. Tiden. Man upplever sig som barn, vuxen och gammal på en gång

2. Generationerna. Man känner sig som en länk i generationskedjan, som om man hörde samman både med dem före och dem efter

3. Döden. Man blir allt mindre rädd för slutet

4. Livets mysterier. Det blir allt mer okej att inte förstå allt som händer

5. Vardagsglädje. Man känner djup glädje av små händelser hemma eller i naturen

Personligt

6. Personligheten. Man upptäcker nya sidor av sig själv, positiva och negativa

7. Jaget. Självcentreringen minskar. Låg självkänsla höjs och överdriven tonas ned

8. Kroppen. Man blir inte så upptagen av det fysiska och mindre rädd för sjukdom

9. Andra. Eventuell tidigare egoism skiftar till mer osjälviskhet

10. Livet som helhet. När man tittar tillbaka känner man större integritet, förstår sig själv och hur livet blev som det blev

Socialt

11. Relationer. Man väljer bor ytliga relationer och får ett ökat behov av ”god” ensamhet

12. Livets rollspel. Man kan strunta i sociala masker och bli mer sig själv

13. Frigjord barnslighet. Konventionerna styr mindre och man upplever en mogen lekfullhet

14. Materiella ting. Det blir inte längre intressant att äga för mycket prylar

15. Vishet. Man blir mer tolerant och mindre tvärsäker. Ovillig att ge förnumstiga råd

Källa: Lars Tornstam: Gerotranscendence. A developmental theory of positive aging (Springer 2005),

Såsom i en dimma

,,, flaxar Skatan.

Och har gjort så i fem år … sisådär … och den har bara blivit tjockare och tjockare och tjockare …

Men om två timmar så kanske … kanske att det börjar lätta … eller att hon åtminstone ser ljuset vid horisonten …

Då skall Skatan till ögonmottagningen här på lasarettet och konstatera vad som redan är konstaterat i vintras när hon gjorde sin efterstarroperation på sitt vänstra opererade gråstarröga … att

– Jo-o, du har starr på ditt högra ögat också …men du får allt vänta ett tag …  det är inte moooget.

Nu ser Skatan nästan inte alls på det ögat och starren har väl hunnit bli alldeles övermoget.

Vi får se …

Trots att man veeet att Skatan har starr på det där högra ögat kunde man inte ställa henne i operationskön förrän det är undersökt och konstaterat starröverdraget … än en gång.

Visserligen står det så  i journalen men … nej … så är det bara.

Så om två timmar skall Skatan till ögonmottagningen för att än en gång konstatera vad som redan står i journalen och ställas i operationskön och som i bästa fall … om vårdgarantin hålls … bli opererad inom tre månader.

Att Skatan redan är på undersökningen kan hon tacka sin lyckliga stjärna … för den skulle också kunnat ta tre månader att vänta på …

Nu skall hon dit på ett återbud.

Det gäller att ligga på … och det gjorde Skatan … med tjat och åter tjat från Mannen …

Det är inte lätt att bli äldre … Sanna mina ord … inte lätt alls …

Skogsnuvan

Fisksjön hos Skogsnuvan

”Skogsnuvan är magisk, ett troll, en häxa, ett skogsrå, en ängel … med magiska krafter och gåvor och egenskaper. Så fort jag såg henne stå där i sitt långa vita hår och vänta på stationen i Kälarne kände jag ”det där magiska” och så fort jag steg in i bilen drogs jag in i hennes magiska värld. Och jag kände mig genast hemma … ” — ”Skogsnuvans hem är också … magiskt. I varje hörn är där något att titta på. Jag ligger bland änglarna. Själv ligger Skogsnuvan bland sina ”karlar”, döda eller ”avlagda” …” — ”Skogsnuvan är en spåkvinna. Också. ” …

En änglavägg ovanför sängen där Skatan sov

Ovanstående skrev Skatan i sin dagbok … sin svarta anteckningsbok … förra året men det skulle lika gärna ha kunnat skrivas i år om hennes vän Skogsnuvan.

Skogsnuvan bara ÄR …  Skogsnuvan.

Skogsnuvans hus

I somras när Skatan var och hälsade på hos Skogsnuvan var hon sjuk. Hur sjuk hon var fattade Skatan inte eftersom hon inte gjorde något väsen av det utan vi skulle göra som ”planerat” … och det gjorde vi.

Vi besökte hennes lekkamrat och hans fru för att få äta och smaka  iransk mat och träffas … jättekul … vi åkte till Döda fallet och den thailändska paviljongen  och dessa ställen låg inte nästgårds precis.

Skogsnuvan och hennes lekkamrater från Iran

Och hela tiden var Skogsnuvan sjuk.  Hennes vänner kom på besök och åt lunch som Skogsnuvan lagat … en fantastiskt god lax … och hon var sjuk …

En trött Skogsnuvan med sina vänner Datafia och Dansann

Så här skrev Skatan i år i sin Moleskine … den svarta anteckningsboken  och dagboken:

”Skogsnuvan är sjuk. Igår efter bastubadet kroknade hon i soffan och när jag kände på pannan var den het som en kamin” …

Skogsnuvan öppnar dörren till bastun …

… där vi bastade och drack rosa champagne …

”Skogsnuvan höll på att svimma … Vi hade tagit upp potatis och när hon reste sig vacklade hon till och höll på att stupa … Väl inomhus tog hon ”trycket” och det var så lågt att jag inte trodde man kunde vara vid liv … med ett så lågt tryck … ”

Skogsnuvan tar trycket …

Trots att Skogsnuvan var så sjuk, gjorde hon ALLT för att Skatan skulle må bra och ha roligt och …

Hade bara Skatan vetat … (nu har hon rejält dåligt samvete skall ni veta …)

Skogsnuvan har gåvor … är synsk och kan spå … känner djuren som känner henne och flockas omkring henne … fjärilarna slår sig ner på hennes hand och fåglarna äter ur den … älgkalven gör sig hemmastadd i hennes trädgård och kaninen eller harpalten också … trots att Oskar, katten, skulle ha skrämt bort den … tycker man.

Men Oskar rör inte harpalten.

Blommorna blommar och en ek … som ju verkligen inte skall kunna växa och ta sig häruppe i Norrlands inland … står där så rak i ryggen. Den har en särskild historia … som jag tror att Skogsnuvan får berätta själv … om hon vill.

Oskar

Och Skogsnuvan  spådde Skatan, läste i sina magiska kort  … i år liksom förra året … och Skatan har skrivit ner vad som spåddes båda gångerna. Det tänker hon inte berätta om här men en sak som är säker … det är att Skatan är mer och mer övertygad om Skogsnuvans gåvor … (Spådomen stämde också väldigt väl överens om det som mediumet sa på den där Kärringträffen sist)

Allra sist … men inte minst … vill Skatan bara säga att hade det inte varit för bloggen hade aldrig Skatan träffat Skogsnuvan och fått en sån god vän ”på köpet” …

En ”riktig” och sann och fin vän och människa …

Snipp snapp snut … nu är detta inlägg slut

men inte Skatans vänskap med Skogsnuvan och hennes Oskar … förstås …

Martin Ljung är död

men … Svarta Malin, Salmonellahavets fasa,   … Ester och Fingal Olsson … och mycket mycket mer lever  … och finns bevarat i arkiv, på skivor, dvdn och filmer och i våra minnen … och då finns ju  Martin Ljung också med oss i våra hjärtan och minnen … förstås.

För evigt …

Svarta Malin har förstås ett speciellt rum i Skatans hjärta … eftersom Skatan kallades just så … några år i sin svarta ungdom … efter sången som Martin Ljung framförde … och som Povel Ramel skrivit.

Skatan minns  Martin Ljung med stor tacksamhet för all den glädje han spridit omkring sig och smittat oss med och delat med sig  av  …

Tack Martin Ljung !

Födelsedagslunchen med filmvisning


… blev lika kul  som vi hade hoppats med god mat och dryck …

… i den vackra Grillska matsalen …

När vi hade ätit och pappa poserat för en födelsedagsbild …

… drog vi oss tillbaka till hans eget … för nu skulle det vankas film. Pappa har filmat oss (16 mm) i hela vår uppväxt och det är alltid lika roligt att titta på de gamla filmerna …

Brorsan och Mannen riggar …

… och så skulle duken komma på plats

Projektorn gick en stund … krånglade … gick en stund … krånglade … för att till slut lägga av helt. Några bilder hann jag knäppa från de förbiflimrande bilderna även om de inte blev av bästa kvalitet …

Jag, i rött, och min syster i grönt vid det lilla kinesiska möblemanget och med min kinadocka framför …. 1947 kan jag tänka mig att det var

Kallt i vattnet … eller så är jag rädd. Jag är kanske 8, 9 år …

Zita vår långhåriga tax torkar i sanden …

Hela syskonskaran … T, brorsan som inte lever längre, R som satt och körde projektorn idag, jag själv och så min äldre syster

T min brorsa med Karin i famnen och mamma (1974)

Karin

Mamma med tvillingarna, lille e och Sonen (1979 eller 1980)  på varsitt knä

… och så Syrran och jag på väg nånstans (1966 eller så … )

Det här blev verkligen nostalgi *suck* på hög nivå … och roligare för mig själv att titta på än för någon annan  …

Men ändå …

Vad är det för en dag

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

För det är pappas födelsedag

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Pappa … på bilden 95 år  …idag, den 2 oktober,  98 år

”Ålderdomens tragedi är inte att man är gammal, utan att man är ung. (Oscar Wilde)

Grattis Pappa

på din födelsedag!

*

PS   Hur gick det nu med den ”kymiga”* placeringen i matsalen där pappa bor? Jo, tänk … det ordnade sig till det allra bästa för Damernas man. Nu sitter han till lunch vid ett runt bord tillsammans med enbart damer från Äldrerådet, där han själv är ordförande … och är chevaleresk och samtalar om allehanda ting såsom vem som var Gustav III, upplysningstiden  … och andra ”aktuella” spörsmål … och trivs som fisken i vattnet.

Middagen äter damerna i Gubbhuset …lite senare än pappa vill äta. Då sitter pappa kvar i Enkehuset där han också bor, med en annan herre vid ett bord för två .

Enkehuset  är  numera sammanslaget med Gubbhuset och bildar Stockholms Borgerskap. Här bor dels gamla män och kvinnor som betalar själva som pappa, dels äldre från stadsdelen som fått sin plats prövad av stadsdelsförvaltningen. Där finns också ett hem för demenssjuka, Rozeliahemmet.

En sten lyftes från våra hjärtan den dagen pappa hade sett en annons och berättade att han tänkte flytta till Stockholms Borgerskap. Då hade han bott sex år ensam efter mammas död … då var han 88  … och det hade sannerligen inte varit lätt. Det enda hushållsarbete han gjort under alla gifta år med mamma var att ge henne kaffe på sängen med två bredda mackor, en med ost och en med marmelad.

Skatan tror knappast han kunde koka ett ägg …

När han skulle bada fick R, Skatans bror komma dit och hjälpa till, för någon av kvinnligt kön som hjälpreda ville han inte ha … så Skatan och hennes syster var diskvalifiserade. Droppen var när en biståndshandläggare besökte pappa tillsammans med en från kommunen för att ta reda på vad han behövde hjälp med  … och pratade över huvudet på honom som om han var soffan de satt i …

– Jo, han är klar i huvudet så det är inga bekymmer …

– Han vill bli badad … inte duschad … men det går väl inte.

Etc etc …

Nu bor pappa som en kung, trivs med sin tillvaro och kan inte ha det bättre … som man kan förstå.

Slutet gott allting gott …

Om några timmar är vi där på födelsedagslunch. Då sitter vi i egen matsal … ”Grillbaren” … Den Grillska matsalen …uppkallad efter  köpmannen Abraham Grill, upphov till stiftelsen Borgerskapets enkehus.

Och en sak är Skatan alldeles säker på. Damerna kring det runda bordet kommer också bli bjudna på födelsedagsvinet till sin lunch.



* ”Mitt i ordet bekymmer står bokstäverna K Y M. När något är kymigt betyder det att det är besvärligt, sorgligt, tråkigt.” (www.bibelskolan.com)