Jag håller sakta på att göra om min blogroll till RSS

När jag läste Peace in minds blogg såg jag att hon inte hade en blogroll. Istället hade hon RSS .

Har man det på det sättet  blir det ju mycket lättare att  hålla reda på vilka bloggvänner man har besökt, vilka inlägg man läst och behöver inte blippa fram och tillbaka för att kolla.

Så nu håller jag på att ändra….

Men jag fortsätter först i morgon kväll… för i morgon skall jag först åka och fira en student… min brorsdotter Emma och se´n hälsa på pappa.

Snart är i alla fall alla mina blogrollare RSSare istället ….

Jag blandar dom lite… sist först och … ja, lite huller om buller… Znogge får ju alltid nästan stå sist… nu är hon först… Det ääär svårt att vara rättvis…och det är ingen ”vikt” i placeringarna… 

God natt!

 

PS  Lämna gärna synpunkter… var det bättre förr med blogroll?… blir det för låååångt..?   Skall jag ändra tillbaka? Skall jag ha både… ock…?   DS

Det är klart att Skatan vill ha många "läsare"

och har försökt lite olika tricks… t ex genom att man kan plussa på min blogg på ”Följ bloggen med Blogglovin”   här till höger…

Ingen har plussat… hittills…

Några  klickar på länken ”Bloggtoppen.se”  men har ännu inte givit någon kommentar eller ”betygsatt”… Man kan alltså söka där på Skatans tankar och få fram lite mer statistik…hur Skatan ligger till o s v…  Där kan besökaren också ”betygsätta” om man så vill….och hitta andra bloggar som skriver om liknande ämnen som jag…

Men… om sanningen skall fram så fattar jag lite trögt… fortfarande … hur det går till… 

Mymlan har skrivit ett inlägg om det i sin aftonbladsblogg….

Det inlägget skall jag fördjupa mig i lite mer tror jag…

Trots att det skulle vara kul att ”utöka” antalet besökare… är jag så glad och nöjd med den trogna skara jag redan har… 

Det som är viktigast är ju i alla fall  i grund och botten att skriva i sin blogg… uttrycka sig… utvecklas… inte att ha 100 läsare om dagen… eller 500 eller 1000 som Blondinbella eller andra ”kändisbloggar” har…

Mycket vill ha mer… heter det ju…

Nu får Skatan verkligen inte bli girig…

Nej, skärpning…

Det är klart att Skatan vill ha många ”läsare”

och har försökt lite olika tricks… t ex genom att man kan plussa på min blogg på ”Följ bloggen med Blogglovin”   här till höger…

Ingen har plussat… hittills…

Några  klickar på länken ”Bloggtoppen.se”  men har ännu inte givit någon kommentar eller ”betygsatt”… Man kan alltså söka där på Skatans tankar och få fram lite mer statistik…hur Skatan ligger till o s v…  Där kan besökaren också ”betygsätta” om man så vill….och hitta andra bloggar som skriver om liknande ämnen som jag…

Men… om sanningen skall fram så fattar jag lite trögt… fortfarande … hur det går till… 

Mymlan har skrivit ett inlägg om det i sin aftonbladsblogg….

Det inlägget skall jag fördjupa mig i lite mer tror jag…

Trots att det skulle vara kul att ”utöka” antalet besökare… är jag så glad och nöjd med den trogna skara jag redan har… 

Det som är viktigast är ju i alla fall  i grund och botten att skriva i sin blogg… uttrycka sig… utvecklas… inte att ha 100 läsare om dagen… eller 500 eller 1000 som Blondinbella eller andra ”kändisbloggar” har…

Mycket vill ha mer… heter det ju…

Nu får Skatan verkligen inte bli girig…

Nej, skärpning…

”Vi skulle slippa ligga anhöriga till last”…

… skriver Cordelia Edvarsson i sin kolumn i Svd idag... 

Skatan läste också det inlägg av Elise Claeson som Cordelia (jag använder hennes fina förnamn… bara för känslan att ja.. använda det… Cordelia)… Nåväl… Elise menar att familjen, anhöriga till de gamla på äldreboenden skulle  t v i n g a s  helt enkelt att ”delta” i vården…  och när jag läste detta… rös jag… precis som Cordelia.

PAPPA_~1

Föreståndare för alla äldreboenden, ring barn och
anhöriga och kräv att de besöker sina gamla släktingar,
tar ut dem på promenad och deltar i vården.
Kräv inte bara mer personal

Själva har jag glädjen att tillhöra en familj som värnar om varandra… som helt ”frivilligt” besöker vår gamla pappa, morfar, farfar…ja, helt frivilligt och ”hjälper till med än det ena än det andra” (mest Syster Yster)…  Vi  tycker oss t o m få något tillbaka…och… att det man ger… det får man tillbaka…  Nu är han en ”alert” herre men det har ju egentligen inte med saken att göra…  om frågan om anhöriga skall t v i n g a s  att delta mer i vården av sina gamla… det” förslaget” är verkligen mer än skrämmande…

”Men i Uppdrag granskning vågade ingen fackpamp, minister eller expert kräva något av oss barn.Vi ska ju jobba och betala skatt – för att finansiera äldreomsorgen. Men är livets mening att fixa budgeten – borde det inte vara att leva i gemenskap med andra? Kan dessa meningsfullheter förenas, i ett upprop till anhöriguppror?

Föreståndare för alla äldreboenden, ring barn och anhöriga och kräv att de besöker sina gamla släktingar, tar ut dem på promenad och deltar i vården.”… tycker Elise Claeson i sin kolumn den 25 maj 2009 i SvD. 

”Kräv inte bara mer personal” (Elise Claeson)

”Jag får gåshus när jag läser detta”… skriver Cordelia och det får sannerligen jag också…

Vi skall verkligen kunna få åldras ”i den trygga förvissningen att inte bli beroende av våra anhörigas goda vilja”. 

Alla familjer är inte solskensfamiljer… alla gillar inte sitt ursprung… sina fäder och mödrar… Det kan finnas djupa sår i det fördolda… med hämndkänslor etc etc… som då kan ”släppas loss” på försvarslösa gamla… 

Så jag håller med Cordelia och Göran Rosenberg i DN… att införa Obligatorisk Samhällstjänst i stället för den frivilliga värnplikten… och bevare oss från den Obligatoriska Äldeomsorgstjänsten, som Elise Claeson föreslår… 

Jag kan t o m tänka mig att betala mer ”riktad” skatt… just för att kunna ”kräva” mer personal…

om det är det som skulle behövas för en bra äldreomsorg… och slippa ligga anhöriga till last…

Utrustad med paraply..

… och regnkappa åkte Skatan till storsta´n igår…. för att träffa gamla kollegor…gamla kompisar

… Flopparna som vi kallar oss.

Vi träffades vid Svampen på Stureplan… som vanligt… Skatan kom först…

Bild001

FLOP…Freij, Lorenius & Partners… hette advokatbyrån dååå …. när vi började ses… sekreterarna…

… och vi har utökats under tidens gång…men nu krymt ihop …

 så nu består kärntruppen av Britt (kamrer… inte sekreterare), Nina (som jag efterträdde),

Mi, som först var på FLOP och se´n efterträdde mig på Advokaterna när jag flyttade

till Nyköping…och så Lisbeth… som kom efter Maria och någon till… Maria var tidigare med förstås…

men inte numera… och Jenny har flyttat till Spanien… 

Igår var det Britt, Nina och jag… som träffades, drack vin (jag och Britt), åt… massvis från buffén på

den där mongoliska restaurangen på Grev Turgatan… och snackade…

Deet kan vi … snacka… och skvallra… 

Nina hade varit på ridläger i Frankrike… men kunde bara berätta om de tre första dagarna… 

… för se´n mindes hon inte mer…. 

Men…fantastisk  tur i en förskräcklig otur… är ju … att hon kunde berätta…

Hästen hade ”vält”… snavat, halkat, på stenar… i galopp… och hon måste delvis ha fått hästen

över sig… men… som sagt var… hon minns inte…. 

Blåslagen..i huvudet, ansiktet, och hela höger sida…med en arm som inte ”hänger med”… dimsyn… 

satt hon där med oss och skrattade och pratade som den ”fighter” hon alltid varit… Gått tillbaka

till sitt jobb på heltid… fast läkaren velat halvtidssjukskriva. Nu skall hon ”känna efter” först. 

Det var läskigt att sitta framför ”program” på datorn som hon gjort hundratals gånger… och

inte riktigt komma ihåg… hur det skulle vara… tyckte hon …men annars… 

Dumt av henne… verkligen dumdristigt… att inte ”stanna hemma” lite till när nu läkaren rådde 

henne till det…. tyckte Britt och jag…

Men… Nina är Nina…

Se´n blev det skvaller om ”våra advokater”… och snack om Britts tackor och lamm och gula ankor

som räven tagit… om andra ”olyckor” som fall från stegar… cyklar… ja… ni vet… 

Vi hade en helkväll… 

… så när Skatan kröp till kojs var hon trött… men nöjd och glad och tänkte för sig själv… 

… att nuuu … är Sommaren här igen… och ett Nytt år… tar sin början…med sååå mycket att 

se fram emot…

Bonden

Igår ringde Bonden…. och det var verkligen längese´n vi talades vid….

Bonden var en av Margiths allra bästa vänner. De hade också träffats på jobbet och arbetat tillsammans ”i lag” se´n 70-talet…. brutit upp från lönearbete och startat eget tillsammans (med två andra kollegor)….och ja…. var verkligen som ”ler och långhalm”…. 

…. och Bonden och Margith var ett radarpar när det gällde att hitta på festligheter…. att göra vardagen till en fest…. att sjunga och spela….

Och när jag kom in i bilden – i mitten av 80-talet – var det Margith och Bonden som blev mina allra bästa vänner….Margith den närmaste förstås (ja, kvinnor blir ju det liksom….närmare)…. men Bonden kom inte långt därefter….

Jag är dålig på att hålla telefonkontakt…. mina besök i Borlänge har inte varit många i vår…. och ja… .jag blev så väldigt väldigt glad när jag hörde hans röst i telefon…

Jag tror vi pratade en timme om inte mer….

…. om Margith förstås… hur det känns nu när sommaren är här …. igen …. hur han varit på fest med ”gamla arbetskompisarna” och sjungit alla sånger… berättat de gamla historierna… som de alltid varit två om tidigare… Bonden och Margith…

och hur ledsen han blev, hur Sorgen överumplade honom… 

Vi pratade förstås om ateljén, som han är delägare i, där vi haft såååå mycket skojigt…. på många sätt….

Margith, Ann och jag har målat…. jag och Margith kvartade över efter ”utekvällar”…. och så en del fester förstås…. 

Nu skall den säljas…. Den står ju bara där…. Pojkarna kanske utnyttjar den en eller annan gång om året  ….på Peace & Love-festivalen eller så….

Ja…. det var verkligen otroligt fint att Bonden ringde….

att vi kunde och fick vältra oss i minnen…. skratta och gråta en stund tillsammans….

. . . .

Fördomar

Bloggvärldsbloggen och Mymlan har som tema Fördomar och efterlyseer andra bloggares …

Så

här kommer mina…

Mitt bloggmotto är ju Leva och Låta leva… men nog måste jag erkänna att jag har fördomar som alla andra … även om mitt motto  låter nog så vidsynt och fördomsfritt… 

Mina fördomar som jag har, har haft och en del av dom som jag har blivit av med:

– Skinnskallar… (var Hells Angels och högerextremister hela bunten) men… så har jag lärt känna massa ”skinnskallar”… helt vanliga män som kanske blivit lite tunnhåriga…och därför rakat av sig kvarvarande rubb… som kamoflage…

– Motorcyklister (var Hells Angels eller Bandidos eller andra kriminella )… ända tills Mannen gärna ville hyra en Harley Davidson och dra genom Amerikas öken eller nå´t. ( 50-årskris som nu är överspelad..för länge länge se´n.) Men Sonen har en trike och hans kompisar motorcyklar …så där kom min fördom på skam…

dobermann

– Rottweiler-, schäfer-, och andra stora hundras-ägare (var människor som behövde ”förstärkning” till sitt eget ego… hade sina hundar som vapen…läskiga typer) … ända tills min syster skaffade en rottweiler.. och jag har träffat många schäferhundsägare som inte lever upp till min fördom…

– Kamphundsägare (se ovan). Fördomen… om den nu är en… kvarstår. Varför i hela fridens namn vill man ha en kamphund när det finns så mycket andra trevligare ”lättare” raser… om inte för att…. just det ”skrämmas” och visa sin makt…

– Romer (Friggebod snackade om rumäner…jag om romer)… att de stjäl… Skäms men måste faktiskt erkänna att jag håller hårdare i väskan och tänker efter var jag har plånboken när jag ser ett gäng romer…

– Svenska män som är gifta med thailändskor, ryskor, polskor, etc etc (är män som inte kan få tag på kvinnor…rejäla svenska kvinnor.. kvinnomisshandlare… mansgrisar … you name it),,, ända tills Sonen träffade och gifte sig med Pa, Q med Eva från Polen, Per med Janta… Fast visst finns det ett och annat riktigt rötägg bland de här svenska männen som jag tidigare ”klumpat ihop” så helt fel ute är jag inte i min ”fördom”…

– Gamla människor (är människor som snörper på mun åt unga levnadsglada)… ända tills jag blev gammal själv och absolut inte snörper på mun… åt någon…utom möjligtvis unga levnadsglada när de skräpar ner… slänger chokladpappret när chokladkakan är uppäten… caffe latte-muggen när kaffet är urdrucket där dom går och står… jag ni ser …..

…hur hon är den där fördomsfulla Skatan…

Oj… jag skulle nog kunna räkna upp många många fler… men jag måste ju spara några till er andra …. att skriva om… och kanske skämmas för… 

Leva och låta leva… pyttsan!

A Salty Dog

(En av A Salty Dog´s favoriter på youtube…..)

Skatan snubblade över… en poetisk, vacker, lågmäld blogg… som jag bara har ”luktat på” …ännu… 

A Salty dog  

… som jag på en gång la till i min blogroll…

Den är hemlighetsfull… och mystisk…

… och sorglig, melankolisk… 

Kanske har A Salty dog också mist en vän som stod honom nära…

”I can remember the sparkle of your reflection even now”

Veckans visdom 2009 (Majsan)

Varje vecka besöker jag Majsan och hennes Veckans visdom. Ibland får man vänta en vecka eller två… och så dräller de in…

Här är ett…. som Skatan inte tycker stämmer det minsta… mina tankar har jag då ingen makt över längre… 

Vecka 23

Förutom våra egna tankar finns det inget som vi har full makt över. René Descarte

Skatans tänk om sina tankar

Det känns ju konstigt egentligen att jag… tidigt på morgonen … när jag ännu inte har dragit på mig min  ”rustning”… skriver av mig… och skriver om mina ganska så privata känslor…

… och inte heller raderar inlägget när jag ”vaknat” ordentligt…. 

… och undviker datorn …. går lovar utan att gå in… är ute hela dagen …nästan… så att jag inte skall radera ….

Men… så här tänker jag om det…

Skatans tankar är min alldeles egna blogg… min ”dagbok” , mina tankar… där jag skriver om det mesta, stort och smått, om böcker som jag läser, om musik som berör, om min familj, mina barn och barnbarn, om StinaFina och lite om Mannen med… och så om mig själv… om den jag är… hur jag känner och tänker och tycker… 

… och jag ääär ”öppen” som människotyp … privat…utelämnande…  på gott och ont… 

Men varför kan människan inte bara skriva av sig… och inte publicera … kan man tycka och tänka…

Då tänker jag så här …att om det  nu får stå kvar… detta ältande…som jag redan har skrivit om många gånger när sorgen och saknaden ”vällt över mig”… och någon som också har en så´n här sorg… någon av de 40 – 50 dagliga besökare här hos mig läser och känner… att ja, att hon eller han inte är ensam om så´na här känslor… som ju kan vara väldigt svåra att förstå… att någon mer efter så lång tid… har så häftiga känslor… kan det ju kännas trösterikt och skönt… att ja… att man inte är ensam…

När jag skrivit ner allt i bloggen… och publicerat… och mina tankar har flugit ut… i rymden… känner jag mig genast mindre ensam.Jag har delat med mig ….och kanske någon annan också…känner sig mindre ensam…som läser det jag skrivit…

 Och så  alla fina kommentarer…

Skatans tankar

Det var inte riktigt sant…det där att Skatans tankar är … att de är tomma… dränerade.

Sanningen är den att Skatan … ” i denna ljuva sommartid”  måste använda all sin vilja och kraft  för att koncentrera sig på att inte den där klumpen i halsen … som puttas på ända nerifrån magen… som värker i bröstet… blir så stor att den spricker…

Nu får den där klumpen bara pysa ut, lätta lite…som tårar bakom de enorma solglasögonen när hon gör sina rundor där  i skogen med StinaFina…

Fast det… som den där klumpen  innehåller … ibland … faktiskt svämmar över när som helst. 

Först visste Skatan inte vad det var… vad det berodde på… att hon satte igång att lipa… att tårarna trillade på hennes kinder… när som… utan vidare… utan anledning…

Och att hon inte kunde höra en melodi, känna en doft…. eller… utan att …

Det skulle ju bli bättre… lättare…

”Det går bättre och bättre dag för dag…”

Det är inte sant. 

Utan förvarning… när hon stannade upp… när sommaren slog till igen…. med full kraft… i bakhåll låg den… 

Sorgen och saknaden och alla tankarna… om då… om ”aldrig mer”….om om om…

Att träffa sina barn och barnbarn… är förstås fantastiskt och då… känner Skatan sig rik… och att hon lever… men..

de bor ju inte nästgårds precis… och har ju sina liv… 

Att flaxa hit och dit… att måla …. att läsa… att träffa vänner… 

Men… 

Och Mannen och StinaFina tittar oförstående… .. på

Vad är det som händer….

Igen…

Flaggan i topp… förstås… denna Hänryckningens dag…

Svenska flaggan

 

.. som samtidigt är Mors dag….

Flera av mina bloggvänner har redan skrivit om dessa regler… eller vad man skall kalla dem… Anvisningar… t ex Znogge  och Mymlan…

Anvisningar till firande av Mors dag

  1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
  2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
  3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
  4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
  5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
  6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för Mors dag.

Ett Frånvarande barn har idag telefonerat till Skatan-Morsan …. nämligen Sonen… hittills vill säga….

Jag tar det inte så allvarligt… det har vi aldrig gjort … egentligen …. i vår familj… även om Skatan tycker man skall ta alla chanser att ”fira” och ha det festligt … som man bara kan….

Dagens ord…. ”knyckta” … som vanligt ….

ANITANDE

Livet är kort, bryt reglerna, glöm snabbt, kissa långsamt, älska innerligt, skratta okontrollerbart och ångra aldrig något som fått dig att le.

 

Dessa …”knyckta” som sagt… levnadsvisdomsord har sitt ursprung … åtminstone för Skatan hos Moniqas eller Lightyliving en blogg full av vishet…