…via Huskorset…. och från en man med poetisk ådra, Anders med en kniv…
Huskorset kallar mitt nedanstående försök för Blaiku… och det är ett ultimat ord för vad det gäller …. så det röstar förstås Skatan för också….
I väntan på min Godot (5 ord)
snor jag som vanligt nervöst mina händer (7 ord)
Skall låna brylcreme av Pål! (5 ord)
Sonen och Pa besöker barnmorskan för första gången idag… Det har blivit skjutet på … men nu…
Och jag… jag skall äta lunch med Djupingen och Bonden. Och det kommer att bli…. är redan … en underbar dag i en underbar värld….
…dröjde sig något obestämbart kvar inom mig. Och ju längre tiden gick, desto tydligare form fick det. Jag kan faktiskt formulera det.
Döden är inte en motpol till, utan en del av livet.
…Döden var närvarande… – och vi levde och andades in den i våra lungor som fint damm.
…. Men döden var ett faktum, ett deprimerande faktum, hur man än såg på saken. Instängd i denna kvävande motsägelse, sprang jag runt i cirklar. …. det var en underlig tid. Mitt i livet kretsade allt kring döden.”
(Haruki Murakami , citat från Norwegian Wood)
…dröjde sig något obestämbart kvar inom mig. Och ju längre tiden gick, desto tydligare form fick det. Jag kan faktiskt formulera det.
Döden är inte en motpol till, utan en del av livet.
…Döden var närvarande… – och vi levde och andades in den i våra lungor som fint damm.
…. Men döden var ett faktum, ett deprimerande faktum, hur man än såg på saken. Instängd i denna kvävande motsägelse, sprang jag runt i cirklar. …. det var en underlig tid. Mitt i livet kretsade allt kring döden.”
(Haruki Murakami , citat från Norwegian Wood)
… och jag har idag riktigt förstått…insett…. att jag är en riktigt ältare…. en person som grottar in mig i mina känslor… en person som överhuvudtaget inte har haft förmågan att släppa taget… trots allt roligt, fantastiskt, nytt, spännande som heela tiden sker … runt omkring mig…
Och det här …det här ältandet…. det drabbar mig med full kraft så fort jag sätter foten i Borlänge. Jag är skyddad hemma hos Sonen och Pa… men ute i vimlet på sta´n….
Vi har kommit hem från Kupolen där vi gjort lite inköp… och där jag träffade Hans, en gammal gemensam vän till Margith och mig…. Jag har också talat med Bonden idag… i telefonen…. jag har talat med Djupingen häromdagen …. Alla har kommit ut ur ”grottan” … ut i ljuset igen…. och de har inte ens nyfödda barnbarn eller gravida sonhustrur eller exotiska bröllop eller… i sitt liv…. som jag, men naturligtvis andra saker att se fram emot, att glädjas över. Och det är klart att jag gläds över allt spännande och fantastiskt i mitt liv men tänker alltid… åhh om jag kunde berätta… eller
Så. Nu får det vara nog. Nu skall jag aktivt sublimera eller fokusera eller vad det nu heter… Inte leva i det förgångna…. NU…. och I MORGON är vad som gäller. Från och med nuuuuu….
Klara…Färdiga…. Gååååå
…timme efter timme och jag blev nästan rädd att vi skulle bli insnöade när vi besökte Janta och Per… men det blev vi inte. Vi kunde skotta oss ner till vägen och här är jag vid bloggen…. igen…
Janta kommer också från Thailand och är Pas moster …Pa är gravid och kan inte behålla någon som helst mat…. utom mat som man äter i Laos… så Pa och Janta och Son och kanske någon mer åkte till Son och lagade och åt denna sorts mat…. Jag fick lukta på fisken… Surströmmingslukt är bara förnamnet….
Vi andra…. vi åt en god kötträtt med kantarellsås och ris… tittade på sport och så travet förstås. En av de närvarande fick en inte oäven vinst som firades med att öppna en flaska whisky… som stått och väntat på ”rätt” tillfälle. Jag vet varken något om trav och spel eller om whisky… men det var spännande ändå när de andra satt där med sina rader och prickade in rätt häst efter rätt häst efter… Sedan planerades och pratades det förstås om den stundande Thailandsresan.
Tvåhundra gäster kommer att komma på det här bröllopet! Hela byn, grannbyn och ytterligare byar längre bort….
När Pa talade med sin mamma i telefon i morse och hon berättade om sina besvär blev ju mamman förstås bekymrad. Men hade ett förslag… Pa skulle bli serverad risråtta när hon kom hem…. Pa lyste upp… ja… Sonen tyckte att det skulle tillagas lite fler än en risråtta. Han trodde säkert att någon av oss farang (-er) (farang = utlänning) ville bli trakterade. Jag sa att jag trodde nog att vi kunde avvara … ja … helt säkert kunde vi vara utan .. just risråtta.
… Norwegian Wood av Haruki Murakami, en av sin generations främste japanske författare…. Jag har nyss börjat läsningen men det skall vara en kärlekshistoria som är….”lika självklar och komplicerad som kärleken själv”
efter att jag läst färdig novellerna och kortromanen i Richard Fords Syndernas mångfald… en bok ”om otrohet, allt ifrån att bedra sin äkta hälft till att svika sina ideal”…. en bok som kröp under skinnet på en, som var spännande som den bästa spänningsroman… och bara genom språket…med små medel … ja, Richard Ford är en författare som jag skall läsa ALLT av…
… men nu skall jag läsa om kärlek….
… att vara i Margiths ateljé… och där har jag legat och stirrat upp i taket… gått runt bland alla hennes bilder, penslar, prylar… och bara väntat att hon skulle kliva in genom dörren. Inget är förändrat….
Bara allt.
Och jag har gråtit… gråtit ögonen ur mig… och …lyssnat på Vivaldis Vinter ur De Fyra Årstiderna . Margith lyssnade ofta till Vivaldi när hon målade…
… men hon tyckte mest om Våren… och den kommer ju ….
alltid…. trots allt ….igen…
Gilbert O`Sullivan…. bitterljuv nostalgi….
Och då… måste jag ju också spela min favorit … alltid och nu…. (eller hur Al ?)
Om inte… om inte….
Margith skulle ha fyllt 60 år idag …. om inte… och jag … jag
Det går inte en enda dag utan att jag saknar henne…att jag tänker på henne… att jag skulle vilja ringa och berätta nå´t roligt….nå´t sorgligt… Jag saknar henne skratt och …. hennes livsglädje…
Margith är med mig varje dag…. och Skatan… är kvar och … har massor av liv omkring sig…. lever nu … men ändå…
Vi skulle ha suttit där i ateljén tillsammans… efter att ha målat…. och planerat vad som komma skulle…. snackat… och StinaPinaFina fick ligga i soffan med oss…
….en…. så´n otrolig saknad…
….”men jag, jag bara fortsätter att åldras. Jag fortsätter att leva, möta sorger, små och stora, och lycka i det stora och lilla. ”
(Skriver Loll… och det är så det är…)
… och vinna fina priser… läste jag hos Huskorset. Det gäller filmcitat… hos Göte Börje (skall egentligen vara ett så´nt där o med / igenom som jag inte lyckas hitta)… så besök Göte och tävla….
Skatan som är en urdålig film-tittare… och som överhuvudtaget inte kan några citat utom …. ”Play it again Sam”… som inte ens sas i filmen Casablanca från 1942… en film som alltså spelades in några år före min födelse t o m…. Så här lär repliken ha sagts: ”Play it, Sam. Play ‘As Time Goes By’ for old time’s sake”
… eller är det bara mina rastlösa ben (RLS). Hur som helst kunde jag inte ligga kvar i sängen längre. Det räckte med en timmes vridande hit och dit. ..
Ikväll … eller på seneftermiddagen…. tar jag tåget till Borlänge där jag skall vara några dagar. Jag har räknat ut att jag se´n inte kan åka dit förrän tidigast i april nästa gång…. och jag vill träffa mina gamla vänner inte alltför sällan… och…. så skulle ju Margith ha fyllt 60 år i morgon den 23 janurai … om …
(Göran ”Djupingen” Bength har tagit koltrast-bilden)
Om… om … om. Det är verkligen knepigt att man resonerar så. Om inte det hade inträffat… om jag var yngre… om jag var äldre. Nu är det som det är. NU. Men… om….
Och innan Thailandsresan har jag egeeentligen hur mycket som helst att tänka på…. Sonen skall ju gifta sig på sin födelsedag den 7 februari. Han har en tvillingssyster som ju också fyller år… och present …. hmmm …. har deligerat till Mannen men måste ju hålla efter honom så att det blir gjort… så att säga. Och… Syster Yster fyller den 15-e…. men hon får vänta tills vi kommer hem. Förresten är det inga presenter numera mellan oss… men vi uppvaktar ju och glömmer inte för det. Och Svärson I fyller den 19:e…. jag tror han får vänta också tills vi i den vevan kommer hem. … Men det gäller ju att inte glömma att slå en signal iallafall…och sjunga. Själv fyller jag på resdagen den 3 februari. Och som den barnsligaste person på denna jord skulle jag bli djuuuupt besviken om inte Mannen kom in med kaffebricka … om inte barnen ringde i ottan och sjöng …. ja ni hör hur jag är….
Till på köpet måste jag ju packa…. Jag packar nästan alltid i sista minuten. Det blir liksom bäst under press. Men då gäller det ju att man inte har ”ändrat storlek”… så det var en himla tur att jag provade den där klänningen….
Men först… StinaPinaFinas och min morgonrunda.
StinaPinaFina skall förresten vara hos Syster Yster när vi är borta och då får hon gå på daaagis igen …. Det tycker hon är roligt med alla småhundarna … Och så gillar hon Syster Yster som tar henne på riktiga långpromenader när hon är ledig. Och så får hon ligga i Syster Ysters säng…. Det känns verkligen lugnt och tryggt att ha StinaPinaFina där. När vi hade henne på pensionat i Skåne var det väl i och för sig bra…. men lite tilltufsad var hon allt….kände hon sig nog och uj så glad när vi hämtade henne. Från att ligga i sängen hos husse eller matte eller SysterYster till att bo i en box i ett stall med andra hundar….. Klart att det är bättre hos SysterYster.
Grattis lilla Agnes på din allra första namnsdag!
… inför Thailandsresan och Sonens bröllop II (med Pa).
I morse provade jag den klänning som jag tänkt mig ha… en underbart mörkt koboltblå sidenklänning med invävda blommor och blader… i en enkel fodral-modell. Jag hade den senast när lilla e gifte sig …
Jag trädde den över huvudet och började dra upp dragkedjan och hamnade på halva ryggen… Mannen som jag frågade om hjälp sa…. men den kan du ju absoluuut inte ha. Du ser ju ut som en stoppad korv. Ja… jag fick ju iallafall inte upp dragkedjan så …. jag var tvungen att ge mig.
Sedan provade jag igenom garderoben i rask takt. Inga shorts. (Det kan jag köpa där). Ett par byxor går väl an… Och så hittade jag en söt blommig top som jag kan ha till en vit eller möjligtvis turkos kjol. Jag har bådadera !! (kors i taket) att välja på. Skönt att man slipper ut och köpa kläder såhär i sista minuten iallafall. Och till den stassen mina platta guld-ballerinaskor. Så att jag kan gå också. När lilla e gifte sig hade jag guldsandaletter med hööög klack…
Så har vi inventerat resväskeförrådet… och har inköpt var sin ny. Min är chockrosa…. Det påminner mig om något som jag var med om en gång. Kerstin Dellert och vi, Mannen och jag, hade rest ner till Wien med samma plan. När vi stod och väntade på våra väskor… de flesta hade fått sina… och vi stod där vid bandet, en liten tålmodig skara, så hördes en hööööög röst utroopa: Men… min lilla rööööda… var är min lilla rööööda? Alla vi andra diskreta svenskar som stod där tittade bara upp… noterade vem som hojtat och tittade sen ner på bandet …. nu också hållande utkik efter den lilla rööööda…. (Vi är faktiskt ganska hyggliga mot våra ”kändisar” och låter dem vara ifred…)
Idag … nu ikväll … fick jag en så´n fin present av Znogge, som jag blev så glad över och eftersom jag blev så glad vill jag skicka denna present / utmärkelse vidare… till några av er som jag älskar att läsa och följa.
Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och självviskhet.Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig.Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!Kopiera in texten i och bilden i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare.Lycka till!
Mina utmärkelser gååår tillll…….
Och … jag skulle kunna utöka den här listan förstås med bloggvänner som redan fått den tidigare och med andra…. men nu valde jag iallafall ut er… ni åtta bloggvänner, som jag är glad att ha som bloggvänner… och som berikar mitt liv… mycket..
Förresten skall jag väl tillägga… och citerar Znogge rakt av:
”
SkatanTjatan hade tänkt ett litet inlägg om Harry och illustrera det med en sång av Harry… inbäddad här i inlägget liksom…. som man kan göra…. men som inte SkatanTjatan lyckats med trots väldigt fina instruktioner. Måste vara något inställning hos mig, i min blogg speciellt, som gör att jag inte lyckas. 
Så här var det. På en hundkurs hörde jag en av deltagarna, en engelska, ideligen skynda på sin hund… hurry hurry…. lät det… och SkatanTjatan som lyssnade till det här funderade på varför jycken skulle skynda sig så …. Vi gick ju runt där i ringen eller kanske övade vi inkallning eller nå´t. Troligen var det ”hopp och lek” , en paus i lektionspasset när hundarna fick springa lite fritt. Hur som helst…. Jag tror det tog en tre-fyra lektioner innan ag förstod att hon inte ropade hurry hurry utan hon kallade på sin valp som hette Harry… Harry ropade hon… elller möjligtvis hurry Harry!
Wow… jag tror hon kan det …. jag tror hon kan det…. SkatanTjatan kan det …
Går till sängs med ett leende på läpparna efter att i två timmar lyssnat på världens stora…. U2, Bruce Springsteen, Mary J Blige, Pete Seger…. och många många fler. Alla var där för att hylla Barak Obama som installeras på tisdag som USAs näste president….
Han ger hela världen hopp… Han var Born to win…
… näst intill outhärdligt….att bli äldre… att bli gammal… Nej nu tog jag allt i.. men …
…det är det …att jag inte känner mig hemma i min kropp längre. Tidigare … före 55 års ålder så där … har jag haft en slank pojkfigur (med undantag för min yppiga byst förstås 🙂 ) …. har överhuvudtaget aldrig tänkt på min kropp i någon som helst riktning… för tjock eller för smal eller..Den var helt enkelt en förlängning av mig själv… jaget…. så´n jag helt enkelt ser ut… och
Nu… nu tänker jag på den oupphörligen i stort sett … den har helt utan egen förskyllan förvandlats till huvudpersonen i mitt liv .. denna
… Matronas kropp…. med svällande former som putar både här och där och Tyngdlagen har dragit sitt strå till stacken och gjort sitt… till råga på allt…
Jag kaan inte vänja mig och vara ”mig själv” i denna kropp. Hur skall jag kunna det när jag inuti är… fortfarande är pojksmal med yppig byst 🙂 … och nu ständigt påminns om att …neej du… det är du visst inte….allt är annorlunda nu förstår du väl….
Inte undra på att man är viktfixerad och … kroppsmedveten… eller rättare sagt kropps-o-medveten när man inte är där… i sin kropp…längre helt naturligt. Nu gäller det bara att hitta den här Matrona-känslan, landa i den, klä sig i den … och finna sig i den. Punkt slut… Eller? … jo så är det nog…
Och den här… den här bilden togs ju för inte sååå länge se´n. Eller hur … lilla a… för inte såå länge se´n..
har alltid lockat mig… Jag har alltid dragits till feminina män och maskulina kvinnor eller rättare sagt människor… Machomän och Marilyn Monroe-kvinnor har liksom skrämt mig… gjort mig osäker…
(Jan Sandahl har gjort bilden)
och nu hittar jag David Bowie och David Sylvian …. (tack Huskorset).
Jag är nog inte en ytterligheternas kvinna… jag är nog en så´n där lite- lagom-kvinna, varken-eller-kvinna…
Jag haaar alltid dragits till det androgyna…. och i hemlighet till det dekadenta … och hur går det ihop med den där lite-lagom-kvinnan. Det går inte ihop. Det kolliderar. Så det dekadenta levs ut i drömmen…och… lite-lagom-kvinnan är verkligheten…
Så är det.
