Etikett: Åldern tar ut sin rätt

Blues

Skatan kraxar en overkord-av-annu-en-sparvagn-och-ensammast-i-hela-varlden-blues … (hon ar inte lite bortskamd som har mage (det, mage alltsa,  har hon juocksa till pa kopet) att klaga …

Nar hon kom ”hem” efter ett arende hade ”man” bestamt att idag skall vi inte ata middag …

– Naha … inte det.

Men det skulle Skatan. Hon hade ju knappast atit lunch … bara druckit citronshake … och skulle inte overleva utan middag.

Sa nu har Skatan suttit ensam … i egen hog person … och atit en god middag, blackfisk i nagot starkt med basilika och vitloksbrod och inte ens druckit alkohol utan bara annu en lemonshake. Suttit dar och tittat ut pa sena badare, unga manniskor som gar langs stranden och haller varandra i handen … pojkar som spelar fotboll, hundar som smagruffar och sa vi … de lite aldre som ”valler” fram … Skatan kan inte lata bli att konstatera att det finns inga vackra ”gamla” kroppar, vare sig de ar runda eller magra … allt bara putar eller hanger. Brost finns dar de inte skall finnas (pa gubbsen) och magar dar de inte skulle behova finnas (pa karringarna … och gubbsen men dar kallades de val pondus eller kalaskulor eller nagot annat ”formildrande”) och inga bakar pa bade gubbsen och karringarna. Inte ar det vackert inte … detta forfall.  De enda vackra aldre ar de som har den goda smaken att kla pa sig lite klader … nuuu var Skatan val dum men jag talar ju i egen sak … atminstone behover man val inte ata middag i bikinis med stringtrosor … tycker Skatan.

Hon sitter dar och tittar ut pa vattnet och kanner en otrolig sorg over ‘svunnen” tid, over allt som ar forbi och over, som aldrig kommer tillbaka och som aldrig gar att repetera. Hon ar en grubblare och altare av naturen och har Skatan ingen att grubbla tillsammans med grubblar hon pa alldeles egen hand forstas och blir latt sentimental och … blue

Det ar ocksa det att unga manniskor har valdigt svart att forsta att bara for att man passerat en viss alder slutar man inte att vara en manniska i sig sjalv, i Skatans fall en kvinna … inte bara nagons farmor eller mormor eller mamma (som hon ju ocksa ar och vill vara forstas) eller … utan Skatan sjalv … i egen hog person … med ett eget varde, drommar, behov och vilja.

Nu har hon drojt sig kvar i det har it-caf’eet for att de skall sakna henne lite, undra vart hon tog vagen. Skatans mobil har pajat … sa hon ar inte nabar.

Ratt at dom …

Det ar sa himla jobbigt … bara … att inte ha vuxit i sin alder annu. Att se sig sjalv i jamnariga eller nastan jamnariga runtomkring och veta att just sa dar ser jag ocksa ut … sa dar stelt eller haltande eller krokigt ror jag mig ocksa.

Det kanns skont att fa ”sjunga” denna blues i det svala … luftkonditionerade it-cafeet.

Åldersfascism – Skatan hänger som vanligt på vad Bodil Malmsten bloggar om …

Det är åldersfascism … rätt och slätt, skriver Nils Petter Sundgren om han är bekant – ( han är ju själv så fruuuktansvärt gammal så vad kan hans åsikter vara värda, tänker ni kanske),  när han ger sig in i den senaste  åldersnojedebatten – Elisabet Höglund i Förkväll på TV4.

(Nils Petter Sundgren  Foto: Cornelia Nordström)

Och det är förstås Bodil Malmsten, även hon  i Skatans generation och alltså en ”äldre” kvinna, som varligt tog upp den i särsklass ursvenska frågan om gamla får synas och höras och märkas genom att föra henne  vidare till Nils Petter Sundgren-artikeln i Expressen.

(Bodil Malmsten Foto: http://www.freewebs.com/estraden/)

I andra länder (Österrike, som Skatan har erfarenhet av och Frankrike, Bodil Malmstens ”andra” hemland) lyssnar man och lär  fortfarande …idag …  av de äldre, som syns och hörs på TV i nyhets- lika väl som nöjesprogram, i pressen osv … minst lika mycket som de ”slimmade” yngre.

Skatan noterade det med förtjusning första tiden i ”sitt” andra hemland. Alla dessa äldre, kunniga, snygga (men inte alltid förstås), ibland fårade ansiktena i rutan som för det mesta hade något att komma med. Åtminstone lika ofta som åsikterna från de yngre.

Vad är det då som är problemet i Sverige … i det svenska kulturklimatet eller klimatet överhuvudtaget?

ÅLDERN är det som är problemet!

”Man kan fundera över fenomenet på olika sätt. Det kan ses som ett utslag av ångest i ett ungdomsfixerat samhälle. Det enda som kan sägas med säkerhet om ungdomen är att den försvinner och det fortare än kvickt. Att se äldre ansikten påminner om hur snart man själv kommer att blir gammal. Den äldre människan blir Den Andre, den vi själva kommer att bli men inte vill. Med hånskrattet besvärjer man ångesten för en stund. Svensk humorunderhållning i dag handlar mycket om smädelser, karakteristiskt för ett land med starka motsättningar och förakt för det som är annorlunda.” (Nils Petter Sundgren i Expressen)

Det är så sorgligt … och beklämmande … och andefattigt … suckar Skatan instämmande.

Så sorgligt!

PS  Om det nu var åldern som ”fällde”  Elisabet Höglund i Förkväll? Om just detta  finns det ju fler åsikter om … förstås. DS

Skynda att älska … dagarna mörknar minut för minut

Det är aldrig för sent …

Det är det visst det … för sent för så mycket. För Skatan.

Dagarna ljusnar minut för minut …

Snart är våren här som alla år. Efter vinter kommer ju vår …

Var inte så melodramatisk, Skatan!  Jösses.

Vilken självömkan!

Men …  det mörknar (faktiskt… på sätt och vis) … minut för minut … och så mycket är… för sent.

(Favorit i repris … med Zara)

Tänk inte efter!

Den är bara en siffra … den där åldern.

Eller?

Tänk inte!

Jag blir så innerligt trött på mig själv

Blir ni aldrig det?

Trött på mig själv?

På mig alltså?

Jag skulle ta en bloggpaus men kunde jag det?

Va?

Kunde jag det? Lyckades  jag med en för andra  så enkel sak som att hålla upp med bloggandet en enda vecka?

Va? VAA?

Det är min drog. Jag har ju inte så mycket annat. Just nu behöver jag den här drogen för att ”spy galla” eller bara spyyy.

Det är på nätterna som jag verkligen behöver den här bloggdrogen … på nätterna eller tidigt på morgonen … som nu.

Barnvaktssejouren i Örebro skulle vara till i lördags. Mannen och StinaFina var i Borlänge under tiden och så ringde Mannen. Sonen var nu på väg till Falun i ambulans med outhärdliga magsmärtor.

Det var den smittsamma sjukdomen Vinterkräksjukan plus outhärdliga magsmärtor. Blev diagnosen. Han fick intravenöst smärtstillande medel. Så småningom. Medan Sonen låg och vred sig av smärtor verkade det som om heeela personalen med Läkaren i spetsen tog någon slags paus framför ett spännande dataspel (eller kan det ha varit Sonens journal?) … innan Mannen påminde dom om att de hade en patient med outhärdliga magsmärtor. Då … blev det en rörelse i klungan och så äntligen … smärtstillande medel och hem igen …

Jag har läst på. Man kaaan ha magsmärtor men mer molande sådana än oooouthärdliga … timme efter timme. Nu äter han smärtstillande. Är inte Vinterkräksjukan ganska smittsam. Pa som låg och höll om honom innan ambulansen kom har ännu inte blivit smittad. Men … ropa inte hej förrän … ja …

Och Mannen som alltid blir smittad av allting som han kan bli smittad av har ännu inte några som helst symtom … Han hämtade mig i går eftermiddag och vi for hem till Nyköping igen.

Hemma!

Men säg den frid som varar …

Sonen hade fortfarande ganska så kännbara magsmärtor och åt fortfarande smärtstillande igår kväll när jag ringde och Pa … var frisk men ledsen (förstås) och orolig för sin så otursdrabbade make och … på tisdag skall lägenheten fotograferas och på onsdag skall Sonen röntgas igen. Lungorna alltså … Hur skall deeet gå?

Nu skall du inte vara negativ hörru.

Hör jag från ovan eller från nedan eller inifrån kanske … Nu skall du inte vara negativ …

Tänk positivt!

Allt blir bra … allt blir bra … allt blir bra … blir bra … blir bra … blir braaaa

Det blev dagis idag

Lilla e hade inte ”strukit” ungarna från dagis. Hon kände sin gamla mamma bättre än hennes gamla mamma gjorde själv. Men Skatan skall hämta dem tidigt efter lunch idag  i alla fall …

Det var 19,5 minusgrader när vi, Skatan, Svärson II, Kaxe och Agnes pulsade iväg till dagit strax före åtta i morse.

(Kaxe framför morgon-TV och barnprogram och Agnes bland julkorten i väntan på påpälsning för vidare färd till  Dagis … )

Skatan hade sovit riktigt gott i vardagsrummet framför brasan (inte en öppen eld utan en sån där kasett i öppna spisen) som sprakade och knastrade och small som vaggsång. Föregående natt hade hon legat på ”vinden” framför en kamin … men eftersom hon är paniskt rädd för eld och kände sig lite ”långt upp” i huset om, ifall att … och så var ju Mannen och StinaFina inte där.

Trots alla brandvarnare på varje våning … bor Skatan hellre på golvet i vardagsrummet.

Så är det …

Bäst att passa på innan ögonen faller ihop

För det gör de alldeles, alldeles snart. Det är arbetsamt för en gammal Skata att passa två barn under fyra år inomhus en hel lång dag.

Inomhus …

De har varit förkylda och så är det ju ganska kallt (minus femton, sexton grader).

Mannen  åkte tidigt vidare och tog StinaFina med sig … och det var då en himla tur … att jag slapp att ha två hundar att passa på också. Bessie är så gammal och behöver bara släppas ut lite då och då … och hon hade fått följa med på den längre Morgonrunden med Mannen innan han åkte … men StinaFina kräver ju mer än så …

Kaxe är i och för sig en mycket hjälpsam liten herre men systern hans, Agnes, är just nu inne i en mycket frustrerad fas i livet. Hon vill ju så mycket och så kan hon inte. Och kan hon så går det inte fort nog.

(En frustrerad liten dam)

Agnes vill ju också göra allt som storebror gör.

När jag läser sagor är ju Agnes böcker inte så kul för Kaxe och hans inte så kul för Agnes som mest vill bläddra fram och tillbaka och då är det bäst att inte följa text utan snabbt beskriva bilden och göra egna ”hemmasnickrade” sagor … medan Kaxe vet vad där står och man skall följa ”manus” annars blir det ju feeel …

(Kaxe hjälper Agnes att öppna bokpaket från Gammelmoster medan Bessie nyfiket tittar på)

Redan till lunch … falukorv och makaroner och var sin köttbulle … var jag trött som bara den och undrade hur hela dagen skulle orkas med.

(Falukorv och makaroner till lunch)

Kaxe hjälpte mig att steka och fixa. Han är en hejare som sagt på att hjälpa till.

Efter lunch satt Agnes stilla och och … hade ett koncentrerat uttryck i ansiktet. Deeet kände jag igen och kom ihåg från förr.

Och mycket riktigt. Mormor fick ”nöjet” på nytt att byta bajsblöjor på ett barn som inte var så där över sig samarbetsvilligt just då … Men det gick vägen. Så som allt går vägen. Förr eller senare.

Agnes sover middag. Pust … men inte Kaxe och vi bestämde oss för att ta det ”lite lugnt” Kaxe och jag.  Jag bestämde och Kaxe höll med så vi la oss i soffan och läste sagor. Jag måste ha somnat mitt i … för plötsligt ryckte någon mig i armen och sa att inte fick jag sova inte …

– Du sooomnade mormor. Du får inte sooova …

Vilken barnvakt!

När föräldrarna kom hem framåt seneftermiddagen … trötta på ett helt annat sätt än jag … sjönk jag ner i soffan och ”lämnade över” med varm hand. Nu lagades det kvällsmat och jag var gäst och lät mig väl smaka.

(Mästerkocken vid grytorna … här i full färd med pannkakssmeten)

Pannkakor med vispad grädde och sylt. Smakade alldeles utmärkt och särskilt gott för mig som ju inte lagar pannkakor särskilt ofta … nu när vi inte har några barn hemma längre.

Lilla e hade jobb med sig hem, Svärson II ville gärna ta en skidtur så Skatan nattade Kaxe med en saga (jag höll ögonen öppna genom hela sagan faktiskt) och nu nu tänkte jag nog dra mig tillbaka tidigt … och få en lite längre natts sömn innan morogndagen …

Men då skall vi nog ge oss ut lite … även om det är kallt. Man kan ju bylsa på sig.

Such a night

Jag vill backa tiden. Jag vill vara med Margith en kväll som denna. Jag vet att jag var där med Mannen och lilla a. Med Bonden och hans söta fru … men jag skulle ha velat ha varit där med Margith. Och ibland skulle man faktiskt också ha  vela vara något yngre. Som ikväll till exempel. När man ”gungade loss”.

På Firmafesten.

Som var storartad. Femstjärnig. Och jag träffade en del gamla bekanta. Som t ex Al Finlay, trubaduren, från Skottland. I kilt. Bara det. Och så Stora B förstås som anordnat denna fantastiska natt. Och hans särbo J som subventionerade en cider av alla drycker med någon slags kupong.

Och så var det ju musiken.

Pierre Swärd. Till exempel.

Och så träffade jag ju också Björn Pedersen som sjunger Mustang Sally som ingen annan gör. Men det har jag berättat om förut.

Det märks att jag druckit en del öl och sånt.  Eller hur?

Lina Larsson var förstås också fantastisk och mer därtill … och  och   …

Det var väldans kallt när vi gick hem lite i förtid, Mannen och jag. Vi skall  ju försöka åka heeem idag efter lunch sedan vi bunkrat upp ordentligt med mat till Sonen som ju inte får lyfta eller bära något och Pa som inte får ge sig ut i kylan med sina ”mjölkstocknings-tuttar”.

Bara därför gick vi hem lite i förtid. Klockan är nu 01.40 … pip.

Hemma igen … men ändå inte

Har nyss landat och kört från Arlanda, ätit paj hos Syrran och kastat mig över hennes dator.

Men ögonlocken kan jag knappt hålla öppna … jag är uuurtrött. De här dagarna var intesiva om jag säger så … och jag s k a l l berätta vad jag gjort. När jag kommit i ordning hemma hos Sonen. Då kan jag alltid smyga mig ut till hans dator på morgonkvisten och skriva i lugn och ro. Nu känns det nästan lite oartigt att sitta här medan Syrran sitter i vardagsrummet och väntar på mitt sällskap.

Typiskt nog har jag glömt sladden till kameran så jag kan inte överföra bilder … men …

Vi ”syns” i morgon. Kväll troligtvis, eller natt …

Bindvävsmassagen …

… gjorde nästan   o u t h ä r d l i g t  ont när hon nöp och slet, knådade och rullade skinnet på mina stackars vader och lår för att ”släppa på” blodet genom musklerna så att det skulle kuna flyta obehindrat …

Massage rygg_5382_72dpi

Men ont gjorde det.

Mina lår var  en  k a t a s t r o f  … åtminstone på det högra benet som fått ta mycket av belastningen sedan jag bröt fotleden på det vänstra. Där stockades muskler och senor som ihopdragna  persienner … fastnade t i det där läget … på grund  av bindväven.

Vi skall börja med benen … men sen gå på hela kroppen.

Och tänk – kanske, kanske , kan jag få bukt med mina rastlösa ben också … min RLS.

Det var Helena, terapeuten, helt övertygad om.

 

Jerash och RACE

Så är vi framme vid en av höjdpunktsdagarna i Jordanien.

Skatan har med liv och lust berättat om denna dag på en av mina Sidor, som ni kan besöka genom att trycka hääär …  och visar bara med nedan bild … hur jag delvis kände mig denna … helt fantastiska dag …

IMG_5402

Som en skrynklig uttorkad gammal skräcködla kände jag mig  … men ”still going strong” och nyfiken … trots att dagen förstördes av en ond mage.

Mjölkvitt ute och mjölkvitt inne

Idag har jag varit på Vårdcentralen på läkarbesök. Mannen har tjatat och tjatat och nu blev det av … med en lång lista så jag inte skulle glömma nåt i hastigheten.

skull

För det är ju ”i hastigheten”. Man har ungefär en halvtimme på sig på en sån här läkarträff.

Men Skatan har en bra läkare. Så det så. Som tar mig på allvar, klämde mig på magen, knackade mig i ryggen, tog trycket (som är alldeles utmärkt)  och skickade mig till provtagningen där man tog alla möjliga prov för att veta min ”status”.

Man tog till och med hörselprov. Barnen har tjatat om det i flera år. Att jag har TVn på så högt.

– Du måste höööra dåligt, mamma, låter det oftare och oftare.

Min läkare skall ringa om provsvaren den 4 november. Då skall jag själv ha tagit och  lämnat in ytterligare underlag för prov … ni förstår nog vilka …  i denna veckan …  så han, doktorn, kan ge besked om provsvaren på dom också.

Och så har jag fått tid hos min gyn-läkare som jag fortfarande går till i Stockholm. Redan den 17 november.

Det går undan.

Och ändå känner jag mig som det ser ut ute idag … dimmig och låg.  Trots att läkaren sa när han tänjde och böjde på lederna att … visst, du har bra rörlighet för din ålder.

Han tjatade lite väl mycket om min ålder, tyckte jag.

Vid din ålder haaar man krämpor. Man kommer inte undan. Det är naturligt åldrande  bara  … bla bla bla ….

Vad är naturligt åldrande … Naturligt och naturligt. Bara för att vi dog vid ca 60 års ålder för det mesta för hundra år sen eller så eller åtminstone var mycket gamla då … behöver det väl inte betyda att kroppen inte skall hänga med nu när livslängden har ökat på med några 10-tal år ytterligare … i bästa fall.

Och att det är  n a t u r l i g t  med ont både här och där.

Men … inte ont i magen i alla fall. Var naturligt …

Sa han … skull2

Att hon bara har mage …

att klaga och ha sig …

Fruktansvärt bortskämd … kan det tyckas.

Och det måste ju kännas ”övermaga” * att höra mig sucka över mitt flax om man sitter där och kurar och tittar ut på regn och rusk, värmeljusen har tagit slut och man till exempel bor nånstans där regnet öööst ner heeela sommaren och man inte har fått en gnutta sol och det är långt till nästa sommar och man kanske inte har råd … eller kan och har möjlighet

… att sticka till solen.

Då måste det bara kännas övermaga … att läsa att hon inte bara flaxar runt som en skata (eller kanske jag skulle valt en stork eller annan flyttfågel som ”alter ego” och a k a (alson known as) ) utan att hon också har

…  mage … att klaga.

Men det är just det. Det är just den ju.

MagritteTheRape(Magen har målats av René Magritte. Han kallar sin målning  The Rape)

Och jag ääär tacksam och glad och bortskämd. Jag haaar fötts på en söndag med silversked i mun (guldsked till och med) och klagar e g e n t l i g e n  inte.

Det är Magen som gör det. Och  Åldern.

Tre dagar av uppladdning har jag denna gång. Inför nästa Flax. En dag och lite av den andra har redan gått. I morgon skall allt vara klappat och klart. Då åker vi, Mannen och Skatan och StinaFina, via Stockholm och pappa till Enköping och Syrran, där StinaFina skall ha en underbar vecka hos Syster Yster och på hunddagis, medan Mannen och Skatan … hmm … flaxar till värme och upplevelser.

Igen.

Denna gång till Jordanien.

Men så är det det här med … magen.

Jag veeet. Jag ääär bortskämd. Jag ääär tacksam. Men nånstans måste jag få ”klaga” liiite i alla fall. Och  nånstans är ju här … på bloggen … hos er.

Var annars?

*I ordet ”övermaga” tycks man lägga in många olika betydelser.

Jag menar  att övermaga betyder ” lite väääl mycket, lite fräckt och skrytsamt”  medan

the urban e-zine förklarar det så här i sin blogg: ”Övermodigt självsäker” säger ordlistan (SAOL). ”Lite ogenomtänkt stursk” hade jag nog förklarat det ouppslaget” .

Inte sååå långt ifrån varandra alltså.

the urban e-zines ”ogenomtänkt sturskt” är väl det som ligger närmast vad Skatan tycker att ”övermaga” betyder.

Och vi skall inte tala om vad övermaga / övermage e g e n t l i g e n  kommer ifrån och betyder.

Det gör vi en annan gång.

Vad vaaar det för en dag … var det en vanlig dag …

… nej det var ingen vanlig dag, för det var pappas födelsedag

Hurra Hurra Hurraaa!

Pappa 95 år… här 95 år … igår 97 år …

Fast man ser ingen skillnad.

Det kanske är så att ju äldre man blir ju långsammare åldras man … fysiskt.

Alltså …

… när man blir riktigt riktigt gammal.

Som pappa.

Ett för sent men inte desto mindre hjärligt

Grattis

vill  jag även framföra till en av mina kära bloggvänner Lilla Blå som även hon fyllde år … i går

… i Vågens tecken, balansens … jämviktens tecken.

Ett lufttecken så gott som något annat (Skatan är född i ett annat lufttecken)

Hurra Hurra Hurraaa …

Veckans bloggtema – Jantelagen

Mymlan har denna vecka Jantelagen som tema i sin Bloggvärldsbloggen

Och vad skall man säga. Om den.

Lagen.

Som sitter som fastkletad i ens ( överjags-förälder-)medvetande (trots att miiina föräldrar aldrig nånsin kommit dragandes med någon av dess ”regler” som lyder som följer)  …

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Och de sitter som en smäck … idag också. Faktiskt. Eller …

Fast. Något lite har jag nog ”frigjort mig” …

Perfect(Fotot är taget av BP och hennes spännande och konstfulla blogg kan du besöka om du bara trycker hääär)

  1. Jag tycker att jar ääär något.
  2. Jag tycker allt att jag ääär lika god som ni, vem ni nu är?
  3. Ibland tror jag att jag är klokare än ni.
  4. Ibland tror jag till och med att jag är bättre än ni … på vissa områden alltså …
  5. Det gör jag definitivt. Vet mer än ni … på vissa områden alltså …
  6. Nej, deeet tror jag inte.
  7. Jag tror jag duger. Till något.
  8. Det gör jag inte heller. Skulle ni vara så kul, va?
  9. Jag både hoppas och tror och veeet att någon bryr sig om mig.
  10. Nej, jag tror nog inte att jag kan lära just er något. Inte om ni intar deeen attityden.

Alla som har bott eller bor på ”bruksorter” har fått lära sig vad Jantelagen är. Där gäller det att  i n t e  sticka ut för långt eller för högt eller synas mer än någon annan, vara annorlunda …  . Om man inte är konstnär alltså. Eller musiker … För då skaaa man ”sticka ut” och tro att man är nåt och vara  o r i g i n e l l.

Jag kommer ihåg när Margith och jag satt och spånade som vanligt i hennes ateljé om just de här frågorna. Vad som passades och vad som inte passades för ”såna som vi” … vanliga medelålders kvinnor men ändå inte vaaanliga … som ”sprang på krogen”,  som vilka karlar som helst . Fast vi raggade inte. Träffade bara ”folk”.  På vardagarna till och med. När det gavs musik.

Och vi bestämde oss för att ”skita i” vad folk tyckte och tänkte om just det. Hur två medelålders ”vanliga” kvinnor med barn och män … kunde ”springa på krogen” hur som helst. Att de ”fick lov” …

För vem är vanlig förresten? Vem är den som sätter upp de här ”spelreglerna”.

Någon annan.

Och det har blivit bättre med åren. Friare.

Mycket bättre.

annagustafsson

Idag är det dan före dan … igen

… innan Skatan, Mannen och StinaFina och Brigitte åker söderut via Yngsjö och familjen S … till Wittenberg och storkarna … till Erlangen och Willi och Gaby … och slutligen till Bad Ischl och … och  … hemma dääär.

GetAttachment.aspx(Willi, kapten på sin älskade Strijela i Kroatien. Ett foto som Willi själv tagit eller åtminstone låtit ta och skickat till Skatan)

Igår kom vi så hem efter en välfylld weekend i Stockholm.

Vi kom upp vid lunchtid till Stora E och tog genast StinaFina med oss över Gärdet till Etnografiska museet där en ny resaturang öppnat och vi kunde sitta ute i lä och inta en urgod kantarellpaj och njuta av en av de sista ”utesittarluncherna” i sommar. Åtminstone här hemma i Sverige. Tror jag.

IMG_4218Spegelbild på den på maten väntande Skatan

IMG_4220Interiören med de festliga lamporna, gjorda av … Gudrun Sjödén … tror jag, har jag för mig att jag fick reda på …

IMG_4221Och så satt vi där i solen och njöt av den där goda pajen. StinaFina var med men syns, som syns,  inte på bild …

Strax efter maten gav sig Skatan iväg för att leta efter halsbandet med stort H och hittade det efter mycket om och men och in och ut i affärer i den affär på Karlavägen där lilla E köpte sin brudklänning, Thalia … men det halsbandet får ni se en annan gång. Huset sover och ja … ja, ni förstår.

Däremot kan jag visa en bild på den otroligt fina höstkrans som Brigitte snodde ihop sen vi kommit hem hit igår. Gjord av höstens och skogens ”gåvor” som vi tillsammans plockat på en Morgonrunda med StinaFina …

IMG_4225Närbild … och så …

IMG_4222en bild på Brigitte med sitt verk.

Skatan … som har tummen mitt i handen … är djupt imponerad.

Festen som Mannen och jag gick på för att fira vännen Macks 60 år var förstås överdådig. Snittar och pärlande vin, Vättern-kräftor med snaps, öl eller vin … så många man orkade äta och dricka och så glass med hallon. Och så kaffe med avec och så mera vin eller drinkar och så vickning …

Dans och glada grabbar förstås. Fullt ös på musiken. Vi var 120 gäster och lite fööör mycket för en gammal skata. Nuförtiden gillar jag mindre sammanhang. Sex till tio personer är alldeles lagom.

Men det var kul att bugga med vännen Fernando … och det vaaar en fantastisk fest. Förstås.

Överdådig var bara förnamnet.

Vid 1-tiden drog vi hemåt till Lisen och Fernando på Bondegatan där vi avslutade med lite skvaller och ännu mera vin innan Mannen och jag drog till Folkungagatan där vi två skulle kvarta.

Jag älskar Söder. Skulle Skatan bo i Stockholm igen så är det där hon skulle häcka.

Säger Hej då … kanske på ett tag … eller så ses vi ikväll.

I morgon bär det av och dååå blir det kanske paus i bloggeriet. Njaa … i Yngsjö kan jag kanske krafsa ner några rader … men sen dröjer det till slutet av veckan när Skatan landat igen … i Bad Ischl.

Alla sover, tyst det är i huset

Dååå passar Skatan på.

Igår morse regnade det och Skatan gick ensam på Morgonrundan med StinaFina. Det var förstås fullt ös i stugan som ju inte är så stor.

IMG_4121Här har jag i alla fall lyckats fånga Agnes … efter att ha bytt blöja i våra sängar. Kaxe var ute … i regnet och fiskade och fick tre aborrar. Visserligen tyckte han insamlandet av maskar var det mest intressanta men han hade i alla fall tålamod att stå nere på hällen någon halvtimme eller så …

Något måste göras. Så när solen tittade fram vid middagstid hade Mannen ringt och fått tag på en kompis som tog oss med båten Matilda ut i skärgården till en ö där en kolerakyrkogård finns, en underbar sightseeingtur till skärgårdens högsta punkt, Högsten,  där vi hade utsikt långt långt långt … ända till Hävringe fyr … ja ännu längre .

IMG_4126Det var Mästerlotsen som stod vid ratten … och han hade också mycket att berätta. Men denna fantastiska historia om de olika kulturerna som mötts här för länge länge sen … en fiskekultur … och en säljägarkultur och vrak och hamnar och … det lämnar jag därhän …

Jag har fullt sjå med att komma ihåg vad jag heter just nu …

IMG_4135

Här står vi i alla fall startklara för båtutflykten …

IMG_4146

IMG_4142

Svärson II och lilla Agnes med sin Nalle som Kaxe kallar Agnes Hugo …
IMG_4154

Brigitte på Kolerakyrkogården. På artonhundratalet härjade kolera och båtar med sjuka hejdades att gå i land. De dog och begravdes här ute där det på en liten plats fanns så djupt med jord att man kunde det …IMG_4169

Mästerlotsen, Mannen och Perry, guiden …

IMG_4174

Efteråt åkte vi till Gamla Oxelösund och fikade och pustade ut … Det var den enda plats där jag lyckats fånga kvicksilvret Kaxe stilla någon minut …

I dessa tider …

är och har jag ju varit ”inkapslad” i mig själv … ofta  i alla fall … och bara tänkt på mitt förfall, hur tidens tand gnager och går fram … med mig och …

dååå …

som en uppenbarelse och knäpp på näsan läste jag detta hos LeiaMia som Bodil Malmsten skrivit och som jag inte kunde låta bli … igen … att  delge er här också, hos mig, på min blogg.

106913032_59b56e203b

”Ett råd, en order till alla kvinnor som fortfarande befinner sig på rätt sida sextio, femtio, fyrtio, trettio, tjugofem, till alla som befinner sig i riskgruppen, kvinnor som män:

GÅ INTE PÅ DET.

Dagkräm, nattkräm, halskräm, ögonkräm, handkräm, fotkräm, kräm mot celluliter, kräm för celluliter, massage, ligga med benen högt, lågt, workout, jazzbalett, jogging, jag har ätit grönt, ätit rött, ätit fettfritt, ätit fettbemängt, gös, jag har levt på spannmål, på levande föda, på död föda och vegeterande.
Det finns ingenting jag inte har gjort och det hjälper inte, det ändrar ingenting – hoppa över det.

Lägg pengarna på parfym, champagne, Läkare utan gränser, leksaker till barn, en ny bil, en bukett liljor, gladiolus, en DVD-box, Mad Men, The Shield, Sopranos, res någonstans där allting är vackert och vänligt, snorkla bland koraller, vindsurfa, dansa med vargar och lamm.
Sov med sminket, låt mascaran rinna.

Ha så roligt som möjligt så länge det varar.
Att stoppa åldrandet är som att försöka stoppa tidvattnet med lillfingret, jag vet, jag har försökt.
Det finns ingen bromsmedicin mot tiden.”

… mellan 62 och döden

Som en av de första steg jag in på Arbetsförmedlingen för att delta i ett introduktionsmöte eftersom jag hade anmält mig tidigare i sommar.

Först hade jag inte tänkt gå dit. Finns inget tvång för mig eftersom jag inte ”uppbär” A-kasseersättning, som det så vackert heter. Men Mannen övertalade mig. Det kan ju faktiskt ”dyka upp” ett jobb som är som klippt och skuret för just mig.

Man kan ju aldrig veta.

Men det kan man …  fick jag klart för mig.

Det var en man i min egen ålder som höll i mötet och berättade om hur allt fungerar för en arbetssökande.

Det var ord och inga visor.

Arbetsförmedlingen lovade i alla fall att inte ”jaga oss”  … precis det uttrycket använde han, gubben! … om vi bara följde reglerna.

Där sitter ett gäng … vi var 57 stycken … unga människor … jag var som vanligt äldst …  och de här ungdomarna vill inget annat än att få ett  jobb och jobba och arbetsförmedlaren utgår från att vi är ”smitare”  …

Man baxnar.

Vi talade ocskå mycket om att pendla … eftersom det är pendlngsavstånd till Stockholm och Norrköping och även såna jobb som kan tänkas erbjudas där … inom 1,5 timmes enkel resväg … är man ”tvingad” att söka om såna jobb ”dyker upp”  och man ”uppbär” A-kassa eller den här ”pengen” som ungdomar får …

(Förresten är man tvingad att också söka ett jobb i Ystad eller Haparanda … om man blir uppmanad att söka ett sådant. Men däär är väl risken inte sååå stor. Då skall man vara specialist eller nåt … hjärnkirurg som blivit arbetslös i Lund … kanske)

 Förutom att vi har tilldelats var sin handläggare får vi också möjligheten att träffa en ”coach” … och från och med måndag till och med en extern coach.

Men först skall vi träffa vår handläggare. Och det kan dröja.

Så där en två till tre veckor till. Beroende på.

Det ni.

Det var förstås en coach där på mötet också som presenterade sig och sitt jobb. Vilken nytta vi kunde ha och hur och varför. Ni vet.

Mannen från Arbetsförmedlingen inflikade också att de var djävligt bra betalda de där coacherna. De växte upp ur jorden som svampar …  hö hö. Alltid några som fick några jobb i all fall … hö hö och … skitbra betalda.

En timme tog den här introduktionen.

Alldeles på slutet berättade vår ”talman” att han själv hade tröttnat på att pendla mellan Stockholm och Nyköping , att han själv  hade varit arbetsslös och slutligen fått det här jobbet. Som då rakt inte gav många slantar … hö hö.

På förfrågan varför inte han självgick AFs kurs för att bli coach och tjäna den där kosingen … fick vi som svar.

Hö hö ha ,,, jaaag … jag som är…  mellan 62 och döden … inte en chans.

Är det så? … sa Skatan