Etikett: Blaj

Skatan från Österrike är äntligen hemma

Alla vet väl hur en skata ser ut … tänkte Skatan när hon beställde den hos en keramiker som hon träffat av en slump i en by högt uppe bland bergen i Österrike. Och beskrev inte närmre precis hur hon hade tänkt sig den …

Men Skatan hade nog inte tänkt sig den som den såg ut när hon skulle hämta den … eller dom. De skulle göras i tre olika tekniker och alla tre hade  Skatan beställt.

Ingen av skatorna var svartvita utan vitsvarta … om ni förstår hur jag menar …

Konstigt nog finns det inte så många skator i Österrike och konstigt nog visste alltså inte keramikern hur en skata såg ut.

Men till hösten … då skulle Skatan få sina skator.

Hösten kom men då höll keramikern på att bygga om sin verkstad så …  inga skator för Skatan.

Vintern kom och då höll keramikern på med en stor utställning inför julen … och inga skator för Skatan.

Men nu … när Mannen åkte ner och flydde fältet inför Kärringträffen … nu skulle skatan vara klar.

Skatan?

Ja, det bidde inga tre skator i olika tekniker.

Det bidde en.

– Är det så här en skata ser ut i Österrike? Så himla lång näbb och ganska så kort … förhållandevis kort stjärt …, tänkte Skatan

Fast … förstås. Keramikern däruppe på berget kanske hade studerat Skatan närmre än hon visste … långnäbbad och kanske med en inte så framträdande stjärt som i fornstora dar …

Och Skatan flyger ju aldrig så långt att inte stjärten följer med.

Så då kan det ju vara praktiskt att den inte är så himla lång …

Eller hur?

Ommöblering

Igen?

Man är väl inte en orolig skata för inte 🙂

Skatan tyckte kanske … på slutet … att temat hon valt, ”facet”, kanske var lite för sobert … och värdigt för att visa hur Skatan ääär.

Men hon skall verkligen inte säja för mycket …

Snart har hon möblerat om igen

… och visar upp sig  som den vääärdiga, sobra.

Om jag känner henne rätt.

Den hon vill vara, men inte är …

Startskottet har gått för Valåret 2010 …

och vi får äntligen lite djuplodande svar på våra frågor vad som egentligen skiljer de politiska partierna, blocken åt .

Vi får svar på vad de olika partierna vill i fråga om välfärden och hur den skall finansieras, hur folk skall få arbete, hur det skall löna sig att arbeta, skatterna, tillväxtens betydelse för välfärden eller vem skall betala för välfärden om vi inte har tillväxt, pensionärernas inkomster, hur a-kassan skall ändras om det blir block-byte, sjukförsäkringens utformning etc etc?

Skolan, vården och omsorgen? Småföretagen och arbetslösheten?

Eller?

Fast det viktigaste just nu verkar vara Mona Salins handväska och Fredrik Reinfeldts klocka.

Jösses!

(Foto: Yvonne Åsell)

”Låt oss slippa att härskartekniker används mot kvinnliga politiker i valrörelsen och låt konsumtionsdebatten fortsätta – men utifrån ett jämställt perspektiv” , skriver Claes Borgström.

Skatan tror inte ett ögonblick att det är politikers härskartekniker som satt igång den här debatten.

Det är ju för sjutton journalisterna som prioriterar vad  de tror folk vill ha, vill läsa, vill gotta sig i, vill uppröras av. Det är ju för sjutton journalisterna som bevakar nyheterna och politikernas utspel och löften och som skriver artiklarna …

Och nu har LO-basen Wanja Lundby-Wedin också en sån där dyr väska … men man ursäktar sig med att det är en kopia.

En kopia!

Är inte det snäppet värre än en ”riktig” väska. För en LO-företrädare. En kopia är tillverkad i Thailand eller Kina av arbetare som knappast får lön för mödan och och … och hon gynnar piratkopiering. Vad säger företaget Vuitton om det?

Jösses!

Skatan skiter fullkomligt i väskor och klockor och kostymer och skor … Alla vet att politikerna har bra … mycket höga löner. De har råd att köpa väskor, skor och kostymer och de flesta av oss väljare bryyyr sig inte.

Vi vill att de skall jobba för lönen, för oss och nu äntligen … genom journalisternas belysning och artiklar …  försöka klargöra,  tydligt och om och om igen, sin politik. Hur den skiljer sig från motpartens poliktik, hur den skall finansieras, när den kan bli aktuell att genomföra och mycket, mycket tydligt berätta om och om igen om allt detta så vi vet vad vi går på val på i september.

Vi väljer inte mellan en Vuitton-väska och en Longines Evidenza Chronograph -klocka …

Eller?

Det blev dagis idag

Lilla e hade inte ”strukit” ungarna från dagis. Hon kände sin gamla mamma bättre än hennes gamla mamma gjorde själv. Men Skatan skall hämta dem tidigt efter lunch idag  i alla fall …

Det var 19,5 minusgrader när vi, Skatan, Svärson II, Kaxe och Agnes pulsade iväg till dagit strax före åtta i morse.

(Kaxe framför morgon-TV och barnprogram och Agnes bland julkorten i väntan på påpälsning för vidare färd till  Dagis … )

Skatan hade sovit riktigt gott i vardagsrummet framför brasan (inte en öppen eld utan en sån där kasett i öppna spisen) som sprakade och knastrade och small som vaggsång. Föregående natt hade hon legat på ”vinden” framför en kamin … men eftersom hon är paniskt rädd för eld och kände sig lite ”långt upp” i huset om, ifall att … och så var ju Mannen och StinaFina inte där.

Trots alla brandvarnare på varje våning … bor Skatan hellre på golvet i vardagsrummet.

Så är det …

Skatans tankar tänker

… när hon ser den där förargliga, gula fläcken …

… att hon inte har något större fel på Gula fläcken i alla fall …

– Förbaskat också, att frukostägget  skulle  hamna dääär … nu igen … äsch … bort bort … bort

Och så fortsätter hon … Skatan … ut i trädgården och kraxar lite … men vad i …

– Vad göör ni ? , kraxar hon   (dom tror hon säger  ”Rooney”, men … där tar de fel)

Skatan gillar verkligen  inte att bli retad och tar till det  STORA kraxet …

– Fuck up … Fuck up … , kraxar hon …

– What a bitch!

Tacka sjutton för det …

Gravatar eller Avatar eller Eva (a k a Skatan)-tar … och lägger en bild nånstans

och plötsligt dyker Skatan upp så hääär

i stället för så hääär

lite varstans när hon gör sina kommentarer …

Hon har kommit underfund med att den övre Skatan visar sig när hon inte är inloggad i WordPress-världen men lite varstans i andra blogg-världar trots att hon är inloggad på sin blogg.

Den nedre Skatan-avataren/gravataren …  som sagt … när hon är inloggad.

Det mest egendomliga är att jag inte hittar igen den övre bilden för att ändra den. Jag som trodde att den enbart skulle komma ut som en följeslagare till min email.

Konfyst …

Som en urvriden trasa

… känner sig Skatan idag.

Hon har vakat och haft oupphörlig kontakt med Sjukvårdsrådgivningen. Pas temperatur steg till 39,5 för att sjunka på några timmar till 35,6.

(Lever man då? Ja, uppenbarligen gör man det).

Skatan låg hos Alice som skulle ammas med jämna mellanrum förstås …  medan Pa fick vila i eget rum …

Nu har allt stabiliserat sig.

Temperaturen ligger på 37 grader utan Alvedon. Pa håller ”tuttarna” varma, masserar den knöl som är kvar och allt verkar lösa sig. Skatan har inhandlat ”tuttvärmare” att ha under BHn i framtiden när hon går ut … i den kalla svenska vintern.

Och Sonen får komma hem.

Idag.

Röntgen visade att det var  OK.  Det stora dränaget dras och några timmar senare (klockan 14.00) skall han alltså vara färdig för hemgång. Det måste helt enkelt bero på den platsbrist de talades om igår på avdelningen.

Förra gången när det var dags för hemgång och när lungan sedan pajade igen och han fick åka tillbaka,  fick han ligga inne ett dygn … tror jag  … innan hemgång. Och då var det ett litet dränage. Inte stort.

Ingen operation denna gång. Hemgång och flygförbud ett år. Det är det vi … dom … har att rätta sig efter. Så är det och inget att göra åt. Nu får vi ta nya tag.

Nya tag …

StinaFina

… får förstås hänga med överallt och ingenstans.

Ingenstans är till Falu lasarett.

Överallt är bl a till Baggbo och annandagsfesten …

PS: Två gånger har vi fått ställa in trimning och den genomgripande pälsskötseln. Skatan ser att det verkligen är hög tid … men nääär? DS

Insnöad

Snön snöar oavbrutet. Men nu har det åtminstone slutat att blåsa. Skatan har verkligen varit insnöad på sistone. Både bildligt och bokstavligt talat.

Allt har snurrat runt, runt, runt precis som snöflingorna utanför fönstret virvlar och gör allt vitt och utan sikt …

Knappast läst en tidning eller sett på några nyhetsprogram. Det är Sonen som har berättat vad som hänt och skett i världen utanför.

Idag släpptes han ut ur sitt fängelse några timmar igen. Färden gick genom snöyran till Annandagsfest i Baggbo hos Per och Janta, de bästa av vänner och stöd för Sonen och Pa och Alice.

Vi hade gjort en skylt till dom där i Baggbo   🙂

för just där … långt ut i skogen … är det ofta dobbel och spel till långt fram på nätterna …

Sonen fick några timmar i frihet innan vi var tvungna att ”lämna tillbaka” honom, Pa (och Alice)  kunde vara  kvar i Baggbo och  få  lite annat i tankarna en stund, kanske ”spela lite” , prata thailändska med sina väninnor och koppla av och bort allt tråkigt …

Men innan vi skiljdes åt och innan maten bjöd Mannen på ”riktig” glögg som han gjorde på stället i sin medhavda glöggryta  efter Svärfars recept … en hela brännvin, kryddnejlikor, kardemummakärnor, pommeransskal, kanelstänger, hel ingefära, fikon och så mandel och russin förstås. Samt minst 1 hg sönderhackad toppsocker …

Julkort

Varje jul skickar Skatan inte längre några julkort. Hon är alltid för sent ute. Det brukar bli Gott Nytt År-kort i stället. Som svar på den allt tunnare högen av julkort som skickats till henne (av förklarliga skäl … som man skördar får man så etc etc ). Hon brukar i alla fall skicka, lyckas få iväg, ett julkort till sin biologiska mamma Doris och hennes barn, mina halvsyskon. Och tänkte lyckas med det i år också. Fast med ordinarie frimärksvalör.

Skatan är ju,  som sagt var, sent ute.

Så igår inhandlades unicefs kartong med 20 julkort (och hon blir då också välgörare, Gu´bevars) och i morse klockan fyra öppnades paketet och tre kort plus ett till pappa (97 på det 98:e året) skrevs med alla bortförklaringar och hälsningar och varma kramar som sig bör.

Och så skulle korten in i kuverten.

Hur Skatan än vände och vred på kuverten så kunde hon inte öppna någon flik för att stoppa in korten … inte på något kuvert. Alla var igenklistrade. Ordentligt och prydligt låg de där i sin hög. Igenklistrade och klara. Det var bara det att korten som skulle vara i inte var det.

Om inte Skatan varit nära en psykisk kollaps förut (vilket hon varit) så var hon det verkligen nu. I denna arla morgonstund, i ottan, i vargtimmen. Och inte kunde hon yla ut sin frustration heller. Då skulle hon ju väcka Pa och Alice.

Det blir att hinna till Akademibokhandeln, reklamera, diskutera, ”det är inte vårt ansvar … bla bla bla”, och förhoppningsvis få en kartong med icke igenklistrade kuvert, innan Falu-besöket hos Sonen som förresten röntgas idag för att eventuellt kunna bli av med dränet och åka hem i morgon … och sen är det jul.

Vilket tröskverk!

Som vanligt vaknade Skatan i ottan … nääär är det egentigen det där ”i ottan” ? Skatan har sökt på uttrycket … lite otåligt kanske men inte hittat någon bestämd tid … annat än tidigt på morgonen.

Nåväl.

Som vanligt vaknade Skatan i ottan och gick och satte sig vid Sonens dator för att kommentera kommentarerna, kanske skriva nåt eget och så småningom svara på Dages julfråga hos Ingrid på Stenstugu

Och så kommer hon inte in (ut?) på nätet. Inte klockan fem. Inte heller vid sex-tiden eller sju- eller åttatiden.

Hon kunde helt enkelt inte få kontakt …

Så hon fick försöka somna om, läsa gamla tidningar och tidskrifter och äntligen försöka att koncentrera sig på att läsa lite i medhavd bok: Suzanne Bröggers Sölve En plats i Danmark.

Men om man skall få ut mer än att man gillar allt vad Suzanne Brögger skriver … så får man allt koncentrera sig lite mer. Inte hoppa ur sängen och tassa ut till vardagsrummet, sätta på datorn och försöka få kontakt … nå ut … komma fram …

Klockan nio ringde Sonen som tagit sig ut i vestibulen där han kunde använda sin mobil.

– Inte nog med att ditt tröskverk till dator går trögt och tar ååår att starta upp … nu kommer jag inte ut på nätet heller, sa Skatan och ångrade nästan sin generositet (OBS! Detta mitt inlägg är ”fiktiooon” … i verkligheten ångrar hon verkligen inte det utan unnar Sonen all kontakt med yttervärlden där han ligger fjättrad … förstås)

– Har du kollat alla kontakter och uttag?, frågade Sonen.

– Det är väl sjääälvklart. Det är ju det första man gör, svarade Skatan medan hon gick runt och kollade att allt var som det skulle på den fronten.

– Det ordnar sig nog, sa Sonen. Annars får du gå till bibblan som har datorer.

Det Skatan inte sa då när hon talade med Sonen var att det faktiskt vaaar en kontakt som satt så där lite halvdant. Och när Skatan tryckte in den ordentligt … så …

Här är resultatet. Skatan kunde komma in (ut?) på nätet och göra sitt dagliga inlägg …

Friden återställd. Alltså.

Lite tjatig är jag … men jag kan inte låte bli

Nu … nu har jag lyssnat till Bodil Malmsten på TV4as Förkväll. Det var Tommy som gav mig länken i en kommentar. Tack Tommy (utan blogg, när skall du börja blogga?)

Det var en jäktig Elisabeth som ”pepprade” Bodil med frågor som hon svarade tålmodigt och mycket bra på. Jag skulle blivit tokig av de framsmattrade frågorna som  nästan  avbröt Bodils egna tankegångar och svar.

Men … i alla fall.

Det verkar som hon har flyttat hem till Sverige, Bodil Malmsten.

Tills vidare … i alla fall … säger hon själv.

FÖRKVÄLL I TV4 – med den formidabla Elisabeth Höglund

… hade Skatan tänkt njuta av i denna tidiga morgonstund. Gårdagens program  …  av den 17 december.

Men att betala 49 kronor … gå upp och rota efter kreditkortet … etc etc … blev bara fööör mycket.

Jag får njuta av Bodil Malmsten … som det ju egentligen handlade om för mig … en annan gång ,  i ett annat program, genom en annan bok … nån gång …

Jag har ju alltid bloggen finistere.se …

Vad kan det talade ordet? (Herta Müller)

… eller det skrivna för den delen? (Skatan)

”Tankarna talar ju helt annorlunda med sig själva än orden gör med dem” (Herta Müller i Kungen bugar och dödar)

Hur många gånger har man inte känt att orden inte räcker till … att man tänker tankar som inte har ord för sig … att … ja, det man tänker helt enkelt inte går att sätta ord på, inte går att förmedla  …  i ord.

Uttalade och skrivna.

Och det är väl det vi håller på med. Vi och alla författare, skribenter och … alla som öppnar munnen för att formulera en tanke utöver den konkreta: Ge mig mjölken, hämtar du barnen etc etc …

Vi letar efter orden. Som skall uttrycka preciiis det vi tänker.

Och det kommer aldrig att gå.

Men det gäller onekligen att försöka. Att inte ge upp.

Hur många av oss har inte funderat över hur barnen tänker. De har ju  inte hunnit få så många ord ännu till sina tankar.  Skatan är i alla fall övertygad om … helt övertygad om … att de tänker och tänker efter,  reflekterar, drömmer … ja tänker

.

Tänk efter själv. Visst tänker de. Barnen … och hundarna och hästarna och kaninerna.

Och kanske till och med en och annan skata.

Fastän orden inte finns där.

Choklad i jul

Skatan har hittat den.

Sin favorit.

Ja, den har slagit både Vinter och Schweizernöt och Helnöt från Marabou och  blivit Favoriternas Favorit:


Marabou Premium Lemon & Ginger är en kraftfull mörk choklad med frisk citron och en aning ingefära.

Mmmmmm … Mmarabou …

Vilken är din Favorit?

Skatan får allt stanna här ett tag till …

eftersom det finns risk för ny lungkollaps.

Sonen  har varit i Falun på återbesök.Röntgen och läkarbesök. Denna gång fick han träffa överläkaren.  Man tog bort dränaget som slutat verka för att det kommit vätska på nåt membran. Det var fortfarande en spalt på 5 cm som inte hade återtagit sin form och funktion i lungan och om inte …

… om lungan inte kollapsat på nytt innan fredag …  och om det då  inte är HELT OK  så läggs han in under 7 dagar med elektriskt dränage.

Varför kunde de inte lägga in honom direkt? Idag? Med elektriskt dränage eftersom de där 5 centimetrarna ändå är där och inte har gått bort. Nu skall det plötsligt ge med sig och bli bra helt utan hjälp  från något dränage överhuvudtaget. Egendomligt.

Skatan misstänker starkt att det helt enkelt inte finns några platser där på avdelningen just nu och man hoppas skriva ut några patienter  på fredag och kollapsar inte lungan helt igen så … så kan han ju lika gärna ligga hemma som där.  Några dar på vänt … för att få ett elektriskt dränage då han ju måste vara på plats.

Så Skatan stannar. Hon kan inte lämna Pa och Alice OM lungan skulle kollapsa, ambulans måste tillkallas osv osv …

Sonen har fått stränga förhållningsorder den här gången att ligga så mycket som möjligt och vila. Ligga  på sidan … den sidan där lungan pajat … och inte anstränga sig det allra minsta.

Det fick han inte veta när han skrevs ut. Så han har ju suttit uppe en del med oss …

Skatan och StinaFina blir kvar några dagar till …

Länkar du?

Lillbra gör det, Mymlan gör det … och Skatan gör det …

Ofta.

Men det är inga av Halvars huvudsaker … det där med att länka.

” Jag har svårt överhuvudtaget för det där länkandet. Jag har kanske sagt det förr men i sådana fall tål det en upprepning: de enda läsare jag bryr mig om är de återkommande  och hittar nya sådana hit så hittar de hit ändå.” … säger Halvar.

Det är inte för att retas. Som Skatan länkar dit ännu en gång. Hon vill bara förklara. Och detta blir (kanske) den sista gången … Hon skall verkligen försöka hålla sig och sina ”klor” i styr. Men det är ju så … att när man uppskattar och gillar det man läser vill man så gärna berätta och tala om, man vill ju  ”låna ut böcker” eller tidskrifter (IRL)  och fråga: Har du läst ditten eller datten ? Har du läst ? Och det är ju samma sak med bloggar. Man vill ju bara dela med sig …

Tänk så många bra bloggar Skatan har hittat i bloggdjungeln genom att följa länkar från en annan bra blogg.

”Och Fredrik Wackå uppmanar att länka allt vad du kan – den som lägger upp material på nätet måste acceptera att materialet blir länkat till.” … citerar Skatan Lillbra, som länkar till Fredik Wackå … som länkar …

Åååh vad Skatan suktar efter respons på just detta mitt inlägg och fråga. Så … snälla … kommentera, svara, argumentera.

Skatan vill ha synpunkter.

Så att hon kan utveckla, förfina och göra sitt eget bloggande bättre, mer spännande, vidare …