Etikett: Femöre

Ropa inte hej…

förrän du är över bäcken.

Igår var Skatan övermodig och gick nog lite för långt med sitt taskiga vänsterknä. Hon tyckte hon blivit mycket bättre och tänkte … nu är nog skovet över för den här gången. Hon t o m diskuterade med sin hundpromenadgranne/vän Inez om hon kanske skulle ställa in operationen. De kom fram till att det fick röntgenbilderna och ortopeden avgöra.

Abby och Skatan åkte alltså ut till Femöre där hon inte varit på månader. De gick Lilla rundan, som inte är så liten och med massa rötter och stenar men i skogen gick de i alla fall. Det hade de båda längtat till.

Abby tittar vädjande på Skatan. Tigger alltså 🤣

Skatan lyckades ta sig upp för backen till stugan. Att mötas av den kända och fina utsikten gjorde ansträngningen mer än värd.

Utsikt från krönet på backen. Ser ni att eken håller på att slå ut?

Väl inomhus tittade hon till att allt var OK, letade nya råttlortar under diskbänken etc men det fanns inga och så vattnade hon pelargonerna. Skatan förstår inte hur de fortfarande kan leva efter sååå sparsam vattning som de fått. Skatan har förresten inte planterat några blommor utomhus ännu men just nu behövs det inte för gullvivor lyser gula i gräset på sitt gamla ställe där Skatan trodde de hade försvunnit för alltid. Men se … de kom igen!

Gullvivorna som inte är så många som förr men som ändå kommit igen.

Igår ropade alltså Skatan ”hej” innan hon var över bäcken och det betalade sig. Idag hade hon skitont redan innan hon kom ur sängen och Abbys morgonrunda fick gå i slow motion och den blev inte särskilt lång.

Nu ska Skatan och Ally åka upp till Håkan.

Ha det riktigt gott denna söndag!

#lördag #iskogenpåpromenad

Skatan i ett nötskal

Igår for Skatan och Abby ut till Femöre för att gå rundan ut mot klipporna. Det var ett bra tag sen och vädret var vårlikt med blå himmel och svaga vindar.

Perfekt.

De hade planerat att stanna vid favoritstället där man kan blicka ut mot öppet hav.De hade säkert kunnat se Arkesund vid horisonten.

Så klart var det.

Favoritstället var upptaget av både hundar och människor och det var varken tyst eller lugnt där så Skatan och Abby fortsatte gå tills de kom till ekhagen där får och kor omväxlande betar på sommaren. Där vek de av, väjde för både rötter och sten och nedfallna träd och grenar och kom in i skogen. Skatan hade nästan glömt bort hur fridfullt det är när hon promenerar därute. Hon får bara passa sig och inte välja tider när folk går tipspromenaden och t o m komma ihåg att undvika en vanlig helg på soliga dagar som den här. För att inte tala om när våffelstället vid gamla barnkollot har öppnat. Då väller det fram en strid ström av människor, stora som små, cyklande barn och hundar i koppel. Man kan tro att Skatan är människoskygg och det är inte utan. Skatan vill vara ensam med Abby allt oftare. Tystnaden och dofterna av hav och skog, att kunna gå där i sina egna tankar utan musik eller radio i öronen är det allra bästa. Är himmelriket.

Så var det dags för besöket i stugan. Skatan började leta fram nyckeln ur facket i väskan där den brukar ligga.

Va?

Ingen nyckel där.

Skatan fick ge sig efter att ha vänt ut och in på alla fickor och också letat i bilen. Hon hade helt enkelt glömt nyckeln hemma. För andra gången.

Det är det här som är Skatan i ett nötskal.

Skatan tröstade sig med att det fina vårvädret skulle stanna några dagar. Hon och Avbby kan åka ut och stanna lite längre i helgen. Kanske sova över.

I lugn och ro.

Snart är juni slut …

och det känns faktiskt väldigt ensamt och sorgligt i denna tvåsamhet som vi lever i nu, Mannen och Skatan. Speciellt nu när ”alla” har rest hem till sitt igen. Och speciellt när den här pandemin bara fortsätter och fortsätter och alla träffar med vänner och resor och biobesök och och och som inte kunnat bli av. Och nu kan hon inte ens bo ute på Femöre i sommar om Mannen inte får växelboende förstås. Eller en riktig plats på ett demensboende.

Sjön ligger blank som en spegel
Deras Femöre

Här sitter Skatan och tycker synd om sig själv igen, tycker kanske ni, men hon tycker faktiskt ännu mer synd om Mannen som lider så över allt han förlorat och inte längre kan göra och känslan av att inte hänga med och inte förstå eller orka. Mannen vet att han har Alzheimer. Men sen vet Skatan inte hur mycket han förstår i alla fall. Han trivdes jättebra de dagar han fick på ett demensboende ute på landet några mil utanför Nyköping före midsommarafton. Så Skatan tror uppriktigt att han kommer trivas bra när det är så dags att flytta. Det blir nog värre för henne i början. Med det dåliga samvetet att inte riktigt ha orkat, att hon kanske gav upp för tidigt … gjorde hon det?

Dessa ständiga tillkortakommanden.


Och olyckorna ute på Femöre de bara fortsätter de också. Förutom vattenläckan och den översvämningen som ordnats upp provisoriskt så barnen kan bo där under sommaren (tar sex månader att åtgärda i höst) har råttorna anfallit. Jo … det är sant. Inför ankomsten av barn och barnbarn till midsommar upptäckte Skatan att de fått rena rama råttinvasionen därute så midsommarfirandet fick flytta in till stan för det regnade och de kunde inte vara utomhus (10 pers)och det skulle bli för trångt inomhus.


Pa har städat överallt och hittat och tagit bort en grillad mus från en kontakt (det hade brunnit i väggen) och sopat råttlortar. Och städat ur alla skåp och lådor och Henrik har slängt massa skräp, klippt gräset och Pa har också använt röjsågen.

Eftersom mössen förutom i köket mest hade varit i Lilla E:s rum åkte hon och barnen t o r på midsommaraftonen men innan hemresan lagade hon en jättegod middag. Och Agnes hade bakat en jordgubbstårta som var så proffsigt gjord och så vacker att man nästan inte nändes hugga in på den.

Agnes jordgubbstårta

Pa följde upp med egna vårrullar och thaimat som hon bjöd dem på på midsommardagen.

Så Skatan klagar inte … verkligen inte … men känner sig djäkligt ensam i alla fall.

Femöre

Att vakna på Femöre med Mannen och hela familjen Anderson Jr på plats är en gåva. Som Skatan njuter av i fulla drag. Det blir liv i luckan, arbete på tomten, Sonen, Pa och Stora E, som också är på plats, krattar trots att vinden viner runt knutarna, Pa fixar blomsterlandet som hon själv skapat förra sommaren. Flickorna har fått sina såpbubblor som är farmors ”grej”. Det ska alltid finnas såpbubblor på lut på Femöre. Skatan går inte heller ensam på Morgonrundan med Stina. Hon får sällskap och hjälp av Alice och Cissi förstås. De förundras över vatten som bildat en liten sjö i ekhagen, de pratar om stort och smått och flickorna får turvis ”hålla” Stina. Trots att Cissi egentligen är rädd överlistar hon sin egen rädsla genom att få ansvaret att hålla i kopplet. De lagar mat tillsammans, Pa är mästare på frukost t ex och Skatan hade förberett middagen. Mannen älskar dem alla i bakgrunden, vilar på soffan och hänger med. Han trotsar också blåsten när han och Stora E ger sig iväg med Stina på eftermiddagsrundan.

Aldrig så ensam som du tror.

Det är gott att leva.

  • Skatan blir väckt av tre älsklingar
  • Himlen är blå
  • Alice och Stina inspekterar
  • Översvämning
  • Cissi får först hålla i kopplet
  • Och sen får Alice…
  • Såpbubbeldags
  • Här krattas det …
  • En skygg ”Nano” hälsade på.
  • Ljus för mamma Inga som redan har fattats oss i 19 år

    Familjeträff på Femöre

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    De hade bäddat varenda säng i hela huset och i Lillstugan som inte är vinterbonad hade de satt på elementen och lagt ut de varmaste täckena. För i fredags kom hela stora familjen och ”vinterstängde” på Femöre. Skatan och Mannen fick sova  i stan … i Nyköping alltså … för det var 13 personer som skulle samsas därute på Femöre.

    Hela gänget.

    Egentligen behövde man ju inte vinterstänga eftersom stugan nu är vinterbonad men de kallar det så ändå. Trots att de säkert kommer att åka dit och bo över i vinter också.

    Det var inte mycket att göra förutom att umgås, äta och dricka. Mannen hade redan tvättat fönstren rena från spindlar som verkligen är ena riktiga lortgrisar och pysslat med andra utomhusgöromål allt eftersom nu under hösten.

    Förresten lockade inte vädret till uteliv heller för den delen.

    Bryggan skulle upp och en del möbler plockas in i förrådet och eftersom det varit så torrt ville de inte kratta för mossans skull men plocka kottar kunde ungarna göra och så började Ludvig med att tapetsera en dörr inomhus.

    De pratade också om ditten och dattan och den kommande julen som ska firas hos familjen B detta år och det verkar kunna bli lika stor ”invasion”där då som nu.

    Något att se fram emot …

    Nytt bloggförsök … igen

    IMG_0293Däruppe  i gluggen i grönskan ligger det rosa huset där Skatan har sin ateljéplats i Nyköping. En ateljéplats som det var längesedan hon besökte. Sommaren har hittills varit fylld av än det ena än det andra (besök av tvillingarna och deras familjer i tur och ordning, besök hos äldsta dottern i Skåne för att fira ett av barnbarnen där som fyllde 18 år och så firandet av födelsedagar härhemma  (Mannens och hans systrars) ) och idag är det den första dagen på mycket, mycket länge som Skatan sitter här ensam i stugan på Femöre och har tid eller framförallt ro att  sjunka ner i sina egna tankar och ta sig för att blogga.

    Hon är inte helt ensam förstås … Mannen och StinaFina är ju här.

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    Morgonen var fin men nu strilar regnet och det har börjat blåsa upp igen. Som för det mesta denna sommar.

    För regnat har det gjort … och BLÅST … och varit kallt. Utom en vecka i början av juli då det var varmt och skönt och solen strålade dag efter dag från en blå himmel  … ja, det var nästan fööör varmt och då vågade t o m Skatan ta sig ett dopp med barnbarnen Karl Axel och Agnes som var här på Femöre hos dem då.

    IMG_0047Snipp snapp snut … nu tog detta blogginlägg tvärt slut.

    Skatan får spara lite på bloggkrutet

    och ska ta sig för och läsa dagens papperstidningar  också … hade hon tänkt sig.

    Femörebesiktning

    De var ute på Femöre igår.  Mannen, StinaFina och Skatan.

    För att Skatan skulle få se ombyggnaden … hur långt de kommit, hur det ser ut.

    Och sedan skulle de gå rundan med StinaFina. Rundan som hon älskar att gå … Där man kan skåda ut mot öppet hav.

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    Besiktningen utföll till belåtenhet. Nu väntar Skatan bara på sommaren …

    Femöre

    De åkte ut till Femöre och stämde träff med några vänner för att de och Skatan skulle få sig en titt på ombyggnaden och samtidigt kunde gå eftermiddagsrundan där med StinaFina.

    Huset var totalt inpackat och såg vitt ut i den vitsvarta omgivningen.

    Femöre

    Ni må tro att Skatan längtar efter våren och sommaren när stugan åter står där i Faluröd skrud med vita knutar och solen värmer vattnet och speglar sig i sjön … och ”och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen! Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol..”

    Men snart är det den 21 december och solen och ljuset vänder åter … om än i ultrarapid.

    Sedan åkte de hem till stan och drack kaffe och åt lussebullar och pepparkakor  … till de två tända ljusen i adventsstaken.

     

    Femöre tur och retur

    De åkte ut en sväng till Femöre idag mellan skurarna eller rättare sagt innan skurarna. Sen åkte de hem igen för de ska på middag i afton och i morgon fyller en viss ung dam i Örebro hela fem år. Och det kan de ju inte missa.

    Femöreflaggstången

    Nu var i alla fall flaggstången på plats igen  och den är jättehög …  hela 12 meter. Mannen fick den nämligen innan vi fällde jättetallen vid huset och då var den tvungen att vara så där hög för att vimpeln eller flaggan inte skulle fastna i tallens grenar.

    StinaFina och Skatan gick sin havsbadsrunda och så strosade de runt lite i trädgården och njöt innan de åt lunch och packade ihop och åkte in till stan igen.

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    På fredag flyttar de i alla fall ut igen med sitt pick och pack och stannar så länge de kan innan höstvindarna och mörkret jagar in dem till stan igen.

    Det ska bli härligt!

    Storfrämmande

    Igår när Skatan kom hem från Stockholm och sin träff med FLOPparna Britt, Nina, Jenny och Misan då inte en bild blev tagen utom de här när Skatan innan lunchträffen satt och väntade i Humlegården …

    … hade lilla e och barnbarnen kommit för att stanna över några dar  på Femöre …

    Solen och värmen kom plötsligt tillbaka så det gällde att utnyttja tiden utomhus …  Det har alltså  varit fullsmockade  dagar och inte tid att vare sig blogga eller ”facebooka” men en bildkavalkad slänger Skatan in här i alla fall … så att inte allt faller i glömska …

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    Väntar på Mannen

    som passar på att klippa gräset nu när solen skiner och det har torkat upp så det räcker …

    Morgonrundan är rundad i solsken … så härligt att man nästan blir lyrisk.

    Skatan blir lyrisk.

    … där hon går i solen med sin svarta skugga till följeslagare … StinaFina ..

    Allt medan hon väntar på att Mannen ska bli färdig  läser hon vidare i artikeln om att kvickstarta sin köksträdgård, skriver noga upp allt som behövs inhandlas och känner att nu … nu har sommaren kommit på riktigt … nu när de bor här på landet och ska stanna här tills … ja till .. ja, åtminstone till i början av september.

    Om inte längre …

    Full rulle på Femöre

    I natt har Skatan och Mannen och StinaFina sovit i sta´n.

    Sovit och sovit …

    Det har åskat och slagregnat och mullrat och blixtrat och StinaFina har varit som ett darrande asplöv, har försökt gräva ner sig till grannen genom parketten så Mannen har fått ligga med henne i badrummet så att inte golvet skulle bli helt förstört.

    Skåningarna och Örebroarna fyller Femöre-stugan bra … och snart snart ska Mannen och Skatan och StinaFina ge sig ut dit också …

    I går kom sol efter regnet … som det ju brukar göra förr eller senare … och då badades det och åktes båt.

    Skatan var kocka och gjorde lasagne till 9 personer vilket är en bragd i sommarstugeköket. Om någon ska hämta något ur kylskåpet måste personen nästan gå ut ur köket för att ge plats. Matlagningen där är alltså oftast ett enmansgöra … mer eller mindre. Salladen sköjdes och langades ut till matbordet där den togs om hand och gjordes i ordning i en stor skål … och likaså dukningen gick till på det sättet … langning.

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    Sommarens första fyrklöver

    … hittade Skatan den första regniga Morgonrundan i sommar med StinaFina här på Femöre.

    Och som hon letat.

    Ända sedan klöverbladen tittade fram i våras … tills nu … har hon gått med näbben mot backen och glanat utan att hitta en enda.

    Hon har haft samma funderingar kring sin ”otur” att inte hitta fyrklöver  som mysteriet att skor plötsligt inte tappades bort längre … åtminstone fann inte Skatan några.

    Varför kunde Skatan tidigare bara gå ut och ”plocka in” ett knippe fyrklöver när det ”behövdes” och så … plötsligt  efter en inledande fyrklöver förra sommaren  …hittade hon inte en enda ???

    Men nu har Skatan alltså plockat sin första fyrklöver för i år. Den skänker hon till sin förstfödda som kan behöva en fin fortsättning på 2012 som började så olyckligt för henne …  men som nu helt säkert får en lyckosam vändning. 🙂

    Kram på dig gumman!

    En regnvåt StinaFina denna lyckosamma Morgonrunda 🙂

    PS  Ingen ska behöva gå  lottlös i sommar föri år måste Skatan bara finna sina fyrklöver som hon brukar ju … Vänta ni bara 🙂

    Efter vintern

    låg flytbryggan långt uppe på land och hammocken hade blåst omkull.

    Mannen och Skatan gjorde en  snabbkoll ute på Femöre innan de gick rundan med StinaFina.

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    Skatan längtar så efter att flytta ut igen till sommaren.

    Men än blåser kalla vindar.

    Tillbaka till verkligheten

    Fastän tvärtom då … förstås.

    För bloggen är inte Verkligheten för Skatan.

    Inte ännu.

    Men nästan så.

    Dåligt foto med blänk men en underbar bild av Camilla Pyk … just nu på Sjöhästen

    Nu har Skatan i alla fall gjort en djupdykning ner i den verkliga Verkligheten några dagar, träffat Folke och Joy, ätit och druckit och pratat och pratat, varit på Femöre och på vernissage på Galleri Sjöhästen och promenerat i hamnen och sett Bryggeriet och NK-villan och Nyköpingshus och …

    inte vet Skatan hur hon ska berätta om allt detta …

    Det är svårt att komma igång igen efter några dagars uppehåll …

    Och det vaaar längesen hon hade riktigt flyt härinne, Skatan … men men …

    Ups and downs … that´s life …

    En liten bildkavalkad får det bli så länge … med blandad kompott som både Folke och Skatan knäppt … (fast Skatan glömde förstås att knäppa för det mesta  … utom ibland)

    Detta bildspel kräver JavaScript.

    Höststängningen på Femöre

    och helgen tillsammans blev intensiv och skojig och full rulle hela tiden.

    Men utan Örebroarna ;.(

    Karl Axel hade fått hög feber. 😦  … stackars honom …  och så himla typiskt när man skall träffas allihop …

    Så höstgryta och köttfärssås fanns det gott om … 🙂

    Det var ett fint höstväder även om himlen inte var klarblå och det blåste lite frostiga vindar. Men höll  man igång och lekte och jobbade så höll man sig varm ändå.

    Efter frukosten …

    åkte alla utom Skatan ut och satte igång att kratta löv, dra upp bryggan, ta in rosorna och trädgårdsmöblerna  … medan Skatan fixade lite här hemma och tog sig en sväng till Galleri Sjöhästens vernissage …

    Tommy T C Carlsson: Festen är över, olja

    Larissa Stenlander: akvarell …(Skatan vet inte vad den heter men ”Kom Loss nu tjejer! ” … skulle hon kunna tänka sig 🙂  ) Den heter

    Ulla -Britta och Annacarin släpper loss

    fick hon veta i en kommentar av Larissa själv 🙂

    … innan hon hämtade sin hatt som hon fått uttänjd hos hattaffären här i Nyköping till rätt storlek.

    (Skatan hade inte kunnat låta bli att köpa hatten där på Heimatwerk i Bad Ischl trots att den  var ett nummer för liten. 🙂 )

    När kvällen kom var alla trötta och belåtna … och somnade ovaggade efter att ha badat bubbelbad och ätit sig mätta på grytan och äppelpaj.

    På söndagen åkte bara Mannen och Sonen ut och fotsatte och slutförde den stora höststädningen medan Skatan, Pa och Alice tog en snabb tur ner till stan … ,

    sov middag …

    och slog sig i huvudet (Alice)  och fick tröst av mamma Pa

    innan det var dags att åka alla milen hem till Borlänge igen …