… skall StinaFina och Skatan snart ge sig ut på …
Det blåser halv storm …
… och kommer säkert se ut så här ute vid klipporna … i viken … på Femöre.
PS Skatan har försökt en timme nu att lägga upp en liten film … hur gööör man? Som ni ser har hon inte lyckats … DS
vad fick hon se … ja, vad fick hon se om inte lilla Agnes som ätit blåbärspaj så det står härliga till där vid köksbordet på Femöre.
Och solen LYSER in, ser Skatan … och kanske kvittrar den lilla sädesärlan som envisas med att bygga bo på taket.
Här i Svalöv regnar det … och det gör det ordentligt.
Agnes (Foto: Lilla e )
– Spara lite paj till mig, Agnes … (men den har väl redan gått åt förstår jag) … för jag kommer på lördag! Det skall bli sååå kul att ses igen 🙂
Innan den där blåbärspajen verkar det ha vankats grillat för här står ju Mannen och ordnar med grillbriketterna så som de skall vara för att det som skall grillas grillas på det enda rätta sättet 🙂
Mannen (foto: Svärson II, I presume)
Skatan längtar hem …
… en solig dag i juni.
Så underbart härligt! 🙂
Gårdagen på Femöre gick i ett enda rus med ungar, hundar och ja, full rulle … och här ett snabbinlägg med bilder lite huller om buller. För denna Nationaldag kommer även den vara fartfylld från och med nu … när Skatan skall gå och duscha för att fortsätta med Morgonrundan och vidare till Kinesen med sin onda rygg … till Femöre osv osv …
Ha en fin Nationaldag, folks …
Skatan är nyss hemkommen från Femöre där de tog sin Morgonrunda, StinaFina och hon, innan det var dags för lite fejning i stugan inför besöket ikväll …
Sonen & Co är ju på ingång …
… en del av ”& Co” som är på ingång … nämligen lilla AIK …
och nu vill Skatan skriva ner lite smått och gott, huller om buller … och blandat … medan tid är 🙂
Hej hopp …
Det ääär fantastiskt vackert därute på Femöre …
Sååå himla härligt …
tycker Skatan även när hon står med huvudet upp och ner med borstar och trasor på utedasset för att få bort all spindelväv och fluglortar och fluglik som samlats under vintern …
Titta får ni se …
Ni kan förresten också ta en titt på sidhuvudet (just nu i alla fall) . Där ser ni vad Skatan ser från själva huset … vilket inte heller är så illa. Eller? 🙂
Det hade regnat en del under natten så att det hade samlats vattenpussar på asfalten … eller vatten ”puss” förresten … den här pussen ser ut som ett riktigt hjärta, eller hur?
Skatan är klar med städningen, StinaFina har jagat sork (känns inte helt OK … Skatan tänker på den där läskiga dvärgbandmasken ) men tror faktiskt inte StinaFina fick fatt i någon … och hur rädd skall man vara ??? och nu är de hemma i Nyköping igen ett tag …
Någon målning blir det inte mer idag … eller imorgon … för dååå kommer Mannen hem och snart är huset fullt igen … för nästa vecka kommer hela bandet (nästan) för då har Skatan Vernissage …
Men det är ett annat inlägg … ett helt annat …
i morse klockan halv sju … när Skatan gick ut för att slå en drill …
Med spegelblankt vatten och blå himmel.
Tänk att få vakna till en morgon som denna …
…när den kunnat vara en morgon som …
Tänk att få vakna …
Bara det …
Även om vinden mojnat något så regnar det fortfarande och är kallt … inte lika kallt som igår … men kallt. Femton grader max så det kanske inte är en sån bragd ändå att krypa i vattnet som håller en temperatur på arton grader …
Bryggan och vattnet sett genom verandafönstret …
Skatan skulle aldrig ge sig på det … bara vägen dit ner i böljan avskräcker den badkruka hon är. Men Stora E väjer inte för lite regn och blåst. Så fort hon får tillfälle tar hon sitt morgondopp vare sig vädret är tjänligt eller inte …
Här ser vi henne balansera ner i vattnet från den hala klippan …
Morgonrundan med StinaFina gjorde Mannen idag men snart skall vi bylta på oss regnkläderna och ge oss av ut till klipporna … och Stora rundan genom skogen.
Lite får man ju tåla … även av den här väderleken.
Både StinaFina och vi andra.
Solen lyser från en molnfri himmel men det är bara 15 grader klockan 06.12.
Riktigt kyligt 🙂 alltså.
Skatan skall starta dagen med att snart gå Morgonrundan med sin StinaFina.
Nästa punkt blir Kinesen inne i stan …
och sedan ”går dagen i ett enda fläng” …
Men först morgonbestyren …
Dasset nästa …
Att träffa ett gäng vänner som har hängt med sen man var fjorton … inte alla men en del … äta, och dricka och prata tillsammans … var som ett livselexir.
Som vi skrattade!
Det blir ju så när man talar gamla minnen och det är något som vi verkligen har tillsammans. Vi har firat så gott som alla midsommaraftnar tillsammans. Vi plus lite annat folk. Ibland kunde vi vara sisådär 30 – 35 stycken.
Länge firade vi här hos oss på Femöre. Också innan Mannen ärvde och vi blev riktiga herrar på täppan. Då, innan dess, kördes svärföräldrarna på porten och vi belägrade stugan och ja … nästan hela Femöre. Vi firade så grundligt att det kom folk från fjärran som hört musiken tvärs över viken och trodde det var någon sorts festplats här.
Och det var det ju …
Femöre mot vattnet en sommarnatt 2008
Nästan alla år var det vackert väder. De midsommaraftnar det regnade och vi var tvungna att vara inomhus gick att räkna på ena handens fingrar, känns det som. Så vi åt och drack och dansade utomhus. Mannen hade riggat upp högtalarna som var vända utåt mot vattnet och folk satt eller stod överallt, åt och drack och dansade på terassen utanför stugan. Båtarna stod tätt vid bryggan och folk sov över. Sov och sov förresten … man var vaken hela natten och somnade först framåt småtimmarna. På alla upptänkliga platser. I huset, i båtarna, i uthus, i bastun och i alla skrevor och under presenningar …
Bastun nere vid vattnet
… och så dasset och redskapsboden
Lillstugan
Lekstugan
… och så sommarstugan själv
Eller så firade vi midsommar hos vännerna … precis som vi gjorde i år … därute på Ön.
Åt gott, drack gott. Pratade och skrattade …
Det fanns ju hur mycket som helst att ösa ur minnenas brunn, mängder av anekdoter och människor och händelser att prata om, skvallra om och skratta åt.
Det var ju nästan fullmåne också.
Nästan fullmåne … över skären med blick från ön …
Det hjälpte säkert till den höga stämningen. Det galna … glada …
Vi skrattade också åt att det nuförtiden gick bra mycket lugnare till när vi firade midsommar.
Bra mycket lugnare.
Ingen dans och glada grabbar …
Mannen i sin österrikiska väst …
Jodå … de glada grabbarna fattades då rakt inte men lugnare gick det allt till.
Bra mycket lugnare
Men skrattade … det gjorde vi.
Hela långa midsommarnatten …
Första morgonen på Femöre …
Skatan har vaknat tidigt som vanligt och varit ute och slagit sin drill. Hon tog med kameran för att föreeeviga. Klockan var då fyra men hon har hunnit bli fem.
Dagen ser ut att bli fin och solig och ljus som den ju skall vara på midsommarafton. Framåt eftermiddagen tar vi båten och åker en halvtimme norrut mot Trosa och Ön till våra vänner för att fira midsommar … som vanligt.
Det har vi gjort länge länge, många många år.
Det är en tradition.
Samma dag, samma plats, samma vänner.
”The same procedure as every year” …
Det känns skönt att sitta här på Femöre, ha vaknat här för första gången i år … se att fönsterna verkligen behöver tvättas och putsas … höra fåglarna utanför …
Igår åt vi matjesill, färskpotatis, gräddfil och gräslök … och drack Gösser.
På Morgonrundan går StinaFina och Skatan ”stora rundan” … ut till klipporna, förbi fåren … genom skogen … som de gör varje sommar.
GLAD MIDSOMMAR!
Nu har sommaren kommit på riktigt.
… är konstnär.
Och har journalistiken som levebröd.
Så avundsvärd … tycker Skatan, som ändå inte avundas henne.
Inte idag.
För idag har Skatan flyt. Hon får skriva och nå ut. Inte till tusentals men nå ut. Och inte bara skriva för byrålådan.
Om några veckor skall hon åka på målarkurs också.
Solen lyser …
Skatan hann åka till biblioteket i Oxelösund som har två gallerier för konstutställningar. Johanna Cederblad ställde ut sina tavlor med slutdag 30 maj i ett av dem. Så det var i sista minuten.
Det är kraftfulla, färgstarka, personliga tavlor … precis som sin skapare.
Många av tavlorna har Oxelösund som delmotiv. Oxelösund är en stad som Johanna älskar med järnverket, hamnen med sin väldiga kran och alla båtarna. Hon älskar Femöre förstås med sina klippor och fyren med utblicken mot havet vid Femörehuvud …
Skatan drog upp sin mobil och knäppte två av sina favoriter. Färgåtergivningen är väl inte helt OK men jag hoppas inte konstnären tar illa upp.
Skatan kommer inte riktigt ihåg namnet … hon tror att den hette Kvällsbad …
… och så två tavlor till som Skatan helt har glömt bort namnet på
På lördag är det vernissage för Johanna igen. I Nyköping på Galleri Sjöhästen vid Stora Torget.
Johanna har också flyt.
Solen har gått upp för länge sedan och skiner från en klarblå himmel …
Idag också.
Packningsbestyr, frukost och så … Hej då för denna gång. Familjen B gör sig i ordning. Kaxe försvann snabbt ner till snickarboa, hans bästa tillhåll. Där hade han lassat gräsklipp från igår på skottkärran. Lugnet lägrade sig över Femöre … så småningom …
Medan Mannen körde båten till Horn för vintervila gick Brigitte och Skatan Morgonrundan. Extra lång. Ända ut till Femöre Huvud …
Här kan vi se Brigitte sittande på en av kanonerna från vårt stolta försvar. För inte alltför länge sedan var här ett ”försvarsnäste”, numera museum, Femörefortet …
Och så var vi då längst ut vid fyren … Femöre Huvud. Husets sida ut mot havet är vitmålat så att alla sjömän kan se det tydligt därifrån. Idag var det disigt … men det regnade i alla fall inte … ännu …
StinaFina fick sig en slurk vatten från en skreva på hällen …
Och så gick eftermiddagen … ”i ett enda fläng” och vi var framme vid kvällens begivenhet. Ett besök på Sävö krog, en krog som ligger på en ö mellan Nyköping och Trosa som bara har blivit ett ”måste” att besöka … ALLA talar om den.
(Denna bild har i n t e Skatan knäppt. Det syns på vädret och ”utelivet”. Men den föreställer Sävö krog)
Väl framme började det blåsa upp och regnet hängde i luften som man brukar säga och det kändes kulet där vi stod på bryggan och väntade på att båten skulle hämta oss ..
Värdshusvärdinnan var en strålande sol i det gråa ruggiga, serverade oss snabbt öl och snaps för att få upp värmen
Det blev en trerätters … Först något med pannacotta och knaperstekt bacon. Skatan hade alltid trott att pannacotta är en efterrätt men det var gott … förstås … kryddat som det var. Mannen och Brigitte åt sedan ungsbakad gös medan Skatan vågade sig på ”hagelspäckad” vildand med fetaostsinbakade potatisknyten. Och så till efterrätten som var flädercremebrulé med jordgubbar. Och vi åt och drack … och drack och åt … utom den stackars Mannen som bara åt eftersom han skulle köra bilen hem. När vi sen åkte hem vräkte fullständigt regnet ner. Än en gång hade vi ”hunnit undan” det värsta. Väl hemma tändes raskt brasan i den öppna spisen och vi drack varmt te … Skatan mest för att värma händerna. Hon är ju en kaffetant och ingen tenjutare.
Södermanlands flagga vajade när vi kom och tog farväl av oss när vi for hemåt … här vajar den lite blek i diset … när vi kom.
Idag … nu … alldeles snart börjar den med ett besök hos frissan för Skatan i Nyköping … Morgonrunda med Mannen och Brigitte för StinaFina på Hållet, lite stadsbesök och troligtvis lunch i Nyköpings hamn. Om det är öppet vill säga. Vi har märkt höstens intåg på alla de stängda sommarbegivenheterna. Men det löser sig …
Ha det!
Det bjöds på vin, öl och italiensk buffe, underbar chokladtårta och kaffe . Vi satt vid långbord nere vid stranden, åt och drack och pratade och skvallrade om alla och allt och hade förstås sååå trevligt.
De flesta som bor här på ön har bott här i generationer … sen 1920-talet. Så ni förstår … det finns att skvallra om …
Alla känner alla.
Västra Femöres Vattenförening hade alltså sitt årliga kalas. Tillsyningsmännen i den här vattenföreningen har ett så blygsamt arvode så när styrelsen (som inte har något arvode alls) träffas på sommaren bjuder tillsyningsmännen styrelsen på kalas och alla tar med sig sina fruar och så ”festas” deras arvode upp. Förra året var vi hos oss. I år hos närmaste grannen.
Min syster var på besök hos oss över helgen. Och fick förstås följa med. Hon fann sig väl till rätta och hittade genast någon som kände aaaalla hennes gamla klasskamrater och kompisar som hon inte hade träffat på 40 år sådär och en del som hon hållit kontakt med. Vi växte ju upp här i Oxelösund.
Skatan kände knappast igen någon. Och gjorde jag det hade jag glömt namnen. Jag levde mitt liv i Nyköping när jag var ung. Där gick jag i skolan och där hade jag mina vänner …
Bland annat kom vi att tala om distriktsläkaren här i Oxelösund på den tiden, S, och var de hade sin sommarstuga. Det resonerades fram och tillbaka och min syster och jag kom överens att försöka leta reda på den när vi gick Morgonrundan idag med StinaFina.
Kvällen blev lite ruggit, en och annan regnskur passerade, men vi tände brasa och fortsatte vårt kommer-du-ihåg-snack tills långt fram på kvällen hemma hos oss i stugan.
Ännu en sensommardag närmare hösten … hade förflutit.
Redan före frukost hade gänget med Sonen i spetset fiskat nere vid båtbryggan … Tio firrar på 1 timme blev fångsten. Smaskens till våra thailändska vänners Laos-mat (en slags surströmming).
(Em, Too och Pa, som skall föda mitt barnbarn om bara en månad 🙂 )
(Janta hade inte ens tagit sig tid att byta om från sin pyjamas innan fisket)
Skatan och Mannen for till Agnes ett-årsfirande och Sonen, Pa, Janta, Em och Too gav sig i kast med skogens bär … bär fast det så gott om att Sonen ringde ett antal gånger och frågade om vi hade fler hinkar eller baljor. Deras medhavna var redan proppfulla. På bara sju (7) timmar hade skörden blivit lika stor som den under hela veckan däruppe i Dalarna, trodde Sonen. (Ca 99 kg inklusive det de hade lämnat här i såna där stora glassförpackningar … som jag idag skall frysa in, bären alltså tillsammans med alla de där kantarellerna jag fått)
Gänget hade också hunnit med att åka båt, basta, grilla och ha det gôtt … precis som det var meningen.
… från Dalom.
Sonen, Pa, Janta, Em och To.
Dom är inga blåbär på blåbärsplockning – utom möjligen Sonen förstås – men tar paus från plockandet i Dalaskogarna för att grilla och njuta havsluft, åka båt, kanske basta och ha det gôtt här på Femöre.
För säkerhets skull – om de inte kan hålla fingrarna borta – har Skatan rekognoserat i skogarna. Längs StinaFinas och mina vandringsvägar är det liiite avplockat. Häromdagen var en minibuss från Polen parkerad på stora parkeringen vid infarten till Femöre och Skatan och StinaFina mötte ett helt gäng polacker som plockade blåbär som galningar.
StinaFina skällde helt vänskapligt ut dom.
Men … ger man sig bara in lite längre i djupa skogen finns det fortfarande gott om dom.
Blåbären.
Ikväll kommer dom alltså. Så idag har Skatan fullt upp. Inköpsrunda, förbereda grillaftonen, bädda 5 sängar, plocka blommor, stryka (men det har inte med detta besök att göra – måste helt enkelt ha något rent på mig), kanske ta en repa med dammsugaren.
Mannen har bestämt sig för att ta en vända med kanoten. Det gäller att passa på. Just nu skiner solen från en klarblå himmel och det är vindstilla.
StiiinaFiiina. Nuuu är det dags för Morgonrundan !
Idag, den 25 juli 2009, sken solen och det blåste kallt.
Det är svensk sommar.
När inte StinaFina är på Morgonrunda, Middagsrunda eller Kvällsrunda spelar hon helst fotboll …
… eller tittar besviket på oss för att vi inte är med på … att spela fotboll.
Denna morgon gör Kristina sina chigong-rörelser bland tallarna innan det bär av hemåt till storstan igen …
och Stora E plockar årets blåbär att ta hem, frysa in och ha till vinterns filfrukostar …
Mannen som aldrig kopplar av (nästan) passar på att dra upp syrénskott som växer som ogräs.
(Skatan har ställt sin fina trädgårdstomte på annat håll senare idag. Hon kom plötsligt på att fåglarna inte har badat i fågelbadet sen hon ställde honom (på vakt?) just där)
Svanmamman simmar med sin unge … och snart tar Stora E sats (den enda av oss) för ett sista dopp … för den här gången.
Titta så skönt det ser ut … men (Znogge!) det var faktiskt bara 18 grader …
Vid foten av flaggstången växer farmors små små blåklockar, dom som hon tyckte så mycket om.
Sommardagen har nu blivit kväll, middagen (rester) har ätits upp tillsammans med ett glas vin. Vi har tittat på väderprognosen. Det kaaan bli uppehåll i morgon med.
Men då far vi till stan. I vilket fall.
Vi har tvättstugan.
som fick Gotlandsfärjorna att krocka … Om deeet nu var dimman … som gjorde det ?
Mannen hade hissat flaggan innan hann tog bilen in till Nyköping för att hämta sina systrar … blåbären hade plockats nedanför stugan – det var som att hämta dom från skafferiet – och Skatan fixade det sista med tårtan. Sju flaggor runt yttre kanten och sex i mitten = 67. Det var ett flaggspel det. Typiskt att jag inte förevigade denna skapelse med en bild.
Och så ringde Mannen från stationen. Bilen hade fått punka. ”Fastrarna” åkte buss meden Mannen fick ta bilen till verkstad. När tiden var inne gick StinaFina och jag för att möta upp.
Först kom Mannen krypande i bilen. Man får inte köra mer än 50 km/tim med reservdäcket. Skatan hade inte en aaaninga om det och hade nog ”brassat på” … 
Och sedan kom Fastrarna … 
.
Det regnade i alla fall inte. Vi kunde njuta av naturen, göra kortare promenad, Mannen åkte tillbaka in och fick sitt riktiga hjul – det var en lite större knappnål som satt instucken på sidan av hjulet. Sabotage! Någon som ville ha lite kul så här mitt i veckan?
Och så grillades det förstås och åts och hade trevligt. Brasan tändes för det blir fort fuktruggigt …
Stora E och StinaFina satt/låg i det ena hörnet av soffan 
… och Kristina i den andra … 
och Mannen i ”sin” stol förstås … 
Idag skall vi fira Kristinorna, Kristina och jag själv, som också bär namnet som andranamn … och plocka blåbär om nu inte regnet öser ner.
Det gjorde det klockan fem men nu … ja, det kanske duggar, men mer är det inte.
… och Skatan hinner knappast vakna, gå Morgonrundan … idag fick jag med mig Bessie också…
(StinaFina och Bessie på sin Morgonrunda fångad i mobiltelefonen)
förrän det är dags att slå sig ner framför någon deckare på kvällen.Och Kaxe och Agnes ligger till sängs och har äntligen somnat.
Men innan dess.
Vilket tempo!
Jag hade tänkt ta in lite bilder som jag tagit idag med min riktiga kamera.
På ungarna.
På hur vi bygger en liten bassäng i vattnet som vi fyller med sand där de kan plaska… Igår hämtade Mannen och Svärson II och Kaxe virke och borrade (med fara för livet trodde lilla e och SkatanmedFasan)
”Du måste bli bättre på att långa ut grejer morfar”… sa vår Kaxe till exempel. Förresten är ”till exempel” ett av Kaxes favoritord… ”vi bygger en ram till exempel” sa han till sin farfar som frågade vad han hade för sig om dagarna…
Idag har de hämtat två släpvagnar med sand som de sedan lassat på skottkärror och dragit över berget och ner till bryggan där de lassat ur i vattnet. Det ser ganska grumligt ut idag. Men om någon dag har dammet försvunnit.
Då var batteriet slut och det gick inte förstås. Att få in bilderna i datorn.
På seneftermiddagen åkte Kaxe och mormor Skatan in till bibblan och lånade böcker. Jag velade omkring lite och fick tag i en Emil i Lönnebergabok och en Pippi. Kaxe hittade snabbt Mulle Meck-böcker om biltvättar och lastmaskiner och tåg som vi lånade. Kaxe var så snabb där mellan hyllorna och gömde sig och lekte kurragömma. Till sist blev han törstig men mormor hade inget ”cash” och dom tog ju inte kort förstås. ”Tanten” i caféet var så snäll och bjöd den söta gossen på ett stoort glas apelsinsaft och tvååå sugrör.
När vi sedan kom och skulle låna sa maskinen Stop. Kortet är spärrat. Det visade sig bero på att jag lämnat tillbaka böcker för sent men inte betalat min skuld som alltså låg kvar se´n förra sommaren. Då efterskänkte bibliotikarien den. Böckerna var ju tillbakalämnade men …tja böterna… Min lyckodag. Jag får väl alltid ta med mig charmtrollet Kaxe .
Ett annat litet charmtroll är ju lillasyster Agnes förstås. Hon skrattar och ler hela dagarna, äter och sover, skrattar och gurglar, härmas och klappar händerna när jag klappar, hostar … eller försöker hosta när jag hostar, trutar med munnen när jag trutar… och är så söt och luktar så gott att man skulle vilja äta upp henne.
(Mobiltelefonbild på Agnes)
… men nu sitter jag här på Femöre vid datorn … som fungerar… i alla fall.
Det är bara att kasta sig ut… som man säger.
Alla sover en liten stund till och snart skall jag ut på morgonrundan med StinaFina.
Bessie orkar inte följa med längre på snabba långa turer men SF och Skatan traskar iväg alla morgnar i alla fall
… innan de andra har vaknat.
Stugan är full. Av barn, barnbarn, hundar och Mannen och Skatan. Det är heela familjen B. på besök
Då är det heller inte lätt att få ”arbetsro”…för en flaxig skata.
Men det är verkligen så himla kul att samsas under ett tak i några dagar. Nu när solen skiner och allt.
Snart snart kommer bilder på barnbarnen… när jag knäppt några.
Nu kommer i stället några mobiltelefonbilder som jag tog en av de första soliga morgnarna här…
Utsikten från stugknuten ner mot bryggan ganska tidigt på morgonen. Spegelblankt.
”… där solstrålarna leter sig in mellan trädstammarna” (Margiths diktrad)
… och se´n ser du havet mot horisonten…
Är det inte underskönt vackert så säj?
Skatans tankar 