…tycker Momo Jord och sprider kärlek … som han har för vana … genom att erbjuda oss alla en thaimassagekurs.
Alldeles gratis.
”Det finns inga underverk för den som inte kan förundra sig” (Marie von Ebner-Eschenbach)
Skatan slutar aldrig att förundra sig …
”Att leva är inte tillräckligt. Solsken, frihet och en liten blomma måste man också ha!” (H C Andersen från Peace & Love Kalender 2010)
Nej, man är aldrig så ensam som man tror (sjöng Ulf Lundell i en sång) … eller känner sig.
Bara det att så snabbt … på ett ögonblick … kunna läsa och delta i vad många av ens vänner gör, hur de mår, vad de känner och tycker … att få veta vad som sker ute i stora världen … vad som hänt … genom tidningarna, de som prasslar med sina sidor när man bläddrar igenom dem och de på nätet … lyssna till musiken … som man kanske t o m tipsats om av sina vänner … på Spotify … lyssna till något nytt, något alldeles nytt som man faller för … pladask … som en sten plumsar i vattnet … som Skatan föll för som en sån sten … pladask … sedan Mymlan tipsat om musiken som Skatan inte ens visste fanns än mindre hört … och som bara var … ja, blev med ens Skatans musik för dagen, för veckan, för …
Bara genom en enda genomlyssning så … är hon fast, Skatan.
Och önskade att få ha en enda person här bredvid sig … som lyssnade med henne … en enda.
Margith …
Anna och med den äran …
Grattis Anna!
Grattis!
Fast Skatan hade nog ändå Salem Al Fakir som sin favorit … ändå …
PS Efter lite nattlig lyssning tycker Skatan att Darin var bra … kanske bäst till och med med sin låt …
… hon har lite svårt att bestämma sig hon Skatan … DS
Den där färgen på himlen … den där blå färgen som bara är så här blå så här års … och så solen som färgar himlen orange, röd, lila vid horisonten mot väster bortom köksfönstret där jag sitter vid min dator …
Jag blir så trött … och modstulen … och melankolisk.
Melankolisk därför att … därför att … ja det vet jag faktiskt inte. Det är bara så jag blir att känna mig … melankolisk.
”I sorgen har världen blivit fattig och tom, i melankolin är det jaget självt” (Sigmund Freud)
Lite för mycket ego-tänkande kanske … för att vara nyttigt.
… och så lite av det där joddlandet … som Margith och jag aldrig lärde oss riktigt fast vi verkligen försökte ..
Mymlans veckobloggtema är musik …
men inte vilken som helst …
Den skall vara ny. Den skall … helst … vara ny i alla fall.
”Jag vill alltså inte ha några gamla favoriter eller tio låtar om ditt liv.” … säger Mymlan
Men det blev inte så mycket nytt i Skatans musiklista . Eftersom Skatan själv inte är så ny … här i livet. Och hon lyssnar kanske inte just på så mycket alldeles nytt. Heller.
Med undantag för Amanda Jenssens musik … som ju är ny men med den där känslan och nostalgin som ger Skatan hennes kick …
Veckans bloggtema – Musik … fick alltså bli Skatans ”eget” tema med anknytning till Mymlans i stället … på Skatans egna sätt … med nytt och gammalt i en salig blandning …
De här valda tio musikstyckena är musik som väcker nostalgiska känslor hos Skatan … tillbakablickar mot en svunnen, lättsammare, lyckligare tid. Nåja. Nu tog hon allt i, Skatan.
Men … i alla fall tio låtar som Skatan fastnat för under tidens gång. Bara tio låtar av all musik … bara tio musikstycken. Inte lätt.
Musik betyder så mycket. För Skatan. Som hangups … som ”förknippare” (finns det ordet?) med personer, platser, stämningar … och när hon vill sjunka ner i nostalgi som är en av de skönaste känslorna som finns … att sjunka ner i. Då är det i musiken …
Starter: 1900 och Den minsta av segrar …
… som för Skatan förknippas med den där klumpen i halsen … den där känslan av … av att livet rinner iväg att ja … att det är en del som är för sent trots allt och … trots att det var hos Lilla Blå som hon hörde den första gången …
Bruce Springsteens If I should fall behind förmedlar känslan efter det att Margith dött … hur ensam Skatan känner sig …
Hubert von Goiserns Weit weit weg … lyssnade hon på om och om igen när Skatan satt där på bergets topp i Österrike och längtade hem … och och och
Skatans musik just nu är just den här blandningen … av depp-låtar, kommer-du-ihåg-känslan … och så bara musiken förstås
… hör musiken!
… till Znogge, en fin, klok, och medlevande vän från en kraxande, flaxande fågel …
Skatan
(Foto: Lars Lundmark)
Jag vill backa tiden. Jag vill vara med Margith en kväll som denna. Jag vet att jag var där med Mannen och lilla a. Med Bonden och hans söta fru … men jag skulle ha velat ha varit där med Margith. Och ibland skulle man faktiskt också ha vela vara något yngre. Som ikväll till exempel. När man ”gungade loss”.
På Firmafesten.
Som var storartad. Femstjärnig. Och jag träffade en del gamla bekanta. Som t ex Al Finlay, trubaduren, från Skottland. I kilt. Bara det. Och så Stora B förstås som anordnat denna fantastiska natt. Och hans särbo J som subventionerade en cider av alla drycker med någon slags kupong.
Och så var det ju musiken.
Pierre Swärd. Till exempel.
Och så träffade jag ju också Björn Pedersen som sjunger Mustang Sally som ingen annan gör. Men det har jag berättat om förut.
Det märks att jag druckit en del öl och sånt. Eller hur?
Lina Larsson var förstås också fantastisk och mer därtill … och och …
Det var väldans kallt när vi gick hem lite i förtid, Mannen och jag. Vi skall ju försöka åka heeem idag efter lunch sedan vi bunkrat upp ordentligt med mat till Sonen som ju inte får lyfta eller bära något och Pa som inte får ge sig ut i kylan med sina ”mjölkstocknings-tuttar”.
Bara därför gick vi hem lite i förtid. Klockan är nu 01.40 … pip.
Två julklappar har Skatan inhandlat idag.
Alltid något.
Fast en är till Pa från Sonen.
Men ändå.
Klockan sju träffades Stora B och Skatan på Engelska puben.
Det var bara vi och några ur vad man brukar kalla för A-laget.
Och så Amie … Engelska pubens pubägare och värdinna.
Det var här vi hade så himla kul hela 90-talet. Det var här alla banden spelade och det var live-musik flera gånger i veckan. Ibland band som the Orphans som Stora B och Franked spelade i, Nippe Sylwén och … hm … Skatan kommer inte ihåg namn … har verkligen svårt för att komma ihåg vad de här banden hette … så här dags på kvällen … ibland trubadurer som Stommen och Al och … Björn Pedersen och …
han … Björn Pedersen … han kunde sjunga Mustang Sally bättre än till och med The Commitments
Det var fullt med folk som drack öl, lyssnade till musiken, stimmade och stojade, dansade med, och rökte … Kläderna luktade pyton när man kom hem … men åååh så kul vi hade. Och träffade många nya och gamla vänner. Och slog oss i slang med … tja, i stort sett vem som helst.
Det var så Skatan träffade Stora B också. En gång i tiden. Där på Engelska puben.
Ikväll drack vi öl och vin och Jägermeister och whisky och mera vin och … och pratade om gamla tider. Då det begav sig. Och det var som igår fast ändå så himla längesen … Amie letade fram en cd … hon gick till och med ner i källaren för att hitta den … med Moose on the loose … ett band som Stora B spelat i och spelar i fortfarande … nån gång … när det beger sig. De bytte namn … för det var ett annat band som också hette Moose on the loose … till ”Håkan ”vad han nu heter” och hans E-street band” (han kommer från Edsbyn) Vi lyssnade till Håkan som sjöng cover på Hound dog … Kanske inte bättre än Elvis men … bra.
Jättebra.
Vi pratade om Sture, stammisen som är död, om Maggan en annan stammis, som också är död … Det var människor som brände sitt ljus från båda hållen och hade levt tuffa, brokiga liv men med sina drömmar förstås och mycket att berätta om …
Men vi pratade också om livet i stort, Stora B och Skatan, om våra barn, och hur vi känner det nu … om att bli äldre … att bli gamla …
Och vi pratade om Margith.
Det var en glad lite melankolisk skata som vandrade hemåt ikväll … hämtade StinaFina, gick kvällsrundan i sitt Borlänge … där ingenting längre är sig likt.
Och det är klart. Det kan det ju inte vara. Det vore ju konstigt om det vore sig likt. Efter tio år. För det var tio år sedan Skatan flyttade … och sen besökte Borlänge lite då och då … och … det var längesedan redan då.
Åh, vad det är härligt att ha Bodil Malmsten på hemmaplan, skrivande om hemmaplan-saker, som till exempel hennes inlägg om Hedengrens bokhandel på Stureplan i Stockholm.
Tänk att det finns sådana bokhandlare kvar i Sverige. De är sällsynta pärlor. Själv handlar jag mest över nätet men när jag är i ”stan” besöker jag Hedengrens så fort jag får tillfälle.
Genom en man, Tommy, som har kommenterat mina senaste inlägg om Bodil har jag också lyssnat till henne själv. Intervjuerna och samtalen.
Det är så jag fick veta att hon i alla fall inte har någon adress i Frankrike längre och att hon inte riktigt har bestämt sig var hon skall slå ner sina bopålar.
Så nu får vi riktigt ” rå om henne” här hemma, vilket är alldeles åt helskotta fel när det gäller Bodil Malmsten.
Bodil Malmsten ”rår ingen om” …
”Dessutom hade Bodil med Tom Waits när hon var med i Videokväll hos Luuk, då var det Downtown Train. Videon är orimligt snygg, och lyssna på HÖG volym…” säger Tommy i en kommentar här hos Skatan. Så här är den … Downtown Train. Att lyssna till. På HÖG volym.
Det har väl inte undgått någon att Skatan har sina favoriter … eller? Skatan är lite av en fanatiker … ett riktigt faaan.
Det är fortfarande några timmar kvar på hans födelsedag så Skatan hinner gratulera Tom Waits.
Grattis till dig som har uppnått de sextio och bara blir yngre och yngre … som musiker … i vilket fall som helst .. under alla omständigheter och utan allt tvivel …
Och nu skall Skatan blanda friskt … äpplen och päron med … ja, till och med med körsbär … och citera Bodil Malmsten som citerar Vincent:
Hon var döpt till Vincent och kallades Vincent av dem som kände henne.
America´s poet girl på 1920 och -30-talet, Edna St Vincent Millay levde som hon skrev:
My candle burns at both ends
It will not last the night;
But ah, my foes, and oh, my friends –
It gives a lovely light.
Skatan tyckte det passade så bra in vid just detta tillfälle.
Och du Tom … Väx inte upp. Hörru … väx inte mer. Gör i n t e det!
(Tom Waits/K. Brennan)
When I’m lyin’ in my bed at night
I don’t wanna grow up
Nothin’ ever seems to turn out right
I don’t wanna grow up
How do you move in a world of fog
That’s always changing things
Makes me wish that I could be a dog
When I see the price that you pay
I don’t wanna grow up
I don’t ever wanna be that way
I don’t wanna grow up
Seems like folks turn into things
That they’d never want
The only thing to live for
Is today…
I’m gonna put a hole in my TV set
I don’t wanna grow up
Open up the medicine chest
And I don’t wanna grow up
I don’t wanna have to shout it out
I don’t want my hair to fall out
I don’t wanna be filled with doubt
I don’t wanna be a good boy scout
I don’t wanna have to learn to count
I don’t wanna have the biggest amount
I don’t wanna grow up
Well when I see my parents fight
I don’t wanna grow up
They all go out and drinking all night
And I don’t wanna grow up
I’d rather stay here in my room
Nothin’ out there but sad and gloom
I don’t wanna live in a big old Tomb
On Grand Street
When I see the 5 o’clock news
I don’t wanna grow up
Comb their hair and shine their shoes
I don’t wanna grow up
Stay around in my old hometown
I don’t wanna put no money down
I don’t wanna get me a big old loan
Work them fingers to the bone
I don’t wanna float a broom
Fall in love and get married then boom
How the hell did I get here so soon
I don’t wanna grow up
Jag saknar Margith så … just nu … så saknar jag Margith så, så … så …
Nuuu … äntligen … har Skatan fått igång sin egen dator igen.
För på något sätt har hon inte känt sig hemma, och ”kommit av sig” på senaste tiden … i sitt krax … Svammel och blaj …
Skatan tror förresten också att hon har trasslat sig igenom de flesta teman (layouts) här i WordPress för att hitta det ultimata. Ni, hennes trogna bloggvänner har säkert märkt hennes ständiga ommöbleringar på senaste tiden. Fram och tillbaka och så fram igen.
Hon har ännu inte hittat det ultimata temat och utseendet och färgerna och …
Allt tar sån tiiid … tick, tack, tick, tack …
Och vem har tid så här före jul?
Flax Nr 1) Igår, till exempel, var Skatan i Stockholm. Hos ”knådaren” och sen hos pappa förstås …
(Pappa (97) ser banne mig yngre och yngre ut för var dag … men han ”går” långtifrån ” i barndomen” för det … om ni förstår vad jag menar. Bättre reda på sig och bättre minne än Skatan … som om deeet nu skulle säga nåt 🙂 )
Flax Nr 2) Idag, till exempel, åker Skatan via Örebrooo till Borlänge och Sonen, Pa och lilla AIK. Mannen och StinaFina följer med. Mannen åker vidare i morgon medan Skatan och StinaFina stannar några dagar.
Och … som sagt … allt tar tid ochSkatan får nog ta det liiite lugnare framöver …
Annars.
Ja … vaddå annars?
Skatan skyller sitt svammel och flax och krax på att hon saknat sin dator och inte kännt sig hemma hos någon annan. Inte ens hos Mannens. Och så tar det ju tid också när man väl kommer ”hem” … att boa in sig igen … eller hur?
Fast … egentligen … är det ju så enkelt.
All you need is love … ju.
Egentligen.
Skatan kom in på slutet av Skavlan-programmet.
Thåström sjöng …
När jag såg honom där på sitt Thåström-vis klamra sig fast som en drunknad runt micken, strutta fram och tillbaka medan han sprätte med fingrarna och spänd som en fjäder var tillbaka igen hos micken som han greppade … blundade jag.
(Videon är Thåström som sjunger men inte Thåström hos Skavlan)
Han såg ut som en inspärrad fågel.
Eller som Stefan Holm som i koncentration vankade fram och tillbaka före Hoppet och viftade med sina fingrar … strök sig över ansiktet, tittade upp, tog sats och … hoppade.
Men Thåström var som en inspärrad fågel.
… blev påmind om en av mina idoler, Ola Salo, … och kunde inte låta bli att njuta lite … och
sedan råkade Skatan höja blicken från datorn ett ögonblick och såg himlen … kastade sig ut på balkongen och tog denna … något oskarpa stämningsbild utan blixt.
Vilken himmel, va!
Skatan tittar ut genom fönstret. Det är fortfarande becksvart och jag ser regnvåta gatan blänka i gatlyktans sken …
God morgon.
Visst är det en god morgon … att sitta här och blogga … ”alla sover, tyst det är i huset” … läsa sina ”… nära till hands” -vänner och vänta på att den goda morgonen skall övergå i en god dag.
… har Mymlan i sin Bloggvärldsblogg utlyst denna vecka.
Min favoritblogg?
Som alla kan se här bredvid har jag en hel radda med ”… nära till hands-bloggar” och många favoriter bland dom förstås.
Men skall jag bara välja en enda … och det är just utmaningen tycker Skatan … så väljer jag tveklöst …
Hur jag en gång halkade in på hennes blogg, kommer jag inte ihåg.
Men att jag fastnade direkt, det kommer jag ihåg. För hon har sin alldeleles egna, oefterhärmeliga, ton …
”Hon med cigarren. Hon med lilla hatten. Hon med det tappade vettet.
Hon som gillar stridsflyg och whisky. God ton och bensprätt. Massor av färg så länge det känns.
Hon kallar sig Lilla Blå. Hon är ogift och önskar sig en trattgrammofon.
Hon är usel på danska men bra på att låtsas. Hon är inte låghalt.”
Säger den inte allt? Hennes presentation där hemma hos henne. I Lilla Blå Bloggen. Dit vi välkomnas med en ”riktig blötpuss”
Lilla Blå är en mystisk kvinna av obestämd ålder som har språket i sin hand, som har humorn och värmen, glädjen och sorgen, komedin och tragedin, självironin och skarpsyntheten, är burlesk, sarkastisk, grymt ärlig och utelämnande utan att lämna ut sig, inte ens så mycket som skulle få plats på ett knappnålshuvud.
Så vem ääär hon e g e n t l i g e n ? Hon är sååå vacker fast jag aldrig sett henne inte ens den minsta lilla bild … men jag vet att hur hon än ser ut … låghalt, nej visst nej, det är hon inte men om hon så vore … är hon ändå vacker, stilig … you name it …
Vi har många tycken och mycket smak gemensamt … det germanska arvet, Gustav Klimt, Egon Schiele … Tysklands dekadenta 20- och 30-tal. Sekelskiftet … svunna tider … och orden, kärleken till orden, språket …
Trots detta så känner jag inte denna mystiska Lilla Blå …och ändå tycker jag mig känna henne in på bara skinnet (mitt skinn) och längtar efter ”hennes bloggvärld” de dagar eller tider när hon ”ligger lågt” eller är i Berlin på de skumma klubbarna eller på sin ö …
Hon har några vänner där bredvid sig i bloggen … som ibland tar över när hon själv, Lilla BLå är trött eller less på att blogga eller ibland bara helt resolut, tar över : Farbror Gösta och Pål Pommac ... den sistnämnde har Skatan ett speciellt rum för i sitt hjärta …
Hennes musiksmak har blivit … om den inte var det innan … min musik. Jag har fått upp ”öronen” för mycket som jag inte hört förut … t ex … Christian Gabel och Den minsta av segrar …
Som ni förstår … skulle jag kunna hålla på hur länge som helst och tala för och om Lilla Blå Bloggen.
Den är i alla fall … helt klart … mitt Favoritbloggsval.
Skatans tankar 