Det bjöds på vin, öl och italiensk buffe, underbar chokladtårta och kaffe . Vi satt vid långbord nere vid stranden, åt och drack och pratade och skvallrade om alla och allt och hade förstås sååå trevligt.

De flesta som bor här på ön har bott här i generationer …  sen 1920-talet.  Så ni förstår … det finns att skvallra om …

Alla känner alla.

Västra Femöres Vattenförening hade alltså sitt årliga kalas.  Tillsyningsmännen i den här vattenföreningen har ett så blygsamt arvode så när styrelsen (som inte har något arvode alls) träffas på sommaren bjuder tillsyningsmännen styrelsen på kalas och alla tar  med sig sina fruar och så ”festas” deras  arvode upp. Förra året var vi hos oss. I år hos närmaste grannen.

Min syster var på besök hos oss över helgen. Och fick förstås följa med. Hon fann sig väl till rätta och hittade genast någon som kände aaaalla hennes gamla klasskamrater och kompisar som hon inte hade träffat på 40 år sådär och en del som hon hållit kontakt med. Vi växte ju upp här i Oxelösund.

Skatan kände knappast igen någon. Och gjorde jag det hade jag glömt namnen. Jag levde mitt liv i Nyköping när jag var ung. Där gick jag i skolan och där hade jag mina vänner …

Bland annat kom vi att tala om distriktsläkaren här i Oxelösund på den tiden, S, och var de hade sin sommarstuga. Det resonerades fram och tillbaka och min syster och jag kom överens att försöka leta reda på den när vi gick Morgonrundan idag med StinaFina.

Kvällen blev lite ruggit, en och annan regnskur passerade, men vi tände brasa och fortsatte vårt kommer-du-ihåg-snack tills långt fram på kvällen hemma hos oss i stugan.

Ännu en sensommardag närmare hösten … hade förflutit.

… från Dalom.

Sonen, Pa, Janta, Em och To.

Dom är inga blåbär på blåbärsplockning – utom möjligen Sonen förstås – men tar paus från plockandet i Dalaskogarna för att grilla och njuta havsluft, åka båt, kanske basta och ha det gôtt här på Femöre.

För säkerhets skull – om de inte kan hålla fingrarna borta –  har Skatan rekognoserat i skogarna. Längs StinaFinas och mina vandringsvägar är det liiite avplockat.  Häromdagen var en  minibuss från Polen parkerad på stora parkeringen vid infarten till Femöre och Skatan och StinaFina mötte ett helt gäng polacker som plockade blåbär som galningar.

StinaFina skällde helt vänskapligt ut dom.

Men … ger man sig bara in lite längre i djupa skogen finns det fortfarande gott om dom.

Blåbären.

Ikväll kommer dom alltså. Så idag har  Skatan fullt upp. Inköpsrunda, förbereda grillaftonen, bädda 5 sängar, plocka blommor, stryka (men det har inte med detta besök att göra – måste helt enkelt ha något rent på mig), kanske ta en repa med dammsugaren.

Mannen har bestämt sig för att ta en vända med kanoten. Det gäller att passa på. Just nu skiner solen från en klarblå himmel och det är vindstilla.

StiiinaFiiina. Nuuu är det dags för Morgonrundan !

… och Skatan hinner knappast vakna, gå Morgonrundan … idag fick jag med mig Bessie också…

(StinaFina och Bessie på sin Morgonrunda fångad i mobiltelefonen)

förrän det är dags att slå sig ner framför någon deckare på kvällen.Och  Kaxe och Agnes ligger till sängs och  har äntligen somnat.

Men innan dess.

Vilket tempo!

Jag hade tänkt ta in lite bilder som jag tagit idag med min riktiga kamera.

På ungarna.

På hur vi bygger en liten bassäng i vattnet som vi fyller med sand där de kan plaska… Igår hämtade Mannen och Svärson II och Kaxe virke och borrade (med fara för livet trodde lilla e och SkatanmedFasan)

”Du måste bli bättre på att långa ut grejer morfar”… sa vår Kaxe till exempel. Förresten är ”till exempel” ett av Kaxes favoritord… ”vi bygger en ram till exempel” sa han till sin farfar som frågade vad han hade för sig om dagarna…

Idag har de hämtat två släpvagnar med sand som de sedan lassat på skottkärror och dragit över berget och ner till bryggan där de lassat ur i vattnet. Det ser ganska grumligt ut idag. Men om någon dag har dammet försvunnit.

Då var batteriet slut och det gick inte förstås. Att få in bilderna i datorn.

På seneftermiddagen åkte Kaxe och mormor Skatan in till bibblan och lånade böcker. Jag velade omkring lite och fick tag i  en Emil i Lönnebergabok och en Pippi. Kaxe hittade snabbt Mulle Meck-böcker om biltvättar och lastmaskiner och tåg som vi lånade. Kaxe var så snabb där mellan hyllorna och gömde sig och lekte kurragömma. Till sist blev han törstig men mormor hade inget ”cash” och dom tog ju inte kort förstås. ”Tanten” i caféet var så snäll och bjöd den söta gossen på ett stoort glas apelsinsaft och tvååå sugrör.

När vi sedan kom och skulle låna sa maskinen Stop. Kortet är spärrat. Det visade sig bero på att jag lämnat tillbaka böcker för sent men inte betalat min skuld som alltså låg kvar se´n förra sommaren. Då efterskänkte bibliotikarien den.  Böckerna var ju tillbakalämnade men …tja  böterna… Min lyckodag. Jag får väl alltid ta med mig charmtrollet Kaxe .

Ett annat litet charmtroll är ju lillasyster Agnes förstås. Hon skrattar och ler hela dagarna, äter och sover, skrattar och gurglar, härmas och klappar händerna när jag klappar, hostar … eller försöker hosta när jag hostar, trutar med munnen när jag trutar… och är så söt och luktar så gott att man skulle vilja äta upp henne.

(Mobiltelefonbild på Agnes)