…tycker Momo Jord och sprider kärlek … som han har för vana … genom att erbjuda oss alla en thaimassagekurs.
Alldeles gratis.
”Det finns inga underverk för den som inte kan förundra sig” (Marie von Ebner-Eschenbach)
Skatan slutar aldrig att förundra sig …
”Att leva är inte tillräckligt. Solsken, frihet och en liten blomma måste man också ha!” (H C Andersen från Peace & Love Kalender 2010)
och har gjort så några timmar redan.
Det börjar kännas i hennes spända startgropsställning, knäna och de där tårna som skall ta spjärn för att få fart.
Då och då har hon ställt sig upp, skakat loss sina spända muskler … och så ner igen.
Hon väntar och väntar på startskottet …
Idag skall Skatan, Mannen och StinaFina ta bilen till Stockholm. Snön som föll igår och natt ligger kvar som en isskorpa på vägar och trottoarer … ser det ut som … härifrån Skatans utblick från köksfönstret.
Bara det inte är halt.
Huvudmålet för resan till storstan är Skatans ”healer”, hennes helbrägdagörare, som tyckte att nu har det gått så lång tid på diskbråckslidandet att det kan vara dags för en behandling.
Det ser Skatan fram emot.
Sedan skall dom besöka pappa förstås , äta lunch tillsammans med Svägerska I … kanske kommer också II:an med … på Armémuséets restaurang … Skatan har glömt vad den heter och jag också.
På onsdag är det 10 år sedan mamma dog. Hon”vilar” tillsammans med en av Skatans bröder på Lidingö kyrkogård och Skatan har funderingar på att kanske åka dit med en liten vårblomma …
Det är inte nödvändigt att just åka dit förstås … mamma är i Skatans tankar väldigt väldigt ofta ändå. Hon behöver inte åka till någon grav för att ha mamma i närheten.
Men man vill ju att det skall vara fint …
Morgonrundan och frukosten väntar …
Bäst för Skatan att sätta fart från den där startgropen …
Klara, färdiga …. gååå …
(En logga från svt.se)
Detta är det tusende inlägget i Skatans Tankar … här på wordpress.com alltså … sedan den 22 november 2008.
(Teckning av Björn Bergsten)
Det blir bara roligare och roligare för varje inlägg, tycker Skatan.
Men alla tycker inte så.
Om Skatans tankar.
Eller om någon blogg överhuvudtaget.
Inte många av Skatans vänner IRL*, som det heter … gillar bloggar. De skyr dem som pesten. Till och med Mannen var länge mycket skeptisk. Det var först när man intervjuade Skatan om hennes blogg på TV4 som den fick kvitto och legitimitet hos honom.
Skatan har förgäves försökt förklara mångfalden, uttrycken, spridningen, det lustfyllda med allt man kan läsa och se och höra i bloggvärlden.
Det hjälper inte ett endaste dugg.
En del vill överhuvudtaget inte ha det minsta lilla att göra med någon som helst blogg …
och vill överhuvudtaget inte sätta sig in i den här världen där Skatan lever en stor del av sitt liv, fått så många nya vänner och intryck och tips om böcker och filmer och konst och resmål och livsstilar. Läst så mycket tankeväckande och upprörande och vackert och sorgligt och roligt och förskräckligt och lågt och högstämt och och och …
Det hjälps inte.
– Hur kan du bara lägga ut bilder på barnbarnen till exempel , frågar man utan att ha sett på dem närmre …
– Fråga Farmor Ingrid, eller för att ta en superkändis som Alex Schulmans pappablogg. Fråga dem hur de vågar.
Hur många gånger har Skatan inte berättat om att man skriver bara det man själv vill och alltså inte ”fläker ut sig” mer än man själv känner att man vill fläka ut …
Det hjälps inte.
Skatan har till och med försökt med att referera till sin husgudinna Bodil Malmsten (hon vill säkert inte kallas för husgudinna, blygsam och ödmjuk som hon är, men hon är Skatans husgudinna likafullt och om det kommer fram har hon nog överseende … tror Skatan, när hon nu citerar henne igen):
”Att en blogg kan vara ett konstnärligt uttrycksmedel, ett redskap, och inte – som vissa påstår – en fara för tanke och språk, hade varit lika självklart för Michel de Montaigne som för mig.
En gång försökte jag slå ihjäl en man med en stekpanna, men inte var det någon som ifrågasatte stekpannan för det.”
… bloggar hon till exempel hemma hos sig i finistere.se
Bodil Mamsten repeterar i ännu ett inlägg vissa basfakta för säkerhets skull och nu citerar Skatan heeela inlägget:
”Det är vissa basfakta som bara inte verkar gå fram, det räcker inte med information och förklaringar längre, det har gått ända fram till punkten blankt förbud.
FÖRBJUDET att bunta ihop bloggar och bloggare och svepa hela bloggbegreppet ner i samma soptunna.
Det är som att bunta ihop alla tv-program, alla böcker, alla filmer.
Böcker – ja det vet man ju hur det är, det har man ju läst, usch.
En blogg är en kommunikationsform.
Det är inte formens fel om kakan är kletig.
Inga liknelser, inget finstilt.
Mediet är inte meddelandet.”
*IRL = In Real Life = i verkliga livet
den där Kråkan Bråkan.
Det var verkligen med de bästa avsikter som hon hjälpte honom till eget boende.
Men nu går det inte i alla fall.
Han gör i n g e n t i n g själv. Allt vill han att Skatan skall fixa.
Till och med hänga upp tavlorna. Han säger att han inte kan själv. Inte har några idéer. Han säger att det var Skatan som sa vad han skulle skriva om förut när han huserade här hos Skatan och skrev inlägg under hennes namn.
Att han är alldeles tom.
Efter mycket resonemang fram och tillbaka har vi gemensamt kommit fram till att det är bäst att han flyttar in här igen. Stänger sin lya , tar sitt pick och pack och kommer tillbaka.
Någon gång kanske Skatan har tid att hjälpa honom här, låna ut sin dator och stå till förfogande …
Vi får se.
Skatan påminner mest om Ingmar Bergman.
(Foto på IB kopierat från ne.se)
Inte illa och inte henne emot.
Det handlade ju inte heller om utseendet och då så …
Nationalencyklopedin, NE, har på sin hemsida en rolig test där man kan få veta vilken historisk person man mest påminner om. Av 150 utvalda.
Och fick som svar: Ingmar Bergman.
Inte illa för en skata.
Inte alls.
Och näst mest påminde hon om Verner von Heidenstam. Men deeet var nog näsan … kanske …
… nästan.
Fick Skatan i natt.
Rådet att inta en specialare, en viss kombination av dunderpiller gjorde susen.
Det var Skatans Husdoktors råd.
Man kan lita på Skatans Husdoktor.
Han gav sig inte. Han förklarade, undersökte, lyssnade och föreslog alternativa vägar för Skatan att vandra på …
Ett diskbråck väntar man ut några veckor. Det brukar bli bättre och försvinna helt. Under tiden får Skatan tackla smärtan så hon åtminstone får sova och inte knäcks helt och hållet.
Och sedan då …
om det INTE har gett sig?
Ja, då går de vidare med röntgen, remisser hitan och ditan och i värsta fall operation.
Det var häpnadsväckande att se, uppleva … om inte med sin känsel så med sin syn … att när Husdoktorn tryckte upp båda fötterna mot skenbenen och bad Skatan trycka emot var diskbråcksfoten helt kraftlös …
och när han nöp i Skatans stortå, som inte är etta utan tå nummer två från vänster på höger fot … kände hon ingenting men skrek högt gjorde hon när han nöp i lilltån.
Men innan Skatan fick det där diskbråcket har hon ju haft ont.
Både här och där. Och överallt.
Husdoktorn tog nu också fler prover för att se om det inte ääär sköldkörteln som spökar.
I alla fall.
Slentrianmässigt tas det bara två prover och är de OK brukar man ge sig och säga att allt är OK. Men Skatan har en väninna som har besvär med sin sköldkörtel. Hon har tipsat Skatan om ett tredje prov som kan avslöja denna dolda folksjukdom.
Trötthet
Depression (självmordstankar)
Lättare psykoser
Frusenhet
Huvudvärk
Migrän
Yrsel
Muskelvärk och kramper
Sömnproblem
Urinvägsinfektioner
Förstoppning
Ledvärk (artrit)
Menstruationsstörningar med värk
Förlängd akillesreflex
Svullnader
Låg kroppstemperatur
Stickningar och domningar i händer och fötter
Högt av kolesterol, triglycerider och homocystein
Nedsatt fertilitet
Dysmenorrea (bäckensmärtor)
Kortväxthet och utvecklingsstörningar
Glåmigt ansiktsuttryck
Torrt hår
Håravfall
Försvagad puls
Heshet
Sinusit (lätt att bli förkyld)
Nedsatt aptit
Myxedema (svullnader)
Torr hud (utslag, akne)
Viktförändring (oförklarlig) … är kanske inte så oförklarlig men jag haaar gått upp i vikt de senaste fem åren. Rejält
Åderförkalkning
… är några av de besvär som kan uppträda vid hypotyreos, som det heter med ett ”finare” namn de här sköldkörtelproblemen. De besvär som Skatan har markerat extra tjockt är de som hon själv har.
Ni ser själva … det är ö v e r v ä l d i g a n d e !
Skatan har vaknat utsövd denna lördagsmorgon och tittat ut över ett mycket blåsigt men blått-här-och-var-väder-landskap med tillförsikt.
Med mycket större tillförsikt.
tog över …
Gult är fult, sa vi som barn.
Gult är Skatans älsklingsfärg på blommor … men bara på blommor.
Är de inte fina … Skatans tulpaner i sidhuvudet?
Skatan lever … men knappt. Mannen är i Stockholm och har varit där över natten så det har blivit många rundor med SF nu. Det går väl an om det inte vore så himla haaalt. Hon går … precis som Gert Fylking sa hos Malau på Efter tio igår … som en gammal bredbent gumma (han sa gubbe) som har ”gjort på sig”.
Så går Skatan alltid nuförtiden. På grund av sina värkande leder och höfter och rygg och … bla bla bla.
Tjusigt va?
(Foto: Tomas Jarnetun)
Men om en timme har jag ju fått tid hos min Husdoktor. Det skall verkligen bli spännande vad han har för lösning på allt. Skatan är i alla fall laddad till max.
Igår hade hon också sitt Matlagningsgäng här på middag. Det blev ganska sent, halv ett, och med tanke på att Skatan vaknar så tidigt så har det blivit lite halvdant med sömnen …
Men det är en annan historia somhon kanske återkommer till när hon är på plats igen efter Husdoktorn …
| dax 50 | 2 |
| skatans tankar | 2 |
| salvador dali | 2 |
| blå piller | 2 |
| harley davidson | 2 |
| thaitina.blogg.se | 1 |
| skatan fågel | 1 |
| manneken pis | 1 |
| sexy titts | 1 |
| schiele | 1 |
Hittills.
Halva dagen är ju kvar …
Sexy titts … hmm … inte dåligt och Harley Davidsson och manneken pis
Spridning så det förslår.
Men hon saknar blåbären som hänger med i nästan vartenda sök. BLÅBÄR söker man på …
och hamnar alltsomoftast hos Skatan …
Men, som sagt, dagen är inte slut ännu …
väckte Skatan ur hennes djupaste sömn.
Dom brände och sved och ändå fanns dom där inte.
Skatan försökte gnida bort svedan och det brännande och fick bara ett gäng prinskorvar i stället för tår i handen. Tårna kände överhuvudtaget inte att hennes hand var där och gned.
Hur kan något brännas och svida som inte känns?
Skatan var tvungen att gå upp och pula i sig en tablett. Hon väntar på att den skall göra henne dåsig och färdig för sängen igen.
Skatan har överhuvudtaget varit dåsig och hängig den senaste tiden och har egentligen inte här inne på bloggen att göra. Hon förstår inte heller hur Kråkan Bråkan kunde övertala henne att fixa ”eget” nu. Han har inte heller varit över sig ”bråkig” och har rakt inte varit behjälplig med sin egen lya. När den var något så när möblerad somnade Kråkan Bråkan in i ett hörn och har inte bråkat sen dess.
Det är väl vårtröttheten som slår till. Orden har sprungit och gömt sig för en hel del i bloggvärlden har Skatan en känsla av.
Energin tryter.
Solen har börjat titta fram mest varje dag men ljuset verkar inte ha blivit livgivande. Kontrasten mot mörkret och kylan verkar i stället ha blivit … förlamande.
Två och trettiosju … pip
… sig själv och sin blogg att … ja,
Skatan har lovat att inte kraxa en massa om politik och tycka om valrörelsen och samhällsproblem utan hålla sig till sin vardag, sitt flax, sina böcker och konst men trillar ju ständigt dit.
På senaste tiden har hon verkligen brutit sitt löfte till sig själv och kraxat … om Rut och om Lars Vilks och Yttrandefriheten och står just i begrepp att lyssna till sin brylling Kråkan Bråkan igen … och kraxa om riksdagens beslut om Turkiet och Folkmordet och …
Det är faktiskt Kråkan Bråkan som har förlett henne … lurat henne, viskat i hennes öra, helt enkelt tagit över.
Nu har Skatan satt ner foten och försökt ordna ett eget kyffe till honom, min brylling, den samhällsintresserade Kråkan Bråkan, och hjälpt honom fixa en egen blogg. Den är långt ifrån färdigmöblerad och hans tyckande har väl inte hunnit sätta fart men det kommer det kommer … om jag känner Kråkan Bråkan rätt.
Och så måste ju Skatan ta sig tid också. Att hjälpa honom att möblera.
Men så småningom är han säkert i full gång med att tycka … om det mesta som han läser och hör talas om …
… på att aldrig få vara ifred.
Hon har inget eget rum.
Ett eget rum (Virginia Woolf) måste hon bara skaffa sig en vacker dag … det är ett som är säkert. Just nu läser Skatan om essän på nytt och … ja … detta att ständigt bli avbruten när man skriver …
Skatan skriver inte på något viktigt, inte på någon roman eller så.
Eller hur?
Men dock.
Detta att ständigt bli avbruten i sina tankekedjor ….
av Mannen eller någon annan … även om hon ”bara” skriver i sin blogg, läser andras bloggar eller läser tidningen, en bok.
Skatan häpnas över hur modernt Virginia Woolf skriver, hennes prosa är … måste vara … helt tidlös.
”Låt henne få hundra år till på sig, sade jag till slut, medan jag läste sista kapitlet – näsor och bara axlar avtecknade sig nakna mot en stjärnbeströdd himmel, för någon hade ryckt undan gardinen i salongen – ge henne ett eget rum och fem hundra punkd om året, låt henne säga vad hon tänker och utelämna hälften av vad hon nu tar med, så kommer hon en vacker dag att skriva en bättre bok, Mary Carmichael, sade jag medan jag satte undan ”Livets äventyr” av denna författarinna längst bort på hyllan, kommer att vara diktarinna om hundra år.” (Virginia Woolf, slutet på femte kapitlet)
Skatan har inget eget rum och ”stökar undan” bloggskrivandet på morgonkvisten när Mannen fortfarande sover, inga telefoner ringer och hon kan sitta där i köket … ifred med sina tankar.
Och Mannen förstår i n g e n t i n g …
Skatan är verkligen ledsen över det ovårdade språket, alla svordomar och utbrott i morgonens inlägg . Men som sagt … hon ber tusen gånger om ursäkt.
Fortsättningen på dagen blev angenämare. Mycket angenämare.
Mannen fixade till det hela och betalade biljetten med sitt kort … tåget kom punktligt och solen lyste från en blå himmel och alla var glada i Stockholm.
Nollåttorna har bara så himla bråttom … Det är det enda.
Men Skatan lät sig inte påverkas utan strosade runt. Eftersom hon åkte med ett senare tåg blev det inte tid över för museibesök men fönstershopping förstås. Och inte en enda frestelse föll hon för. Annat än för böcker.
(Solen lyste på slottet som laddade för någon skidtävling … )
(Och på Operan … )
På Drottninggatan, alldeles i början när man lämnat Gamla stan och passerat förbi riksdagshuset ligger en bok- och pappershandel, Bok & Bild som har alla böcker och alla böckerna är mycket billare än någon annanstans. Det är en väldig ruljans där. Fullt med folk och trångt och byschigt med böcker, böcker, böcker överallt.
Skatan hittade tre pocketböcker á 52 kr styck och betalade för två. Inte dåligt va? Hypnotisören av Kepler, som ju alla har pratat om ett tag, Barbro och Ruffa Alvings Bang om Bang och så en helt underbar bok som Skatan redan kommit halvvägs in i som heter No och jag och är skriven av en fransyska,, Delphine de Vigan. Skatan tänker inte säga ett ljud om den förrän hon har läst den helt klart … men en sak kan hon säga … som sagt … det är helt underbar.
Skatan tog tunnelbanan till Söder och steg som vanligt av vid Hornstull, gick till kondiset i närheten av pappas äldreboende och åt en paj till lunch som väl inte var så mycket att hänga i julgranen. Men julen är ju över för längesen och Skatan struntade i den uteblivna kulinariska upplevelsen.
Sedan inträffade något som kunde ha blivit fortsättningen på de där Makternas försök att kullkasta allt. Skatan hade ätit, läst lite, betalat för sig och hade promenerat upp till grinden på äldreboendet och skulle just slå in koden … då hon upptäckte att hon glömt handväskan
Panik!
Haltande, linkande, zigzackande mellan isfläckarna tillbaka till kondiset … med hjärtat bokstavligen i halsgropen … hon höll på att kvävas av skräck eller dålig kondition … men där hängde den, väskan, i alla fall precis som Skatan hade hängt den och hennes avätna tallrik stod också kvar … ingen hade rört något.
Pust!
Det blev en liten intervallträning helt till skänks för Skatan. Kunde behövas efter den där pajen kan hon tillägga.
Eftersom Skatan rest upp till Stockholm enkom för pappas räkning den här gången, placerade hon de inköpta solgula tulpanerna i den stora tennvasen som hon sett alla år därhemma … mitt på bordet, drog fram en stol och hade för en gång skull nästan all tid i världen att bara sitta där tillsammans med pappa och prata. Inga inplanerade möten med någon ”healer” eller tandläkare eller någon annan heller …
Och pappa har alltid något nytt och roligt att berätta om sitt liv där ”på hemmet”. Nu hade han nyligen varit på Herrklubben där de har frågesport … något han egentligen inte tycker är så spännande (eftersom han är bland de piggaste där) men han är svag för Helena som är svag för honom och lockar dit honom. Och det kan Skatan förstå. För det kommer alltid någon liten anekdot till ett svar på en eller annan fråga. Som den här till exempel när man hade svarat på vilken flod som flöt genom Rom … Tibern är ju svaret, förresten.
På 1860-70-talet befann sig Ibsen och andra unga lovande författare i Rom och en dag möttes ett gäng vid Tibern för att äta tillsammans på en taverna. När det skulle betalas kom kyparen med en räkning för alla. – Nä, var och en för sig. Men kyparn förstod inte. Då kom Ibsen ihåg en sentens ur Dantes Divina Comedia … ungefär : ?? uno per se, per tutti il cielo. – Var och en för sig, för oss alla himmelen.
(Ibsen – Lithographie de Frank Wedekind (1864-1918) – Théâtre Ibsen de Vienne, Autriche, juin 1898)
Så redan på den tiden ville man spalta upp notan. Det är nog väldigt nordiskt att göra så. I Österrike till exempel, brukar man alltid få en enda räkning och oftast är det också en som betalar … och så turas man om. Eller räknar ut i efterhand, vad var och en skall pröjsa.
Ja, det var en fin dag i Stockholm och hos pappa och nu sitter hon här igen … och kan inget annat … eller vill för den delen.
Dom hopar sig. Står i kö.
Skatan vet inte var hon skall börja sitt klagokrax … men
För det första
Det emotsedda läkarbesöket. Noll. Zero. Nada. Inget alls.
Hon kom till Vårdcentralen, håvade upp plånboken och id-kort och fan och hans moster (var också med).
– Tiden är avbokad
– Va ? !!!
– Ja, du var ju här hos en läkare på en akuttid den 5 mars så tiden är avbokad
– Men jag har inte bokat av någon tid. Vem f-n … Hur kan man … Vem har avbokat … Det ena har ju inget med det andra att göra … Ingen har meddelat mig …
Osv osv osv
Det stockade sig i halsen på Skatan … hon trodde hon skulle få slag. På stört …
Så var det i alla fall.
Skatan åkte hem för att beställa en ny tid hos sin Husläkare och efter hela proceduren med att ringa och bli tillbakaringd, ringde en sjuksyster i alla fall.
Tjugo minuter efter avtalad tid.
Sjuksystern bad om ursäkt, kunde inte förstå hur det hänt det här med avbokningen men det stod faktiskt mycket riktigt i journalen att tiden ”flyttats fram” till en akuttid. När Skatan frågade vem som flyttat fram tiden sa systern att det inte stod någon signatur.
Det tror Skatan så mycket hon vill på.
Och gör ju egentligen skit detsamma.
(Ni får ursäkta språket i detta någon uppbragta inlägg)
Nu är det så att Skatans Husdoktor inte jobbar så mycket … så många timmar eller dagar under månaden …Det brukar alltså vara väldigt svårt att få en tid hos honom när man har bråttom. Det var ju därför hon gick till den där akutläkaren. För att tiden låg så långt fram i tiden när hon ringde desperat därifrån Österrike.
Men i alla fall …
Det var som det var.
Skatan bad sjuksystern skicka hem alla hennes tidigare provsvar på papper … sofort … prompt … genast. Men det kunde syster inte göra utan Skatans Husdoktors signatur och godkännande.
– Det var då själva f-n …
Som en skänk från ovan … plötsligt, hastigt och lustigt och oväntat … fanns där en lucka i Skatans Husdoktors kalender. Skatan kunde få en tid (en halvtimme) redan på fredag. Ville hon ha den?
Tacka f för det …
Makterna hade varit emot Skatan … nu var de med henne.
För ett ögonblick.
För det andra
Skatan hade tänkt sig ett flax till pappa och storstan idag … och utnyttja den avbokade biljetten Arlanda – Nyköping som hon aldrig nyttjade när hon kom hem från Österrike med nedsatt rörelseförmåga och packning och …
Hon gick glad i hågen in på SJs hemsida och började sin beställning …
Oj oj oj …
Det är knåp och knep … skall ni veta … men efter att ha fyllt i alla beställningsnummer, referenser, Visa-kortnummer, tågtider, extra komfort osv osv och allt var klappat och klart … trodde Skatan … som ä n t l i g e n tryckte på Beställ-knappen eller var den nu heter.
– Köpet kunde inte genomföras. Var god gå igenom era kontokortsuppgifter
eller något liknande stod det där med rödskrift.
Skatan gick igenom allt tre eller fyra gånger och tryckte på den satans knappen tre eller fyra gånger … med samma resultat.
Skatan skiter i att åka till Stockholm. Hon stannar hemma.
Om nu inte Mannen får henne på andra tankar när han vaknar.
Nu är det riktigt synd om Skatan … tycker till och med Skatan att hon har rätt att tycka …
Riktigt synd om Skatan.
att slänga ner några rader om Dick Erixons senaste inlägg. Om jag kunnat kommentera där hos Dick Erixon direkt, hade jag gjort det men hans blogg är inte öppen för kommentarer.
Trots att jag egentligen hade väldigt bråttom och var på språng …
så …
Först och främst hade jag inte sett Agenda … men måste ändå säga att man i det stora debaclet om Vilks rondellhund naturligtvis försvarar Yttandefriheten … utan att den ”relativiseras” på något sätt … men man skall väl ändå kunna kritisera och säga vad man tyckte om själva yttrandet i sig.
Satir och provokation har alltid funnits i konsten . Det ligger i dess natur att ”folk” reagerar och tycker om dess uttryck … annars vore de ju meningslöst. Meningen med satir och provocerande konst är ju att få en reaktion.
Men Vilks rondellhund var meningslös, jag skulle inte ens kalla den satir men visst har han all rätt i världen att framställa denna muhammedhund (och rida på vågen av vad jag kallar riktig satir, Muhammedkarakatyrerna) och samtidigt kränka en massa troende muslimer här hemma, i vårt samhälle, som mycket väl känner till vår demokrati och yttrandefrihet. Och mycket väl vet att Vilks får säga och tycka … nästan … vad han vill.
Det är inte själva yttrandefriheten de har varit emot (Pekul, bl a ) utan yttrandet i sig … Inte Vilks rätt men hans motiv och hur provokationen har träffat. Är reaktioner inte att förvänta om man provocerar i konsten och har man inte rätt att just protestera och säga sin mening … enligt Yttrandefriheten.
”Om vi talar om hur viktig yttrandefriheten är för demokratin kan fler förstå att känslor av kränkthet inte ger någon som helst rätt att hota eller kräva förbud.” (Dick Erixon)
Måste vi blunda för det dåliga uttrycket och låta bli att kritisera det bara för att fler skall ”förstå att känslor av kränkthet inte ger någon som helst rätt att hota eller kräva förbud.”
Har någon krävt förbud? Vem eller vilka?
Vidare skriver Dick Erixon i sin blogg:
att lära människor som kommer från andra kulturer att i väst har vi yttrandefrihet och att den innebär att det man själv inte gillar är tillåtet. Och att man har att lära sig leva med människor som har andra åsikter utan att hota dem eller försöka mörda dem.
… vilket är ytterligare en kränkning.
Det är inte människor som lever här i Sverige som har mordhotat honom.
De flesta ”kränkta” i vårt samhälle vet med all säkert hur viktig och grundläggande yttrandefriheten är för demokratin. Många av dessa har ju just flytt hit av den anledningen. Att den finns här. Oreserverat.
Efter att ha sett på Agenda och lyssnat till debatten där säger Sabuni klart och tydligt vad det handlar om. Att yttrandefriheten måste försvaras eftersom den hotas i det här fallet genom mordhoten mot Vilks.
Hon sa vidare att Yttrandefriheten hotas först om man själv censurerar sig eller andra censurerar en, när man ger vika och … är rädd att uttrycka vad man vill. Alla har rätt att yttra sig mot islam, kristendom, judendom, buddism … eller yttra sig om det ena eller andra …
Det gör att Guillos utvikningar där på TV i Agenda inte handlade omYttrandefriheten egentligen utan han gör det i stället till en grej att kritisera målet för Vilks provokation.
Och … det hindrar inte mig att trots att Vilks har all rätt i världen att säga och uttrycka och måla och skulptera och visa det behöver ju inte jag gilla det han säger eller uttrycker eller målar eller skulpterar och kanske inte skulle jag behöva publicera det om jag nu tycker det är så dåligt … bara för att det är kontroversiellt. Bara för att man inte vill publicera något … censurerar man ju det inte, eller hur?
Nu … när Lars Vilks är mordhotad … måste vi alla stå upp för Vilks rätt att uttrycka sig, vare sig vi tycker som han eller inte.
Naturligtvis.
Och vad jag har för mig … sa Guillou det också … alldeles på slutet.
Tack för mig.
Nej, man är aldrig så ensam som man tror (sjöng Ulf Lundell i en sång) … eller känner sig.
Bara det att så snabbt … på ett ögonblick … kunna läsa och delta i vad många av ens vänner gör, hur de mår, vad de känner och tycker … att få veta vad som sker ute i stora världen … vad som hänt … genom tidningarna, de som prasslar med sina sidor när man bläddrar igenom dem och de på nätet … lyssna till musiken … som man kanske t o m tipsats om av sina vänner … på Spotify … lyssna till något nytt, något alldeles nytt som man faller för … pladask … som en sten plumsar i vattnet … som Skatan föll för som en sån sten … pladask … sedan Mymlan tipsat om musiken som Skatan inte ens visste fanns än mindre hört … och som bara var … ja, blev med ens Skatans musik för dagen, för veckan, för …
Bara genom en enda genomlyssning så … är hon fast, Skatan.
Och önskade att få ha en enda person här bredvid sig … som lyssnade med henne … en enda.
Margith …
… och värmde. Utmärkelsen, 
som Ingrid på Stenstugu, så frikostigt delade med sig av. Skatan har haft en urusel natt som i och för sig varade lika länge som den värsta vintern i mannaminne. Men ändå.
Tack, Ingrid! Tack!
Skatan somnade redan klockan sjutton och … med vissa mellanrum när hon vaknade till och proppade i sig lite mer smärt- eller RLS-stillande … har hon sovit ända till klockan sex.
Men har himla ont i alla fall … och gråter … för hon tycker så väldigt synd om sig själv. Fast det värsta hon veeet är självmedlidande.
Egentligen.
Så med den svartsyn som Skatan för tillfället hyser …är det väl den stora vår-depressionen som slagit till lite för tidigt. Eftersom hon gråter och gråter.
Och gråter.
Det skulle bara fattas det.
Men idag skall hon till sin Husdoktor. I alla fall.
Vilket osedvanligt löjligt ord. Inte har Skatan någon doktor här i huset. Nej hon får allt pallra sig iväg till en Vårdcentral där just hennes husdoktor håller hus. Vid närmare eftertanke … heeeter det så nuförtiden, husdoktor?
Hur som, det skall i alla fall bli bra … hoppas hon i alla fall … att träffa en doktor till, en som känner henne och förhoppningsvis bemöter henne lite bättre än doktor StoppStropp härförleden.
Slutgnällt för stunden.
Göran ”Djupingen” Bength har varit i Tanzania på safari … och har tagit med sig bilder hem … och skapat en alldeles egen blogg om safariresan …
Vilka bilder!
Han har verkligen sett allt man kan se av det vilda … och delar med sig …
Redan tidigt i morse dök de upp från Örebro och lassade ur bilen. Säng, madrasser, drickyogurt, haklappar, blöjor, böcker, välling etc etc … ja, allt vad en barnfamilj behöver för att bo över en natt.
Och installerade sig ..
Gunghästen hade knappt hunnit släpas fram … förrän det var dags att dra på galonbyxorna och ge sig ut i snön …
Och sen in igen …
Han var allt lite blek om nosen … Karl Axel …
men Agnes desto piggare …
Vi åt pizza till lunch som Karl Axel hjälpte till att fixa och sedan lämnade vi Agnes för att sova middag och Svärson II för att hon inte kunde sova middag ensam och gav oss iväg till Slottet. Fåglarna skulle matas också.
StinaFina och Bessie fick följa med … kissar Bessie på ett ställe, kissar StinaFina över och tvärtom så de blir onekligen rastade ordentligt …
Vi närmade oss slottet … solen lyste och på andra sidan ån låg NK-villan där Mannen gick i Kindergarten hos Fröken Dora när han var liten …
På borggården visade Mannen Kaxe fängelsehålan … som förut stod öppen men nu var igenbommad. Karl Axel fick kika in mellan spjälorna så gott det gick …
Och sen klättrade de upp … och ner … och tittade överallt där man kunde titta …
… och spanade ut över taken …
Vallarna med sina ”pulka”-backar hade upptäckts. Galonbyxorna hade lämnats hemma men det gick bra att åka på rumpan ändå …
På hemvägen gick vi längs ån och träffade på de hungriga änderna … de är alltid hungriga de där änderna
Karl Axel fick ge dom sin eftermiddagsfika …
Väl hemma igen till vårt eget eftermiddagsfika med kladdkaka och vispad grädde … och middagsplanering …
kräktes Karl Axel upp all lunch-pizza och den kladdkaka han hunnit få i sig. Så …
nu blev det bråttom. Allt skulle packas in i bilen igen. Säng, madrasser, drickyogurt, haklappar, blöjor, böcker, välling etc etc, plastpåsar i mängd som reserv om ifall att … och så jaga ifatt Agnes som inte hade några som helst planer att åka hem så snart …
Vi hade i alla fall fått på henne mössan innan hon försvann mot sovrummet …
och hämtades tillbaka …
Snipp snapp snut … så var helgens saga med familjen B:son slut …
Och Skatan och Mannen sitter ensamma kvar framför TV:n och Melodifestivlen med kylskåpet fullt med mat …
De glömde drickyogurten Agnes haklapp och mugg och … säkert något mer. Om Skatan känner dom rätt.
Skatans tankar 