Kategori: Skatans Tankar

Det tog inte slut

Klockan är tio över ett och Skatan har alldeles nyss kommit hem från Falun.

Från Falun?

Ja, från Falun …

Vi åkte dit efter middagen klockan sju, Sonen och jag,  med som han själv mycket riktigt diagnostiserat, en ny pneumothorax. Han misstänkte det men var osäker och det var ingen stor en … men med hans sjukdomshistoria ville de ha honom kvar så att en lungspecialist kunde  ta sig en titt i morgon.

Så vi får se  …

Fortsättning följer …

Fan fan fan …

(Man får ta till såna här kraftuttryck vid besvikelse och extrem utmattning och trötthet … )

Vilken konstnär han var …

…  Andrew Wyeth

Master bedroom heter den här …  men det finns flera ... som är lika fantastiska.

”To have all your life’s work and to have them along the wall, it’s like walking in with no clothes on. It’s terrible.” (Andrew Wyeth)

(Att ha hela sitt livsverk till hands och ha det uppställt utefter väggen, det är som att göra entré  utan några kläder på sig … naken. Det är fruktansvärt …  (Skatans fria översättning))

Andrew Wyeth dog för ett år sedan 91 år gammal …

Startskottet har gått för Valåret 2010 …

och vi får äntligen lite djuplodande svar på våra frågor vad som egentligen skiljer de politiska partierna, blocken åt .

Vi får svar på vad de olika partierna vill i fråga om välfärden och hur den skall finansieras, hur folk skall få arbete, hur det skall löna sig att arbeta, skatterna, tillväxtens betydelse för välfärden eller vem skall betala för välfärden om vi inte har tillväxt, pensionärernas inkomster, hur a-kassan skall ändras om det blir block-byte, sjukförsäkringens utformning etc etc?

Skolan, vården och omsorgen? Småföretagen och arbetslösheten?

Eller?

Fast det viktigaste just nu verkar vara Mona Salins handväska och Fredrik Reinfeldts klocka.

Jösses!

(Foto: Yvonne Åsell)

”Låt oss slippa att härskartekniker används mot kvinnliga politiker i valrörelsen och låt konsumtionsdebatten fortsätta – men utifrån ett jämställt perspektiv” , skriver Claes Borgström.

Skatan tror inte ett ögonblick att det är politikers härskartekniker som satt igång den här debatten.

Det är ju för sjutton journalisterna som prioriterar vad  de tror folk vill ha, vill läsa, vill gotta sig i, vill uppröras av. Det är ju för sjutton journalisterna som bevakar nyheterna och politikernas utspel och löften och som skriver artiklarna …

Och nu har LO-basen Wanja Lundby-Wedin också en sån där dyr väska … men man ursäktar sig med att det är en kopia.

En kopia!

Är inte det snäppet värre än en ”riktig” väska. För en LO-företrädare. En kopia är tillverkad i Thailand eller Kina av arbetare som knappast får lön för mödan och och … och hon gynnar piratkopiering. Vad säger företaget Vuitton om det?

Jösses!

Skatan skiter fullkomligt i väskor och klockor och kostymer och skor … Alla vet att politikerna har bra … mycket höga löner. De har råd att köpa väskor, skor och kostymer och de flesta av oss väljare bryyyr sig inte.

Vi vill att de skall jobba för lönen, för oss och nu äntligen … genom journalisternas belysning och artiklar …  försöka klargöra,  tydligt och om och om igen, sin politik. Hur den skiljer sig från motpartens poliktik, hur den skall finansieras, när den kan bli aktuell att genomföra och mycket, mycket tydligt berätta om och om igen om allt detta så vi vet vad vi går på val på i september.

Vi väljer inte mellan en Vuitton-väska och en Longines Evidenza Chronograph -klocka …

Eller?

Jesper Heed lämnar Peace & Love

Hur blir det nu … ?

Nu, när eldsjälen lämnar Peace & Love …

Festivalen, alltså.

Vi får hoppas att en ny eldsjäl  ”tar över” och framför allt inte sjabblar bort själen i festivalen.

Peace & Love-själen …

Jesper var i mångt och mycket Peace & Love-festivalen för Skatan, han hade ”besjälat” den i sin anda så att säga  …

Men var sak har sin tid och var och en av oss har sin ”väg” att vandra  …

Jesper går vidare på sin väg  i Peace & Love … och Skatan önskar honom all lycka till  …

Du kan inte leva fullt ut för tidigt för du vet aldrig hur tidigt det kommer att vara för sent

Idag skulle Margith ha fyllt år, 61 år, och vi skulle ha firat henne i ateljén … som nu är såld.  Sen skulle vi gå ut  och äta nånstans och sen gå vidare från ställe till ställe. För att fira.

Kanske inte just idag, förresten. Då skulle hon nog ha firat med sin familj. Sin älskade familj, sina söner och barnbarn, ja hela högen runt omkring sig. Och Djupingen.

Men på tisdag kanske … eller …

Sorgen har dämpats efter ett och ett halvt år  men molar nånstans djupt därinne.  Och jag saknar henne så … så … så outsägligt … varje dag. Ibland är saknaden så stor … så stor att det gör fysiskt ont. Hjärtat snörper till  och blir stumt. Förstenat.

Det är alltid något jag skulle vilja ha sagt, något jag tänker på som jag skulle vilja älta. Älta  med just Margith … skulle vilja …

Skärmen  slocknade  … släcktes ner …  blev alldeles svart  … för datens uppdatering och ”morgonrengöring”. Jag tittar på klockan. Hon är 7.35 … Sju och trettiofem och skärmen blir svart … allt försvinner …

– Det kan bara inte vara sant …

– Fanns det kvar?

Jodå, bland utkasten fanns texten kvar.

– Lova mig att komma till mig…ge mig ett tecken… någonting så jag vet att du är med mig. Lova mig. ,

Vi  hade lovat varandra.

Skärmen slocknade precis …

Det måste vara ett tecken …

En hälsning …

”Du kan inte leva fullt ut för tidigt för du vet aldrig hur tidigt det kommer att vara för sent”

var Dagens ord  i  Kalender 2010 Peace & Love som jag fått  från Jeppe … när jag  slog upp den 23 januari …

… ”du vet aldrig hur tidigt det kommer att vara för sent”

– Är inte det en blinkning från Margith … ett tecken … så säg?

Om en vecka har vi Kärringträff hos mig hemma i Nyköping … Kärringträff med Söderforsarna …

Jag försöker ta henne på orden, Margith … jag försöker …

Peace & Love …

… goes välgörenhet. Berättar Borlänge Tidning i dag i ett stort uppslaget reportage.

Foto: Mattias Nääs

”Jesper Heed, Henrik Sundin och Michael Toivo har nu sjösatt P&L Foundation vilket innebär att P&L på ett helt annat sätt framledes kommer att arbeta med välgörenhet och rättvisefrågor”.

Skatan citerar vidare:

”– P&L är så mycket mer än bara en festival och det här är ett sätt att tydligt visa det. P&L Foundation ska bl a arbeta med ungdomars rättigheter, miljö och ekologi, mångfald och rättvisa samt utbildning, förklarar Jesper Heed som var en av de som en gång startade det hela.

P&L Foundation är en organisation som är politiskt och religiöst obunden och kommer att vara öppen för alla. Förutom olika former av praktiskt biståndsarbete (se vidstående artikel) kommer man också att arbeta för att få en särskild utbildning med P&L-inriktning till stånd vid högskolan här i Borlänge.”

Skatan är så full av beundran för vad man kan göra … vad man gör … sätter igång med för att förverkliga sina drömmar.

Så som Jesper har gjort och som han och Michael Toivo nu låter andra få möjlighet till.

… och skickar Sara till Mexico

Skatan är som sagt var … full av beundran.

Annette Kullenberg

Skatan har lagt till en ny bloggare i sin Nära-till-hands-lista.

(Foto: Christian Örnberg)

Annette Kullenberg

Så att hon skall finnas där … nära till hands.

Inte för att hon är lätt att glömma bort men Skatan hade inte en aning om att Annette Kullenberg  bloggade. Visste att hon skrev, visst visste Skatan att hon skrev och skriver. Men  inte att hon bloggade.

En färgstark dam (hmm .. kanske inte dam precis … men färgstark) … som Skatan alltid har beundrat eller haft ett gott öga till eller uppmärksammat … inte kunnat låta bli att se och tycka något om i alla fall.

De har ofta inte samma åsikt om saker och ting, Skatan och Annette (kan hon säga Annette, kanske) men Annette har så uppfriskande sätt att se på verkligheten att det hänt att Skatans åsikt har ändrats … radikalt. På grund av Annette Kullenberg.

Skatan har alltid gillat människor som ”sticker ut” näbben, som står där som dom står och … och tar plats.

Så … så … osvenska liksom.

Annette Kullenbergs bloggmotto lyder:

”Sanningen är det mest värdefulla vi har.
Låt oss spara på den.” Mark Twain

Bara det.

Om ni förstår vad jag menar.

Bodil Malmsten … måste det bli igen. Det var ju ett tag sen …

…  som Skatan grottade ner sig i den där bloggen som hon älskar att grotta ner sig i:

Finistere

som ju är Bodil Malmstens blogg.   (”Småorden”, Skatan, tänk på småorden … som bör rensas bort …)

Och eftersom hon var där och sniffade även igår gjorde hon  en upptäckt idag.

Bodil har hunnit ändra … redigera … inlägget om Krrritiker … lagt till och dragit ifrån.

Till det bättre …

Mjaa …

Hon är ju alltid bra, hon Bodil.

Men gårdagens inlägg kanske kändes spontanare, om Skatan nu skall ”kritisera” .  Budskapet, meningen, essensen … finns ju där förstås. Och Skatan kan  i d e n t i f i e r a  sig, trots att hon aldrig i sitt liv skrivit något som blivit utsatt för kritik eller är författare eller …

Men likt förbannat kan hon sätta sig i Bodils ställe … på sitt sätt. Och förstå vad hon menar. Hon hjälper Skatan att vidga sina vyer, helt enkelt. Och det är inte helt enkelt.

”Snart kommer ordet som avslöjar den nutida litteraturkritikens elitistiska konspiration mot normala älskare av god litteratur, när kommer ordet”  (Bodil Malmsten)

Genialt skrivet,  tycker Skatan och njuter av  språket och språkhanteringen .

( Läs nu här … Henrik! Gäller din  ”kritik” fortfarande`? :  ”Men Skatans kommentar här ovanför är ju ett parodiskt exempel på just det som Thomas anklagar Elin för, dvs att byta ut innehåll mot yta. Identifikation!, ”. )

Parantesen ovan är  v e r k l i g e n  en parantes. Som ni ser har Skatan ”hakat upp sig” och fastnat. Hon ääär långsint, glömmer aldrig en oförrätt.

Sist men inte minst … kan ni hitta  m a r k ö r e n  ?  …  🙂

(Fotot av Bodil har Skatan hittat hos goodbadgirl.se men är hon i sin tur urprungsfotografen? … Går det an att visa den då … Skatan tänker på upphovsrätten … hmm ?)

Motgångarna hopade sig redan från start

För det första …

Sonen vaknade upp och hade feber (38 grader) och det hade blött igenom förbandet på blindtarmsärret. Skatan fick köra honom till distriktan som konstaterade att  såret blivit  lite infekterat, la om det … och så får Sonenr hämta penicillin i eftermiddag.

Tur i oturen att han är på hemmaplan i alla fall. Men tanke på vilka aggressiva bakterier det lär finnas på våra sjukhus nuförtiden.

För det andra …

En utbuktning i kaklet i duschrummet skulle inspekteras av bostadsrättsföreningen, dess försäkringsbolag och fastighetsskötaren, som kom, såg och konstaterade … som tur var … att det inte är någon fukt bakom eller fuktskada överhuvudtaget. Men kanske ändå borde åtgärdas (och det vet ju alla vad det kostar att kakla ett badrum 😦 ). För närvarande vet vi  i n g e n t i n g. Sonens hemförsäkring täcker inga sådana skador och nu får vi se vad föreningens försäkringsbolag säger. Mannen är  säääker på att det är en sättning i själva huset … och att det mer är ett ”skönhetsfel” som man kan leva med … eller som sagt, kakla om. Utredning pågår.

Sens moral av ovan erfarenhet är att vi nu har beställt en besiktning i nya radhusbostadsrätten även om det är mycket ovanligt att sådana besiktningar görs vid köp av  just bostadsrätter. Men ytskiktet inomhus står ju ägaren till bostadsrätten för så …

Nu tar vi inga risker alls.

Kosta vad det kosta vill. Han har ju  inte betalt slutsumman, Sonen.  Ännu …

För det tredje …

Skatan höll på att få ”krupp”. Hon hade gått ner till affären för att handla lite lunchmat, Sonen har ingen aptit men soppa kunde han tänka sig, och lite annat smått och gott. Varorna slogs in och kortet skulle stoppas i kortläsaren …

Plånboken låg kvar i köket.

Skatan samlade i alla fall ihop varorna och ställde dem bredvid och rusade hem på den hala, knaggliga  vägen, uppför tre trappor, nej sex trappor, utan hiss, hämtade plånboken, ner för trapporna, över knagglet och betalade, fick sina varor och så över knagglet uppför trapporna utan hiss igen. Hemma. Pust stön och stånk.

Men nu … nu skall hon hålla sig lugn, göra minsta möjliga rörelser. Fast förstås … hon måste väl köra Sonen till Apoteket för försöker  hon göra hans ärende där sätter de väl sig på tvären …

Sist men inte minst  …

När jag skulle gå in och skriva det här inlägget upptäckte jag att mitt senaste inlägg om att man verkligen inte behöver kunna dansa för att dansa … tango till exempel … var borta, väck, raderat. Men som tur var kunde jag återställa det från trash-hinken … Så nu skall det finnas där. Eftersom jag ansträngt mig lite extra noga med just det inlägget i går när jag kom hem hade det varit rent förfärligt.

Men ändå ”peanuts” om man betänker vad som har hänt denna morgon innan nu … så att säga.

”Man behöver inte kunna dansa tango för att dansa tango” …

sa Pelle Lindström bland annat djupsinnigt på Peace & Love Caféet ikväll och drog till med en gånglåt på munspelet. Han hade varit på efterfest i nån by utanför nån annan by eller stad i Finland och spelade just en gånglåt när han gick hem på morgonkulan för att vägen dit inte skulle kännas så lång.

Pelle Lindström spelade på sitt munspel och berättade sedan att på den där festivalen, som han spelat och sjungit på, var det tango som sista dans på lördagsnatten och en finsk donna hade spanat in hans kompis … för just den där sista tangon. Kompisen värjde sig förstås.

– Jag kan inte dansa tango …

Men svaret kom. Snabbt och handfast:

Man behöver inte kunna dansa tango för att dansa tango …

Tänk över detta en extra gång.

Så himla bra …

Man behöver inte kunna måla för att måla,  man behöver inte kunna skriva för att skriva …

Nästan mitt i maten kom Skatan på att hon kanske skulle gå ner till caféet ändå och lyssna på Pelle Lindström. Så hon slängde på sig kappan och hatten och skyndade sig ner på stan. Stället var knöfullt men hon fick en bra plats, beställde en kaffe och lyssnade till dalmasen, Leksandspôjken, bluesmannen, som började  med att berätta om sitt första munspel som han fått av sin pappa (Rune Lindström , författaren till Himlaspelet, ni vet) när han fyllde fem år.

Och så vidare. Och så vidare.

Just dessa ord … och så vidare … använde han flitigt när han ledsagade musiken med berättelsen om sina levnadsdagar tillsammans med den.

Musiken.

Han spelade och pratade i över två timmar. (”Tiden går fort när man är i trams”)

Inträdesavgiften var frivillig efter tycke och smak … och kassa. Och gick oavkortat till en Haiti-insamling.

Här följer en blues som egentligen inte är så mycket blues och blå  men heller ingen gånglåt förstås  men … låt gå … ändå …

Skatan gillar nästan mer att känna den här rytmen och ha den härmusiken ringande i öronen nu när hon skall krypa till kojs  … än en gånglåt.

Rest the legs … i stället för restless legs 🙂

En animerad diskussion

I morse damp Skatan ner i  Mymlans blogg och det här inlägget.

Mymlan är helt lyrisk över och  rekommenderar (”en av de allra bästa i Sverige faktiskt”) Elin Grelssons blogg

Om du inte läst henne tidigare bör du börja genast, bloggar Mymlan

Så det gjorde Skatan och när jag ”sniffat” på den hamnade den också genast i min Nära-till-hands-lista.

Och så  hamnade Skatan i en animerad diskussion … Om manliga och kvinnliga författare.

Elin frågar sig bland annat i sitt inlägg: ”Jag ifrågasätter starkt vad ett begrepp som ”begåvning” innebär, vad en genialitet innefattar och vad som definierar kvalitet inom litteratur.”

Nu är Skatan ingen djupsinnig litteraturkritiker, bara en vanlig läsare av böcker, mest skönlitteratur, gammal som ny, thrillers, biografier. Ja … allätare av litteratur … men kunde ändå inte låta bli att  kasta mig in i diskussionen” med en kommentar:

Mymlan visade mig vägen hit … och jag läser och läser och … gillar vad jag läser.

… och här tycker jag som du. Så många kvinnliga bra … jättebra ,,, författare … Så gott som alla ”mina njutningsböcker” är skrivna av kvinnor … Karin Blixen, Suzanne Brögger, Bodil Malmsten, Jane Austen, Doris Lessing, Joyce Carol Oates m fl, m fl …

Jag röstar på dig!

Och jag fick genast en svarskommentar  till min kommentar av någon som heter Henrik och som tyckte jag gjorde parodi, ja en parodisk kommentar:

Henrik ⁄⁄ 20 januari, 2010 @ 09:23

Men Skatans kommentar här ovanför är ju ett parodiskt exempel på just det som Thomas anklagar Elin för, dvs att byta ut innehåll mot yta. Identifikation! ”.. gillar vad jag läser.. blixen, brögger, malmsten.. tycker som du.. röstar på dig!”

Skoj Skatan!

Som Skatan svarade på så gott hon förmådde med vad hon har till hands … orden. Så det är inte lätt:

Kommentar till Henrik som kommenterar Skatan som kommenterar Elin:

…

Identifikation behöver inte stå i motsats till språk eller innehåll och behöver inte alls jämställas med ”yta” om man inte är en elitist och snobb. Författare skriver av olika anledningar och läses av olika anledningar. Tror jag. Hon/han som skriver med ett syfte och ett innehåll, som han/hon också har förmågan att förstärka genom sitt språk och sin språkbehandling så att man=jag kan indentifiera mig med detta innehåll och förstå det, uppfattar jag som en ”bättre” författare än en som skriver kryptiskt där jag inte ens kan förstå vad som vill sägas eller menas bakom orden eller språkbehandlingen.

Det gläder mig också att du fick lite kul. Skoj, skoj !

Var inte detta tillräckligt krångligt och ”djupt” skrivet, så säj?

Nu är det faktiskt så att Skatan har många, många,många manliga författare i sin bokhylla och som favoriter. Också. (Ernest Hemingway, Paul Auster, Richard Ford, Håkan Nesser  och hon gillar faktiskt Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och J D Salingers Räddaren i nöden också, böcker som Elin tyckte var mindre bra. Men men. Smaken är som baken … delad). Och vad som var bra med Elins inlägg var att sätta fokus på att männen geniförklaras och höjs upp … medan även bra författare av kvinnligt kön måste vara tusan så bra  och genialiska … för att platsa ”ovan där” …

Det finns inget enhetligt litterärt kvalitetsbegrepp, lika lite som en genialitetsmall eller en könskodad excentrism, avslutar Elin sitt inlägg.

Och Skatan håller med.

Skoj Skatan!



De brukar träffas för att måla tillsammans …

och igår fick Skatan följa med.

Lilla a frågade och det gick bra och vi åkte ut till ett underbart hus vid älven. För att träffas, dricka te, prata och … måla. Förut träffades de i Margiths ateljé … nu turas de om hos varandra.

Ibland ställer de ut.

Skatan fick låna akvarellfärger, pensel och papper av lilla a, hittade ett motiv i ett tidningsklipp och satte igång.

Oj, vad roligt det var.

Så Skatan har bestämt sig. Det blir målarkursen i sommar.

Skriver gör hon ju ändå så gott som varje dag.

Nu skall här målas …

(Det ”korniga” resultatet av min revival som akvarellmålare, fotat med mobilen … )

Det går undan i svängarna …

När det vänder, vänder det snabbt …

Skatan förstod nästan igår …  när jag såg de överfulla salarna, sängarna i korridoren och Sonen på benen i dagrummet … åt vilket håll det så att säga … lutade.

Hemåt … lutade det.

Han hade slutat med penicillinet och dränet var ur trots en liten kvardröjande spalt i lungan. Så  …

klockan åtta ringde telefonen och en omsomnad, yrvaken skata fick beskedet att nu var det dags för hemfärd. Det var bara att sätta sig i bilen och tuffa iväg.

Och lika bra var nog det. Att komma hem och vila i lugn och ro i egen säng utan gubbar som skriker eller snarkar eller plötsligt  gått fel och vilse och vill lägga sig bredvid en i sängen … som inte vet var de är, vad som hänt …

Så lika bra är nog det.

Det som bekymrar honom mest just nu är lungan. Han bara väntar på en ny kollaps.

Och det är ju inte så kul …

Inte nog med att Sonen inte får lyfta …

ens ett mjölkpaket på hur länge som helst.

Unga familjen skall ju till att flytta också.

Just nu.

Och sälja sin lägenhet som de bor i.

Under förra sejouren för Skatan här i Borlänge fixade hon det lilla radhuset (bostadsrätt) till Sonen och Pa genom att budgiva som den värsta ”hästhandlare”. Och dom fick det …  till slut. Trots att det var en envis rackare hon hade emot sig.

Och nu … nu har Mannen och Skatan ”homestajlat” lägenheten här.  Så  att den skall kunna fotograferas och läggas ut på nätet. Mannen har snickrat dit lister, rättat till tavlor, städat, städat, städat (Mannen haaar städmani … ). Och Skatan har köpt tulpaner och frukt och arrangerat kuddar, plockat bort stolar och andra onödiga möbler och kraxat, kraxat, kraxat … varit samordnare och så vidare mellan Krille Mäklare och Sonen … och nu ligger den där på hemnet.se  att beskåda. Visning den tjugoåttonde …

Sonen och Pa får nyckeln till det nya huset första februari och flyttlasset går veckoslutet efteråt med lite hjälp förstås av vänner och bekanta, Mannen och Skatan.

Sonen får ju, som sagt, inte lyfta ett finger.

(Christian Schad: … under operationen)

(Skatans mobilbild: Sonen … i nuläge)

Idag skall Pa och Alice och Skatan ta oss till BVC för vägning och mätning … av Alice … och sedan till Falun och Sonen och sedan …

Mannen och StinaFina har åkt hem.

Nu är det bara Skatan som håller ställningarna …

Barnbarnsbloggarna

”Tycker du som jag, så rider vi, för då känn för då känn för då känner jag mej jag mej fri.”

Äldsta barnbarnet Idas blogg … ooonlyfifteeen … har från och med november 2009 tagit en lååång paus.

Pausmelodi:  en av världens bästa frihetslåtar*

Ida är snart ooonlysixteeen och har haft fullt upp med annat än att blogga … antar jag. Sista året före gymnasiet, nian, hästar, kompisar, killar … ja, ni vet.

Man kan ha fullt upp med annat …

Men nu … nu har Skatans näst äldsta barnbarn JoJo … ”soon thirteen” … satt fart och börjat blogga. Hon med.

För fullt.

”Lille häst lille häst vilka skutt du tar, sitter svans sitter svans sitter svansen ändå ändå kvar.”

JoJo har en sprittans ny  hästblogg: Johannashorses

Det är roligt för en gammal skata att kunna följa sina skatungars ungar när de börjar få luft under vingarna och gör längre och längre turer från boet …

*(När Skatan skulle ”bädda in”  bom-sicka-bom fick hon reda på att,  Kjent,  som gjort just det här bomsickabomet ridit vidare till Nangijala eller kanske landet bortom det … Nangilima. Kjent blev bara femton år här på denna vår jord. )

Amanda Jenssen och Grammisgalan …

Skatan hade inte fel i sin ”magkänsla” …

Amanda Jensen vann sin Grammis … förstås,

och Thåström vann Årets album – Kärlek är för dom … förstås.

Hemmapôjkarna Mando Diao tog priset för Årets låt  

… förstås.

Men Skatan såg inte Grammisgalan.

Hon gick inte till Borlanche eller Rockfickan heller … där Rubb ´n Stubb hade skivsläpp.

Skatan ”hänger inte med” i svängarna just nu  … förstås.

Det blir ju så när allt koncentreras kring  ”här hemma”. Kring Sonen, Pa och Alice … och Sonen, Sonen, Sonen … att han skall bli bra fortare än fort … att allt skall bli bättre nu genast … och tills det blir det så … så

flaxar inte Skatan så väldigt mycket.