Igår åkte vi Mannen och jag och StinaPinaFina och besökte P som ligger och bara väntar… på att just hans liv skall ta slut… att just han inte får vara med längre trots att han ju inte har planerat för detta… utan planerat för många långa år och sin ålderdom i sommarstugan på västkusten… på sjön… göra resor…. läsa de där böckerna… och ja, vara med syrran… och leva, obetänksamt sorglöst kanske flera år till. Då… efter pensioneringen skall man ju göra allt det där som man inte hunnit med…
Och så går allt om intet…
Och inget blir som man vill och planerat…
När jag mötte hans ögon där i det avmagrade ansiktet och såg hans vånda…
På tillbakavägen funderade jag och Mannen.
Vi har ju tusen planer… då skall vi göra det… resa dit… träffa den eller den vännen som vi förlorat kontakt med… träffa våra barn och barnbarn mera… Fortare än vi anar kan vi också befinna oss där… i dödens väntrum. Ja, vi befinner ju oss också där… det gör vi ju alla. Men vi har kanske en högre siffra på nummerlappen. Vem vet… Nej…
Som jag ofta ofta sagt… som många många har sagt… och säger…
Carpe diem! Fånga dagen!
Varför skall det vara så svårt…
Djupingens Skata får illustrera min tankfullhet idag…
… att kapa Sonens blogg och … göra den lite fin tills han kommer hem med sin nygamla fru…
Djupingen Göran Bength har tagit fotot av blåmesen… som brukar komma och hälsa från min mamma…
Sist … men inte minst … klippte jag min stortånagel för att pryda den lilla plätten direkt utanför hyddan… Ville inte vara sämre än 
‘Här visas ett potpurri från Oodies Place Alla Hjärtans Dag när Thai-Tina hade hjärtdiadem och var helt klädd i rött… Hon lånade ut diademet till Tien under kvällens lopp… Vi hade … som varje kväll … en helkväll…
Alex i sin hatt…
Det är varmt… och hett… och vaaansinnigt…
Mannen och Skatan och Janta och Pa… på Oodies förstås.
Stora E var hos oss pa ”var” strand igar… och vi at ocksa lunch ihop har..
Skatans tankar 