Etikett: Flax

Döda havet

Från Petra till Döda havet … vilka vägar … vilka vyer!

Konstigt nog kunde jag njuta och slappna av för att jag satt i en buss [sic] och inte i en bil! Finns det någon som helst logik i det. Men så var det.

Jag njöt …

IMG_5256

när vi åkte längs serpentivägarna i det kargiga bergiga landskapet …

IMG_5259genom hårnålskurvorna …

IMG_5253

och långt därnere bakom kammen tror jag man kan … kanske … skymta Döda havet dit vi ju var på väg …

Vi fick en solnedgång som hette duga när solen gick ner över  vattnet … därifrån  bussen …

IMG_5269

… innan vi var framme vid  vårt tillhåll den närmaste dagen … Mövepick hotell. En hel dag skulle vi stanna på plats. Abdullah, vår guide, skulle få ledigt, Stellans fru och hennes dotter skulle möta upp …

IMG_5318(Stellan och Hania, hans jordanska muslimska hustru och Faye)

och vi skulle slappa och bada och äta och dricka och njuuuta. Och det gjorde vi med besked och hade alla förutsättningar till. Bordet var dukat.

Som jag berättat tidigare var hotellet som en hel by och här … vid den här gatan bodde Mannen och jag …

IMG_5289

Vi badade förstås … eller badade, snarare flöt som korkar i Döda havet. Det var oljigt och salt och det kändes onekligen konstigt att flyta som en kork ovanpå vattnet. Inga bildbevis har jag … men jag har ”lånat” en bild av Rolf Nordemar, en av deltagarna på resan … vår vice-mulla när Stellan var på annat håll … som han var då och då.

593701-WoP89Här ses alltså några ur sällskapet flyta omkring som korkar …

Men allra mest simmade och badade vi i en av de många poolerna …

IMG_5279

Här syns några av damerna, Skatan längst till vänster med skarf. Om ni undrar varför … jo, jag hade tagit bort massa jox med laser och bränt en del fläckar och sånt innan resan så jag måste skydda mig för solen. That´s why.

IMG_5283

IMG_5312

Som jag nämnt var inte alltid Stellan med hos oss. Han hade sina uppdrag och jobb att sköta. Bland annat vara med om paraden när Amman hade sitt 100-årsjubileum när han som ”romersk gladiator” visade upp sig och sina män och hästar … Jag tog foto från TV-rutan. Då blev det ju inte så bra … men ändock  …  här är han, stående på en sån där vagn dragen

IMG_5293av bångstyriga hästar …

IMG_5298

IMG_5299

Efter middagen IMG_5316

(Mannen förstås … mätt och belåten eller bara glad ändå)

gick vi ner till magdansen och kaffet med avecen och drinkarna. Faye, Hanyas 12-åriga dotter, fick låna min kamera och ta några bilder av magdansösen, som var så skicklig att skaka på varenda liten muskel eller bit av magen och kroppen som man kan tänka sig …

IMG_5336

En konstart i sig verkligen.

Men Faye hade tråkigt och tydde sig till mig (!!!). Hon såg väl igenom ridåerna att här hade hon en som var lika mycket barn i sinnet som hon.  Ett bröllop med fest därtill försigick vid poolen längst ner vid Döda Havets strand. Faye föreslog att vi, hon och jag skulle gå ner och kika. Sagt och gjort. Vi blev förstås hejdade av vakterna men … skam den som ger sig. Hon snackade och log och charmade och ett tu tre blev vi förbisläppta med stränga order att vara diskreta och hålla oss på behörigt avstånd osv osv.  Jag frågade hur hon burit sig åt.

– You do´nt say no to a lady … svarade hon och flinade. IMG_5341

Det måste ha varit en syn för gudarna att se mig, klumpig och överviktig, klänga och klättra och balansera på murarna bakom buskar och snår pådriven av en smidig liten 12-åring. Men kul hade vi.

En del av de andra frågade oss hur i jösse namn vi burit oss åt för att ”slippa igenom” spärren … men vi log bara glatt …

– Kvinnlig list, sa den brådmogna Faye. – Kvinnlig list.

Nästa dag packade vi in oss igen i vår buss … och for norrut mot Amman och nya äventyr.

Vilken resa!

Petra by day …

Allt var som jag föreställt mig här i Jordanien. Bara så mycket mer, så mycket varmare, så mycket rödare sand och sandsten … Så mycket mera öken och närhet till det andliga och alla de tre stora religionerna, som fötts här: judendom, kristendom och islam och tiden före de här religionernas födelse: nabatéerna och andra folk, romarna …

Och hur allt blandats ihop, är lika, finns nu som då.

Ingenting är nytt under solen … som man säger.

Petra var (som sagt)  nabatéernas huvudstad och den besökte vi tillsammans med Stellan,IMG_5084Mannens studentkamrat som ju bott och verkat (verkligen verkat) här i landet i minst tio år och vår inhemske guide Abdullah,IMG_5201
en beduin som lämnat nomadlivet  (Enligt Jan Hjärpe var de nomadstammar i öknen (hebreiska ‘arâb) som nämns i Jesaja 13:20 beduiner, och dessa beduiner var en av de stora grupperna som så småningom blev vad vi idag menar med araber. Den andra stora gruppen kom från drottningen av Sabas rike, ”landet i Söder”, det vill säga Jemen. Där fanns den första statsbildningen på den Arabiska halvön.

Traditionellt levde beduinerna i stamsamhällen som leddes av shejker och präglades av tribalism med en uttalad hederskultur (Hjärpe). Beduinerna hade en distinkt livsstil då de var kamelägande, hade fina hästar, och försörjde sig vanligen som herdar. Till skillnad från bondebefolkningen levde beduinerna i tält.” (Wikipedia)

Abdullah kan allt, religionen, politiken, historien och berättade för oss på engelska … allt på sitt eget vis. Ibland misstänkte vi nästan att han ”skarvade” men vem vet. Ibland överträffar verkligheten historien, heter det ju.  Det var hans kusin eller farbror eller nån från hans stam … som hittade Döda havsrullarna i Qumran förresten. Bara det.

Nu ledde han oss genom Petra dagtid … då solen gassade och vi kunde se. Se allt fantastiskt, allt vad naturen genom jordbävningar och tidens tand själv skapat och allt vad nabatéerna huggit ut i den mjuka sandstenen, fasaderna till tempel och gravar. ”Mycket av arkitekturen i Petra är uthugget direkt ur klipporna. Än idag finns cirka 800 olika byggnader och monument bevarade däribland tempel, kungagravar,kolonner, vattenkanaler, bad, monumentala trappor, stenlagda gator, offerplatser samt en amfiteater.” (Wikipedia)

Det lär tvistas om Petra var en gigantisk gravplats eller en reell huvudstad där folk ”levde” och verkade. Abdullah var stark anhängare till det senare. Varför skulle man annars har skapat dessa vattenledningar långt in i ”klyftan” fram till brunnar och uppsamlingsanordningar om man inte bodde och levde och verkade där.

Stellan hade även här ett projekt som han ”bråkat sig till”. Arkeologerna tycker inte om att man gör historien levande på det här viset. Men han hade alltså gjort en nabateisk by där inne i Petra och hade kulturministern ”i ryggen”. Det var militärer, penisonerade sådana, som var ”skådespelarna” och fick sin utkomst eller utökade den på det här viset.

Nedan följer en bildkavalkad på det fantastiska Petra utan större utvikningar med kommentarer:

IMG_5102Siq, bergsklyftan vi gick igenom … för att komma till Skattkammaren … och nabatéernas huvudstad …

587282-3xygF

(Foto: Rolf Nordemar)

Vattenledning som byggts och sträckte sig genom hela Siz och hela vägen in i stan …

587264-wUXZ3

(Foto: Rolf Nordemar)

Vi överväldigades … verkligen …

IMG_5092Denne man plockade upp ”skiten” efter hästarna, åsnorna och kamelerna som ”lata” turister åkte efter eller red på …

IMG_5118Dessa sandstenselefanter … visst ser de ut som sådana … hade naturen fixat … alldeles själv.

IMG_5131Och så … äntligen … skymtade Skattkammaren … Skattkammaren heter så för att romarna trodde att det fanns en skatt gömd någonstans. Framförallt siktade man in sig på en utmejslad urna högt upp på fasaden som man därigenom förstört för att ”hitta skatten” som aldrig hittats.Förstås.

IMG_5140Myllret på platsen framför Skattkammaren. Bilden är tagen där uppifrån från trappan.

IMG_5156Alla typer av turister beblandades … Titta viken liten söt flicka som dras iväg av sin pappa (kanske) … medan mamman bär på lillebror eller lillasyster …

IMG_5185Den här beduinflickan hade just sålt en sten till mig för en dinar (ca 10 kr). Hon ser så lycklig ut för hon fick ytterligare en dinar för att jag fick ta den här bilden. Vi hade köpslagit en stund. Hon sålde tre stenar för två dinarer men jag ville egentligen bara ha en. Så jag köpte en. Då gav hon mig en som gåva! För att jag var ”a beautiful lady”. Då var jag ju helt enkelt tvungen att ge henne en ”gåva” för att jag fick ta bilden. Kände jag.

IMG_5190Så hade vi då kommit fram till ”Stellans nabatée-by …

IMG_5195med sina utklädda soldater …

IMG_5197

IMG_5212Det var naturligtvis överväldigande med alla gravar och uthuggna fasader och tempel och teatrar .. IMG_5179

och efter att ha ätit lunchIMG_5236 och sakta sakta dragit oss hemåt red Mannen och jag sista biten på hästar …

IMG_5080

Det var inte så äventyrligt som det låter. De leddes i grimma och vi satt ovanpå hästen och lunkade med sisådär 800 meter. Men det var vilsamt för trötta sandiga fötter och ben.

IMG_5219Till och med Abdullah tog åsnan upp till en kyrka med mosaiker han ville visa oss medan vi fick nöja oss med apostlabenen …

IMG_4988

… hem till hotellet och in i bussen för vidarefärd till Döda havet …

Petra och Khazne al-Firaun ”by night”

Vi anlände sent på eftermiddagen till Petra, nabatéernas huvudstad. Efter att ha fått våra rum och något  i magen ([hick]) gav vi oss ut i det sammetslena mörkret som enbart lystes upp av månen och stjärnor för att via den trånga klippgången Al-Siq – bergsklyftan som leder in i Petra är 1,2 kilometer lång och upp till 150 meter hög – ta oss till Skattkammaren, Khazne al-Firaun.

Nej, det var inte bara månen som lyste vår väg.

IMG_5070

Vi trevade oss fram… en lång karavan …  längs  klippgången som var upplyst av ljus i papperspåsar … ja det var sant … i något slags papperspåsar.

IMG_5069

Jag var framme och kände på dom. De prasslade och en del var faktiskt svedda i kanten.  Det var sådana ljuspåsar som delvis hade lyst upp vår måltid i Wadi Rum också …

Hela denna vandring skulle vara en ”tyst” vandring där vi skulle få uppleva klippgången och platsens andlighet och mysterium … men det var fniss här och fotoblixtar där och ett och annat gapskratt och mummel mummel mummel … förstås.

Väl framme på platsen framför Skattkammaren, som var upplyst av ett hav av ljus … i sina påsar

small_petra26 (Denna bild har inte jag tagit utan funnit på nätet i en resebroschyr)

… blev vi anvisade plaster på ”trasmattor” utlagda i rader mellan de här ljusen. Vi blev bjudna på té och försökte komma i stämning.

Lättare sagt en gjort.

Den entoniga flöjten och sången skulle ha kunnat försänka en i meditation (kanske) om vi inte hamnat bredvid en barnfamilj  där ungarna inte höll tyst en sekund utan flamsade, gapskrattade, viskade medan föräldrarna hyssjade. Efter tillräckligt många ”blängar” från mig gick de i förtid.

Fantastiskt förstås. På sitt sätt. Och vore man en liten grupp hade det nog kunnat gå bättre …

(Thaizé i Frankrike lär ju fungera och då är man tusentals … )

Men efter att ha sett nabatéernas stad dagtid … denna rosa sandstensstad med sina fasader gjorda av natur och människohand … skulle man nog ha stått över.

Eller gjort besöken i omvänd ordning.

Petra blev -verkligen med rätta – ett av världens sju nya  underverk den 7 juli 2007 .

Det var bara så fantastiskt

Wadi Rum var fantastiskt. Förstås.

Direkt vi landat med flyget  blev vi mottagna av Stellan Lind, IMG_4821 mannens klasskamrat och vår värd här i Jordanien och  inlastade i en buss av vår jordanske guide Abdullah … och så bar det iväg. Inte konstigt att vi alla haft bryderier om vad vi skulle ha pååå oss. Från höstkallt Sverige till jättevarmt Jordanien. Och direkt ut i öknen. Utan att passera hotell eller nåt … direkt ut bara …

IMG_5029(Vår guide Abdullah till vänster och chauffören, namnlös men av beduin-börd till höger framför den buss vi åkte i hela veckan.

Skylten som skymtar i bussen betyder avgångsklass -62 från Sigtunaskolan.)

IMG_4824(Vishetens sju pelare)

Det var hääär i Wadi Rum som filmen om Lawrence av Arabien spelades in. Men det tänker jag inte prata om här. Nuuu.  Men som en parantes kan jag ju nämna att vi åkte förbi … jag fick ju inte upp kameran i ett huj … en supermarket som hette, ja, just det Supermarket Lawrence of Arabia. Ja, jag säger då det

.

I Wadi Rum skulle vi titta på solnedgången som var fantastisk. Förstås.

IMG_4870(Solnedgångsbilderna blev bleka kopior av hur det v e r k l i g e n  var … men ändå … )

IMG_4884

IMG_4929Det var inte helt lätt att ”sitta” och äta på de där madrasserna. En del stod på knä … vända mot Mecka ???  …  som om de bad  …

Vi fick bland annat ett får som tillagats under jord …

IMG_4922IMG_4909

IMG_4924

Ut  i ökenlandskapet hade vi kommit skumpande i mycket skraltiga öppna bilar … och åkte hem i dom sedan i kolmörkret … Ibland var jag faktiskt helt säker på att nu … nu … nu välter vi.

IMG_4831IMG_4832 Men det lyckades vi undvika.

Andra tog sig fram på ett annat sätt … IMG_4844

Hem för oss efter en lång dag var Mövenpick hotell i Aqaba Jag trodde jag drömde . Vilket fantastiskt hotell. Har nog aldrig bott på något liknande. Dit åkte vi alltså för att sova för att nästa dag bada lite i Röda havet, ta en rundtur, äta lunch och sedan ge oss iväg till Petra, nabateernas stad, klippstaden …

IMG_4974

Snabb halsning fran Doda havet …

… och Moevenpick Resort & Spa Dead Sea … ett paradis-hotell, en hotell-by med a l l t.  Lummig gronska i ett annars kargt bergigt okenlandskap, service dygnet runt, maten skall vi inte tala om … swimmingpools och egen strand vid Doda Havet dar vi flutit som korkar idag och det efter att ha intagit en fantastisk frukost simmat, solat, druckit campari/juice vid en av de manga poolerna, atit lunch, flanerat, atit Moevenpick-glass idag. Igar efter att ha anlant var det en overdadig middag forstas och sen magdans och drinkar, musik och ljummen varm stjarnklar natt.

Men det ar ju inte boeendet som har varit det mest fantastiska. Det ar landet Jordanien med sin kultur, sin natur, sina manniskor som har presenterats for oss dels av Stellan Lind, som ar gift har och har bott har i 10 ar minst och valdigt engagerad, dels av en inhemsk guide, Abdullah, av beduin-familj, vars farbror det forresten var som hittade papyrusrullarna vid Q-nanting (skall sla upp det nar jag kommer hem) och som salde dem for en hundring i svenska pengar till nagon som i sin tur gjorde en formogenhet pa dem forstas. Detta var en parantes.

Vi har varit i Aqaba forst och sen Petra. Och nu har vid Doda Havet. Men det ar sa mycket, sa fantastiska saker jag fatt lara mig och hora om … att det maste smaltas och sen presenteras i nagot sorts komprimerat inlagg framover. Nu snurrar allt runt i huvudet och …

Bara om man tanker pa  religionen … tre religioners ”vagga” finns ju just har  i Jordandalen och landskapen, landerna runtomkring: judendomen, kristendomen och islam … och alla dessa har uppstatt har … i detta karga land, bergigt och svartillgangligt med sina oknar …  och alla tre lever fortfarande och har blivit till varldsreligioner.

Det ar verkligen mycket att fundera over och skriva om och visa bilder pa och … sa jag maste verkligen koncentrera mig … till nagot sa smaningom … sa det blir … hmm… overskadligt eller vad jag skall saga.

Nästa … Jordanien …

En av Mannens studentkamrater har en syster som är gift med en prins i Jordanien och som själv numera flyttat dit och har en jordansk kvinna vid sin sida. Han, Stellan, har många gånger talat om att hans gamla klasskamrater skulle komma på besök och han skulle visa dem ”sitt ” Jordanien.

Men det har inte blivit av.

Förrän nu.

3037282620_b534724e3a

(En klippbåge i Wadi Rum, fotograferad av Curly-Q)

Så på tisdag reser vi …   (även klassisarnas (alla klasskamraterna var pojkar för Mannen gick i ett pojkläroverk)  sambor och fruar och särbor är välkomna med) Ett helt gäng på 24 personer har han, Stellan, lyckats ”skramla ihop”.

Så här ser ”schemat” ut för en vecka …

Dag 1. Vi anländer Aqaba vid klockan 2 ungefär, tror jag, och forslas direkt ut i öknen, nämligen till Wadi Rum, ett av de mest spektakulära ökenlandskapen i världen … där vi kommer att få besöka ”the main highlights” och så småningom titta på solnedgången medan vi dricker en kopp ”Bedouin tea” och fortsätter sen ytterligare in i öknen för en traditionell beduin-middag ”at private camp” . Tillbaka till hotellet i Aqaba för att övernattning. Vi kommer nog sova gott den natten. Tror ni inte?

Dag 2. Fri förmiddag i Aqaba (då man kanske kan ta sovmorgon). Lunch på Ali Baba  PICT9156 (1) . På eftermiddag förs vi till Petra där vi checkar in och äter middag på hotellet. Sen blir det Petra by night small_petra26

… och så småningom övernattning i Petra.

Dag 3. Heldag i Petra. Besöket i det antika Nabatean Capital inleds med en tur till häst !!! men som tur är sker fortsättningen av utforskandet av staden till fots … vi går genom the Siq, en trång klippgång, och fortsätter sedan gradvis in till   the Rose-Red City 124507290_00c2a127d0 med The  Royal Tombs royal tombs petra jordan, gravkammare o s v. Lunch inne i city i Petra Basin Restaurant. Resa till Döda havet. Middag och sen … sängen. Pust!

Dag 4. Frukost och sen en hel lång ledig härlig dag vid Döda havet. Lunch på hotellet. Frivillig tur till ”the Baptism site” (en plats vid den israeliska gränsen där Johannes Döparen hållit till och där Jesus med största sannolikhet döptes) på eftermiddagen. Middag och natti natti på hotellet vid Döda havet.

Dag 5. Fri förmiddag och efter lunch på hotellet transfer till Amman och en stadstur innan vi ”landar” på hotellet och checkar in. Sedan en mottagning hemma hos Stellan och så småningom en exklusiv middag på Royal Automobile Museum med en privat visning av Curator Mr. Gargour. Det låter nåt det !!

Dag 6. Efter frukost åker vi till Jerash som är en av de bäst bevarade grekisk-romerska städerna i världen förutom Rom. Där skall vi få vara med om antikens Formel 1, en dröm som Stellan har förverkligat där i Jerash …  nämligen hästkapplöpningar romersk_400_28921a runt en hyppodrom som Stellan låtit återuppföra med dess originalstensättningar och allt … Vi kommer att få sitta där romarna satt och se vad de såg … nästan. Ni kan läsa  vad Sydsvenskan skrev om det hela … här. Vi kommer förstås att få höra om allt … hans dröm och förverkligandet av den … av  Stellan himself … Därefter lunch på en libanesisk restaurang och besök på ett slott the Castle of Ajlun och sen tillbaka till Amman. På kvällen är det mottagning hemma hos …  ”at the residence of TRH” (The Royal Highnesses … jösses) Prins Raa´d och Prinsessan Majda (som heter Margareta här hemma och kallas Maggan av dom som känner henne ”på svenska”). Efter detta middag på King Hussein Club med en värd (som enligt Stellan är en av de mest insatta och kunniga)  som skall tala och berätta om  vilka utmaningar som Jordanien och regionen har framför sig. Regionen måste ju vara  Mellanöstern … väl?  Det blir nog också en spännande och framförallt mycket annorlunda dag … med storpolitik och kungliga högheter och allt.

Dag 7: Efter frukost åker vi söderut längs Kings highway och besöker en kloster i Mt. Nebo, där Moses tros vara begravd och sen till mosaikstaden Madaba.

madaba_mosaic

(Den här mosaiken vet jag inte vad den skall föreställa … men Vattuman som jag är … kanske … ???)

Besök i St. George-kyrkan med dess berömda mosaikkarta över Jerusalem och det Heliga landet och det arkeologiska museerna där.

maps-bible-archeology-exodus-ancient-geographers-madaba-map

Och sen fortsätter vi visst med mera mosaiker … Sen kör vi söderut till Aqaba och middag och så sängen … igen.

Dag 8: Hem till hem …  ljuva hem …

Det ni.

Blir nåt.

För en flaxande en …  som Skatan.

Sen är det nån som skall ta det lugnt ett tag … och smälta maten … som man säger.

Brigittes hus

Om några timmar … efter Morgonrundan, frukost och en sista översyn av vår lägenhet i Bad Ischl … lämnar vi för denna gången Bad Ischl och Österrike och”tuffar” hemåt med pick och pack.

Och vi lämnar också Brigitte och hennes hus.

Brigitte är ett av ”tre ben” … nej fyra förstås … inte att förglömma StinaFina (egentligen blir det ju 10 ben allt som allt men det låååter ju inte lika bra)  … när vi är här i Österrike.

Och har alltid varit.

Vår guide, vår ”gasthaus-wirtin” … nu bara när det gäller utskänkning av öl, vin och mat … tidigare …  innan vår ”egen” lägenhet … även vad beträffar husrum …

Brigitte är också Mannens ex-sekreterare, medvandrare på höga höjder (Nepal, Himalaya från Indien för att inte tala om alla berg här runtomkring) … och vår vän.

Hon bor vid en av Österrikes vackraste sjöar, Hallstattersee, och kan Österrike på sina fem fingrar, framförallt Salzkammergut som hon generöst har delat med sig av …

Vi är ett ”ménage à trois” … fast utan ”sexet” …  fast då är det ju inget ”ménage à trois”  … men ni förstår vad jag menar …

Vi gör a l l t   här tillsammans men … som sagt var … fast … inte helt och hållet alltså …

IMG_4655

Brigittes hus …

IMG_4656

IMG_4658

Uthuset och garaget … och en del av de dekorationer som finns både ute och inne …

IMG_4659

Runt Brigittes bord är det alltid fullt. Hon har många många vänner … främst karlar … och alltid är det några av dem som hon ”delar med sig” av till oss.

Vår krets här i Salzkammergut blir bara större … och större …

IMG_3014

och på något finurligt sätt lyckas alltid Brigitte ”trolla fram” mat och husrum … hur många oväntade gäster hon än får …

IMG_4575Äldsta dottern Michaela med Robert … senaste mannen i hennes liv … med hunden Schnapsi … stannade till exempel en hel vecka …

IMG_3023

Och här … vid ett annat tillfälle, nej, inte den här gången … sitter Brigitte vid sitt bord omgiven av ”sina män” …

Men … som sagt … idag, snart, är det återigen dags att packa ihop oss och sticka norrut och säga hej då till Brigitte, hennes hus, Hallstattersee, Bad Goisern, Bad Ischl och hela Salzkammergut och … Österrike.

IMG_4523

Det är alltså dags att tacka för oss … och säga hej då … för den här gången …

T S C H ÜSS …

Sista rundan för den här gången … runt en sjö … Gosausee

… vandrade vi igår. Vi det vanliga gänget, Mannen, StinaFina, Brigitte och så Skatan …

IMG_4792

… och det var spegelblankt, solen lyste och här på bilden skymtar Gosau-glaciären på Dachstein.

Skatan tog de vanliga bilderna på StinaFina förstås …

IMG_4791

… men här med en ovanligt fin bakgrundsfärg … det turkosgrönblå vattnet.

Det porlade av bäckar och vattenfall …

IMG_4784

Både naturliga och de som skapats av människohand …

IMG_4783

En mycket bortskämd skata börjar nästan bli trött på det överdådigt vackra dramatiska österrikiska landskapet och längtar hem … ”jag längtar stenarna där barn lekt ” (Heidenstam)  … och nu är det bara några dagar kvar på vårt Bad Ischl-boende för den här gången.

IMG_4796

På kvällen bjöd vi hem Brigitte på middag som Skatan knåpat ihop efter italienska recept från vännen Fernandos nya bok, Oliv:

IMG_4798

Bruchetta med tomat, rödlök och basilika som förrätt. Fiskgryta med pasta, fänkål, lök, tomatkross, vitt vin, vitlök hmm .. och så fisk förstås, lax,  och gott brytbröd därtill. Efterrätt: glass rätt upp och ner. Därtill dracks rödvin … som Mannen valt ut och köpt. Skatan dricker och känner om det smakar gott. Och glömmer vad hon druckit medan Mannen läser om viner, smuttar och smakar och väljer och köper … och talar om viner.

Trots att Brigitte åkte hem relativt tidigt slocknade vi också tidigt efter att ha sträckt ut oss i olika hörn där i soffan …

IMG_4797

Efter ett tag byttes hörn …  StinaFina passade på…  när Mannen för ett ögonblick lämnat sin hörna … att  sträcka ut sig … i sin älsklingshörna.

IMG_4782Sträcka ut och sträcka ut … snarare kura ihop sig, tycks det som …

Altaussee – min älsklingssjö

Igår var det så dags för att runda Altaussee – min älsklingsjö. Jag tror inte jag har varit här i Bad Ischl eller Bad Goisern utan att besöka just Altausse.

Sju kilometer runtom och med ett Gasthaus mitt emellan.

Som gjort för Skatan.

Och svindlande vackert.

Jag kan bara säga att ni sett bilderna förr … i annat väder … annan årstid … men likafullt tagna från samma vackra sjö.

Så …

Shoot …

IMG_4670

Vädret var fint … med ett och annat moln som tillsammans med berg och skog kunde spegla sig i det stilla vattnet …

IMG_4666

Man kunde vila sig på en eller annan bänk längsmed stigen …

IMG_4673

Spegel, speglingar … och åter speglingar …

IMG_4672

IMG_4671

… och tittade man ”genom” speglingarna såg man fiskarna simma omkring där nere i det klara vattnet …

IMG_4678Uppochnedvända världen …

IMG_4683

Dags för lunch och vila … för stora och små …

IMG_4681

Och så vände vi … nej inte vände utan gick tillbaka på andra sidansjön … den lite skuggigare, skogigare sidan …

IMG_4689Hur många bilder på en stig mot ljuset … bortåt … har inte Skatan tagit och visat genom åren … Jag tror jag skall försöka samla ihop alla i en mapp … Stig- och Allémappen … för kommande behov.

Jag älskar alléer och stigar omgivna av träd och … ja, ombonade … helt enkelt.

IMG_4700

Stinafina får sig en slurk också … inte av Gösser som vi utan kallt källvatten, vilket inte är fy skam det heller.

IMG_4665

IMG_4688

Det var Altaussee-rundan det. För den här gången …

Skatan flaxar lite lågt … och kraxar nog lågt ett tag

… för hon känner sig låg , ”lägre än en sjunken båååt” … trots sol från en klarblå himmel och ingen anledning alls.

Skatan ligger alltså  lågt … ett tag … åtminstone några timmar eller dagar eller idag eller …

I alla fall.

Dachstein … eller StinaFina på bergets (nästan) högsta topp

IMG_4452Här är Dachstein Gipfel (2 995 möh).

Fast inte riktigt sååå högt var vi. Då hade jag ju inte kunnat fota glaciären med sin högsta och näst högsta topp.

Gondolen tog oss upp till 2 200 meter över havet ungefär. Och det räckte.

Bra och länge.

IMG_4439Branta bergväggar fotade Skatan på väg upp i gondolen. Skatan blundade men slängde ut kameran då och då för att ta en och annan bild även på väg upp …

IMG_4446

Från början lyste solen från en nästan klar himmel … men molnen började torna upp sig bakom Dachstein Gipfel …

IMG_4451

IMG_4508Långt där nere ligger Hallstatt på vänstra stranden om Hallstattersee  och längst norrut Untersee, Bad Goisern, där Brigitte bor …

Molnen tornar upp sig …

IMG_4452

IMG_4490

Vi gick ut på en av de ”fem fingrarna” som hängde över bråddjupet och lät oss fotograferas …

IMG_4485IMG_4478

IMG_4456

Det lilla kapellet hade rests för att hedra de elva skolbarn med sina två lärare som 1954 hade bestämt sig för att vandra här upp på sin skolresa trots att lokalbefolkningen avrått. Man väntade snöoväder. Men de trotsade varningarna. Snön och det dåliga vädret kom och trots att de försökt gömma sig i hålor och skydd omkom de här uppe, elva tioåringar med sina två lärare. En tragisk olycka som u inte behövt hända.  Om man bara lyssnat  …

IMG_4480Brigitte och StinaFina kollar om molnen redan hunnit dölja Dachstein Gipfel … det börjar bli kallare …

IMG_4496En del vill färdas luftigare än i en gondol …

IMG_4497– Stå inte så långt ut på kanten, rådde Skatan Mannen … stolpen kan ju ge efter …

StinaFina stretar motvilligt mot att komma närmre avgrunden.

Vi åt soppa och drack en sejdel öl och träffade en man som Mannen och Brigitte hade mycket att prata om med . En kille, en sherpa, från Nepal som jobbade som servitör däruppe. Han kände sig säkert som hemma här på de höga höjderna …

IMG_4518

Hemma och bekväm på de här höga höjderna kände sig inte Skatan … Hon flaxar hellre omkring lite längre ner … lite tryggare där man kan andas ordentligt. Vi sa adjö till hundarna, ett gäng samojeder, som bodde strax intill nära gondolerna som skulle föra oss ner … i två etapper.

IMG_4519

IMG_4520… och så var vi då äntligen hemma och kunde slänga oss i sköna ställningar på Brigittes altan medan middagen, eller om det var kaffet,  förbereddes…

IMG_4525

IMG_4526

Snipp snapp snut … så var Dachstein-turen slut.

Skatan flaxade … till fots … 8 kilometer

igår tillsammans med Mannen, StinaFina och Brigitte. Solen lyste höstklar och vi bara måste … Ut. Så det blev hela ena långsidan längs Hallstattersee med Hallstatt mitt emot …

IMG_4310

IMG_4316Då och då fick StinaFina ta sig en slurp vatten i värmen …IMG_4325… och vi med … i värmen …

IMG_4326Apfelsaft gespritzt …

Det gick upp och ner längs stigen efter sjön

IMG_4328

IMG_4330

vita ”stugor tåga vi förbi”

IMG_4315

… och på broar som StinaFina nu efter en tillvänjning lyckas klara på egna ”ben” … hela vägen. Läskigt värre.

IMG_4332

IMG_4333Och landskapet var hisnande vackert som det ju ääär här … överallt … hissnande …

IMG_4322

IMG_4335

Sen tog vi tåget hem från Obertraun till Steeg … från ”Ober”-traun överst till ”Unter”-see underst   eller tvärtom om man så vill …

IMG_4340Här syns StinaFina tåligt vänta på tåget. Vi fick vila våra trötta ben i en halvtimme innan det dök upp …

Så man var bra slut efter en så lång marsch. Men solen sken och … tja … vad gör man …

Äntligen

Det tog fem (5) dagar att komma fran Nyköping till Bad Ischl den här gangen.

Första stoppet var Yngsjö och Furuboda och Johannagarden där vi kvartade en natt. Vi hann ga pa promenaden längs stranden, äta förstas … det gör man ju alltid … lyssna pa Jo-Jo när hon spelade och sjöng och beundra den nya hästen, Unique … en häst och inte en ponny. Tjejerna börjar bli stora nu …

IMG_4228

IMG_4230

IMG_4239

IMG_4233

Första färjan fran Trelleborg till Sassnitz … det blev en tidig morgon … och sen till Wittenberg där storkarna redan dragit söderut och boet var tomt. Mannen och jag saknade ocksa var operett-servitris som vi alltid misstänkte var berusad … de yviga gesterna, glada tillropen och tja … ovanliga servitrisbeteendet gjorde att vi trodde det … hon hade fatt sparken eller hade semester eller nat . Hon var inte där. Bara en alldeles vanlig servitris. Där, i Lutherstadt Wittenberg, sov vi en natt … i sviten … alla tre, Mannen, Skatan, Brigitte … och sa StinaFina förstas, inte att förglömma. För samma pris som vanligt. De ääär verkligen gentila där i Wittenberg.

Och sa gick färden till vara vänner i Erlangen där det var meningen att vi skulle stanna en natt … som blev tva … och väl hemma i Bad Ischl var vi inte förrän sent pa lördagen den 12:e. Mitt datormodem var inte laddat och jag kan inte ladda det förrän i morgon. Därför har jag inte rapporterat förrän nuuu … och fran Brigittes dator. Därav avsaknaden av de sma a:na med ring över … ja ni begriper säkert vad jag menar. Men i morgon blir det som vanligt igen. Inte lika ansträngande att läsa …

I Erlangen inmundigade vi oavbrutet maaat och drack hela tiden nagot alkoholaktigt till … Det var förskräckligt. Fast vi promenerade en del ocksa förstas. Men ända …

IMG_4243

(Brigitte, der ”Kaiser” Willi och Mannen. Gabi jobbar som vanliga människor ju gör.)

IMG_4269 

(Längs kanalen i Erlangen …)

IMG_4272

(Gabi med en blandning av öl och citronläsk som kallas Radler. Inte tokigt alls, faktiskt … och bara 2,7 % eller liknande)

Vi siktade en lustig husbat pa var vandring som när den kom närmade sig, visade sig ha pirat-status …

IMG_4265

IMG_4266

Ett av malen för vara utflykter gick via en väg för cyklar och fiskar … det visade  i alla fall skylten …

IMG_4286

Innan vi fick lämna Bayern och Erlangen och all mat och dryck … var vi slutligen ”tvungna” att njuta av en korv, Weisswurst med kringla (salt) och öl förstas … Inte sa tokigt … men för figuren … uj uj uj uj …

IMG_4298

Och en sista natt där … och frukost …

IMG_4299

Vi ”landade” i Bad Ischl vid 5-tiden och at inget mer den dagen (vi hade ju ätit pa vägen ocksa, gubevars).

Och nu är vi här.

Mannen och Brigitte och StinaFina promenerar. Skatan bloggar som om hon hade eld i baken. Maste skynda mig innan de kommer hem …

Sen kommer jag späka mig och bli mer ”andlig” i min utlevelse … tror jag …

Ha det!

Gustav Klimts land … och Egon Schieles

Gustav-Klimt-The-Birch-Wood--1903-108154(Gustav Klimts Björkskogen 1903 …

Egon Schiele höst… och Egon Schieles bleka Höstmåne 1914)

… är vad som väntar Skatan snart … om några dar … och det skall bli ljuvligt (ett underbart ord, eller hur?) att vila där. I detta långsamma färgrika stilla landskap.

Det haaar varit en välfylld hektisk sommar.

Nu är den slut.

Nu är det höst.

Har Skatan bestämt.

Det har varit många möten och upplevelser, nya vänner, nya flax. Men höjdpunkten var ändå lilla Alice Inga Kristinas uppenbarelse och entré … (OBS!  A I K blir som synes initialerna, fina namn som hon får vårt allra senaste lilla barnbarn av en sann AIK:are (Sonen) och hans lilla fru Pa). Alice, efter alldeles eget tycke, Inga efter den mycket kära mormorsmor Inga, och Kristina efter Skatan och Svägerska I).

IMG_4024(Sonen med lilla senaste barnbarnet Alice)

Skatan har inte ”hunnit” måla, inte ”hunnit” skriva … utom på den underbara skrivarkursen på Fridhem i början av sommaren, där hon lärde sig sååå mycket … måste samla ihop mig och mina kunskaper som jag fick där … nån gång … inte ”hunnit” läsa så mycket som jag planerat. Nu kan jag bara komma ihåg en, den senaste, Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic, en bok som berörde mig mycket och som fick mina ögon att öppnas och mig att förstå liiite mer om vad som hände där på Balkan i början av 1990 – talet. Men det skall jag berätta om en annan gång. Tror jag. Det är klart att jag läst lite fler böcker som kommer tillbaka till mig när det ”klarnar” …

När det klarnar.

Först har Skatan några dagar av flax framöver.

Ikväll i Furuboda, Yngsjö och de äldsta barnbarnen och äldsta dottern Karin och Svärson I … som … vad Skatan fått höra också haft en något kaotisk avslutning på sommaren med något slags eksem på sina hästar, ingen träning, inga tävlingar, karantän, skurning av stall från golv till tak …

Sånt slipper jag i alla fall. Att skura.

IMG_2580(JoJo med Trix)

Sedan färjan Trelleborg – Sassnitz  …

sassnitz

Sedan söderut via Berlin … till Lutherstadt Wittenberg …

Wittenberg-1536Sova, äta, sk*ta …

Och så vidare söderut till Willi och Gaby i Erlangen …

Erlangendär vi skall umgås, äta, sova och …

Sen då … på fredag.

Äntligen hemma.

I Bad Ischl alltså.

IMG_2787Ha det!

Vi ses om några dar … kanske på lördag … kanske.

Idag är det dan före dan … igen

… innan Skatan, Mannen och StinaFina och Brigitte åker söderut via Yngsjö och familjen S … till Wittenberg och storkarna … till Erlangen och Willi och Gaby … och slutligen till Bad Ischl och … och  … hemma dääär.

GetAttachment.aspx(Willi, kapten på sin älskade Strijela i Kroatien. Ett foto som Willi själv tagit eller åtminstone låtit ta och skickat till Skatan)

Igår kom vi så hem efter en välfylld weekend i Stockholm.

Vi kom upp vid lunchtid till Stora E och tog genast StinaFina med oss över Gärdet till Etnografiska museet där en ny resaturang öppnat och vi kunde sitta ute i lä och inta en urgod kantarellpaj och njuta av en av de sista ”utesittarluncherna” i sommar. Åtminstone här hemma i Sverige. Tror jag.

IMG_4218Spegelbild på den på maten väntande Skatan

IMG_4220Interiören med de festliga lamporna, gjorda av … Gudrun Sjödén … tror jag, har jag för mig att jag fick reda på …

IMG_4221Och så satt vi där i solen och njöt av den där goda pajen. StinaFina var med men syns, som syns,  inte på bild …

Strax efter maten gav sig Skatan iväg för att leta efter halsbandet med stort H och hittade det efter mycket om och men och in och ut i affärer i den affär på Karlavägen där lilla E köpte sin brudklänning, Thalia … men det halsbandet får ni se en annan gång. Huset sover och ja … ja, ni förstår.

Däremot kan jag visa en bild på den otroligt fina höstkrans som Brigitte snodde ihop sen vi kommit hem hit igår. Gjord av höstens och skogens ”gåvor” som vi tillsammans plockat på en Morgonrunda med StinaFina …

IMG_4225Närbild … och så …

IMG_4222en bild på Brigitte med sitt verk.

Skatan … som har tummen mitt i handen … är djupt imponerad.

Festen som Mannen och jag gick på för att fira vännen Macks 60 år var förstås överdådig. Snittar och pärlande vin, Vättern-kräftor med snaps, öl eller vin … så många man orkade äta och dricka och så glass med hallon. Och så kaffe med avec och så mera vin eller drinkar och så vickning …

Dans och glada grabbar förstås. Fullt ös på musiken. Vi var 120 gäster och lite fööör mycket för en gammal skata. Nuförtiden gillar jag mindre sammanhang. Sex till tio personer är alldeles lagom.

Men det var kul att bugga med vännen Fernando … och det vaaar en fantastisk fest. Förstås.

Överdådig var bara förnamnet.

Vid 1-tiden drog vi hemåt till Lisen och Fernando på Bondegatan där vi avslutade med lite skvaller och ännu mera vin innan Mannen och jag drog till Folkungagatan där vi två skulle kvarta.

Jag älskar Söder. Skulle Skatan bo i Stockholm igen så är det där hon skulle häcka.

Säger Hej då … kanske på ett tag … eller så ses vi ikväll.

I morgon bär det av och dååå blir det kanske paus i bloggeriet. Njaa … i Yngsjö kan jag kanske krafsa ner några rader … men sen dröjer det till slutet av veckan när Skatan landat igen … i Bad Ischl.

Eh … vad var det jag skulle säga?

Jo.

Nu ääär det turbofart och Skatan hinner inte med …

KTH – jubilieumet var fantastiskt roligt i Sätra Brunn. Jag tog massor av bilder men … OK, jag skall försöka hitta en bild därifrån som säger allt. Få se.

Omöjligt … med bara en bild. Förstås.

IMG_4048

I denna idyll träffades alltlså den årgång som började på KTH för 45 år sedan … och så småningom blev Bergsingenjörer … som så småningom blev gamla och pensionärer …

IMG_4040

Vi är lunch och drack snaps … och sjöng snapsvisor …

IMG_4063Vi åt trerätters middag och drack snaps … och sjöng snapsvisor …

Däremellan var man i Sala Silvergruva på 150 meters djup. Inte Skatan som fått ryggskott (tack och lov för jag har en släng av klaustrofobi) …

och sen var det dans till långt in på natten (ryggskottet blev märkbart bättre av dansen kan jag säga)
IMG_4074Efter vickning, en skön sömn i denna idyll, frukost …  iväg att hämta StinaFina som haft det hääärligt hos Syrran. Vi gick en promenad runt Härjarö ett fint friluftsområde utanför Enköping, åt en god lunch och sen for vi till Arlanda för att hämta Brigitte, Mannens ex-sekreterare och vandringskamrat (Himalaya från Nepal och Indien).

(Som en parantes bara: Min bordskavaljer Rickard hade också vandrat i de där bergen och skrev en blogg under sin vandring. Som sagt, en parantes bara: http://everestbasecamp2009.wordpress.com )

Äntligen Femöre och hemma igen …

IMG_4116

IMG_4120En tur i skogarna och svampen till middagens förrätt är fixad …

Nu väntas familjen B med Kaxe och Agnes och Bessie och liv i luckan.

Så ni förstår. Det blir inte många stunder över för kontemplation eller bloggskriverier och bloggläsning hääär inte.

Ha det!

Nästa – Booorlääänge

…ropar nog inte konduktörerna ut längre … Det är väl en sån där inspelad röst.

Hur som …

Om några timmar sitter jag på tåget till Borlänge och Sonen och Pa … och snart Alice. När jag kommer tillbaka … ja, då är hon där … om det nu inte är en liten Nils …

Det finns ett buddistiskt tempel utanför Borlänge. I Ulvshyttan tror jag. Och där var Pa och Henrik och träffade Budda. Thailändarna säger Budda om munkarna.

Så de träffade Budda och pratade med honom och han välsignade ”magen” och sa … spådde att det skulle bli … en pojke!… trots Pas och Henriks invändningar och förklaringar …

att det skulle bli … en pojke!

Visserligen har varken Sonen eller Pa ”sett” om det är en flicka eller pojke men barnmorskan har tyckt sig se och när Pa röntgades sist pratade läkaren om att ”hon” var si och så stor och ”hon” måste nog förlösas med kejsarsnitt.

Hon och hon och hon.

Där får nog Budda ge sig.

Han får sig ett gott skratt när de kommer med lilla Alice för att få henne välsignad … framöver.

Buddor skrattar mycket och ofta och högt.

Nu … måste jag sätta fart.

Skatan i luften

Nästa Booorlääänge, som sagt.

Som tur ääär har Sonen en dator också.

Så ni vet …

Fisksjön, ett litet potpurri …

IMG_3704
IMG_3695Med solen i ögonen, motljus alltså, knäppte jag denna bild på  Skogsnuvans fina hus där vid Fisksjön … solen som lyst med sin frånvaro visade sig när jag stod redo att åka hem igen …

IMG_3699 Och så här ser det ut från vägen. IMG_3701Och från trädgården …

Jag kom mitt i en mellanperiod när blomsterprakten falnat och började göra sig redo för en ny omgång  …

IMG_3706 IMG_3708

IMG_3697Den ”riktige” Karlsson på Taket stack ut huvudet i solen så jag fick hälsa på honom … Han bor granne med Skogsnuvan … och ja, det är faktiskt bara propellern som fattas. Men den kanske sitter där bak på ryggen. Vem vet?

IMG_3707