SF och Mannen åkte till sommarstugan men Skatan ville ha ”egen” tid… så jag stannade hemma…

och gick först till sta´n och hämtade ett bokpaket så nu växer högen av olästa böcker… ännu mer…

Igen…

Den här gången hämtade jag Dagbok 1973 – 1938 av Joyce Carol Oates och när jag satte mig att bläddra i den medan jag sörplade i mig en caffe latte på ett café… såg jag till min stora glädje att t o m en så´n erkänd och uppburen författare som Oates har använt sig av …  (punkter)  som stilgrepp (inga jämförelser i övrigt, naturligtviiis). I en kommentar till texten skriver Greg Johnson, som har redigerat den, …

”Tre punkter som inte står inom parentes är Oates egna: hon använder ofta, i synnerhet under de här åren, tre punkter som ett stilgrepp i sitt skrivande.”

Nu har jag flera andra böcker på G … t ex Gertrude Steins Alica B. Toklas självbiografi och Randy Pauschs Den sista föreläsningen… så Oates dagböcker får vänta och också nyfikenheten om hur hon använder sina ”… ”  som stilgrepp.

Skatan själv eftersträvar ju en ledig… nästan talspråkstil i sin blogg… skriver många ord och tankegångar i lååånga meningar och för att hänga med… att ni alltså skall kunna hänga med… gör hon de här ”tankepunkterna” …

Det vore kul med synpunkter om mina ”…”   Är det lättare att hänga med i svängarna?

Väl hemma igen… plockade jag fram mina färger och fortsatte att måla på mitt porträtt av en viss välkänd hund… åtminstone av Znogge-besökare…som gäckar mig. Verkligen. Jag målar och målar och målar och ja… jag vet inte. Om det blir ”den” Miss E …som eftersträvas… eller en moderiktig långluggad hund… vilken som helst…

När jag känner mig lite mer ”färdig” kommer porträtt-försöket att läggas ut för bedömning. Förstås.

Det är ju akryl jag målar i … så man kan ju ändra och ändra och ändra tills man blir nöjd…

…. för dag nr II i Norrköping på Norrköping Horse Show… där man hoppar högt och fort.

Fortast och utan att slå ner några hinder … gör att man vinner….

Många av Idas gästtränare…var här med sina hästar… och hoppade … och en av dem… skall hon träna för nästa fredag.. Skatan har förstås glömt hans namn …. Arvidsson… Niklas …. hmmm… vann i alla fall en klass där Youngsters tävlade mot varandra, 6-åringar och sjuåringar… 

( Niklas Arvidsson och Empire som Grand Prix-segrare 2008.   Foto: Roland Thunholm)

Det var nästan roligast att titta på… för som alla unga …djur som människor…. var de lite mer bångstyriga… och gjorde inte alltid som de förväntades göra… 

Flickorna satt där och njöt av hästarna… blev hoppsugna… och hade sååå gärna velat vara med på banan…

Jo-Jo  med storasyster Ida som kamoflerar sig bakom sina jättebrillor för att kunna spana in … inte bara hästarna… utan en och annan ”gullig jättesnygg” ryttare också…

Som den här snyggingen…  som Skatan-mormor ju inte fick med i kameran  framifrån… men dock…

Igår kväll… sent … kom Svärson I och flickorna från Skåne. 

Vi skall på Norrköping Horse Show… idag… i sommarvärmen… 

Skatan har aldrig varit på nå´t liknande evenemang… och ser fram mot det förstås… men allra roligast är att ha Ida och Jo-Jo här hos oss… 

I morgon  bär det hemåt direkt efteråt…efter showen… så då följer inte Skatan med…

Men det blir i alla fall  en heldag och kväll tillsammans.  Skall bli jättekul…

Bloggvänner! Ha nu en riktigt skön och solig och varm sommardag… och njuuut!

Idag regnade det.

Igår ringde keramikern från Windischbühl… som jag förra gången jag var där… i Windischbühl alltså… träffat … och beställt en skata… i keramik..av.

Det var hon som föreslog det när jag frågade om hon möjligen hade gjort en sådan någon gång… en skata alltså. Keramikern hade tidigare gjort duvor och tuppar och hönor och kajor… men… inga skator.

Heela vägen till Windischbühl, en by som låg grannby med Schardorf där jag bodde ett år i början av 90-talet…, tänkte jag på min… eller mina skator. 

Hon skulle ha gjort tre… i olika tekniker….

Alla veeeet väl hur en skaaaata ser ut… eller… 

Som den här som Imagine har fotograferat… 

eller som den här….

”tovade” skatan som jag fått av Djupingen i present… 

Men … när vi kom till Windischbühl… kom keramikern ut …. flaxande med händerna… preciiis som en skata… och kraxande… preciiiis som en skata.

Hon hade gjort ett misstag. 

När hon var ute med vovven i morse hade hon fått syn på en skata… och den var svartvit.

Oj! 

Svartvit och inte Vitsvart som hon hade gjort.

Gertraud hade gjort tre vitsvarta skator… i och för sig väldigt fina … men inte lika en skata. Långt därifrån.

I besvikelsen och efter promenad med SF i ”gamla trakter” åt Skatan både en Cordon bleu OCH drack en öl, en Gösser som jag längtat efter ända se´n jag kom till Österrike… på Stegmüllers… vårt gamla hemma-Gasthaus… 

Jag skall få mina SVARTVITA skator i höst…. nästa gång vi åker ner…

Jag snubblade över det här… som jag skulle tycka vara kul att vara med på… om jag var bra på att fotografera… ja, proffsig som ni…

Är det nå´t för er?  🙂

Är inte det ett TV-program… men nu är det så i alla fall

att jag, Skatan, äntligen är hemma till en gigantisk tvättkorg som just fyllts till randen, till meterhög brevbunt och en del tidningar eftersom vi är några dagar ”sena”, till inkassohot och avvärjande telefonsamtal… till trädgårdssysslor och … sooolen.

I går… 1:a april trodde jag ett tag att jag skulle bli tvilling-farmor. Min tvilling-son rapporterade från Falun och ultraljudsundersökning på Mott… att jo.. det skulle bli två. Jubel och hurra-rop… se´n lite eftertänksamt mummel om att det skulle bliii jobbigt. Det måste ni ställa in er på…

April april din dumma sill… jag kan luuuura dig vart jag vill.

Jag har alltid varit väldigt lättlurad och godtrogen.

Det kommer i alla fall med 95 % säkerhet bli en liten tös… Som också som andranamn verkar få mitt andranamn … Kristina…

Inga vandringar men väl några ärenden på sta´n…

StinaPinaFina besökte vår hus-veterinär och fick lite salva för ett inflammerat öga… Kan vara blåååsten… som gjort det.

Det ger sig aaaldrig det här sk-t-vädret…Till min glädje såg det inte så muntert ut hemma heller (jag har väder-gadgets på mitt skrivbord, dels över Stockholm, dels över Bad Ischl)… Alltså… jag var inte glad för att ni därhemma (Stockholmstrakten) hade snöblask (såå gemen är jag inte) men glad för att jag inte missade det fina vårvädret när jag inte är… henmmavid.

På kvällen kom Brigitte på middag… och hade en fantastisk vårbukett med sig till mig. Helt i vitt.

På Skatans Gasthaus serverades det

Kycklingfiléer späckade med soltorkade tomater, vitlök och fetaost (man tager vad man haver, typ) inlindade i bacon. Till dessa serverades ugnsgrillad klyftpotatis och en stor matig sallad med allt… salladsblad av olika typ, tomat, gurka, oliver, mera feta, vitlök…hmm…jo avokado med en vanlig vinaegrette  (Skatan äter ju för tillfället inte potatis så det gällde att stoppa i mycket i salladen så att också jag kunde bli mätt). Dessert för de båda, Mannen och Brigitte: Tiramisu-glass i sin bytta. Vi har begränsat med porslin på detta Gasthaus…

Genomgående vin… jag är ingen vinmänniska och är för lat att gå ut i köket och kolla  varifrån, vilken druva etc etc … men det var i alla fall ett gott rödvin, som Skatan tog ett halvt glas av. Snapsen dracks på österrikiskt sätt efter måltiden… för att rädda magen…

Kaffet intogs i vår röda soffa… där vi kunde titta ut på snöyran. Vi har ingen TV. Vi fortsatte diskutera det här med åldrandet och som jag i en kommentar har nämnt… finns det ju faktiskt  fantastiska möjligheter att långt upp i livet göra precis vad man vill… läsa italienska, gå och dansa… resa… nu mer än någonsin… Men det är ju inte på det jag har klagat heller…

Vi fick tidskrifter hitskickade  av Syster Yster.  En av dessa var Damernas värld. I nästa nummer som utkommer den 7 april kommer MODE FÖR ALLA ÅLDRAR… Rätt stil vid 20, 30, 40 och 50...att visas…. hmm … Slutar ALLA åldrar vid 50. Det är så´nt som gör en skata lite fundersam. Skriv inte ALLA om det inte är ALLA.

Så nu höll jag på att gå igång igen…

Det är alldeles vitt vitt vitt…. har snöat heela natten och snöar fortfarande.

Jag upplever ständigt leenden i mjugg…. lite överseende skratt … att människor tycker att mitt bloggande ändå inte är nå´t  att ”pyssla med”. Att det tar tid som man kan använda till nå´t bättre etc etc….

Har just nyss kommit tillbaka från storsta´n och samtal med Svägerskorna efter museibesöket som ställde ut kända fotografers bilder på Ingemar Bergman i arbete och även lite filminslag. Det var kul att se. Det är alltid roligt att titta på bra foton vare sig de föreställer IB eller anonymt folk…. Vid lunchen kom vi att … naturligtvis… prata om bloggandet och båda tycker att det är roligt att läsa min blogg … att hänga med i mitt görande och låtande… att kanske få tips om böcker jag läser, få infall att läsa andras bloggar…. För ingen blogg är ju den andra lik. En del specialiserar sig på något… musik, litteratur, konst, konstigheter. Min är väl vad man kanske skulle kunna kalla en vardagsblogg … en dagbok kanske över stort och smått som händer mig och de mina och StinaPinaFina förstås.  Och nu skall jag citera från ett inlägg som Halvar har skrivit (han finns i min bloggroll här till höger om ni vill besöka hans blogg), Halvar, som i sin tur har citerat en annan författare som bloggar, nämligen Peter Englund.

»Flera gånger har jag fått frågan om varför jag som författare bloggar. (Underförstått: varför räcker det inte med att skriva böcker?) Och jag har bara kunnat svara med ett “varför inte?” Det finns, som jag skrivit på annan plats, en oemotståndlig lätthet i bloggformen, i detta att kunna skriva om vad man vill, hur mycket man vill och när man vill, en ångestfri enkelhet som inte finns i dagstidningsartikeln och sannerligen inte i boken.
Själv är jag snarare förvånad över att så FÅ av mina författarkollegor bloggar.«
– Peter Englund, den ständige bloggaren.

Så det så…. Även författare som Halvar och Peter Englund bloggar.