Skatan har äntligen tagit mod till sig.
Idag är det dags för premiärflygningen.
Ett riktigt flax.
Vid Skatans älsklingssjö, Altaussee … och man landar på ett stort fält i ena ändan av sjön.
Skatan skall kasta sig ut. Inte ensam … men ändå.
Och flyga … flyga … glidflyga i en PARAGLIDER …
… men i natt tar hon kvasten och är den påskkärring till skata hon är …
Det är dymmelonsdag och natten mot skärtorsdagen så det är så dags …
Nu skall här festas till ordentligt med Djävulen. Rena orgierna lär det vara … enligt Wikipedia åtminstone.
Skatan får väl se … och hoppas träffa en eller annan bekant på festen.
I stället för den där svarta djävulskatten får StinaFina duga … och följa med på färden.
Tycker ni inte?
Det blåste 12-14 sekundmeter ute på Östersjön men ombord på färjan kändes det bara som en lätt skakning då och då eller som om man var lite på lyran.
Både Alice, Pa, Skatan och Sonen klarade överfarten galant. Mannen och StinaFina sitter eller halvligger alltid i ”vilorummet” och sover. Mannen för att han har en lång dags färd mot natt framför sig och därför att han gått upp i ottan och StinaFina för att hon … sover bara.
Väl iland i Tyskland for vi någon mil till vår bokskog och parkerade Golfen föra att gå ner till strandrestaurangen för att få lite i kistan innan färden söderut och också gå en vända med StinaFina i den fantastiska bokskogen där på Rügen, en fin ö som är första anhalten innan vi så småningom kör vidare till fastlandet och Stralsund via en hög otrolig bro … som man kan tro skall ta oss till himlen …
Här skymtar stranden mellan träden däruppifrån parkeringen …
Restaurangen var stängd (förstås) och skulle öppnas först den 1 april så det var bara att packa in sig och ta första bästa ställe som dök upp.
Det var en Burger King … fortfarande på Rügen. Burger King är ju Burger King vare sig man är i Sverige eller Tyskland.
Den enda skillnaden på Burger King i Sverige och i Tyskland var att man fick betala extra för ketchupen … om man nu ville ha det till pomme friten …
Vi tittade lystet på vagnen mitt emot som sålde grillade kycklingar men det var ju ingenting för oss. Vi hade ju inte bestick och sånt med oss på färden …
… och sen for vi vidare på de ändläsa autostradorna med sina lastbilskaravaner mot söder,
förbi Berlin … ännu mer söderut till Wittenberg där vi alltid övernattar på Piesteritzer Hof som tidigare var bostäder för arbetarna till ett kemisk fabrik men nu renoverats och byggts om till hotell.
Vi fick en svit med två sovrum längst upp under taket med utsikt ner mot receptionen och restaurangen …
Storkboet på skorstenen till höger var fortfarande tomt på sitt storkpar som brukar häcka där. Sååå tidigt hade inte våren kommit till att de tyckt det var läge att slå sig till ro …
Medan vi var och åt väldigt goda pizzor i hotellets restaurang fick StinaFina sin föda från locket på sin matlåda … Vi hade glömt hennes kåsa …
… och Alice fick sin kvällsmat på sängen …
Väl framme i Bad Ischl gick vi som Skatan redan berättat en ljum kvällspromenad och åt en god österrikisk måltid och drack förstås en lagom kyld öl därtill.
Alice installerades på goldet där hon ligger bra (dagtid alltså) under ”tygtavlan” tillsammans med StinaFina …
Vi har gjort flera turer på stan idag … plockat Bärlauch (ramslök) som vi åt till en omelett hemma med lite korv av starkare sort därtill … och så Gösser förstås. Alltid Gösser om vi får välja …
Ramslöken var liiite besk. Kanske skördade vi för tidigt?
Skatan plockade vårens första bukett vitsippor också på morgonrundan som fick pryda upp frukostbordet …
Som ni förstår har vi en behaglig tillvaro som Skatan nu berättat om lite huller om buller …
Vi har hunnit med ett första besök på stadens anrika konditori Zauner också förstås … och flanerat några gånger fram och åter på Esplanaden
Det är Traun som flyter genom Bad Ischl som skulle synas i bakgrunden men vattennivån var så låg så man får tänka sig …
Och nu ser Skatan i kors, Mannen snarkar tillsammans med StinaFina i soffan, den unga familjen sover så Skatan ger sig för ikväll …
Det är en dag i morgon också.
Den fullastade Golfen har nu ”anlänt målet” som GPSen mässade när vi anlände målet i Bad Ischl. (Förstår inte varför man egentligen skall ha GPS när man känner vägen så att säga … ).
Vi har installerat oss och är på G.
Resan har gått över förväntan bra. Alldeles utmärkt faktiskt. och vistelsen i Wittenberg likaså … här kommer säkert en och annan bild att läggas in … när Skatan väl kommer åt attiraljerna så att säga.
Igår kväll … då var det 16 grader plus och inget regnstrilande … gick vi en runda med Alice i barnvagnen, åt ett kvällsmål ute på Gasthaus och stöp i säng tidigt.
Tänk att man ändå är så trött fast man egentligen bara suttit på sin bak hela dagen …
Egendomligt.
Det blåste som bara attan och regnade … spöregnade … när vi kom fram till Johannagården efter resan hemmifrån.
Det var ”en bil kommer lastad” … Mannen, Skatan, Sonen, Pa, Alice och StinaFina i en alldeles vanlig Volkswagen Golf … som körde upp på gårdsplanen och tömde sin last.
Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Idag är det bara mulet och blåser lagom … om det nu finns någon lagom blåst … i Skåne.
Vi gick i alla fall längst stranden en runda … som vi gör i ur och skur och idag när det varken var ur eller skur, gick vi förstås vår runda som vi brukade
(Stranden nedanför Furuboda … i horisonten skymtar Åhus )
Annars pratar vi och skrattar och äter och är tillsammans … och det är alltid sååå roligt att vara här och traffas igen.
Johanna och Pa kollar fotoresultat medan vi försöker samla ihop gänget och ge oss iväg …
… mot havet och stranden och blåsten
Till och med StinaFina och Coco är de bästa vänner … så snart de lämnar huset och är ute i Guds fria natur
Vi gick längs stranden med blåsten i ansiktet …
och genom furuskogen hem till …
Johannagården och några av hästarna som stod och väntade på oss.
Och nu väntar flickorna på att jag skall klä på mig och komma ut och se dem rida också … så … då gör jag väl det .,..
Johanna red barbacka på sin Trix och anmärkte på hans höga ”huvudföring” … när hon såg bilden
och Ida hoppade så småningom med sin unika Unique och anmärkte på något annat som inte var bra …
Mormor Skatan tyckte förstås allt var alldeles perfekt och häpnade över dessa flickor och hur de kunde hantera sin bjässar till hästar.
Nu skall mormor och farmor Skatan knyta sig. I morgon bär det av ytterligare söderut och vi måste vara i Trelleborg senast klockan sju. GPS:en säger en och en halv timme … men man kan ju hamna i någon slags måndagsrusningstrafik så …
Det är bäst att ha god tid på sig.
Ses om några dagar … då från Bad Ischl …
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag …
för det är Karl Axels födelsedag !!!
Grattis Karl Axel på din 4-årsdag
önskar
vi alla från Skåne och mormor och morfar …
… först tar vi Morgonrundan
… sedan Furuboda, Ynsjö …
Om några timmar kommer Sonen, Pa och lilla Alice hit för att bo över natten.
Och i morgon startar vår långa resa ner till Bad Ischl via skåningarna i Yngsjö.
Och Skatan har inte ens börjat packa.
Det är inte riktigt sant. Påskäggen till skåningarna och örebroarna är klara och packade men det är allt. Och ansjovis och sill är inköpt till påskens måltider i Bad Ischl..
Så nu gäller det att sätta fart.
Det skall bli så himla kul att visa Sonen och Pa hur vi har det i Bad Ischl. Sonen har varit där tidigare men inte i lägenheten och Pa har aldrig varit ”utomlands”. (Hon ääär ju utomlands hela tiden än så länge här i Sverige men om ett år är också hon svensk medborgare.)
(Östersjön på stranden nedanför Johannagården i Furuboda, Yngsjö)
I Yngsjö stannar vi till måndag morgon då vi fortsätter vår färd söderut till färjan i Trelleborg mot Sassnitz och så vidare och så vidare…
(Lutherstadt – Wittenberg)
Vi gör vårt vanliga stopp i Wittenberg men tar hela resan mycket lugnare förstås med många pauser och stopp. Alla skall må bra. Även Skatans ben. Och Alice som behöver sträcka ut sig ibland kan man tänka. Och StinaFina.
(Bad Ischl)
När vi väl är hemma igen efter påsk dröjer det inte många dar för Skatan innan det bär iväg till Thailand med Pa och Alice en hel månad för att hälsa på mormor Gai och komma till värmen och solen. Först till byn nära Roi Et
(Ett hus i byn som jag inte kommer ihåg namnet på, Pas hemby)
och sedan på Koh Samet en ö som inte ligger sååå långt från Bangkok.
(Strand på Koh Samet)
Så nu vet ni Skatans närmaste planer …
och nu får hon verkligen ge järnet …
Kanske ses vi här i natt eller tidigt i morgon bitti. 🙂
Innan den långa färden startar.
Min bärbara tar jag med till Ischl men inte till Thailand förstås. Där vimlar det av internetcafén … åtminstone på Koh Samet så en och annan rapport lär komma också därifrån …
Men det dröjer innan dess …
och tänker prova en sån där läsplatta som man läser om överallt nuförtiden.
Han berättar, hänvisar och raljerar lite om uppfinningen och inte känner Skatan, som älskar att läsa och slå upp första sidan i en nyinköpt eller nylånad, efterlängtad bok, som älskar att känna doften av pappret och kanske många andras också … hmm … inte känner Skatan något omedelbart behov av en sån där läsplatta inte. Även om alla nyheter … främst tekniska som hon egentligen inte förstår sig på … brukar hamna hemma hos henne (Rut).
Nu får Peter Englund prova först. Fortsättning följer antyder han ju.
Skulle hon vilja ”dölja” för andra vad hon läser på tåget, på bussen eller på Hellmans Café tänker hon i fortsättningen följa Peter Englunds råd … ”Jag tar skyddsomslaget från en annan bok. Svårare än så är det ej: ”Ett billigare sätt att läsa för dig som vill läsa ifred”.”
Skatan har också förstått genom länktips i Peter Englunds inlägg, att en läsplatta inte på långa vägar täcker in pappersbokens användningsområden. Som ett tips kan ni också fortsätta läsa om just detta i en utmärkt, ja helt suverän krönika av Bengt Ohlsson som Peter Englund förstås hjälpt Skatan att hitta genom sin egen länk dit.
Datorn är en fantastisk uppfinning men läsplattan … njaaa … läsplattan … njeeaa … inte än på länge tror Skatan men avvaktar del II i Peter Englunds spaning.
Han ringde till Skatan igår och berättade om provsvaren.
– Ja, … och?
Skatans förhoppningar … ja hon hade faktiskt hoppats att det ändå skulle vara sköldkörtlarna som spökade och gav henne alla de där förgrömmade symptomen …förhoppningarna försvann och Skatan stod kvar på samma ställe och stampade … som förut.
Ja, tji fick hon.
Inte beträffande diskbråcket förstås … det har blivit mycket bättre … men alla de andra eländiga smärtorna och tillstånden som hon dras med. De har ju inte fått någon lösning.
Så nu är det bara att börja om igen från början. Skatan får fortsätta äta alla de där smärtstillande och sömngivande pillren och leva med det … tills hon kommer hem igen efter sina många flax någon gång i mitten av maj och kanske kan få en remiss till en smärtklinik … eller nåt.
Då.
Tänk att man kan bli så besviken på att man inte haaar en åkomma.
– Men solen i Thailand kan göra underverk ska du se. Det här kalla klimatet är inte gjort för oss människor.
– Nä … visst, … och?
Det blir väl ”The same procedure as last year ” kan hon tänka … när hon väl är hemma igen. I regn, snålblåst och kallt, kallare, kallast …
Eller? 😦 😦 😦
Precis som ”pigorna” som förr i världen tjänade och bodde hos herrskapen i minimala jungfrukammare har Skatan fått en inhysing och hjälp i hushållet. Främst med tvätthögen som växt sig kämpahög. Rut … med efternamnet Tobi … har flyttat in. Inte i egen kuppe … Hon får hålla till godo med utrymmet bakom dörren i städskåpet, stackarn.
Men som ni ser har hon gott humör ändå … eller så låtsas hon bara …
Skatan har alltså skaffat sig en piga. Men … på det gammaldags viset … fullständigt livegen är hon … utan vare sig semesterersättning, arbetstider eller först in sist ut … ni vet de där reglerna som gör att jobbet blir ett anständigt jobb, vilket som helst.
Men om jag skall vara helt ärlig behöver Rut själv ganska mycket hjälp för att hjälpa Skatan … om man så säger.
Här syns Rut lite bättre … i helfigur … med Skatans tunika som Rut snart skall bistå Skatan och hjälpa till att få slät och struken. Hon gör det med sin kroppsvärme eller rättare sagt … sitt huvud som alstrar så mycket kraft att det fullständigt ångar om det och hjälper till att stryka plaggen. Undrar just om hon är i klimakteriet. Den där ångan kommer lite hipp som happ och stötvis … verkar det som. Men lika blek om kinden är hon likafullt. Det ääär nog inte såna där klimakterievärmevågor i alla fall … Men vad har nu detta med Rut och göra … Ingenting. Det var en tanke och en parentes bara.
Nåväl.
Nu när Skatan har provat att tillsammans med Ruts huvud få sina plagg någotsånär släta måste hon medge att det inte var helt lätt.
Men vem har sagt att det skall vara lätt att ha en fullkomlig främling hemma hos sig själv … som skall hjälpa till med tvätten och se hur vi har det och … ja
Vem har sagt att det skall vara lätt?
Man får faktiskt ta sig en funderare över hur StinaFina kunde se någonting över huvud taget med den kalufsen som hon hade före det blev klippning av. Men hon har i alla fall hållit sig på rätt köl, inte krockat med vare sig möbler, lyktstolpar eller snöhögar …
Stackars, stackars rufsiga och tufsiga StinaFina …
Och … efter några timmar kom den ”mycket bestämda damen”, enligt frisören alltså … hem igen och hade blivit så
liiiten, så liiiten sååå … efter badet och klippningen.
Krympt liksom …
En viss känsla när man ser blicken är kanske att frisören ändå hade rätt. StinaFina har blivit ” en mycket bestämd dam” med åren …
Mycket bestämd …
Och trots att hon ”krymt” och blivit liiiten såg man hur tydligt som helst att hon också blivit lite rund om magen …
Kastrerade hundar har ju lätt att ”lägga på sig” om inte Matte och Husse ser upp.
Hon var i alla fall själv mycket nöjd och glad med sin nya look.
Tacka sjutton för det … 🙂
Man kan också lägga märke till de rödaktiga slingorna i skägget … precis som Matte har – fast inte i skägget då förstås.
StinaFinas nya hundfrisör heter förresten Linn och har en egen salong här i Nyköping, Linns Hund Glädje, ett verkligt inbjudande, mysigt och varmt ställe där levande ljus och idag också lite påskpynt mötte oss. Hennes egen hund, en rottweiler … jättebra för StinaFina att få träffa … var en lugn och tyst herre, mycket väluppfostrad och fin. Sådan matte sådan hund …
Alla hundägare som behöver trimm och klipp för sina hundar här i Nyköping kan jag varmt rekommendera denna salong. Nästa gång skall jag ta med mig kameran … så får ni se.
… och det vet väl varenda människa som har kommit till skolåldern och en hel del yngre med.
– Vad är det med det då?
Inget särskilt faktiskt utom att idag skall StinaFina äntligen klippas *.
Och det var inte igår.
Hon hade en tid i början av december 2009 men så inträffade det ju en del… då i december.
Men nu är det alltså dags. Tredje gången gillt.
Hon har en helt ny frisör också. Hennes gamla har stängt sitt ställe och flyttat ut till ett köpcenter utanför stan och öppnat ett mycket mycket större ”place” där både jag och StinaFina känner oss bortkomna och små.
– Vem sjutton vill åka till ett köpcenter för att bli klippt när det finns mysigare ställen på närmre håll?
StinaFina blir mycket tovigare också sedan hennes pälskvalitet förändrats. Underullen är nästan borta och pälsen har blivit så mycket mjukare att den tovar ihop sig på nolltid om man inte håller efter den så gott som dagligen.
Och det gör man ju inte.
Mannen borstade och borstade och kammade och kammade henne igår men det finns allt en och annan filtad sak kvar fortfarande. Speciellt i armhålorna. Eftersom hon springer med benen … ja det är ju det man gör med benen … är det just i ”arm”hålerna som det filtas ihop som mest.
Rena rastaflätorna …
Jag kommer att sätta in bilder på henne före och efter frissabesöket … så ni kan göra er en föreställning om skillnaden.
Förr att lyxa till det ordentligt har vi beställt bad också. Och kloklippning.
Rena SPA-besöket!
Nu är det i alla fall dags för Morgonrundan.
Hej då …
* StinaFina klipps numera efter sin kastrering i stället för att trimmas, ryckas, eftersom pälskvaliteten har blivit så annorlunda och det skulle göra väldigt väldigt ont att ”ryckas”
sedan mamma dog den 24 mars 2000. Solen strålade från en klarblå himmel och jag var bara klädd i t-shirt och jeans när jag gick för att besöka henne den där sista gången på sjukhuset.
Det var så länge sedan och ändå inte. Tiden har gått så fort. Det var som igår. Och mamma finns med mig och är så tydlig för mig fortfarande. Jag kan höra hennes röst om jag blundar och lyssnar.
Men mycket har ändå hänt under de här åren som gått.
Lilla e var till exempel på väg ner från Uppsala med sin nya kille som hennes mormor inte träffat ännu … men hann inte fram. De har hunnit gifta sig och få två barn sedan den dagen och flytta från Uppsala … Lilla Agnes har fått sitt andranamn efter mormor.
Hon heter också Inga.
Sonen har gift sig … och det skulle gjort mormor så otroligt glad att han träffat en flicka som Pa … och fått sin lilla Alice Inga Elisabeth.
Inga förstås efter mormor.
Mamma hade ett särskilt gott öga till Knubbsälen … Sonen alltså … som kallade henne Rynksälen i retur.
Hon var verkligen älskad både som mamma och mormor och farmor och levde för sin familj, fanns där för den.
Alltid.
Hon hade tagit hand om fyra barn som hon och pappa adopterat. Ett efter ett … och långa tider också ensam när pappa var på sina resor … med allt vad det innebar med så många barn. Det var förstås mycket glädje men också sorger och bekymmer.
Jag saknar min mamma och kommer alltid att göra det förstås.
I år … i slutet av året … skulle hon ha fyllt 95 om hon levat.
Hon hade haft ett lyckligt liv, sa hon till oss … flera gånger innan hon somnade in för sista gången.
av Delphine de Vigan är en av de bästa böcker som Skatan läst.
Någonsin.
Allt medan Skatan läste och vände blad efter blad, växte den där klumpen i halsen. Hon svalde och svalde men till sist fylldes ögonen med tårar och hon lät dem rinna … hulkade … torkade sig om näsan, blinkade bort tårarna och läste vidare.
Det hon läste grep tag i Skatan som inte något gjort på mycket mycket länge … fick Skatan att känna och känna med … ja hon flyttade helt enkelt in i den lilla brådmogna tjejen, Lou, ibland kallad Smulan. Hon såg verkligheten med sina egna ”vuxna” ögon samtidigt som hon såg den genom Lous.
”Tänk om vi bestämde oss för att strunta i vad som passar sig, tänk om vi bestämde oss för att saker och ting kan vara annorlunda även om det är väldigt komplicerat och alltid mer komplicerat än det verkar. Det är lösningen. Den enda.”
På baksidan av boken, som förresten finns i pocket, står det:
”En tonårsdröm konfronteras med verkligheten
Lou Bertignac – en överintelligent tjej på 13 år – är minst, yngst och bäst i klassen. Hon är enda barnet i en familj med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa. ”
….
”När Lou förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen väljer hon på måfå att prata om uteliggare” …
Det är så hon träffar No, ”en artonårig, hemlös tjej som låter sig intervjuas inför föredraget” De blir vänner och den vänskapen vänder upp och ner på hela Lous liv.
Och på allas liv som läser den här boken också.
Insikten … sanningen …
”Sanningen är den att saker och ting är som de är. Verkligheten tar alltid över och illusionerna glider bort utan att man märker det. Verkligheten får alltid sista ordet. Monsieur Marin har rätt, det tjänar ingenting till att drömma. Man ska inte tro att man kan förändra världen, för världen är mycket starkare än vi.”
Skatan ger No och jag fem (5) skator av fem möjliga.
Förresten har boken fått det prestigefyllda litteraturpriset de Franska Bokhandlarnas pris, Prix des Libraires, 2008 … och är ingen ”svår” eller ”tung” bok. Nej, den är full av liv och känslor och drömmar som man trott på en gång och släppt, så levande, så sann. Den berättas rätt upp och ner i jag-form. Och det är Lou som berättar. Helsingborgs Dagblad skriver också på baksidan att ”Det bubblar i språket, och ibland blir det så intensivt att punkter och kommatecken inte hinns med. Det är riktigt bra … ”
Kråkan Bråkan stack ut huvudet ur sitt gömställe hos Skatan där han suttit och tjurat.
– Du måste skriva om Kobra på tvåan idag, Skatan.
– Du måste, sa Kråkan Bråkan med sitt allra gnälligaste krax.
– Tänk du bara positivt så löser sig allt, sa Skatan och slängde sig över tangenterna.
Skatan är positiv inifrån och ut faktiskt. Fast förstås … ibland har det ju varit lite si och så med det positiva tänket på sistone. När ryggen värker, benen värker och hoppar och sömnen inte är så där vidare. Men så tar hon i, anstränger sig lite … och tänker så där positivt igen. 🙂
Igår … när hon lyssnade på Kobra fick hon en riktig aha-upplevelse.
Skulle verkligen några framsteg ha blivit gjorda om folk bara tittat sig i spegeln på morgonen, gett sig själva ett brett flin 🙂 och mumlat sitt mantra med glimten i ögonvrån
– Tänk positivt … nu skall du tänka positivt 🙂 Tänk … tänk … tänk nu bara positivt 🙂
– Skulle det verkligen ha hänt nåt , tänkte Skatan inte helt positivt 😦 .
Revolutionerna, protesterna, ”nävarna i bordet” och alla ”jävlar anamma, nu får det vara nog” 
Skulle det ha verkligen ha kämpats så … om alla bara hade tänkt positivt?
Tänkte Skatan som ju omständigheterna härom sisten fått att glömma det där positiva tänkandet, slå näven i bordet och komma en bit på väg.
Framsteg härrör sig förstås ur Det Stora Missnöjet 😦 och viljan till förändring och ett ”djävlar anamma”
Eller?
Jo men visst !
Den postiva Skatan får allt lära om lite. Blanda upp det där optimistiska med ilska och missnöje och tänka positivt först när hon går igång och protesterar.
– Nej, nu … Visst sjutton skall det här gå bra!
PS . Skatan slog två flugor i en smäll när hon tänkte till om det positiva tänkandet. Det står helt klart för henne. Det är därför hon inte gillar valrörelser och politik, ja, rentav värjer sig, stänger av debatterna, står bara inte ut. I politiken gnälls det heeela tiden. Från det ena eller andra blocket. Ingen är nöjd. Inte tänker man positivt inte. Nej … tacka sjutton för det.
Man vill ju ha förändring 🙂 DS
… men på något sätt har mina inskrivningsfunktioner förändrats. Jag kan inte göra nytt stycke till exempel.
Wops … nu gick det bra …
Men jag har bara en panel upptill (Med B, I … och så vidare) så jag kan inte färglägga viss text till exempel som jag gillar att göra etc. Jag kommer alltså inte åt den funktionen eftersom raden upptill inte finns längre.
HJÄÄÄLP!
I vilket fall som helst gav mitt tidigare inlägg om Mat mig så många problem att jag nästan gav upp hoppet.
Nu blev det inte så ”snyggt” redigerat,det blev mycket mer svårläst än om jag kunnat göra nya stycken etc etc.
För att inte tala om vad det har tagit på humöret och koncentrationen och inspirationen …
Någon kanske kan ge mig en vink om hur jag skall bete mig för att återfå de här funktionerna. Om jag får era tips om hur jag skall lösa det här problemet kan jag ju också gå in och redigera mitt inlägg som krånglade så mycket.
Tackar på förhand!
”Det finns många problem att lösa i världen. Att jag är tjock är inte ett av dem” skrev Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet av igår.
Eilngt en uneörnskding på ett egnskelt uivtnierset
så seplar det inegn rlol i viekln odonnig
bksortnävea i ett ord såtr i, det edna som är vtikigt
är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls.
Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå
lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne
leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet
Fast alla kan inte läsa det 
Men jag kan *stolt*
… bloggade Skatans barnbarn numero II , Johanna (snart 13) , eller som vi kallar henne JoJo.
Skatan kunde också läsa det. 🙂
Kunde du?
Skatans tankar 
