… kommer uppmaningarna och utropen !!!

Vi måste sluta nedvärdera kunskap

uppmanar alltså  Dick Harrison (professor i historia) och Katarina Harrison Lindbergh (författare) i dagens SvD .

/…/

Allt hänger ihop: lönenivån, de uteblivna studenterna, den svåra arbetsmiljön, den beryktade betygsinflationen, den långtgående benägenheten att ge elever ledigt under terminstid, den sjunkande kunskapsnivån och annat beklämmande som vi förknippar med den svenska skolan. Den bakomliggande orsaken är att alltför många avskyr kunskap, tycker att den är jobbig, snobbig eller bara onödig.

/…/  

Men i Sverige frågar lärarstudenter sin lektor eller professor vilka frågor som kommer på tentan, vilka kapitel de kan hoppa över och om de måste gå på föreläsningarna. De plagierar lärobokstexter och struntar i obligatoriska seminarier, varefter de anser sig orättvist behandlade när de blir underkända. Utan att skämmas skryter framstående personer över att de ”minsann inte brydde sig om skolan och se hur bra det gick ändå”.

/…/

Vi måste sluta säga att det inte spelar någon roll om man är duktig, sluta tala förminskande om kunskap och låtsas att den inte behövs i vår moderna värld.

Kunskap är av godo. Ju fler som har den, desto bättre. Fråga inte vilka böcker du kan ignorera, utan vilka du kan läsa utöver de självklara.

Sluta söka genvägar och börja gå omvägar, eftersom de ger dig ett rikare liv. Se inte lärandet som ett sätt att klara ett prov, utan som något som gör dig till en större människa.

För inte så många dagar sedan fick Skatan tips om en artikel i HD skriven av Jenny Högström ( Pål Pommac i FB) om samma sak … nämligen

dagens kulturskymning.

Och Jenny Högström poängterade då främst hur lite våra politiker värderar kultur och bildning och jämför med traditionen i Frankrike bland politikerna där … (förr vill säga).

KULTUR. ABF har förlorat kontakten med arbetarrörelsen, klagade en vän. Nja, är det inte snarare så att arbetarrörelsen som helhet har förlorat kontakten med sin bildningstradition, anmärkte en annan.

Och det är ju nog så allvarligt. Men ändå är det bara en liten del av sanningen. För kopplingen mellan bildning, politik och diskussionen om ett demokratiskt och jämlikt samhälle, är i dag långt ifrån självklar.

/…/

Inte nog med att vår egen kultur- och idrottsminister inte kommit med en enda proposition sedan 2010, som Svenska Dagbladet noterade (26 mars) och endast tycks intressera sig för den ekonomiska regleringen av kulturen (det vill säga att den ska klara sig själv).

Att vara kulturpolitiskt engagerad står över huvud taget inte högt i rang och när Håkan Juholt talade sig varm för kulturen redan i sitt installationstal, blev han närmast hånad för sitt uppriktiga intresse.

Engagemang kopplat till kultur tycks vara lovligt byte  /…/

Allt detta kommer jag att tänka på när jag läser en stort uppslaget artikel i franska ”Le Monde” (25 mars) som inventerar de franska presidenternas bildning genom tiderna, och dess faktiska betydelse.

Detta inför presidentvalet vars första omgång går av stapeln den 22 april. Det är naturligtvis mycket intressant – inte bara för att jag av flera anledningar har svårt att tänka mig samma artikel i en svensk dagstidning, men också för att det helt enkelt säger någonting om just bildningstraditionens betydelse i ett bredare perspektiv.

Att kokettera med sin ringa bildning (något jag mest diagnosticerar som mindervärdeskomplex) är dock knappast något unikt svenskt fenomen.

/…/

Mitterands talskrivare Eric Orsenna menar att en president utan gedigna kunskaper i historia och litteratur vore ”lite som om franska fotbollslandslaget inte sjöng Marseljäsen”.

Men frågan är naturligtvis vad som händer (vad som håller på att hända) när den här bildningstraditionen luckras upp. Hur det påverkar ett samhälle – på sikt.

/…/

Bacqué pekar på hur vårt förhållande till kunskap och kultur har förändrats i takt med den medieteknologiska utvecklingen. Och den förhärskande dyrkan av nuet som varken vill veta av det förflutna eller framtiden. Som kräver omedelbara beslut och reaktioner.

Det är dags att anta utmaningen. Det är tid att kräva ett samhälle som på allvar premierar kunskap.