… och hennes blogg Finistère
En trött skata återkommer förstås … i sinom tid. 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om Willy Deville, Finistère, Bodil Malmsten, Musik
Kategori: Skatans Tankar
Båtliv
ombord på MS Orient Queen …
Bildkavalkad …
av de bilder som blev kvar efter ofrivilligt raderande. Det måste ju vara det som skett eftersom alla Skatans Maltabilder t ex är puts väck.
Och Skatan blev väldigt förtjust i just Malta. Och i Menorca …
Men några Menorca-bilder finns i alla fall kvar.
Och de från Genua …
Alla är tagna med Skatans mobil och är därefter. Det var svårt att zooma och så där … så inte blev det några höjdarbilder heller … förresten.
Skatans utbrott
i förra inlägget var renande. Det känns redan mycket bättre.
En del kanske tycker Skatan är bra fräck som nämner namn etc etc i sin klagosång … men Skatan står för vartenda ord hon har skrivit om hon skulle bli ”ställd inför rätta”.
Och Skatans tankar, bloggen, har den funktionen för Skatan.
Också.
Att få älta och ”skriva av” sig i … få feedback och … älta lite till och sedan gå vidare.
Ikväll hoppas Skatan kunna göra några flax in till er också … men just nu står en utflykt till St Gilgen för dörren … så detta är kraxat i all hast.
Förresten är alla mina foton från ALLA hamnar på kryssningen utom Menorca puts väck. Skatan måste ha raderat dom av misstag när hon skulle föra över dom från mobilen till datorn.
Däremot kommer ett bildsvep så småningom från de som finns kvar från Menorca. Deeet lovar Skatan. Och Menorca var just en av de platser förutom Malta som Skatan absolut vill återvända till.
Ha det …
Kram!
Det blev ett rent helvete
… och HELA denna helvetiska upplevelse hade en enda människa ställt till med: Christa.
Skatan hade inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att det fanns sådana människor som Christa … men född och uppvuxen i samma mylla som Hitler (nu tog hon i Skatan … men kunde inte låta bli ) … och ”vit” i Sydafrika med eget företag i Bed & Breakfast-branschen hade Christa egenskaper och värderingar och … tja … Skatan hade fullt sjå hela veckan att värja sig, säga ifrån, markera tydligt att Skatan verkligen inte var som HON, tyckte och tänkte som hon, att …
Samtidigt skulle de ”samsas” i samma hytt … och
Christa gjorde allt för att missförstå och använde sina djävulusiska maktmedel hela tiden med ett leende på läpparna eller med rynkad oförstående panna när Skatan ”protesterade” . Hon bad till exempel alltid Skatan vänta … hon skulle bara hämta något … och sedan kom hon i sista minuten (och det var inte bara Skatan som fick vänta … hela gruppen som skulle på utflykt eller vårt middagssällskap eller … bara som ett exempel alltså). Hon begärde extra favörer, ockuperade guiderna … klagade på allt och inget, snäste … var otålig och nedvärderande när Skatan inte förstod eller hörde etc etc …
Skatan försökte parera och finna sig så gott hon kunde. När hon försökte förklara och protestera låtsades Christa inte förstå vad hon sa. Och … Skatan ville inte bli öppet osams eftersom de delade hytt som Skatan i och för sig fick lämna tidigt om morgnarna eftersom hon ”rörde störande på sig” … de rastlösa benen alltså som ju bara var ”inbillning” och hysteri … !!! … enligt Christa.
Som tur var hade Skatan trevligt middagssällskap för övrigt: Ett par från Bayern, Johanna och Klaus, och ett par från Salzburg, Maria och Reinhard. Efter halva veckan ungefär kom Maria och Skatan lite avsides och hon frågade mig hur jag stod ut.
– Märks det, frågade Skatan då … och Maria skrattade och sa … joo o, du … vi har allt funderat på hur ni hör ihop egentligen. Men nu förstår jag.
Christa upptäckte förstår att Skatan gillade det här middagssällskapet och att vi hade trevligt tillsammans och hon försökte med alla medel hålla oss isär … utom vid middagarna förstås. Som sista dagen till exempel .. så ville hon inte äta lunch på båtdäck med de andra utan i restaurangen. Eftersom Skatan var mer än dödstrött och helt enkelt inte orkade argumentera gick hon med på det … som ett lamm som blev förd till slakt … men sen när Christa vägrade vänta på anvisad samlingsplats när de skulle lämna båten utan Skatan och hon skulle vara för sig själva längst uppe på båtdäck i solen dit Christa släpat upp deras handbagage, Skatans också !!! … och Skatan upptäckt att hon packat ner sitt pass i resväskan som redan var ”på väg” brast det för henne. Hon tog sitt pick och pack och gick ner till de andra efter att ha passerat receptionen och fått veta att passet inte skulle behöva visas upp. EU … vi var ju i ett EU-land.
Efter ett tag kom också Christa lommande …
Skatan har faktiskt inte ord att beskriva hur det verkligen var men hon bröt i alla fall ihop alldeles … helt och hållet … när hon kom ”hem” igen. När spänningen släppt. Till råga på allt hade Brigitte bjudit några vänner över veckoslutet så efter att ha kommit hem klockan 12 på natten till Salzburg var det upp på morgonen och vara social, runda några sjöar, vandra och äta lunch på lokal, äta middag hemma på kvällen … men Skatan bröt upp tidigt och gick och la sig och gick knappast upp ur sängen igår utan låg där bara och grät … hade ont i hela kroppen … ja … var helt ”slagen till slint”.
Hur som helst. Nästa inlägg kanske blir ett bildspel över lite av vad Skatan ändå sett. (Man hade ändrat resrutten så något Pompeiji blev det inte 😦 ) Kameran var hemma men mobilen var med …
Sedan kommer Skatan lägga den här kryssningen bakom sig … och aldrig, aldrig träffa Christa mer … i hela sitt liv.
Skatan tycker också det är mer än underligt att Brigitte skickade på henne en sån vedervärdig person. Det måste hon bara ha vetat om trots att påstår att hon inte kände Christa så väl hon heller. Att det skulle bli så hemskt hade hon aldrig kunnat tro.
– Du är ju en stark person och jag trodde du skulle kunnat värja dig.
Att hela tiden behöva värja sig under en semestertripp är verkligen inte Skatans egen uppfattning om att få en avkopplande trevlig semester …
Punkt och Slut.
Skatan ”ramlade dit”
Jo-o ni … den som lever hon får se … Det visar sig framåt veckan. Skatan har ”ramlat” dit igen … och kommer att göra något som hon e g e n t l i g e n inte vill. Bara för att hon är så himla SNÄLL …
Snäll och snäll … man kan kalla det vad man vill … men… i alla fall … kommer hon ikväll börja en resa som hon egentligen aldrig skulle göra om ifall hon var vid sina sinnens fulla bruk och lite ”sturskare” …
Så här är det …
Mannen och Skatan hade ingen aning om att Brigitte skulle på Medelhavskryssning en vecka under tiden de var här i Bad Goisern. Men en sådan hade hon bokat tillsammans med en väninna från Sydafrika, Christa.
Och ångrat sig så …
Brigitte står mitt uppe i en husförsäljning, hon har redan en köpare, men ändå … Hon är stressad och vill absolut inte resa på den här kryssningen. Och varje dag klagar hon över sitt beslut och vet inte vad hon skall ta sig till.
– Har du ingen som kan ”ta över” din plats?, frågar Mannen
– Jag har frågat Traudl men hon kan inte och … nej.
Ju närmare dagen D de kom ju mer desperat tycktes Brigitte bli och en dag när de var ensamma, Brigitte och Skatan, sa hon att hon hur som helst inte skulle åka. Hon skulle ta ”smällen”. För den var ändå överkomlig.
– Resan är ju jättebillig, 529 Euro för två (cirka 4750 SEK) … 264,5 Euro (2 375 SEK) per man. Så tillkommer utflykter förstås, men de är ju frivilliga och man gör de man vill. Har du varit i Pompeii?
Skatan har inte varit i Pompeii, inte på Menorca, inte på Malta eller Sicilien heller, inte i Marseille eller Avignon … inte …
Men …
Mannens och Skatans resedrömmar har aldrig omfattat kryssningar. De har svårt att tänka sig att besöka platser och göra strandhugg en halvdag här och en halvdag där och för övrigt ”slappa” på en båt.
Men …
Det vaaar verkligen billigt. Och Skatan skulle verkligen hjälpa en vän, Brigitte. OM hon ”ställde upp” …
Men …
Skatan hade egentligen inte råd heller … även om det var ”billigt”
– Jag skall fråga Mannen vad han tycker …
Sedan gick det bara inte att backa.
Brigitte flög upp och kramade om Skatan och tackade henne och sa att så lättad som hon kände sig hade hon inte känt sig i hela sitt liv och …
Det gick inte att backa … inte ens sedan Mannen hade konsulterats och läst på och förstått att resan inte skulle bli sååå ”billig” …
– Det kan väl du bjussa på, tyckte Brigitte … som en för tidig julklapp kanske?
Det visade sig att Christa inte hade valt den billigaste varianten utan plats i ”lyxhytt”, och resan skulle gå på det dubbla + omkostnader : drycker, 8 Euro dricks per dag/person, utflykter à cirka 45 Euro … och nååågra måste man ju göra etc etc …
Brigitte hade inte ens läst igenom pappren ordentligt… och inte Skatan heller för den delen innan hon erbjudit sig att åka med. Med brasklappen att hon skulle höra sig för med Mannen …
Så hon har ingen annan att skylla på.
E g e n t l i g e n
Ikväll startar alltså kryssningsresan med Skatan ombord på först bussen från Salzburg till Genua sedan avfart därifrån på MS Orient Queen till Marseille, Menorca, Tunis, Malta, Sicilien och tillbaka till Genua med utflyktsmål Valetta & Mdina, Marseille, Avignon, Pompeii … redan nämnt … etc etc …
… tillsammans med Christa, en österrikiska som bor i Sydafrika och som Skatan har träffat en enda gång … en elegant dam … blond, har Skatan för sig.
Vad skall hon ha pååå sig? Skatan har ju bara kläder för vistelse i Bad Goisern, enkla … inte ens en baddräkt och absolut ingen passande outfit för middagarna ombord.
Men det är som det är. En baddräkt har hon köpt i alla fall och de andra kläderna får duga. Hon har verkligen inte råd med nyanskaffningar på den fronten också.
Läs även andra bloggares åsikter om MS Orient Queen, kryssning, Frankrike, Marseille, Spanien, Menorca, Italien, Sicilien, Malta, Genua
Skatan åker vid midnatt … och har börjat vänja sig vid tanken … men skall i fortsättningen säga NEJ först … tänka efter rejält innan hon erbjuder sig och stå fast vid sitt ”nej” om det inte passar eller om hon inte verkligen vill.
Det skall hur som helst bli spännande …
Ingen av de platser de skall angöra har Skatan tidigare besökt … utom Tunisien som hon ju inte behöver stiga av till …
… Och så resa med Christa … förstås … skall bli spännande.
Skatan kommer inte ens ihåg hur hon såg ut …
PS Skatan är mycket medveten om att det här inlägget är ”äckligt” bortskämt och nästan ett övermaga … i-landsproblem … och … att hon borde skämmas som klagar … men …hon kunde bara inte låta bli att visa vilka konsekvenser hennes ”svaghet” kan ge …
– Förlåt!
DS
Onsdagssjön
som de skulle runda heter Spechtensee (Hackspettssjön) … och den blev rundad men efter ”mångt och mycket”.
Redan när de svängde in på den lilla vägen som bar uppåt från orten Tauplitz påpekade Skatan att det måste vara fel väg. Det stod ingenstans på någon skylt att vägen ledde till Spechtensee … men en mer säker och envis person än Brigitte står inte att finna på denna jord. ”Det var rätt väg”. Det visste väl hon.
Så det så.
Det var som sagt brant … de åkte genom Almen (fäbodvallar) med korna utanför fönstret och skog skog skog och nådde så småningom ett Gasthaus där det inte fanns en käft mer än ägaren …
Gretlhütte
Det var inte rätt väg.
(Det var väl det jag visste, tänkte en elak skata triumferande)
Men för hennes del spelade det ingen roll om det var en sjö de skulle runda eller om de vandrade på en liten väg, längs en porlande bäck i en skog.
Inte för StinaFinas del heller …
Efter en timmes vandring satte de sig i bilen och åkte till … Spechtensee … (envis som synden, som sagt) där de först intog sin lunch och Skatan gjorde som synes ännu ett undantag … 
… både med ölen och Backhendl (paneringen) … och gott smakade det … riktigt riktigt gott.
Sedan rundade de den lilla oansenliga … men vackra förstås … ”mosssjön” …
och for hem igen …
Snipp snapp snut så var torsdagssjörundningen slut.
Läs även andra bloggares åsikter om Spechtensee, Steiermark, Hemlängtan
PS Nu längtar Skatan hem … till där HEM är ”på riktigt” … men det är två veckor kvar drygt innan det bär hemåt … Mannen har återbesök i Linz och skall till sin läkare i Leoben och …
Men det går ingen nöööd på henne förstås … det är bara det att … Borta bra men hemma bäst. DS
–
Undantag
Här är det inga undantag …
Bara om det regnar förstås.
Annars skall en sjö rundas och igår var det dags för Schwartzensee. Visst är den inte lika grön som de andra men svart vet i sjutton om den är. Snarare blå. Väldigt blå.
Det var en fin höst/sensommardag med sol, lagom varmt för folk och fä och en härlig eftermiddag som avslutades på ett Gasthaus förstås …
Och där gjordes det undantag må Skatan säga …
För henne alltså.
Apfelsaft gespritzt och Heidelbeerenstrudel med vaniljsås …
Mannen fick sina ögondroppar utomhus … de skall tas varannan timme och inga undantag finns med på kartan …
När de kom hem igen till Brigittes hus i Bad Goisern intogs en kall öl (Gösser förstås) i trädgården … undantag för Skatan … och senare till middagen ett glas rött.
Efterrätten … glass … blev dagens sista undantag för Skatan som räknade ihop det till fyra stora undantag för Skatan denna den 7 september.
Fast skall hon vara ärlig var det faktiskt fem undantag … hon åt bröd till frukost också … inte bara sina två ägg.
Men det var igår det …
Idag blir det banne mig inga undantag.
Möjligtvis ett … en enda kall öl.
Det skall bli spännande att se vilken sjö som skall rundas idag. För vädret ser i alla fall ganska hyfsat ut …
Ses …
Läs även andra bloggares åsikter om undantag
… sa Katten
”Würdest du mir bitte sagen, wie ich von hier aus weitergehen soll?”
” Dass hängt zum grossen Teil davon ab, wohin du möchtest” , sagte die Katze (Lewis Carroll – Alice i Underlandet)
… eller i klumpig översättning:
”Kan du tala om för mig hur jag ska fortsätta gå härifrån?”
”Det beror till stor del på vart du vill gå”, sa katten
Skatan har en CitatOrakel-bok som innehåller en massa citat förstås. Förutom sjuttiotvå (72) kort med motsvarande citat som man kan blanda, välja ut och dra för att få råd när man känner sig vilsen …
Och just detta Alice-i-Underlandet-citat har Skatan dragit många gånger … det dyker allt som oftast upp.
Det är det mest dragna av alla dessa väl blandade och utspridda kort …
Skatan uppmanas att tänka efter själv, bestämma över sin egen väg … vilken hon skall välja … vart hon skall gå … utan att någon annan talar om det för henne.
Och det rådet kan hon sannerligen behöva 🙂
Så här tolkas citatet som ett råd i boken:
Om du har dragit det här kortet … kan det vara en indikation på att problemet uppstod eftersom du har för många andra beslutsfattande ”makter” i ditt liv . Tillåt dig finna din egen väg och gå den. ( … könnte sie ein Hinweis darauf sein, dass das Problem entstand, weil Sie anderen zuviel Entscheidungsbefugnis in Ihrem Leben gegen haben. Erlauben Sie sich Ihren eigenen Weg und gehen Sie diesen. )
Och så är det ju.
Skatan har i hela sitt liv omgivit sig med starka, dominanta människor (det började med farsgubben förstås) och har själv … av ren lättja ibland … vem vill/orkar tjafsa om småsaker? …givit efter, anpassat sig, … ”varit snäll”.
Hon har så lätt för det, Skatan … att ”vara snäll”.
Hon har alltsomoftast känt sig … känt sig … alienerad … inte hemma … ensam och i fel sammanhang … (av födsel och för mycket självcentrerande tankar förstås )
Skatan är konflikträdd som få … vill verkligen inte ”bråka” … och hamnar allt som oftast av egen förskyllan i situationer som hon inte känner är ”hennes” eget val att vara i.
Mannen träffade hon som väldigt ung, han är stark och dominant på ett ”mjukt” sätt, är van att få sin vilja fram … i stort som i smått … men honom känner Skatan så väl och han känner Skatan så väl och de har vuxit samman och valt tillsammans och … att gå samma vägar men också var för sig på vägar som de själva valt och som den andra inte velat gå … Och med Mannen tar hon ”dusterna” och han lyssnar och kan ändra sig … också 🙂 … Numera. För skall hon vara riktigt ärlig … och det skall man ju vara … har hon följt honom på hans väg oftare än hans på hennes …
Hmm … småsaker, vem orkar tjafsa om småsaker?, säger Skatan. Säger Skatan att hon inte orkar bråka om … av ren lättja.
Det värsta är att det inte alltid rör sig om småsaker. Och ”småsakerna” har lett fram till vägar och beslut som hon efteråt förstått hon blivit ”inlurad” på …
Det är hårda ord men … och … Skatan har egentligen ingen annan att skylla på än sig själv. Som låter sig …
Mannen och Brigitte (en mycket stark person som alltid skall ha ”rätt” och på något vis också får det) kan sitta och diskutera om ”småsaker” i evighet medan Skatan sitter som vid en tennismatch och tittar på än den ena än den andra när han/hon argumenterar och vet att de båda två har ”fel”. Igår gick Skatan resolut ”sin egen väg”, reste sig upp, gick till datorn och googlade fram ”svaret” på deras argumentationsmatch vilken båda hade ”förlorat”.
Det kändes skönt.
Det finns starka människor … som Margith var … som inte behöver ”bestämma”, manipulera, alltid ha rätt … som hör sig för, ger efter ibland även om hon själv inte tyckte lika, som ”släppte fram”, som lyssnade … som LYSSNADE …
Men Margith var Margith var Margith …
Och det är sannerligen inte FEL att vara stark … det vill inte Skatan ha sagt … tvärtom …
Hon önskar själv att hon hade lite mer av den varan: styrka
Varför … undrar ni säkert … varför skriver nu Skatan ett så´nt här avslöjande, självcentrerat blogginlägg?
Just nu?
Jo-o ni … den som lever hon får se … Det visar sig framåt veckan. Skatan har ”ramlat” dit igen … och kommer att göra något som hon e g e n t l i g e n inte vill. Bara för att hon är så himla SNÄLL …
Bara som exempel gick hon en väg genom skogen i regnet … ”steil” … brantare än brant … fast hon tidigare sagt att hon ville undvika branta vägar p g a sitt knä. Bara för att den föreslogs, var ny … där hade inte Skatan gått tidigare …. och så …plötsligt gick hon där ändå … när den nu föreslogs … 😦 … och det var väl det som blev ”droppen” …
http://www.youtube.com/watch?v=6UvFF7kPa0Y&feature=related
Ses …
Efter regnet
kom … mera regn med någon halvtimmes uppehåll då de passade på att gå en runda i skogen, Skatan, StinaFina och Brigitte …
De hann inte ända hem … innan det öste ner igen …
Och före StinaFina-avbrotten och efter har Skatan varit djupt försjunken i en bok … så fängslande och så himla braaa … (djupsinnig recension … Skatan vet men … det får anstå 🙂 … )
Niceville heter romanen och har skrivits av Kathryn Stockett, som föddes och växte upp i Jackson, Missisippi, en stad som hon här kallar Niceville … och ja … mer kan Skatan inte säga just nu … annat än en uppmaning: Läs boken om ni inte redan gjort det!
Läs Niceville!
Läs även andra bloggares åsikter om Niceville, Kathryn Stockett, Sydstatsroman tidigit 1960-tal
Det regnar i Bad Goisern
Och som det regnar !!!
Det fullkomligt öser ner och StinaFina vägrar att gå ut på Morgonrundan. Hon hatar vatten i alla dess former … är som en katt.
Vid ett litet uppehåll fick Skatan äntligen ut henne på en minimal runda men fort skulle det gå och hon drog hemåt så fort hon var ”klar” … så att säga.
Det blir en innesittardag … den allra första … fast några små kortare rundor med StinaFina blir det förstås. Och man haaar lovat att det skall bli bättre väder framåt kvällen 🙂
Gosausee
passade StinaFina, Brigitte och Skatan på att ”runda” i morse innan det blev alltför hett.
Ännu en vacker sjö här i Salzkammergut … omgiven av dramatiska alptoppar och en glaciär inom synhåll.
(Av någon konstig anledning fick inte Skatan in sina ”egna” fotografier men hittade denna länk från youtube. Håll till godo! )
Mannen fick sitta kvar på ett Gasthaus och läsa och vänta på dem med sin tå … Han har övertagit Leif G W Perssons ”Den döende detektiven” av Skatan så honom gick det ingen nöd på 🙂
Hemma igen åt vi en sallad till lunch och sen blev det trädgården.
Ännu en slappardag … 🙂
Loppmarknaden i Bad Ischl
… som äger rum första lördagen varje ny månad gick alltså av stapeln igår.
Men uj uj uj … vad mycket folk. Det var nästan svårt att ta sig fram mellan stånden och att få syn på ”pärlorna” … som i ock för sig är många.
Vi gick en runda i alla fall … fast StinaFina … som nog skulle ha blivit nedtrampad annars … och Mannen avstod och höll till i Kurparken och lyssnade på musik under tiden som Brigitte och Skatan trängdes ”därinne”.
Skatan försökte leta efter ett speciellt skrin som hon varit ute efter ända sedan sitt senaste besök hos Skogsnuvan … Vad som skall vara så speciellt med det är vår egen hemlighet, Skogsnuvans och Skatans 🙂 … Men hon fann inget …
Det enda hon köpte var en liten liten tomte som drog en skottkärra full med stenar. Den var till Mannen och foto saknas (än så länge) … Han har en större hemma på Femöre så Skatan tyckte det var lite lustigt med en miniatyr också …
Resten av dagen tillbringade de i trädgården hemma i Bad Goisern i värmen … Temperaturen gick upp till 29 grader 🙂 …
… och på kvällen träffade de vänner på ett Gasthaus … som Skatan inte kommer ihåg namnet på … som ligger vid St Wolfgangsee, en sjö bland alla vackra sjöar som avlöser varandra här i Saltzkammergut. 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om Loppmarknad, Bad Ischl, Salzkammergut
Skatans älsklingsjö heter Altaussee
Varje gång Skatan besöker Brigitte i Bad Goisern måste de bara åka åtminstone en gång till Altausse och vandra runt. Det rör sig om ungefär 8,5 kilometer i den mest hänförande natur.
Och varje gång har Skatan skrivit och visat bilder …
Det är en sjö som man aldrig tröttnar på.
Solen sken och både Mannen och Skatan hade glömt sina solglasögon så hastigt och lustigt fick Mannen förvandlas till Starry igen med hjälp av en svart plastpåse (ni vet 🙂 … en sån där StinaFina-påse ).
”Allt går utom nyfödda, lama och … för den delen giktbrutna”
På lämpliga avstånd kan man förfriska sig och även få mat. Den här gången drack de ”Apfelsaft gespritzt” där i solen och njöt.
Brigitte dricker Apfelsaft gespritzt
StinaFina drack vatten ur den klara, rena, kalla sjön …
Läs även andra bloggares åsikter om Altaussee, Saltzkammergut, Österrike
Idag är det Flohmarkt (Loppmarknad) … den bästa av de bästa … i Bad Ischl.
Gissa vem som skall dit.
En olycka kommer sällan ensam …
Nu har Mannen fått gikt också … ”den frossande mannens sjukdom” som det står i Wikipedia.
Orättvist … skriker Mannen som inte får dricka alkohol på ett tag … inte ens den minsta klunk öl … inte äta proteinrikt, inte ta långa promenader utan vila vila vila … och så medicinera förstås.
Mannen är inte tjock, inte glupsk, super inte och lever för övrigt sundare än de flesta. Boven i dramat var en medicin som han tog i samband med sin ögonoperation och som gjorde att urinsyrehalten blev för mycket …
Nu sitter han där med sin ”portvinstå ”… 😦
… och tycker livet är mer än orättvist …
Det tycker Skatan också.
Läs även andra bloggares åsikter om gikt, portvinstå
Morgonrunda med StinaFina i Bad Goisern
… gör Skatan förstås också varje morgon när hon är här.
De brukar gå uppåt skogen en sväng, genom den, ner till Hallstättersee och fortsätta längs stranden … och så hem igen …
Ungefär samma runda varje dag. StinaFina gillar att läsa samma”tidning” varje morgon fast ibland får hon börja ”bakifrån” och ta serierna först 🙂
Hurdant vädret än är är det vidunderligt vackert …
På sin väg passerar de en söt liten stuga med en gammal fin trädgårdstomte nästan i barnstorlek …
När Skatan och StinaFina stod och beundrade den öppnades plötsligt dörren och en gubbe stack ut huvudet, hälsade god morgon och log med sin nästan tandlösa käft. Han hette Martin … fick Skatan reda på efter ett långt samtal … envägssamtal tänka sig 🙂 (när Skatan är inblandad) … Martin snackade oavbrutet på en otrolig, så gott som oförståelig, Goiserner-dialekt, Skatan lyssnade och försökte hänga med så gott det gick. När hon frågade om hon fick ta några kort rusade han in i stugan …
Hatten … han måste ju ha sin hatt!
Och sin käpp …
… som hade något slags ”bomärke” som botten som han också visade upp förstås …
Trädgårdstomten var urgammal … Martin berättade hur gammal … men jösses … det gick inte att förstå … men att den vägde 60 kg uppfattade Skatan i alla fall 🙂
Martin var säkert yngre än Skatan men ändå en riktig ”gubbe”. Han hade klättrat upp på alla alptoppar som låg så långt ögat kunde se … han snackade om stugan, om sina troféer som han satt upp … om hur han jobbade i skogen etc etc …
Oj oj oj … så han snackade. Och berättade …
Stugan med gaveln full av troféer …
Martin berättade t ex om hur mycket den här oxen hade vägt … om den där grejen bredvid som visst använts som några slags ”skidor” … osv osv
Skatan och StinaFina fortsatte upp, passerade en bondgård med tillhörande gårdshund …
Hej, hej …
Grüß Dich … och så pink, pink …
StinaFina svarar … genom att ”pinka” över …
… och så slutpinket … : ”Ha en bra dag” !
Väl uppe på vägen till skogen möter de den lilla lilla gumman med sin hund som heter Schlau … (= slug) … och hundhälsningsceremonin upprepas …
De passerar kossor och och får och … och mera trädgårdstomtar och Snövit med sitt anhang i ett hörn och …
… getter
och får …
och till och med gäss …
… en tomte som hjälper till med gräsklippningen vad Skatan kan förstå …
och Snövit … med sitt gäng …
och fantastiska blommor överallt såsom de här … Änglatrumpeter, tror Skatan dom heter.
När de kommer tillbaka ”hem” brukar frukosten stå klar … för både Skatan och StinaFina …
Snipp snapp snut … så var denna morgonrunda slut 🙂
Gustav und Egon, Gilbert and George
Var var det Skatan var … nu igen … ???
Jo, det var det där att ”mycket vatten hade flutit under broarna” …
och nu har det flutit ännu mer. Både i Donau och i Traun i Bad Ischl …
Men det är bara för Skatan att slänga sig ut i ”böljan blå” och fortsätta där hon slutade.
Sååå… (Ser ni den lilla förargliga bokstaven, va … 🙂 åååh … ?)
Sista dagen i Linz tänkte Skatan ”bara” på sig själv. Visst gjorde StinaFina och Skatan sin Morgonrunda och åt frukost på ”sitt” café. Visst besökte hon och StinaFina Mannen på sjukhuset och visst var Skatan där också på kvällen. Men dessemellan …
Skatan lämnade StinaFina ”hemma” och åt en riktig österrikisk ”Mittagessen” utomhus på ett Garten Gasthaus och satt under ett jätteträd och njöt … Hon hade beställt en öl men hade glömt det där lilla förargliga ”kleines” (Ein kleines Bier, bitte) så hon fick en STOOOR öl till sin wienerschnitzel med potatissallad (så´n där god med ättika (tror Skatan som inte är någon kock) och lök och kapris.
Sedan promenerade Skatan i en gungande stil (ölen, gott folk … den ölen satte sig genast i knäna på nå´t vis) ner till Donau och Lentos Kunstmuseum Linz … detta enorma museum … för att dels titta på samlingarna 1900 – 2011, dels Gilbert and George och Jack Freak Pictures Exhibition … som var precis så: ”freak” på ett knäppt sätt. Visst de var jätteroliga att titta på … att lyssna till herrarna på video och visst gillade också Skatan vad hon såg … men men inte skulle hon vilja äga eller … och inte blir hon heller inspirerad av vad hon såg men fascinerad var hon förstås … och kul hade hon för de är ju helknäppa de där herrarna. Och knäppskallar gillar ju Skatan … ju knäppare destoo bättre 🙂 … ha ha ha.
Bland Samlingarna fanns förstås radarparet Klimt och Schiele eller Gustav och Egon… (ett radarpar åtminstone för Skatan och ett par som ÄR Österrike för henne … så är det bara)
Porträtt av Gustav Klimt & Egon Schiele
Åååh … om bara Skatan kunde måla, teckna, rita porträtt i sin alldeles egna stil som dessa herrar …
Skatan fascinerades också av en enorm tavla målad i akryl … som hon faktiskt dristade sig till att ”smygta” ett foto av med sin iPhone …
Franz Gertsch: Saintes Maries de la Mer III
1972, Acryl auf Baumwolle, 260 x 370 cm, LENTOS Kunstmuseum Linz
Tänk om hon kunde måla så … Titta bara på vattnet.
Men det gäller förstås för Skatan att måla, öva, måla, teckna, öva, öva, öva … ingenting ”kommer” av sig självt men målar och övar och tecknar och tecknar och övar och målar Skatan får hon kanske en dag ett alldeles eget uttryck, en ”egen stil” … som hon ”landar” i …
Eller så är det som med livet självt.
Man blir aldrig ”färdig” …
Läs även andra bloggares åsikter om Gilbert & George, Jack Freak Pictures, Gustav Klimt, Egon Schiele, Franz Gertsch, Lentos Kunstmuseum Linz
Det är redan onsdag
och mycket vatten har flutit under broarna sedan sist.
Skatan har för det första problem med sin dator. Och sitter nu vid Brigittes i Bad Goisern. Mannen blev utskriven och vi har varit här sen i mündags. Utan det dar lilla a:et med ring pü.
Nej, nu skall Skatan ta sig sjutton kopiera ett a med ring på … för det här går ju inte.
Skatan har flugit sin kos och nu sitter jag här alldeles själv … med rumpan bar … för jag är så in i bomben frusterad över alla små och stora motgångar …
Min egen dator ”berättade” just att den inte kunde ”laga sig själv” och nu sitter jag här lite uppstressad och müste avsluta … satans nu kom det där ü-et igen. Det är lite pill med att kopiera in ”å” varje gång det düker upp sü jag skiter i det just nu.
Mannen är på G för att åka på kontroll i Linz ochg jag har som sagt suttit i över en timme och försökt fü igüng min egen dator.
Sü nu skiter jag i allt … Det här gååår bara inte längre … 😦
När allt lugnat ner sig återkommer jag. Üterkommer Skatan alltsü … 🙂
Det svänger rejält …
Vädret alltså.
Bland annat.
Väder för Linz, Österrike
 |
9°C | °F | sön | mån | tis | ons | |||||
 |
 |
|
|
|||||||
| Dimma | ||||||||||
| Vind: N – 3 km/h | ||||||||||
| Luftfuktighet: 100% | 22° | 11° | 25° | 15° | 24° | 10° | 24° | 13° | ||
Idag på morgonen … just nu klockan åtta är det bara nio grader men det skall bli en skön dag med vanlig sommartemperatur och sol är det redan …
Och det kan man lita på.
Väderprognoserna har stämt på minuten. Det sas att det skulle börja regna klockan två igår … kvart i två kom de första dropparna … halv tre ösregnade det och sen kom ovädret med åska.
Morgonrundan gjordes i vanlig ordning. De gick ner till caféet … lite senare än vanligt och det hade börjat mulna på och framför allt blåsa. Och fick en plats utomhus.
Varför framgår av bilden.
Det var inte varmt i vinden … om Skatan säger så … 🙂
Hon intog sin frukost …
och gick sedan med StinaFina i sakta mak till den stora öppna platsen där spårvagnarna slutar som Skatan inte kommer ihåg vad den heter.
Där var det loppmarknad … fast Skatan skulle hellre velat vara på den på Katarina Bangata i Stockholm och handla av Loll, som inte skrev om det i sin blogg men väl på FB. Där hade man säkert hittat grejer …
Skatan och StinaFina besökte inte Starry förrän på eftermiddagen strax innan eller just precis när de första regndropparna började falla …
Starry är på reträtt och Mannen gör sitt intåg igen … han har fått lämna sitt pirat-pass och återgå till sitt vanliga blåögda jag 🙂 … Fast det är inte helt säkert. Man jobbar på med olika metoder så att inte luckan man gjort växer igen. Kanske blir det piratlapp för ögat än en gång och Starry måste göra come back. 😦
Än så länge sägs det att Mannen skall skrivas ut i morgon, måndag i alla fall.
Väl hemma igen
Porten ut från Haus Waltraud
vräkte regnet ner … eftermiddagsrundan kunde tas i parken som nu var tom och man såg inte en själ eller osjäl så långt ögat nådde. Vi tog alla stigarna i besittning. Men StinaFina hatar vatten och regn och åska så det blev inte någon längre runda.
Dålig bild … ja, nästan meningslös … Skatan vet … men hennes kamera är ju inte som den ska så alla bilder tas med iPhonen … En tom park … hon skall ta en bild idag på morgon igen … men då är den säkert inte längre tom …
Och så kom Margith på besök … och ingenting blev längre sig likt … dörrar gick upp och stod och slog utan anledning, StinaFina skällde på vad … ja det vet i katten … och emellanåt kröp hon under sängen och försökte gräva sig ner till grannen under när åskan knallade som värst.
Mannen fick inget kvällsbesök av Skatan … det var ju för sjutton slagregn … men vi talades vid i telefonen och tar nya tag idag.
Hon åt inte någon ”riktig” mat heller … orkade inte ta sig ner till ”kvarterskrogen” som till om med rekommenderats i OÖNachrichtens wasistlos-bilaga …
Hon läste Den döende detektiven … försökte få StinaFina att sluta att gräva … åtminstone på ett och samma ställe … och somnade och sov en orolig sömn avbruten av dunsar och … var det hissen som bara går till Skatans lägenhet som gick igång? … sånt skit …
och tänkte på Margith …
VEM i hela fridens namn tycker att det är ett ”roligt skämt” att öppna ett FB-konto i en död människas namn som sedan dyker upp under rubriken Personer du kanske känner hos hennes bästa vän som inget hellre skulle vilja än kunna tala med henne ”på riktigt”.
Det är grymt … mer än grymt*
Läs även andra bloggares åsikter om Vardagssnack, konton på FaceBook, Linz
Men idag är en annan dag … solen skiner, StinaFina väntar och Skatan får allt sätta fart …
* inte grymt i vad Skatan förstår dagens bemärkelse förstås: ”tufft” eller ”bra” … nej bara grymt rätt och slätt
Skatans tankar 
