Snart … i morgon … nej faktiskt redan i i dag … är det dags

Jag lämnade ett mycket förväntansfullt och något pirrigt par utanför förlossningen vid middagstid.

Peace & Love 004

I morgon … tidigt … blir de pappa och mamma och Skatan blir farmor för första gången. Det är egendomligt det där. Att ALLA födslar liksom är ”för första gången”. Det blir liksom inte rutin …

Peace & Love 006

(Här står bygdens son Jussi Björling staty mitt i Borlänge)

Allt var  planerat och färdigpackat tidigt  och vi hade bestämt att äta lunch ute först innan det bar av till BB i Falun. Så vi åt vår lunch på en av thairestaurangerna i lugn och ro och strosade lite på stan. Vi hade ju gott om tid. Några av deras vänner som vi träffade förvånades att det redan var dags. På grund av den lilla lilla kulan … mindra än Sonens nästan …  och Skatans.

Strax före klockan två lämnade Skatan dem vi entrén.

Klockan fem skulle det vara visning av ett hus uppe i byn där Janta och Per bor. Egentligen vill ju Sonen och Pa  ha grannhuset men eftersom damen där inte riktigt kan bestämma sig … så … på  husvisning kan man ju alltid gå. Och ibland får man nöja sig med det näst bästa.

Vargropen II 001

(Grannhuset – drömhuset)

Per och Janta följde med. Men oj oj oj … tomten var väl så dääär. .

Vargropen II 003

Men huset … rena rucklet.

Skall man köpa det är det bara att riva och bygga nytt.

Budgivningen, om det nu blir någon, kommer inte igång förrän  på onsdag och då … kanske … är vi med och ger ett ”skambud” … så får vi se …

Men vi hoppas alla fortfarande på Grannhuset … fortfarande förstås.

I dessa tider …

är och har jag ju varit ”inkapslad” i mig själv … ofta  i alla fall … och bara tänkt på mitt förfall, hur tidens tand gnager och går fram … med mig och …

dååå …

som en uppenbarelse och knäpp på näsan läste jag detta hos LeiaMia som Bodil Malmsten skrivit och som jag inte kunde låta bli … igen … att  delge er här också, hos mig, på min blogg.

106913032_59b56e203b

”Ett råd, en order till alla kvinnor som fortfarande befinner sig på rätt sida sextio, femtio, fyrtio, trettio, tjugofem, till alla som befinner sig i riskgruppen, kvinnor som män:

GÅ INTE PÅ DET.

Dagkräm, nattkräm, halskräm, ögonkräm, handkräm, fotkräm, kräm mot celluliter, kräm för celluliter, massage, ligga med benen högt, lågt, workout, jazzbalett, jogging, jag har ätit grönt, ätit rött, ätit fettfritt, ätit fettbemängt, gös, jag har levt på spannmål, på levande föda, på död föda och vegeterande.
Det finns ingenting jag inte har gjort och det hjälper inte, det ändrar ingenting – hoppa över det.

Lägg pengarna på parfym, champagne, Läkare utan gränser, leksaker till barn, en ny bil, en bukett liljor, gladiolus, en DVD-box, Mad Men, The Shield, Sopranos, res någonstans där allting är vackert och vänligt, snorkla bland koraller, vindsurfa, dansa med vargar och lamm.
Sov med sminket, låt mascaran rinna.

Ha så roligt som möjligt så länge det varar.
Att stoppa åldrandet är som att försöka stoppa tidvattnet med lillfingret, jag vet, jag har försökt.
Det finns ingen bromsmedicin mot tiden.”

Pengar pengar pengar

… spelar ingen roll, säger dom som har gott om dom.

Men är … ett GISSEL … hursom.

Veckans bloggtema hos Mymlan på Bloggvärldsbloggen är: Pengar

pengar

Tid är pengar, men vem med ett överflöd av tid, har kunnat köpa  mat och kläder och betalat med minuter och timmar.

Förr förstås.

När den livegne slet ut sig dygnet runt för att få sina kläder och mat till familjen i natura. Idag byts arbetstiden mot pengar i stället för mjöl och fläsk och … man får

Lön för mödan.

Tid är pengar.

Skatan själv har egentligen aldrig tänkt på pengar. Aldrig behövt. De har alltid räckt. Jag är previligierad. Och kan aldrig förstå … riktigt riktigt … hur det känns att inte ha några när det är fem dagar kvar på månaden. Att behöva vända på vartenda öre när barnen vill ha nåt … eller vara tvungen att säga nej, nej, nej … nästan jämnt. När lönen, som aldrig varit stor för mig, tagit slut, har jag haft ”resurser” … Mannens och ”egna” sparade pengar att ta av.

De har aldrig varit ett bekymmer. Pengarna. Och när de ändå varit ett bekymmer så har de inte varit ett allt överskuggande bekymmer.

Å andra sidan finns det ingenting som retar Skatan så mycket som andra människors slöseri med min tid. De som inte passar tiden, de som inte respekterar ens tid när man sitter timme ut och timme in i väntrum hos tandläkare, akutmottagningar, i telefonköer … Inte för att jag just översätter tid med pengar … men min tid är hur som helst  v ä r d e -full. Skulle jag ha haft ett jobb som jag ”missade” på grund av andra människors slöseri med min tid. Då är ju tid lika med pengar.

De som är arbetslösa eller tjänar väldigt väldigt lite, för dem är nog pengar det som snurrar mest i huvudet. Då är nog pengar det allt överskuggande. Hur få ihop och hur få dom att räcka till.

Jag har genom åren åtagit mig att dela med mig till… Rädda Barnen, Röda Korset, Amnesty … periodvis Greenpeace (kluven inställning gör att jag hoppar hit och dit), fadderbarn … och det har varit uuuursvårt att droppa någon av de här mottagarna när pengarna inte längre ”flyter in” och jag hela tiden måste ”knapra” på besparingarna. Som nu.

Sen är det barnen … med så olika löner och resurser. Fritidspedagogen Sonen med fritidspedagogslön och försörjningsplikt för Pa som ännu inte kommit in i arbetslivet och som gift inte har några som helst bidrag från oss skattebetalare och snart också för en liten en … som trots barnbidrag … kostar en del …  har det ju tuffast i min familj. Just nu.

Men ingen av oss … inte Sonen heller … kommer att lida nöd. Eller står i skuld. Åtminstone inte i stor skuld. Ingen av oss har Kronofogden i hasorna som det berättades om på TV igår att så många, just unga människor, har … på grund av sms-lån och annat som ”lurats” på dom när det knipt och de där jeansen eller skorna … bara måste inhandlas.

Så vad man än säger … har pengar betydelse. I stort som i smått.

Och …

Det är ett  p r i v i l e g i u m  att kunna vara bekymmerslös i förhållande till dom. Pengarna.

De riktigt STORA pengarna … skall vi inte tala om. Bonusar och fallskärmar och pensioner livet ut … De skall inte Skatan tala om. Det får någon annan göra.

Full rulle hela dan hittills

… för att hålla känslor och nerver i schack.

Efter en sen frukost hämtade Sonen och jag släpet hos Bonden. Solen sken från en klarblå himmel och det var friskt i luften. Perfekt dag för att köra skräp till tippen.

Vi försökte sortera TV-apparater och gamla datorer för sig, brännbart för sig, gamla kontorsstolar för sig och så åkte vi iväg …

Tänk … att  när jag stod där och vräkte i skräp i de olika ”byttarna” och var tvungen att fråga om något tvetydigt och vände mig till en av de anställda sa han … efter att noga ha studerat mitt ansikte:

– Har inte vi träffats förr? Känner inte vi varandra?  Kommer inte du från Gustafs?

– Nej, nej och nej … men vi kan ju ha setts förstås, svarade Skatan glatt. 

Jag blir alltid så himla glad att bli igenkänd och ”hejad” på här i mina gamla hemtrakter.

Vi återbördade släpet, inhandlade allaehanda mat och åkte hemåt för lunch. Under lunchen upptäckte vi att Pa hade fått en stor, handstor, röd ring runt ett bett av en fästing som hon tog bort för cirka två veckor sedan.

Vårdcentralen nästa.

Det var ett solklart borreliamärke och hon fick penicillin utskrivet.

Det skall då alltid tjorva till sig när nerverna ändå är på helspänn.

005

Sen ringde vi till lilla a, som låg och vilade middag, väckte upp henne och åkte till Torsångs café i lilla a´s bil … Torsångs café är ett ”måste” att åka till på sommaren.  Alla knuttar och bilburen ungdom käkar gustafskorv och köttbullsmackor med rödbetssallad där.  Eller är det räksallad. Vi åt i alla fall glass i stora lass och satt vid älven i solen och njöt.

Väl hemma igen begav sig lilla a och Skatan till Kupolen.

Alice första nalle måste ju inhandlas … och vi hittade en verkligen jättesöt och mjuk en.

Nu har Skatan lagat middag, Sonens älsklingsrätt: fläskfilé, klyftpotatis, champinjonsås gjord på champinjoner, vitlök, creme fraiche och lite soja, peppar och salt och en stor sallad till … och väntar på herrskapet som åkt till apoteket för att hämta ut medicinen till Pa.

I morgon är en annan dag … och sen …

Nu snurrar det …

… både i huvud och mage.

Lite varstans.

Det äkta paret hade väldigt svårt att somna igår. Skatan hörde deras röster långt in på natten ,

Och efter det att Skatan läst några rader i sin medhavda bok och somnat, vaknade hon redan vid 5-tiden och låg och vände och vred på sig i sängen, läste, försökte somna om och steg slutligen upp … till datorn och bloggen.

Så här har ni mig.

Och ingenting har jag att säga.

Utom att tankarna snurrar.

Det skall bli skönt när dagen kommer igång. Då får man se till att hålla sig fullt sysselsatt så man blir riktigt riktigt trött och stupar i säng och sover till dagen före dagen …

Uj!

Varggropen 105

Kan man förstå att i denna lilla kula finns ett litet barn som skall födas om bara två dagar?

Själv var jag enooorm. när det var dags att föda min äldsta. För att inte tala om hur min mage var när det var dags för tvillingarna …

I Borlänge

Skatan har landat. För länge sen. Och det spöregnade precis som det har gjort varje gång … de senaste gångerna som jag varit här.

Vi hade tänkt att köra bort massa skräp som Sonen samlat på sig i sitt förråd och köra till tippen med. Bonden ställer upp och lånar ut släp. Sonen och Pa måste göra plats för barnvagnen. Men regnet stod som spön i backen . Vi sköt upp det hela till morgondagen och for till Varggropen och moster Janta och Per istället.

M i grannhuset hade också … äntligen … bestämt sig för att sälja. Sonen hade redan tagit kontakt. Och nu planerades det för fullt där i stugan hos Janta och Per. Allt verkade klappat och klart.

Så ringde hon och ångrade sig. Igen.

Varggropen 103

(Sonen pratar med M framför ”drömhuset” . Foto taget genom fönstret hos Per och Janta)

Det finns ett annat hus däruppe i skogen som också är till salu och där visningen är på torsdag. Det blir Skatan som får gå och ”kolla läget” eftersom Sonen och Pa redan är på BB.

Men helst är det ju grannhuset de vill ha, Sonen och Pa.

Tänk att allt skall hända på en och samma gång.

Väl tillbaka framför datorn och i Borlänge igen … vad mötte mig som nyhet dååå …  om inte det häääär:

 Stora B  … i egen hög person i Borlänge tidning. Jag har inte hunnit läsa heeela artikeln men så mycket hann jag med för att kunna berätta att Stora B var och är  ”spindeln i nätet” vad beträffar musiklivet i Borlänge …

Stora B

Men det är en annan historia.

Nu är jag bra svamlig och trött och Pa och Sonen kan inte sova men nu skall Skatan i alla fall försöka krypa till kojs.

Natti natti …

Nästa – Booorlääänge

…ropar nog inte konduktörerna ut längre … Det är väl en sån där inspelad röst.

Hur som …

Om några timmar sitter jag på tåget till Borlänge och Sonen och Pa … och snart Alice. När jag kommer tillbaka … ja, då är hon där … om det nu inte är en liten Nils …

Det finns ett buddistiskt tempel utanför Borlänge. I Ulvshyttan tror jag. Och där var Pa och Henrik och träffade Budda. Thailändarna säger Budda om munkarna.

Så de träffade Budda och pratade med honom och han välsignade ”magen” och sa … spådde att det skulle bli … en pojke!… trots Pas och Henriks invändningar och förklaringar …

att det skulle bli … en pojke!

Visserligen har varken Sonen eller Pa ”sett” om det är en flicka eller pojke men barnmorskan har tyckt sig se och när Pa röntgades sist pratade läkaren om att ”hon” var si och så stor och ”hon” måste nog förlösas med kejsarsnitt.

Hon och hon och hon.

Där får nog Budda ge sig.

Han får sig ett gott skratt när de kommer med lilla Alice för att få henne välsignad … framöver.

Buddor skrattar mycket och ofta och högt.

Nu … måste jag sätta fart.

Skatan i luften

Nästa Booorlääänge, som sagt.

Som tur ääär har Sonen en dator också.

Så ni vet …

"Vem skall trösta knyttet?"

knyttet

Vem kan det vara som  skriver om att ”trösta knyttet” mer än Tove Jansson … och nu Skatan?

Jo …  Mymlan och Bloggvärldsbloggen .

Och Mymlan skriver förstås …  som hon brukar … om något riktigt angeläget. Hon  tar upp och tänker om det här med uppmärksamhet, kommentarer på bloggar, Facebook och twitter … om att ”inte bli sedd” och få kommentarer etc etc … ni vet.

Och det ääär ett angeläget tänkvärt inlägg.

Skatan är ju en spontan en. Gillar många, blir lätt engagerad och fascinerad och så … plupp … så har ännu  en ny bloggkontakt hamnat i min bloggroll som bara växer och växer och växer.

Och inte hinner jag med heller… att ens läsa alla bloggar där. Så ofta. Och kommentera.

Ibland får jag dåligt samvete. Men så slår jag det ifrån mig.

För man kan inte hinna med allt och alla. Hur gärna man än vill. Inte ens Skatan som inte yrkesarbetar och är hemma hela dagarna har tid …

Måste ju leva lite emellanåt också … så jag har nåt att blogga om. 🙂

”Jag twittrar inte … men bloggar och tycker att du har skrivit ett fantastiskt tänkvärt inlägg. Som vanligt. Och det surrar förstås i gång i huvudet på hur man själv ”bemöter” sina medbloggare. Min blogroll växer och växer … fler och fler bloggare vill jag ”ha till hands” Men. Jag hinner ju inte meeed. Att kommentera. Alla. Varje dag. Inte ens varannan eller var tredje. Och får dåligt samvete. Ibland har jag tänkt att ta bort min bloggroll … men den tillhör ju också ”min profil” på sätt och vis. Jag får nog nöja mig med att ”försöka så gott jag kan” att ”se” och hinna med alla … någon gång, då och då. Kramar!”

Så skrev jag som kommentar i Bloggvärldsbloggen hos Mymlan.

Alla försöker så gott de kan och man kaaan ju tänka till lite extra nån gång emellanåt. Och så är det en sak till.

Alla kan ju inte älska alla. Var sak har sin tid. Var tid har sina behov bla bla blaaa

Så om någon känner sig verkligen förfördelad … knacka på, stig in … och säg som det är.

”Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är – stig in och säg God Afton så dom ser att du är här!”


”Vem skall trösta knyttet?”

knyttet

Vem kan det vara som  skriver om att ”trösta knyttet” mer än Tove Jansson … och nu Skatan?

Jo …  Mymlan och Bloggvärldsbloggen .

Och Mymlan skriver förstås …  som hon brukar … om något riktigt angeläget. Hon  tar upp och tänker om det här med uppmärksamhet, kommentarer på bloggar, Facebook och twitter … om att ”inte bli sedd” och få kommentarer etc etc … ni vet.

Och det ääär ett angeläget tänkvärt inlägg.

Skatan är ju en spontan en. Gillar många, blir lätt engagerad och fascinerad och så … plupp … så har ännu  en ny bloggkontakt hamnat i min bloggroll som bara växer och växer och växer.

Och inte hinner jag med heller… att ens läsa alla bloggar där. Så ofta. Och kommentera.

Ibland får jag dåligt samvete. Men så slår jag det ifrån mig.

För man kan inte hinna med allt och alla. Hur gärna man än vill. Inte ens Skatan som inte yrkesarbetar och är hemma hela dagarna har tid …

Måste ju leva lite emellanåt också … så jag har nåt att blogga om. 🙂

”Jag twittrar inte … men bloggar och tycker att du har skrivit ett fantastiskt tänkvärt inlägg. Som vanligt. Och det surrar förstås i gång i huvudet på hur man själv ”bemöter” sina medbloggare. Min blogroll växer och växer … fler och fler bloggare vill jag ”ha till hands” Men. Jag hinner ju inte meeed. Att kommentera. Alla. Varje dag. Inte ens varannan eller var tredje. Och får dåligt samvete. Ibland har jag tänkt att ta bort min bloggroll … men den tillhör ju också ”min profil” på sätt och vis. Jag får nog nöja mig med att ”försöka så gott jag kan” att ”se” och hinna med alla … någon gång, då och då. Kramar!”

Så skrev jag som kommentar i Bloggvärldsbloggen hos Mymlan.

Alla försöker så gott de kan och man kaaan ju tänka till lite extra nån gång emellanåt. Och så är det en sak till.

Alla kan ju inte älska alla. Var sak har sin tid. Var tid har sina behov bla bla blaaa

Så om någon känner sig verkligen förfördelad … knacka på, stig in … och säg som det är.

”Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är – stig in och säg God Afton så dom ser att du är här!”


Dagarna mörknar minut för minut …

IMG_3940… och så var jag då framme vid söndagens Berglin … i Svd … den 16 augusti 2009 …

Jösses …

Jag trodde jag skulle ”smälla av”.

Den 15 augusti hade Skatan ”all time high” på ett inlägg …

Just det

Skynda att älska … dagarna mörknar minut för minut … 1 199 visningar.

Och så slår jag upp söndagens tidning och läser …

Det ääär visserligen höst men ändå.

Sammanträffande i kubik … upphöjt till tre

Ettusenetthundranittionio (1199) visningar …

Skatan trodde inte sina ögon …

Jag har ju varit ”frånvarande” … åtminstone lite frånvarande … mot vad jag brukar … här på bloggen och fick en smärre chock när jag tittade på statistiken.

Ettusenetthundranittionio (1199) visningar den 15 augusti … en spetsig vinkel rakt upp … helt ”outstanding”

Skatan  fattade  i n g e n t i n g.

Vilket inlägg var det som hade visats mest … vad hade man sökt på?

Man hade sökt på ”skynda att älska” och varianter … ”skynda att älska minut för minut ” .

Inlägget där Zarah Leander sjunger just denna Höstvisa hade 1099 visningar.

Jag brukar vanligen ha ungefär 100 visningar av min blogg per dag.

Vad hände?

Och så blev det lördag … och Västra Femöres Vattenförenings kalas

IMG_3915

Det bjöds på vin, öl och italiensk buffe, underbar chokladtårta och kaffe . Vi satt vid långbord nere vid stranden, åt och drack och pratade och skvallrade om alla och allt och hade förstås sååå trevligt.

De flesta som bor här på ön har bott här i generationer …  sen 1920-talet.  Så ni förstår … det finns att skvallra om …

Alla känner alla.

Västra Femöres Vattenförening hade alltså sitt årliga kalas.  Tillsyningsmännen i den här vattenföreningen har ett så blygsamt arvode så när styrelsen (som inte har något arvode alls) träffas på sommaren bjuder tillsyningsmännen styrelsen på kalas och alla tar  med sig sina fruar och så ”festas” deras  arvode upp. Förra året var vi hos oss. I år hos närmaste grannen.

Min syster var på besök hos oss över helgen. Och fick förstås följa med. Hon fann sig väl till rätta och hittade genast någon som kände aaaalla hennes gamla klasskamrater och kompisar som hon inte hade träffat på 40 år sådär och en del som hon hållit kontakt med. Vi växte ju upp här i Oxelösund.

Skatan kände knappast igen någon. Och gjorde jag det hade jag glömt namnen. Jag levde mitt liv i Nyköping när jag var ung. Där gick jag i skolan och där hade jag mina vänner …

Bland annat kom vi att tala om distriktsläkaren här i Oxelösund på den tiden, S, och var de hade sin sommarstuga. Det resonerades fram och tillbaka och min syster och jag kom överens att försöka leta reda på den när vi gick Morgonrundan idag med StinaFina.

Kvällen blev lite ruggit, en och annan regnskur passerade, men vi tände brasa och fortsatte vårt kommer-du-ihåg-snack tills långt fram på kvällen hemma hos oss i stugan.

Ännu en sensommardag närmare hösten … hade förflutit.

Ännu ett sånt där sammanträffande …

Syrran IMG_3926 StinaFina och Skatan gick Morgonrundan.

Vi passade på att leta efter distriktsläkarens sommarstuga där min syster varit på fest i unga år … så många gånger men för så länge sen.

Vi gick in här och där och kikade på än det ena än det andra … och resonerade.

Neej vi var inte säkra.

Brorsan och hans yngsta dotter skulle komma från Stockholm på lunch och … nej vi var tvugna att ta båten för att fortsätta leta. Det hade blivit en fix idé. Mannen körde runt lite … men bara ”inomskärs” för det blåste ordentligt. Han hade en aning om att den här sommarstugan som vi letade efter låt på ute på en speciell holme.

Vi hittade den inte.

Sen kom Brorsan  IMG_3936 och E, hans dotter och vi grillade igen som man ju gör när man är på landet …

IMG_3939… åt och drack, och drack och åt … och så skulle Mannen in till stan och klippa gräset (det är vår vecka) och vi syskon gick en promenad efter maten och drog oss ut mot Tallholmen … och snackade om denna sommarstuga som vi letade efter … fortfarande.

När vi var på väg tillbaka kom en bil och körde ut en bit mot vattnet, stannade och stod still men ingen gick ut. De stod där en stund och vi tänkte inte på det utan hade vänt och var på väg tillbaka. Så småningom kom bilen krypande , en ruta vevades ner … och någon ropade … Eeeva? Jag gick fram och i bilen satt någon som jag inte kände igen. Det är väl Eva, frågade hon. Jo … men …  jag trodde inte jag kände igen henne.

Det var  äldsta dottern till den här distriktläkaren vars sommarhus vi hade letat efter hela helgen. Som jag inte ens kände. Och inte heller min syster som hade känt hennes yngre syster.

Nej, de bodde inte där. Sommarhuset var sålt för länge sen. De hade bara fått lust att åka ut och titta på det och tänka tillbaka …

Är det klokt!

Här går vi och letar och så …

Någon hjälpte oss på traven.

Helt enkelt.

… mellan 62 och döden

Som en av de första steg jag in på Arbetsförmedlingen för att delta i ett introduktionsmöte eftersom jag hade anmält mig tidigare i sommar.

Först hade jag inte tänkt gå dit. Finns inget tvång för mig eftersom jag inte ”uppbär” A-kasseersättning, som det så vackert heter. Men Mannen övertalade mig. Det kan ju faktiskt ”dyka upp” ett jobb som är som klippt och skuret för just mig.

Man kan ju aldrig veta.

Men det kan man …  fick jag klart för mig.

Det var en man i min egen ålder som höll i mötet och berättade om hur allt fungerar för en arbetssökande.

Det var ord och inga visor.

Arbetsförmedlingen lovade i alla fall att inte ”jaga oss”  … precis det uttrycket använde han, gubben! … om vi bara följde reglerna.

Där sitter ett gäng … vi var 57 stycken … unga människor … jag var som vanligt äldst …  och de här ungdomarna vill inget annat än att få ett  jobb och jobba och arbetsförmedlaren utgår från att vi är ”smitare”  …

Man baxnar.

Vi talade ocskå mycket om att pendla … eftersom det är pendlngsavstånd till Stockholm och Norrköping och även såna jobb som kan tänkas erbjudas där … inom 1,5 timmes enkel resväg … är man ”tvingad” att söka om såna jobb ”dyker upp”  och man ”uppbär” A-kassa eller den här ”pengen” som ungdomar får …

(Förresten är man tvingad att också söka ett jobb i Ystad eller Haparanda … om man blir uppmanad att söka ett sådant. Men däär är väl risken inte sååå stor. Då skall man vara specialist eller nåt … hjärnkirurg som blivit arbetslös i Lund … kanske)

 Förutom att vi har tilldelats var sin handläggare får vi också möjligheten att träffa en ”coach” … och från och med måndag till och med en extern coach.

Men först skall vi träffa vår handläggare. Och det kan dröja.

Så där en två till tre veckor till. Beroende på.

Det ni.

Det var förstås en coach där på mötet också som presenterade sig och sitt jobb. Vilken nytta vi kunde ha och hur och varför. Ni vet.

Mannen från Arbetsförmedlingen inflikade också att de var djävligt bra betalda de där coacherna. De växte upp ur jorden som svampar …  hö hö. Alltid några som fick några jobb i all fall … hö hö och … skitbra betalda.

En timme tog den här introduktionen.

Alldeles på slutet berättade vår ”talman” att han själv hade tröttnat på att pendla mellan Stockholm och Nyköping , att han själv  hade varit arbetsslös och slutligen fått det här jobbet. Som då rakt inte gav många slantar … hö hö.

På förfrågan varför inte han självgick AFs kurs för att bli coach och tjäna den där kosingen … fick vi som svar.

Hö hö ha ,,, jaaag … jag som är…  mellan 62 och döden … inte en chans.

Är det så? … sa Skatan

En planering av dagen …

… ser ut så här.

  1. dagens första dassbesök har redan bockats av. 12 grader ute. Plus. Men ändå.
  2. frukost
  3. till Nyköping, jag till Arbetsförmedling för ”planeringsmöte”, bilen till verkstad
  4. köpa byxor till pappa
  5. hämta pappersbagar till pappa
  6. morgonrundan går Mannen, Skatan går Middagsrundan
  7. hem till Femöre
  8. tillbaka till Nyköping
  9. kräftskiva med bostadsrättsföreningen vid poolen i stan
  10. sova över i Nyköping. Förstås.

Ha det! … som Sonen brukar säga.

Ha det!

Mest sökta denna vecka … so far (snygg språkblandning va?)

Mest sökta

stockholm,  mimi weddell,  bodil malmsten,  pretty boy floyd,  blixtar

 

Denne Pretty Boy Floyd  … vi, han och Skatan,  som är födda samma dag, den 3 februari … som har upproret i blodet (revolutionär gen).  Det har alla vi Vattumän mer eller mindre) … förföljer mig v a r j e  vecka ända sen jag skrv om honom . Det är alltid nån nyfiken som har sökt på just den här ”snygge  gossen”.

PrettyBoyFloyd01

 

Är gansters inne, cooolt … kanske?

En summering av dagen …

Ja … jag härmar Znogge men bara idag … för en gångs skull … så

En summering av dagen …

…ser ut så här:

  1. uppe tidigt för att gå Morgonrundan med SF. Plus 13 grader. Brrr.
  2. till Stockholm i bil. Mannen, SF och jag.
  3. körde till min systers jobb för att hämta tidningar till pappa och mig.
  4. till Östermalm och min ”healer”. Tuff behandling. Men skönt efteråt.
  5. Till min svägerska Kristina som bjöd på lunch i sin underbara våning med utsikt över heela Stockholm och med det ”mysiga” biblioteket.v
  6. iväg genom Stockholms heeelt omöjliga trafik försenade till pappa.
  7. ute i slagregn med SF medan pappa åt middag. Räddade oss in i ett lusthus där vi satt medan regnet smattrade
  8. körde pappa till affär för att uträtta ärenden som han bara måste göra personligen.
  9. var kallt och fuktigt när vi kom hem till Femöre.
  10. middag och nu sitter jag här och bloggar framför brasan medan Mannen ser på någon deckare eller nåt på TV.
  11. IMG_3905IMG_3904IMG_3906

IMG_3908

…och nu säger jag god natt …

Det skall inte upprepas Znogge, jag lovar.