Här sitter Skatan klockan kvart över fyra

på morgonen.

Alla sover, tyst det är i huset.  Men hon är vaken och har redan svept två glas med någon konstig saltsmakslösning. Klockan nio ska hon genomlida coloskopi. Skatan ska inte gå in närmare på det utom att fram till klockan sex idag ska hon få i sig två liter av den där lösningen. Liksom hon fick i sig två liter igår kväll.

Och då gäller det att ha nära till toaletten … om man så säger.

Det var det det.

De senaste morgnarna har StinaFina och Skatan promenerat längs ån. Det har varit fina morgnar med härliga isfläckar som både hon och StinaFina älskar att krascha. Det nöjet har hon unnat sig sen barnsben.

Att gå längs ån i Nyköping är alltid ett äventyr. Det finns alltid saker att upptäcka. Den här morgonen fascinerades hon av bäverns framfart. Varför har den avbrutit sitt gnagande med bara en tunn strimla kvar som fortfarande fick trädet att stå upprätt?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja det kan en undra.

Några dagar har de varit ute på Femöre för att fixa inför julen som de ska fira där. Det är härligt att gå sina sommarrundor en helt annan årstid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Solen sken och Skatan fick gömma sig bakom ett träd för den bländade både henne och mobilen.

Men som hon är nu den där Skatan så glömmer hon allt som oftast mobilen hemma och de fantastiska saker hon ser på sina promenader är det bara hon  … och StinaFina förstås …. som får glädje av.

Hej och hå …

Det var igår det …

som de var hos Claes på middag … en välsmakande dito med tillhörande drycker. Förstås.

Och de snackade om allt mellan himmel jord. Förstås.

Det är inte utan att Skatan längtar till Koh Chang och Thailand och riktigt slutrest dit kan hon aldrig tänka sig att det är.

Bilen som Skatan parkerat på gården skulle hämtas idag och Skatan och StinaFina promenerade dit.  Aldrig att Skatan kunde tro att det skulle vara så besvärligt. Den hade ju körts in … hm… nu skulle den ju ut samma väg. Men efter många om och men gick det vägen till slut i alla fall.

På vägen dit som alltså var Skatans och StinaFinas morgonrunda  gick de .en liten omväg för att titta på den villa som Skatan och hennes familj först bodde i sen de flyttat från Jönköping till Nyköping anno dazumal.

Det hade inte ändrats något alls … åtminstone inte utvändigt och vilka minnen den väckte. Alla hennes tidiga tonårsår hade hon ju bott just där … då när allt började hända. Liksom.

Nu har hon varit och flåsat på hjärtträning och ska snart koppla av lite … order från alla att hon måste ta det lite lugnt.

Hon tittar ut över stan och har nu lyckats skrivit ännu ett blogginlägg.

IMG_8278

Heja …  det går framåt.

Wardhill Castle, Aberdeenshire – akvarellkurs i en sagolik miljö

med Trine som deras skickliga kursledare och hennes dotter Anna,  deras kock som lagade de mest delikata vegetariska rätter man kunde tänka sig.  Med den skickliga pianisten Ali , Annas man,  som alltid fanns tillhands och var dem behjälpliga med allt mellan himmel och jord. För att inte tala om  att också deras  lilla dotter, solstrålen Anise,  och den mycket personliga hunden Rufus  gjorde dem sällskap den där första novemberveckan 2017.

IMG_8040
Wardhill Castle

Flera  av kursdeltagarna hade Skatan träffat tidigare härhemma i Sverige. Malene … förstås …  som ”dragit med ” Skatan till målarkurserna som anordnats tidigare  av Trine … i Italien, i Portugal och i Danmark…, Lene och Lisbeth  som det  var sååå roligt att  träffa igen. Och så de nya deltagarna … härliga Letizia från Italien som lockade till många  skratt och Maya som delade badrum med Skatan och Elisabeth en gammal god vän till Malene.

De var en verkligen en härlig grupp alla tillsammans.

 

Vilken miljö att ha kurser i … detta sagoslott med sina salonger och  sina fantastiska omgivningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Matsalen  fungerade som deras målarstudio där undervisningen ägde rum.  Och som sedan förvandlades till den eleganta middagsmatsalen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hunden Rufus var en mycket speciell och personlig herre. Han visste mycket väl att han inte fick vara i soffan men hade funderat ut ett sätt att sitta där men ändå inte. Båda frambenen hade han ju fortfarande i golvet.

IMG_8168
Rufus är med när det serveras High Tea i salongen

Pappa Ali och lilla Anise har någon slags tävling …

Ja … Skatan skulle kunna skriva så mycket mer om dessa härliga dagar där hon lärde sig så mycket om akvarellen och hur man ska ta tillvara dess uttryck.

Tack Trine!

Vi ses i Portugal till våren ❤️

 

Allt gick åt h-vete

Skatan hade ju lovat sig själv att försöka skriva något i bloggen varje dag. Något litet bara eller mycket.

IMG_8043
Trine lär ut alla nyttiga tekniker

Igår försökte hon berätta om sina fantastiska dagar på akvarellkursen på slottet Wardhill Castle  i Aberdeenshire, Skottland,  med den härligt inspirerande och skickliga kursledaren  Trine & Co (= Anna, som lagade den delikata vegetariska maten och hennes man Ali och dottern Anise för att inte tala om hunden Rufus) och de andra kursdeltagarna: Malene, Lene, Lisbeth, Elisabeth som kallades Bette (?), Letizia och Maya. Har Skatan glömt någon är det bara symptomatiskt som hon är just nu 😦 )

Det gick åt h-vete.

Skatan har ju många bilder som hon inte lyckades få in här i bloggen … hon har helt enkelt varit borta för länge och mycket har hunnit ändrats.

Men skam den som ger sig. En vacker dag är inlägget färdigt och alla bilderna där. (Cross your fingers)

Till dess.

IMG_7989

 

Svart söndagseftermiddag – en sista klagosång

Det är för djäkligt att människan … att hon … Skatan … inte kommer igång med bloggen.

För kommer hon bara igång … en dag i taget… så är hon ju snart där. Att kunna skriva om stort och smått och  inte bara i svart utan också  i vitt.

Eller hur?

En liten resumé kanske vore på sin plats.

Förra året 2016 fick  älskade Mannen en demensdiagnos … Alzheimer.

Inte nog med det … framåt sommaren fick han en stroke också och den var ju bra på ett sätt. Han slapp så många tankar på att ”gå ut”  och berätta om ”det värsta” som långsamt smög sig på … demensen (vilket han förstås verkligen drog sig för).  Skatan och Mannen hade ju alltid talat om ”det värsta” de kunde tänka sig att drabbas av på äldre dar … demens … och så drabbades Mannen av just det. Det var inte rättvist. Men vem säger att livet ska vara rättvist?

Nu har Mannen…  ja … om inte förlikat sig så kanske ändå accepterat hur det är och eftersom han ”svarat” jättebra på bromsmedicinerna är det mest strokens konsekvenser … ett släpande ben som han inte kan lita på … och som följd av benet dålig balans som verkligen stör honom.

Så de går här och vinglar Skatan och Mannen och stöttar varandra så gott det går. (Skatan har ju så gott som ALLTID lidit av dålig balans. Ända sen barnsben.)

Den 31 maj i år drabbades så Skatan av en hjärtinfarkt. På Morgonrundan på Femöre högg det till ovanför vänster bröst och smärtan gick upp i käken och ut i vänster arm … klassiskt …. och infarkten var ett faktum. Den gjorde att sommaren gick i slow motion med hjärtträning och tusen och en mediciner men ändå en lång härlig tid (fast det blåste vareviga dag … en ska klaga när en kan eller hur 😉 ) och sommar på Femöre tillsammans med Mannen.

I mitten av september så slog det till igen … trots alla mediciner. Och den här gången fick hon ligga inne … som det heter …  i 6 dagar med olika provtagningar. Och med slutsatsen att hon skulle fortsätta som förut. Mediciner, mediciner, mediciner … och hjärtträning. Och inte stressa utan lugna ner sig.

Lättare sagt än gjort.

Efter den här gången blev Skatan nojig. Och andra symtom smög sig på … riktiga eller p g a stress. Vem vet … inte du … vem vet inte jag … Eller på grund av sömnlösheten som hennes jäkla WED/RLS ställer till med och som hon inte heller har fått riktig kläm på ännu (medicinerna) trots en fantastisk neurolog som finns där. De provar sig fram så sakteliga.

Sakteliga är ordet.

Skatan har t ex också blivit otroligt andfådd … kan knappast gå uppför en backe utan att stanna och pusta ut. Andfåddheten har smugit sig på långsamt … långsamt. Hon har undersökt hjärtat igen … inget flimmer … KOLen som hon också har har blivit obetydligt sämre och hon har fått ny medicin och när läkaren sa att hon måste räkna med att hon också blivit ÄLDRE och att det är NATURLIGT att lungorna fungerar sämre och sämre … höll hon på att ramla av stolen.

Skatan glömmer hela tiden att hon ju är ÄLDRE nu.

Att hon lyckas glömma DET är mycket tack vara Fia … Skatans PC som det kanske heter (Personal Coach) som Skatan tränar hos (Pilates i grupp och också Yin Yoga) samtidigt som hon får kostråd och levnadsråd. Ett ljus i mörkret som kan peppa Skatan hur låg hon än är.

Och så går Skatan och samtalar regelbundet … för att lära sig lugna ner sig. Och få lite perspektiv. Och acceptans.

Punkt slut.

Nu vet ni.

Och nu ska hon sätta igång. Fast just nu blev hon avbruten … hon blir ofta just avbruten … av Mannen som vill ha hjälp.

Är det inte det ena så är det det andra.

Återkommer … Ja, Skatan lovar … (Är hon inte riktigt hurtigt käck så en snart spyr)

 

Månadsbilden för juni 2017

Skatan missade månadsbilden för maj … hon fick en hjärtinfarkt 31/5 så hon är förlåten. Eller hur?

Och den här tog hon faktiskt på ”rätt” datum igår när hon var inne i stan = Nyköping.

Men hon har funderat på en sak. Kanske skulle hon välja ett annat motiv för sin månadsbild sommartid eftersom hon för det mesta tillbringar sommarmånaderna på Femöre. Det är ju lite onödigt att åka in till stan Nyköping och ni vet ju hennes favoritbild från Morgonrundorna med StinaFina redan. Den knäpper hon ju var och varannan dag.

IMG_6686 (1)

Men nog om dessa hennes funderingar.

Här kommer hennes månadsbild för juni i alla fall.

Må gott!

Och håll till godo!IMG_7016

 

Efter hjärtinfarkten

är Skatan om möjligt ännu mer initiativlös än tidigare. Hon blir så in i bomben trött efter att bara ha gått den vanliga Morgonrundan med StinaFina. Hon har ju faktiskt en fantastisk målarvecka i Portugal att berätta om och visa er men … OK … det får anstå ett tag till.

När hon kom hem från Portugal  ramlade verkligheten över henne lite burdust kanske och när hon på den ovanligt tidiga Morgonrundan (0645) den 31 maj kände att hon blev andfådd och hade smärta i bröstet upp mot nyckelbenet och käken och ut i vänster arm fattade hon faktiskt inte vad det rörde sig om … eller ville inte fatta. Hon gick sin timme med StinaFina men tänkte flera gånger och hoppades att någon skulle komma om hon damp ner på marken och blev medvetslös.

Eller dog.

Nu gjorde hon inte det.

När hon kom hem lade hon sig att vila och sen ringde hon sin vårdcentral som skulle ringa tillbaka. De ringde tillbaka 09.15 och sa att hon omedelbart skulle ta sig till akuten vilket hon gjorde.

Sen gick allt i ett flygande fläng.

De kastade i henne massa blodförtunnande medel och tog blodprover var sjätte timme och hon fick syrgas och var uppkopplad till EKG och med en bloktrycksmanschett om armen som tog blodtrycket med jämna mellanrum. Första natten låg hon på IVA för att dagen efter åka ambulans till Eskilstuna för kärlröntgen.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

På IVA fick hon inte använda mobilen och hade den avstängd men när hon då äntligen fick använda den i ambulansen ville det sig inte bättre än att hon slog sin PIN-kod fel alla tre gångerna.

Obrukbar.

Hon fick låna en telefon på HIA men fick inte tag i Mannen. Hans mobil var avslagen. Men båda döttrarna hade ringt och hon hade talat med dem och till slut fick hon tag i Mannens syster som åkt buss ut till Mannen i Oxelösund när hon inte fick svar i mobilen … Mannen som var i stan (Nyköping).

Jösses vilken cirkus.

Mannen fick i alla fall låna sin systers mobil till slut och Skatan kunde då äntligen nå honom.

Skatan hade fina kärl och trodde då hoppfullt att det inte var en hjärtinfarkt men si det var det likafullt. Det syntes tydligt på de där blodproverna. Antingen satt ”proppen” längst ut i de finaste kärlen dit röntgen inte nådde eller så hade ett kärl en spricka och hade tillfälligt säckat ihop och stoppat blodflödet med en propp. Nåja, Skatan var glad ändå att hon inte är åderförkalkad. 😉

Väl tillbaka till Nyköping låg hon kvar ännu en natt och en halv dag. Några andra skrevs ut men till Skatan sa de att hon måste visa att hon orkade röra på sig lite så det var upp och hoppa och fram och tillbaka i korridoren och så på eftermiddagen blev hon utskriven.

Nu väntar ultraljud för att se var och hur hjärtat är skadat, sjukgymnastik i tre månader och besök hos hjärtsjuksköterska (första besöket avprickat) och läkare om några veckor. Och så ska Skatan både ta det lugnt och röra på sig.

Lättare sagt än gjort.

Något som rör på sig är i alla fall humöret som verkligen åker berg- och dalbana. Ena stunden är hon låg … lägre  än en sjunken båt … för att i nästa vara full av energi. Men det är bara ”natuuuurligt” sa hjärtsjuksköterskan.

En sak har kommit över Skatan i alla fall … de existensiella tankarna står på kö om nätterna.

Men det går väl över det också … och hon får fortsätta följa sitt motto:

Leva och låta leva.

Och nu mer än någonsin ta tillvara på det. Livet alltså. 😉

 

 

 

 

Månadsbilden 30 april 2017

Det är Valborgsmässoafton och sista april och solen skiner och det blåser inte så värst som det har gjort så gott som hela våren här på ostkusten.

Och Skatan glömde inte att ta sin Månadsbild:

IMG_6271Ikväll ska de promenera upp till Fåfängan och titta på brasan och lyssna på Vintern rasar … och tänka att äntligen, äntligen är det vår.

IMG_6272 (1)Här är stället vid ån som Skatan hade förra året som sin månadsbildsplats men som blev lite obekväm när snön kom och det blev glashalt på stigen och risk för livet att ta sig dit.

Men så här års så …

Håll till godo!

Att skriva – en notering

Skatan läste en recension i morse. Det var Agneta Pleijels bok Doften av en man som resencerades av Jenny Achenbrenner.

Men strunta i recensionen … Skatan ska förstås läsa boken.

Det är den sista meningen i recensionen och den sista meningen i boken som är den som Skatan fastnade för och gör till sin.

Precis så är det för henne nämligen … att skriva.

Skriva är att leva för att komma hem

 

Hos Skogsnuvan i Fisksjön

Skogsnuvan hämtade Skatan vid bussen i Hammarstrand (dit hon farit från Sundsvall efter den vackra Indalsälven)

Brorsan Göte var chaufför. De körde hem till Fisksjön genom landskapet som … fick Skatan veta … en gång varit sjöbotten men torrlades av Vild-Hussen av misstag. (Döda fallet)

Detta bildspel kräver JavaScript.

I byn Fisksjön är inte längre Skogsnuvan så ensam idag utan hon har fått brorsan Göte nästgårds eller ”nästhus”. Han bor där med sin svarta labrador Jack, en hund som Skatan då aldrig sett maken till. En klokare, lydigare, följsammare hund än Jack, som bara är två år dessutom, kan Skatan inte föreställa sig.

Skatan blev bjuden på en härlig älggryta och sen var det prat och mera prat förstås  (det var ju två år sen sist) innan det var dags för sängen.

Nästa dag dök DansBritt upp framåt förmiddagen. Då hade Skogsnuvan och Skatan redan hunnit gå en morgonrunda med hunden Jack. Som tur var hade Skogsnuvan dubbar att låna ut för det låg fortfarande is och snö kvar på stigarna fast bäckarna vår-porlade för fullt.

De tillbringade nästan hela dagen nere vid sjön i solen (fast aprilvädret gjorde sig påmint med en och annan hagelskur).

SkogsnuvanAnita smorde upp den gamla järnspisen med spissvärta och satte fyr i den så det rykte från alla håll och kanter men efter ”reparation” tog skorstenen hand om det mesta av röken igen. Hon rengjorde också ett våffeljärn … ett riktigt järnjärn … med Zeta olivolja. Och sen blev det våffelgräddning (fast i smör förstås) och godare våfflor har då Skatan aldrig ätit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det kändes i kinderna att de varit ute hela dagen och kvällen avslutades med en delikat abborrmiddag och soffhäng framför TVn.  Skatan somnade sedan ovaggad.

Fredagen bjöd på blåsigare väder igen … tänk att det ska blåsa så gott som varje dag … och de åkte in till Hammarstrand en sväng och åt lunch på ett mysigt matställe, en god räkmacka, och gjorde lite sightseeing genom att ta en annan väg tillbaka genom … det har Skatan tjatat om förr … det fantastiska och storslagna landskapet.

Underbart är kort.

Redan kl 05.30 ringde väckarklockan och bussen tillbaka startade 06.50 och så tillbaka med tåg från Sundsvall.  Väl i Stockholm skulle Skatans tåg gå 14.40 tillbaka till Nyköping men var försenat med tio minuter och startade kl 14.50.

Kl 14.53 smällde lastbilen in i Åhléns.

En ny verklighet tog sin början i Sverige. På något sätt hade Skatan trott de skulle vara förskonade men …

Vilken fruktansvärd katastrof.

Månadsbilden i mars fast det är den 1 april

En dag sent ute är Skatan … som vanligt kanske ni tänker … och ja, så är det nuförtiden.

Skatan hinner inte med. Mannen har liksom blivit lite äldre och ligger på sofflocket lite oftare och Skatan förstår hur lat hon har varit tidigare.

Men det var ingen större skillnad mellan idag och igår vad vädret beträffar. Lite mer dimma idag, lite regnigare igår.

De tog sig en sväng ut till Femöre för att ta ner värmen och hämta nyckeln och ja, kolla läget. Dimman låg fortfarande tät över vattnet och Karin hade lämnat visdomsord på kylskåpsdörren.

Skatan längtar efter att flytta dit ut igen …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Barnbarnshelg

Detta bildspel kräver JavaScript.

I fredags åkte Skatan till Mora för att hälsa på Johanna och hann upp till bion klockan 16. Men innan dess hann de gå på kondis (som Skatans mormor Ester alltid bjöd sina barnbarn på när de träffades) och handla frukostmat och lite inför fredagskvällen.

De såg Sameblod som bara gavs en dag … på fredagen …  kl 16 (och kanske en dag till mitt i veckan). Dagen innan hade hon sett Moonlight med Mannen och Stora E. Två starka och djupt gripande filmer på två dagar.

Fulllastade med isthé, chips och dip och melon och rostade mandlar och gu´vet allt bänkade de sig framför TVn och såg Let´s dance där Stina inte fick full pott eftersom hon visst ”kom av sig” men dansade så Skatan rördes till tårar. Vilken fantastisk kvinna den där Stina Wollter ändå är.

De tog det lugnt på lördagsmorgonen och åkte sen och bowlade …. något som var nytt för Skatan. Och oh vad roligt det var! Johanna vann förstås stort men Skatan var inte såååå dålig ändå. Hon träffade ju en och annan kägla. ;-).

De åt en sen lunch på  O´Learys, gick en promenad efter Siljan och fikade igen och så  gick de till en Thailrestaurang för att inhandla middagsmat. Det är lättast att hitta vegetariskt  där och Skatan är ju som ni vet ingen hejare på att laga mat. Vårrullar och kycklinglår (till Skatan), spagetti med grönsaker och allehanda såser och så mera grönt från ICA … eller var det popcorn … och så hem. Men fortfarande proppmätta hoppade de faktiskt över middagen och smäckte i sig popcorn och chips och dip och frukter m m i stället som tilltugg till TVn och En ska bort och  Talang

Men så fick de i stället vårrullar och kycklinglår med ägg till frukost tillsammans med kaffet och juicen och grapefrukten.

Ingenting är omöjligt.

Efter denna stadiga frukost, packade de ihop, tog en kort promenad och så skiljdes de åt för den här gången och Skatan åkte söderut med kort mellanlandning i Idkerberget hos barnbarnen Alice och Cissi som hon inte träffat sen Sonens 40-årsfirande.

Så fick sig Skatan en riktigt fullmatad barnbarnshelg. På alla sätt och vis.

Månadsbilden en dag försent

Nuförtiden ligger Skatan ofta efter …

*suck*

Tiden går i sån rasande takt att hon inte hinner med.

Men nog om det. En dag försenad kommer här februari månadsbild. Snön som föll häromdagen har redan hunnit försvinna och vintern är äntligen förbi.

img_5658För mars ääär väl den första vårmånaden.

Väl?

 

Fernaaaando …

Skatan glömmer inte första gången hon träffade Fernando.

Hennes bästa vän Malle bodde med sin syster Lisen … eller Lollo som Fernando kallar henne …  i tornet vid Stureplan. Malle jobbade på Foresta och det var någon slags tjänstebostad. De visste att Lisen träffade Fernando som var hennes arbetskamrat på Hotel Malmen men han var ju gu´bevars  ”bara en arbetskamrat”.

Fernando  ringde i alla fall på dörren tidigt en morgon … tidigt hmm …  och Skatan öppnade. Där stod han med Cardin-hatt och såg mycket … ja … distingerad ut.  Han är ju också 10 år äldre än Skatan så hon tyckte ju verkligen att han såg ut som en gubbe.

Då.

Sedan gick allt väldigt snabbt. Arbetskamraten förvandlades till fästman och Fernando presenterades för familjen hemma på Norrby och det blev bröllop … ett sommarbröllop …  ganska så omgående.

Ett fantastiskt bröllop under stora eken … för det är väl en ek … framför Norrby. Man hade placerat ett bord med duk och blommor som altare och prästen och gästerna var samlade för att viga de unga tu. Det blåste som attans kommer Skatan ihåg och blommorna fick räddas flera gånger när duken blåste upp och försökte ta vasen med sig.

När prästen frågade Fernando om han tog Lisen som sin hustru att älska i nöd och lust svarade Fernando … JA (förstås) men också  … jag tager dig Louise etc till min ”husfru” att älska i nöd och lust. Skrattet tog lång tid på sig att tystna efter det. Som man ju kan förstå och det har också Fernando fått äta upp många gånger.

Flera somrar hyrde de  trädgårdsmästarbostaden på Norrby tillsammans  Lisen, Fernando, Mannen och Skatan och har förstås många minnen från den tiden som hon kanske får ta och berätta en annan gång. Annars skulle det här blogginlägget bli alldeles för övermäktigt långt.

Gabriella föddes 6 november samma år (1969 bara några dagar efter att Skatan och Mannen gift sig den 1 november det året)

Lisen och Fernando tänkte bli italienare ett tag och hade köpt en bar i Rimini (Bellman hette den) och Skatan var förstås där. Den italienska drömmen tog emellertid snabbt slut … och tur var väl det … för annars hade Sverige gott miste om den fantastiska entreprenör som Fernando är … först som agent till Barilla och sedan som ”egen” med sitt eget märke ZETA … och också … senare som vinimportör. Men den här historien om hans liv kan ni ju nu mer eller mindre följa i TV4-reklamen 😉

Mannen och Skatan, Lisen och Fernando  har alltså följts åt genom åren, rest tillsammans, firat nyår tillsammans och varit på åtskilliga fester tillsammans och även om det blivit glesare mellan gångerna är de förstås fortfarande de bästa vänner.

Nu fyllde Fernando 80 är och hade samlat många … alla … sin stora familj,  sina gamla vänner och nyare till en hejdundrande fest på Bomans i Trosa och Skatan och Mannen var också inbjudna.

De planerade förstås för denna helkväll och bodde kvar  på Bomans över natten i ett av alla speciella rum som just Bomans erbjuder sina gäster.

Deras hade nummer 13 och tog dem tillbaka till naturen

img_53110

Ett fantastiskt rum på många sätt …  med ögon för grönt och med en björk i mitten. Den kom väl till pass när Mannen förlorade fotfästet men fick tag i björken i sista stund … och svingade sig upp på rätt köl.

img_5283

Nere i receptionen var placeringen vid borden angiven och Skatan såg att hon skulle få sitta vid bord nr 1.

Oj, tänkte Skatan … vad roligt … en plats vid honnörsbordet.

Gästerna samlades och minglade och blev serverade champagne och champagne och ännu mera champagne (2006, Palmes D´or Brut, Nicolas Feuillatte, Champagne, Frankrike som det stod i menyn) och crostini med anklever och fikonmarmelad, en slurk krämig jordärtskockssoppa i små glas  och minipizza med löjrom från Kalix innan det så småningom var dags att troppa iväg upp till matsalen.

Och så … väl uppe i matsalen stod Fernando redan där vid bord nr 1 och pekade på stolen till höger om honom.

Skatan hade fått själva jubilaren till bordet. Hon blev verkligen så himla glad och rörd och hedrad. Visserligen gamla goda vänner men … ändå.

Det var ett trevligt sällskap där vid bordet och rösterna bar så att åtminstone hälften kring det kunde samtala med varandra.

Sedan avlöste den ena rätten efter den andra. Talen likaså. Och vilka tal! Ett av de allra bästa var Lisens bordskavaljers, halva var på vers och halva på prosa, som berättade sagan om Fernaaandoooo . Helt suveränt liksom de flesta andras.

Fernando trodde att middagen skulle vara över vid 10-tiden (den började ca 19.00) men de reste sig inte förrän närmare 12-slaget. Och det kan man ju förstå när man lyssnat till alla tal men framför allt läst menyn.

Som förstås tog sin tid att avnjuta.

fullsizerender-9

Bland alla dessa rätter blev risotton Skatans absoluta favorit. Den var makalöst god.

Till kaffet serverades ännu en överraskning: En återuppstånden Michael Jackson (från Kanarieöarna) Det blev en fantastisk uppvisning och visste man inte att Michael Jackson inte var ”var med dem längre” så att säga,  kunde man tro att han var just där i egen hög person i Trosa

Här en liten snutt från ett av numren som var svåra att filma för det var ju så mörkt.

Festen fortsatte med ”dans och glada grabbar” (den som kan sin Hasse och Tage känner igen uttrycket) och hade visst fortsatt till klockan fyra på morgonen men Skatan och Mannen höll sig upprätta till klockan två.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mannen och Skatan var tidigt på benen men  fick så småningom sällskap och kunde hugga in på frukostbuffén. Dagen-efter-servicen behövde de emellertid inte ta till.

Maken till fest kommer nog inte Skatan få uppleva igen. Men kanske ändå … om 10 år om de alla lever och har hälsan så.  Då blir han ju 90 år Fernando …

Månadsbilden januari 2017

Det är nytt år och årets första månads sista dag och Skatan tänker lägga ut årets första månadsbild.

I år blir motivet för Månadsbilden nytt. Det är nästan hopplöst att gå längs med ån så här års … nu … utan att halka och slå ihjäl sig  och trots att det var där förra årets motiv knäpptes (när det knäpptes) känns det bra med ett nytt år och ett nytt motiv som är mera lättillgängligt.

Det ska bli spännande att se när träden börjar skifta till vårens färger för att så småningom slå ut och bli sommargröna för att sedan gulna och falla av. Och sedan kanske bli snötyngda framåt december.  Hela tiden med cykeln där i luften som ett trotsigt inslag.

Så … håll tillgodo …

img_5399 Januaris månadsbild 2017

är här.

Full

img_5357

Skatan startade dagen tidigt. Sonens bil var fortfarande paj och för logistikens skull däruppifrån Idkerberget (där 5 vargar förresten varit på besök och ylat kvällen innan enligt tillförlitlig källa) så vart Skatans bil fylld, ja full.

Första stoppet var att släppa av  Alice i sin skola i byn … men de fick åkatillbaka för att hämta en tjocktröja som hon glömt. Det stod skidåkning på schemat …

och sen bar det iväg nerför den lååååånga backen ner mot slätten.

De möttes av en soluppgång som var obeskrivbar. Så Skatan struntar i att bara försöka …

img_5360

Sen var stoppen Cissis dagis och Sonens skola där han fick tid att ta en kopp kaffe innan arbetsdagen började för honom. De var ute i god tid.

Skatan åkte till Kupolen som inte öppnat ännu men kunde inhandla lite dryck och ätbart för resan norrut till Mora. Hon hade tänkt sig sitta på café ett tag och läsa tidningen men tji …

Skatan skulle träffa Johanna först vid 12-tiden.

Hon köpte också spolarvätska. Läste i instruktionsboken, tittade på spolarvätskans symbol och hällde i i en behållare under motorhuven som tycktes stämma.

Och så iväg.

Det blev en fantastisk dag. En perfekt vinterdag. Lagom kallt. Snön gnistrade och solen sken ikapp med Skatan alldeles egna inre sol.

Johanna mötte upp och de lade upp planen för dagen. Först lunch på en Kinarestaurang som är den enda restaurangen som också serverar vegetariskt så dags på dan.  Johanna är nämligen vegetarian. De njöt av den goda buffén och fortsatte sedan till sitt smultronställe i Mora: Zornmuséet och Zorngården.

Skatan har varit på muséet,  som Emma Zorn låg bakom och som invigdes redan 1939,  flera gånger men aldrig på Zorngården som de nu lyckades ordna att besöka. De har nämligen bara visning där varje heltimme med guide.

img_5363

Klockan ett stod de där och väntade tillsammans med en riktig dalkarl (dialekten avslöjade honom) och två kineser. Guidningen blev på engelska. Helt OK.

Vilket hem! Vilken historia de fick sig till livs bland alla ting som Anders Zorn tillverkat (målningar förstås från sitt första porträtt som han snärjde Emma med  (de var hemligt förlovade i fyra år… först då kunde Anders Zorn övertyga familjen Lamm om att han kunde försörja sig själv och Emma på sin konst) och möbler, häftiga,  tunga möbler som passade i inredningen i t ex matsalen som från början varit stugan från byn där Zorn föddes och som flyttats dit. Allt var sedan påbyggt med den som centrum. Väggarna och snickerierna i matsalen var målade i grönt, rött och gult som också är  Moras färger.  Hela huset var fullt av samlade vackra ting: antikviteter ända från antikens dagar, målningar från konstnärsvänner och egna förstås, kyrkbänkar från kyrkan, sniderier, fotografier. Skatan fick inte fotografera men innan hon visste det tog hon en bild … nej två … av ett litet huvud av Nike som Johanna speciellt gillade. Hon fick behålla bilderna.

img_5361

img_5362Nike

Det var också ett hem som tidigt var ute med alla tekniska nymodigheter: kylskåp, varmvattenberedare, kallt och varmt vatten i huset alltså och vattenklosett … den första i Sverige, t o m innan kungen fick en sådan facilitet.

Emma var en radikal kvinna för sin tid och ömmade för alla. När hon t ex kände eller visste att döden var nära såg hon till att alla anställda fick en årslön extra för att ha tid att hitta annan anställning. De hade det också mycket bra när de tjänade i huset Zorn. Hon startade också ett folkbibliotek och det Zornska barnhemmet hade henne att tacka för sin tillblivelse.

img_5364

Den här gången koncentrerade sig alltså Skatan och Johanna på Zorngården och eftersåg gick de till Zorncaféet där det fanns hur mycket bakverk som helst. Kakor och pajer och bakelser och och och …

Jösses vad mycket gott.’

Skatan åt en citronkladdkaka och Johanna en cheesecake av något slag. Skatan minns inte.

Snart  bar det så av hemåt mot Nyköping efter en av intryck ovanligt full dag.

Och det blev en resa det. Till Borlänge gick det smidigt, i Hedemora började det mörkna och i Avesta var det kolmörkt. Och regnade så smått.

Skatan använde sin spolarvätska flitigt.

I Sala tog spolarvätskan slut!!! Knepigt det där. Symbolen för spolarvätska hade lyst hela tiden på instrumentbrädan och hon hade ju inte fyllt i hela flaskan …

Mellan Sala och Västerås var därför sikten mer än dålig … och det var mycket mötande trafik som bländade. Som tur var hade Skatan hela tiden en bil framför sig som hon kunde ”skugga”.

I Västerås stannade Skatan på en bensinmack för att titta och hälla i mer kylarvätska. Men behållaren verkade inte ha minskat alls och den var ju ganska full när hon hällde i första gången. Hon gick in macken och haffade en kille och frågade om hjälp.

Hon hade hällt spolarvätska i kylarvätskebehållaren. Men symbolen då … den var ju för spolarvätskan. Nej, det tyckte inte killen som försökte hjälpa henne alls att den liknade. Men eftersom hon rest från Borläge till Mora och tillbaka och nu var i Västerås kunde det ju inte vara så farligt. Killen ryckte på axlarna … han visste inte. Skatan frågade runt. En sa att Herregud … det var inte bra det, en annan sa att han visste lika lite om bilar som Skatan.

Skatan ringde till Sonen som googlade. (Varför hade inte Skatan googlat???) och blev lugnad. Det var bara några deciliter som Skatan fyllt i. Hon kunde lugnt åka vidare. Så då hällde hon i resten av spolarvätskan i RÄTT behållare och stack iväg.

Fy f-n vad jobbigt att köra i ett så kompakt mörker som det var. Men inga djur på vägen i alla fall och efter mycket om och men och pauser och Coca Cola Zero och … var hon äntligen hemma klockan 20.30 (hon hade startat 14.30 från Mora).

Jösses.

Mannen och StinaFina blev glatt överraskade när hon klev innanför dörren.

De hade trott hon skulle komma hem först idag … !!!

Att Mannen blev sååå överlycklig att se Skatan igen förvånade henne lite kanske men hon förstod snart vad haken var … ha ha …

 Självklart blev han glad att ha henne hemma igen men kanske också för att hon kom en dag tidigare än han trodde. Han kom inte ut på nätet nämligen, nätet var nere, routern visste han inte hur han skulle starta om  och hans installationstekniker som han numera har ett mycket gott förhållande till kunde inte komma förrän på lördag.

Borta bra men hemma också bra … Skatan har ju  gudbevars ett mobilt wifi som hon genast satte fart på.

Det ordnar sig alltid …

Skatan hade haft några fantastiska dagar tillsammans med barn, svägerska och barnbarnen förstås i Idkerberget och hon har fått träffa Johanna som hon verkligen trivs tillsammans med. De är på samma våglängd på något vis och har  stora planer för framtiden …  😉

Skatan är  full av tacksamhet … full.