Nu snurrar det …

… både i huvud och mage.

Lite varstans.

Det äkta paret hade väldigt svårt att somna igår. Skatan hörde deras röster långt in på natten ,

Och efter det att Skatan läst några rader i sin medhavda bok och somnat, vaknade hon redan vid 5-tiden och låg och vände och vred på sig i sängen, läste, försökte somna om och steg slutligen upp … till datorn och bloggen.

Så här har ni mig.

Och ingenting har jag att säga.

Utom att tankarna snurrar.

Det skall bli skönt när dagen kommer igång. Då får man se till att hålla sig fullt sysselsatt så man blir riktigt riktigt trött och stupar i säng och sover till dagen före dagen …

Uj!

Varggropen 105

Kan man förstå att i denna lilla kula finns ett litet barn som skall födas om bara två dagar?

Själv var jag enooorm. när det var dags att föda min äldsta. För att inte tala om hur min mage var när det var dags för tvillingarna …

I Borlänge

Skatan har landat. För länge sen. Och det spöregnade precis som det har gjort varje gång … de senaste gångerna som jag varit här.

Vi hade tänkt att köra bort massa skräp som Sonen samlat på sig i sitt förråd och köra till tippen med. Bonden ställer upp och lånar ut släp. Sonen och Pa måste göra plats för barnvagnen. Men regnet stod som spön i backen . Vi sköt upp det hela till morgondagen och for till Varggropen och moster Janta och Per istället.

M i grannhuset hade också … äntligen … bestämt sig för att sälja. Sonen hade redan tagit kontakt. Och nu planerades det för fullt där i stugan hos Janta och Per. Allt verkade klappat och klart.

Så ringde hon och ångrade sig. Igen.

Varggropen 103

(Sonen pratar med M framför ”drömhuset” . Foto taget genom fönstret hos Per och Janta)

Det finns ett annat hus däruppe i skogen som också är till salu och där visningen är på torsdag. Det blir Skatan som får gå och ”kolla läget” eftersom Sonen och Pa redan är på BB.

Men helst är det ju grannhuset de vill ha, Sonen och Pa.

Tänk att allt skall hända på en och samma gång.

Väl tillbaka framför datorn och i Borlänge igen … vad mötte mig som nyhet dååå … om inte det häääär:

Stora B … i egen hög person i Borlänge tidning. Jag har inte hunnit läsa heeela artikeln men så mycket hann jag med för att kunna berätta att Stora B var och är ”spindeln i nätet” vad beträffar musiklivet i Borlänge …

Stora B

Men det är en annan historia.

Nu är jag bra svamlig och trött och Pa och Sonen kan inte sova men nu skall Skatan i alla fall försöka krypa till kojs.

Natti natti …

Nästa – Booorlääänge

…ropar nog inte konduktörerna ut längre … Det är väl en sån där inspelad röst.

Hur som …

Om några timmar sitter jag på tåget till Borlänge och Sonen och Pa … och snart Alice. När jag kommer tillbaka … ja, då är hon där … om det nu inte är en liten Nils …

Det finns ett buddistiskt tempel utanför Borlänge. I Ulvshyttan tror jag. Och där var Pa och Henrik och träffade Budda. Thailändarna säger Budda om munkarna.

Så de träffade Budda och pratade med honom och han välsignade ”magen” och sa … spådde att det skulle bli … en pojke!… trots Pas och Henriks invändningar och förklaringar …

att det skulle bli … en pojke!

Visserligen har varken Sonen eller Pa ”sett” om det är en flicka eller pojke men barnmorskan har tyckt sig se och när Pa röntgades sist pratade läkaren om att ”hon” var si och så stor och ”hon” måste nog förlösas med kejsarsnitt.

Hon och hon och hon.

Där får nog Budda ge sig.

Han får sig ett gott skratt när de kommer med lilla Alice för att få henne välsignad … framöver.

Buddor skrattar mycket och ofta och högt.

Nu … måste jag sätta fart.

Skatan i luften

Nästa Booorlääänge, som sagt.

Som tur ääär har Sonen en dator också.

Så ni vet …

”Vem skall trösta knyttet?”

knyttet

Vem kan det vara som skriver om att ”trösta knyttet” mer än Tove Jansson … och nu Skatan?

Jo … Mymlan och Bloggvärldsbloggen .

Och Mymlan skriver förstås … som hon brukar … om något riktigt angeläget. Hon tar upp och tänker om det här med uppmärksamhet, kommentarer på bloggar, Facebook och twitter … om att ”inte bli sedd” och få kommentarer etc etc … ni vet.

Och det ääär ett angeläget tänkvärt inlägg.

Skatan är ju en spontan en. Gillar många, blir lätt engagerad och fascinerad och så … plupp … så har ännu en ny bloggkontakt hamnat i min bloggroll som bara växer och växer och växer.

Och inte hinner jag med heller… att ens läsa alla bloggar där. Så ofta. Och kommentera.

Ibland får jag dåligt samvete. Men så slår jag det ifrån mig.

För man kan inte hinna med allt och alla. Hur gärna man än vill. Inte ens Skatan som inte yrkesarbetar och är hemma hela dagarna har tid …

Måste ju leva lite emellanåt också … så jag har nåt att blogga om. 🙂

”Jag twittrar inte … men bloggar och tycker att du har skrivit ett fantastiskt tänkvärt inlägg. Som vanligt. Och det surrar förstås i gång i huvudet på hur man själv ”bemöter” sina medbloggare. Min blogroll växer och växer … fler och fler bloggare vill jag ”ha till hands” Men. Jag hinner ju inte meeed. Att kommentera. Alla. Varje dag. Inte ens varannan eller var tredje. Och får dåligt samvete. Ibland har jag tänkt att ta bort min bloggroll … men den tillhör ju också ”min profil” på sätt och vis. Jag får nog nöja mig med att ”försöka så gott jag kan” att ”se” och hinna med alla … någon gång, då och då. Kramar!”

Så skrev jag som kommentar i Bloggvärldsbloggen hos Mymlan.

Alla försöker så gott de kan och man kaaan ju tänka till lite extra nån gång emellanåt. Och så är det en sak till.

Alla kan ju inte älska alla. Var sak har sin tid. Var tid har sina behov bla bla blaaa

Så om någon känner sig verkligen förfördelad … knacka på, stig in … och säg som det är.

”Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är – stig in och säg God Afton så dom ser att du är här!”

"Vem skall trösta knyttet?"

knyttet

Vem kan det vara som skriver om att ”trösta knyttet” mer än Tove Jansson … och nu Skatan?

Jo … Mymlan och Bloggvärldsbloggen .

Och det ääär ett angeläget tänkvärt inlägg.

Skatan är ju en spontan en. Gillar många, blir lätt engagerad och fascinerad och så … plupp … så har ännu en ny bloggkontakt hamnat i min bloggroll som bara växer och växer och växer.

Och inte hinner jag med heller… att ens läsa alla bloggar där. Så ofta. Och kommentera.

Ibland får jag dåligt samvete. Men så slår jag det ifrån mig.

För man kan inte hinna med allt och alla. Hur gärna man än vill. Inte ens Skatan som inte yrkesarbetar och är hemma hela dagarna har tid …

Måste ju leva lite emellanåt också … så jag har nåt att blogga om. 🙂

Så skrev jag som kommentar i Bloggvärldsbloggen hos Mymlan.

Alla försöker så gott de kan och man kaaan ju tänka till lite extra nån gång emellanåt. Och så är det en sak till.

Alla kan ju inte älska alla. Var sak har sin tid. Var tid har sina behov bla bla blaaa

Så om någon känner sig verkligen förfördelad … knacka på, stig in … och säg som det är.

”Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är – stig in och säg God Afton så dom ser att du är här!”

Dagarna mörknar minut för minut …

… och så var jag då framme vid söndagens Berglin … i Svd … den 16 augusti 2009 …

Jösses …

Jag trodde jag skulle ”smälla av”.

Den 15 augusti hade Skatan ”all time high” på ett inlägg …

Just det

Skynda att älska … dagarna mörknar minut för minut … 1 199 visningar.

Och så slår jag upp söndagens tidning och läser …

Det ääär visserligen höst men ändå.

Sammanträffande i kubik … upphöjt till tre

Ettusenetthundranittionio (1199) visningar …

Skatan trodde inte sina ögon …

Jag har ju varit ”frånvarande” … åtminstone lite frånvarande … mot vad jag brukar … här på bloggen och fick en smärre chock när jag tittade på statistiken.

Ettusenetthundranittionio (1199) visningar den 15 augusti … en spetsig vinkel rakt upp … helt ”outstanding”

Skatan fattade i n g e n t i n g.

Vilket inlägg var det som hade visats mest … vad hade man sökt på?

Man hade sökt på ”skynda att älska” och varianter … ”skynda att älska minut för minut ” .

Inlägget där Zarah Leander sjunger just denna Höstvisa hade 1099 visningar.

Jag brukar vanligen ha ungefär 100 visningar av min blogg per dag.

Vad hände?

Och så blev det lördag … och Västra Femöres Vattenförenings kalas

Det bjöds på vin, öl och italiensk buffe, underbar chokladtårta och kaffe . Vi satt vid långbord nere vid stranden, åt och drack och pratade och skvallrade om alla och allt och hade förstås sååå trevligt.

De flesta som bor här på ön har bott här i generationer … sen 1920-talet. Så ni förstår … det finns att skvallra om …

Alla känner alla.

Västra Femöres Vattenförening hade alltså sitt årliga kalas. Tillsyningsmännen i den här vattenföreningen har ett så blygsamt arvode så när styrelsen (som inte har något arvode alls) träffas på sommaren bjuder tillsyningsmännen styrelsen på kalas och alla tar med sig sina fruar och så ”festas” deras arvode upp. Förra året var vi hos oss. I år hos närmaste grannen.

Min syster var på besök hos oss över helgen. Och fick förstås följa med. Hon fann sig väl till rätta och hittade genast någon som kände aaaalla hennes gamla klasskamrater och kompisar som hon inte hade träffat på 40 år sådär och en del som hon hållit kontakt med. Vi växte ju upp här i Oxelösund.

Skatan kände knappast igen någon. Och gjorde jag det hade jag glömt namnen. Jag levde mitt liv i Nyköping när jag var ung. Där gick jag i skolan och där hade jag mina vänner …

Bland annat kom vi att tala om distriktsläkaren här i Oxelösund på den tiden, S, och var de hade sin sommarstuga. Det resonerades fram och tillbaka och min syster och jag kom överens att försöka leta reda på den när vi gick Morgonrundan idag med StinaFina.

Kvällen blev lite ruggit, en och annan regnskur passerade, men vi tände brasa och fortsatte vårt kommer-du-ihåg-snack tills långt fram på kvällen hemma hos oss i stugan.

Ännu en sensommardag närmare hösten … hade förflutit.

Ännu ett sånt där sammanträffande …

Syrran StinaFina och Skatan gick Morgonrundan.

Vi passade på att leta efter distriktsläkarens sommarstuga där min syster varit på fest i unga år … så många gånger men för så länge sen.

Vi gick in här och där och kikade på än det ena än det andra … och resonerade.

Neej vi var inte säkra.

Brorsan och hans yngsta dotter skulle komma från Stockholm på lunch och … nej vi var tvugna att ta båten för att fortsätta leta. Det hade blivit en fix idé. Mannen körde runt lite … men bara ”inomskärs” för det blåste ordentligt. Han hade en aning om att den här sommarstugan som vi letade efter låt på ute på en speciell holme.

Vi hittade den inte.

Sen kom Brorsan och E, hans dotter och vi grillade igen som man ju gör när man är på landet …

… åt och drack, och drack och åt … och så skulle Mannen in till stan och klippa gräset (det är vår vecka) och vi syskon gick en promenad efter maten och drog oss ut mot Tallholmen … och snackade om denna sommarstuga som vi letade efter … fortfarande.

När vi var på väg tillbaka kom en bil och körde ut en bit mot vattnet, stannade och stod still men ingen gick ut. De stod där en stund och vi tänkte inte på det utan hade vänt och var på väg tillbaka. Så småningom kom bilen krypande , en ruta vevades ner … och någon ropade … Eeeva? Jag gick fram och i bilen satt någon som jag inte kände igen. Det är väl Eva, frågade hon. Jo … men … jag trodde inte jag kände igen henne.

Det var äldsta dottern till den här distriktläkaren vars sommarhus vi hade letat efter hela helgen. Som jag inte ens kände. Och inte heller min syster som hade känt hennes yngre syster.

Nej, de bodde inte där. Sommarhuset var sålt för länge sen. De hade bara fått lust att åka ut och titta på det och tänka tillbaka …

Är det klokt!

Här går vi och letar och så …

Någon hjälpte oss på traven.

Helt enkelt.

… mellan 62 och döden

Som en av de första steg jag in på Arbetsförmedlingen för att delta i ett introduktionsmöte eftersom jag hade anmält mig tidigare i sommar.

Först hade jag inte tänkt gå dit. Finns inget tvång för mig eftersom jag inte ”uppbär” A-kasseersättning, som det så vackert heter. Men Mannen övertalade mig. Det kan ju faktiskt ”dyka upp” ett jobb som är som klippt och skuret för just mig.

Man kan ju aldrig veta.

Men det kan man … fick jag klart för mig.

Det var en man i min egen ålder som höll i mötet och berättade om hur allt fungerar för en arbetssökande.

Det var ord och inga visor.

Arbetsförmedlingen lovade i alla fall att inte ”jaga oss” … precis det uttrycket använde han, gubben! … om vi bara följde reglerna.

Där sitter ett gäng … vi var 57 stycken … unga människor … jag var som vanligt äldst … och de här ungdomarna vill inget annat än att få ett jobb och jobba och arbetsförmedlaren utgår från att vi är ”smitare” …

Man baxnar.

Vi talade ocskå mycket om att pendla … eftersom det är pendlngsavstånd till Stockholm och Norrköping och även såna jobb som kan tänkas erbjudas där … inom 1,5 timmes enkel resväg … är man ”tvingad” att söka om såna jobb ”dyker upp” och man ”uppbär” A-kassa eller den här ”pengen” som ungdomar får …

(Förresten är man tvingad att också söka ett jobb i Ystad eller Haparanda … om man blir uppmanad att söka ett sådant. Men däär är väl risken inte sååå stor. Då skall man vara specialist eller nåt … hjärnkirurg som blivit arbetslös i Lund … kanske)

Förutom att vi har tilldelats var sin handläggare får vi också möjligheten att träffa en ”coach” … och från och med måndag till och med en extern coach.

Men först skall vi träffa vår handläggare. Och det kan dröja.

Så där en två till tre veckor till. Beroende på.

Det ni.

Det var förstås en coach där på mötet också som presenterade sig och sitt jobb. Vilken nytta vi kunde ha och hur och varför. Ni vet.

Mannen från Arbetsförmedlingen inflikade också att de var djävligt bra betalda de där coacherna. De växte upp ur jorden som svampar … hö hö. Alltid några som fick några jobb i all fall … hö hö och … skitbra betalda.

En timme tog den här introduktionen.

Alldeles på slutet berättade vår ”talman” att han själv hade tröttnat på att pendla mellan Stockholm och Nyköping , att han själv hade varit arbetsslös och slutligen fått det här jobbet. Som då rakt inte gav många slantar … hö hö.

På förfrågan varför inte han självgick AFs kurs för att bli coach och tjäna den där kosingen … fick vi som svar.

Hö hö ha ,,, jaaag … jag som är… mellan 62 och döden … inte en chans.

Är det så? … sa Skatan

En planering av dagen …

… ser ut så här.

dagens första dassbesök har redan bockats av. 12 grader ute. Plus. Men ändå.
frukost
till Nyköping, jag till Arbetsförmedling för ”planeringsmöte”, bilen till verkstad
köpa byxor till pappa
hämta pappersbagar till pappa
morgonrundan går Mannen, Skatan går Middagsrundan
hem till Femöre
tillbaka till Nyköping
kräftskiva med bostadsrättsföreningen vid poolen i stan
sova över i Nyköping. Förstås.

Ha det! … som Sonen brukar säga.

Ha det!

Mest sökta denna vecka … so far (snygg språkblandning va?)

Mest sökta

stockholm, mimi weddell, bodil malmsten, pretty boy floyd, blixtar

Denne Pretty Boy Floyd … vi, han och Skatan, som är födda samma dag, den 3 februari … som har upproret i blodet (revolutionär gen). Det har alla vi Vattumän mer eller mindre) … förföljer mig v a r j e vecka ända sen jag skrv om honom . Det är alltid nån nyfiken som har sökt på just den här ”snygge gossen”.

PrettyBoyFloyd01

Är gansters inne, cooolt … kanske?

En summering av dagen …

Ja … jag härmar Znogge men bara idag … för en gångs skull … så

En summering av dagen …

…ser ut så här:

uppe tidigt för att gå Morgonrundan med SF. Plus 13 grader. Brrr.
till Stockholm i bil. Mannen, SF och jag.
körde till min systers jobb för att hämta tidningar till pappa och mig.
till Östermalm och min ”healer”. Tuff behandling. Men skönt efteråt.
Till min svägerska Kristina som bjöd på lunch i sin underbara våning med utsikt över heela Stockholm och med det ”mysiga” biblioteket.v
iväg genom Stockholms heeelt omöjliga trafik försenade till pappa.
ute i slagregn med SF medan pappa åt middag. Räddade oss in i ett lusthus där vi satt medan regnet smattrade
körde pappa till affär för att uträtta ärenden som han bara måste göra personligen.
var kallt och fuktigt när vi kom hem till Femöre.
middag och nu sitter jag här och bloggar framför brasan medan Mannen ser på någon deckare eller nåt på TV.

…och nu säger jag god natt …

Det skall inte upprepas Znogge, jag lovar.

Jag ääär väl bra som jag är … eller?

Leve livet

När jag ändå håller på …

”när är allting lätt?

när man inte lägger sig i dagen, när man ser den som en gammal vän där allt är utrett, när man låter den vara helt ifred...

så nu vet ni.” (Bob Hansson)

”… men vi som inte vill göra karriär?”

”Mannen har ett jättelitet spelrum” , säger Bob Hansson som intervjuas av Maria Carling på Idagsidan i dagens Svenska Dagblad
hansson620_500123b

– Vi lever i ett så maskulint samhälle. Därför stirrar vi oss blinda på friheten att få göra karriär. Det den största manliga fördelen. Men vi som inte vill göra karriär?

Skatan tänker på Sonen … min son, den känslige store Mannen som alla älskar och som nu skall bli pappa för första gången. Han kommer att bli en underbar pappa, säger inte bara en ”förblindad” kycklingmamma, nej, Skatmamma menar jag ju. Det är många omkring honom … i hans jobb, systrarna, syskonbarnen. Alla älskar Sonen.

”Tjejer säger att det är så fint när killar gråter. Sen när det händer kan de bli hemskt nervösa”

Till och med en mamma kan bli nervös. Förr. Nu är jag bara stolt över att ha en son som har känslor och visar dom. Ingen kan heller skratta som han …

”Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet.” Inte jag. Det har jag aldrig gjort. Föraktat mjuka män.

”Om man tänker på machomannen i sydliga länder har han en mycket mer levande feminitet medan den svenske mannen är tillknäppt – som om någon hade dragit ur kontakten på honom.”

” Som man och 39 kan jag känna en väldig smärta i att inte leva upp till den maskulina normen.” säger Bob Hansson vidare och menar att det nu är dags att …

”Vi ska reclaima den klassiska maskuliniteten och frigöra oss från den stereotypa, fantasimördande typen av manlighet.”

Sonen reclaimar för fullt genom att bara vara ”klassiskt” manlig … utan åthävor, en man som kan gråta, skratta och vara stark när det gäller och visa svaghet … när han känner sig svag.

Det tycker Skatan också, som Bob Hansson, att männen idag … ”behöver diskutera kön utifrån ett manligt perspektiv. Inte lägga oss platta inför det kvinnliga perspektivet.”

"… men vi som inte vill göra karriär?"