
Gertrude Steins Alica B. Toklas självbiografi och Randy Pauschs Den sista föreläsningen…och Timbuktu av Paul Auster…är böcker som jag läst på sista tiden … en lånad av svägerska (Gertrude Steins), de andra på biblioteket. Timbuktu lånade jag i Borlänge så den har jag inte längre till hands för citat och så… men
Jag börjar med Randy Pausch: Den sista föreläsningen.
Det är en sann berättelse om Randy Pauschs beslut att hålla en föreläsning … en sista… på sitt universitet där han varit professor. Han hade fått några månader kvar att leva efter att ha gjort allt för att hejda sin cancer .
Och gör det.
Håller Den sista föreläsningen. (Den kom ut i USA i april 2008 och tre månader senare avled Randy Pausch. )
Hans beslut att hålla den här föreläsningen tog han också för att kunna ge sina barn något att minnas, ge dem något om hur hans liv hade sett ut…när han själv är borta och få lära känna honom … just så…som han var.
Och det är ju en fantastiskt idé egentligen… att tala in sina tankar och minnen …tills se´n…
Han började föreställningen med att inta scenen med 10 armhävningar…
Jag måste erkänna… jag läste inte färdigt boken… Den stod mig ”upp i halsen”.
Denna eviga optimist och rådgivare som visserligen utstrålar intelligens men… närmar sig livets slut med tankar och reflektioner så helt motsatta… så … så …amerikanskt hurtiga och duktiga och …ja… så amerikanska att jag kände mig som en människa född på en annan planet…
Jag säger inget om att vara opitimist… i alla lägen… och…det är antagligen en väldigt beundransvärd egenskap… men.. den egenskapen kan uttryckas och ”levas” på så många olika sätt…
”Not my cup of tea” … som dom säger på engelska… 2 (två) skator av fem.
Paul Auster (för övrigt född den 3 februari som Skatan men ett år senare än hon) har skrivit en liten kort fin berättelse, Timbuktu, om en ”utslagen” mans sista dagar…sedd genom sin hunds, Mr Bones, ögon… och skriven på Auster-vis…naturligtvis på hans slingriga ”flaxiga” men helt …underbara sätt. Den är kanske inte hans allra bästa… men berättelsen om Willi G Christmas … en ”uteliggare” och författare på väg att… innan han dör… uppsöka sin gamla lärarinna som alltid trott på honom för att be henne ta hand om hans ”verk” som finns i en box på en järnvägsstation). Willi har tidigare i livet fått en uppenbarelse, tatuerat en jultomte på armen… för att påminna sig om att hans ”mission” i världen är densamme som Santa Claus´ … att göra gott… Hans sista dagar … hans hela liv, hans tankar om liv och död, om moral, hans sätt att se på sin tid på jorden och hans tillkortakommande beskrivs, som sagt, genom denna hans trogne Mr Bones en ”byracka” som följer sin ”Master ” till det bittra slutet och … bortom det. De möts i Timbuktu…landet bortom … 4(fyra) skator av fem skator..får den av Skatan. Trots allt. Kanske lite okritiskt…men jag kan inte hjälpa det. Jag sväljer allt som Paul Auster skriver med hull och hår…
Alice B. Toklas självbiografi av Gertrude Stein (för övrigt född den 3 februari som Skatan men några år tidigare än hon) återkommer jag till… i ett eget inlägg… tids nog…


Regnet öser som sagt ner…
(Glädje och sorg. Rasmus grattas efter målet. Foto: Göran Bength)
(Judith Leyster, Det glada paret, 1630)





