En dag sent ute är Skatan … som vanligt kanske ni tänker … och ja, så är det nuförtiden.
Skatan hinner inte med. Mannen har liksom blivit lite äldre och ligger på sofflocket lite oftare och Skatan förstår hur lat hon har varit tidigare.
Men det var ingen större skillnad mellan idag och igår vad vädret beträffar. Lite mer dimma idag, lite regnigare igår.
De tog sig en sväng ut till Femöre för att ta ner värmen och hämta nyckeln och ja, kolla läget. Dimman låg fortfarande tät över vattnet och Karin hade lämnat visdomsord på kylskåpsdörren.
I fredags åkte Skatan till Mora för att hälsa på Johanna och hann upp till bion klockan 16. Men innan dess hann de gå på kondis (som Skatans mormor Ester alltid bjöd sina barnbarn på när de träffades) och handla frukostmat och lite inför fredagskvällen.
De såg Sameblod som bara gavs en dag … på fredagen … kl 16 (och kanske en dag till mitt i veckan). Dagen innan hade hon sett Moonlight med Mannen och Stora E. Två starka och djupt gripande filmer på två dagar.
Fulllastade med isthé, chips och dip och melon och rostade mandlar och gu´vet allt bänkade de sig framför TVn och såg Let´s dance där Stina inte fick full pott eftersom hon visst ”kom av sig” men dansade så Skatan rördes till tårar. Vilken fantastisk kvinna den där Stina Wollter ändå är.
De tog det lugnt på lördagsmorgonen och åkte sen och bowlade …. något som var nytt för Skatan. Och oh vad roligt det var! Johanna vann förstås stort men Skatan var inte såååå dålig ändå. Hon träffade ju en och annan kägla. ;-).
De åt en sen lunch på O´Learys, gick en promenad efter Siljan och fikade igen och så gick de till en Thailrestaurang för att inhandla middagsmat. Det är lättast att hitta vegetariskt där och Skatan är ju som ni vet ingen hejare på att laga mat. Vårrullar och kycklinglår (till Skatan), spagetti med grönsaker och allehanda såser och så mera grönt från ICA … eller var det popcorn … och så hem. Men fortfarande proppmätta hoppade de faktiskt över middagen och smäckte i sig popcorn och chips och dip och frukter m m i stället som tilltugg till TVn och En ska bort och Talang
Men så fick de i stället vårrullar och kycklinglår med ägg till frukost tillsammans med kaffet och juicen och grapefrukten.
Ingenting är omöjligt.
Efter denna stadiga frukost, packade de ihop, tog en kort promenad och så skiljdes de åt för den här gången och Skatan åkte söderut med kort mellanlandning i Idkerberget hos barnbarnen Alice och Cissi som hon inte träffat sen Sonens 40-årsfirande.
Så fick sig Skatan en riktigt fullmatad barnbarnshelg. På alla sätt och vis.
Skatan glömmer inte första gången hon träffade Fernando.
Hennes bästa vän Malle bodde med sin syster Lisen … eller Lollo som Fernando kallar henne … i tornet vid Stureplan. Malle jobbade på Foresta och det var någon slags tjänstebostad. De visste att Lisen träffade Fernando som var hennes arbetskamrat på Hotel Malmen men han var ju gu´bevars ”bara en arbetskamrat”.
Fernando ringde i alla fall på dörren tidigt en morgon … tidigt hmm … och Skatan öppnade. Där stod han med Cardin-hatt och såg mycket … ja … distingerad ut. Han är ju också 10 år äldre än Skatan så hon tyckte ju verkligen att han såg ut som en gubbe.
Då.
Sedan gick allt väldigt snabbt. Arbetskamraten förvandlades till fästman och Fernando presenterades för familjen hemma på Norrby och det blev bröllop … ett sommarbröllop … ganska så omgående.
Ett fantastiskt bröllop under stora eken … för det är väl en ek … framför Norrby. Man hade placerat ett bord med duk och blommor som altare och prästen och gästerna var samlade för att viga de unga tu. Det blåste som attans kommer Skatan ihåg och blommorna fick räddas flera gånger när duken blåste upp och försökte ta vasen med sig.
När prästen frågade Fernando om han tog Lisen som sin hustru att älska i nöd och lust svarade Fernando … JA (förstås) men också … jag tager dig Louise etc till min ”husfru” att älska i nöd och lust. Skrattet tog lång tid på sig att tystna efter det. Som man ju kan förstå och det har också Fernando fått äta upp många gånger.
Flera somrar hyrde de trädgårdsmästarbostaden på Norrby tillsammans Lisen, Fernando, Mannen och Skatan och har förstås många minnen från den tiden som hon kanske får ta och berätta en annan gång. Annars skulle det här blogginlägget bli alldeles för övermäktigt långt.
Gabriella föddes 6 november samma år (1969 bara några dagar efter att Skatan och Mannen gift sig den 1 november det året)
Lisen och Fernando tänkte bli italienare ett tag och hade köpt en bar i Rimini (Bellman hette den) och Skatan var förstås där. Den italienska drömmen tog emellertid snabbt slut … och tur var väl det … för annars hade Sverige gott miste om den fantastiska entreprenör som Fernando är … först som agent till Barilla och sedan som ”egen” med sitt eget märke ZETA … och också … senare som vinimportör. Men den här historien om hans liv kan ni ju nu mer eller mindre följa i TV4-reklamen 😉
Mannen och Skatan, Lisen och Fernando har alltså följts åt genom åren, rest tillsammans, firat nyår tillsammans och varit på åtskilliga fester tillsammans och även om det blivit glesare mellan gångerna är de förstås fortfarande de bästa vänner.
Nu fyllde Fernando 80 är och hade samlat många … alla … sin stora familj, sina gamla vänner och nyare till en hejdundrande fest på Bomans i Trosa och Skatan och Mannen var också inbjudna.
De planerade förstås för denna helkväll och bodde kvar på Bomans över natten i ett av alla speciella rum som just Bomans erbjuder sina gäster.
Deras hade nummer 13 och tog dem tillbaka till naturen
Ett fantastiskt rum på många sätt … med ögon för grönt och med en björk i mitten. Den kom väl till pass när Mannen förlorade fotfästet men fick tag i björken i sista stund … och svingade sig upp på rätt köl.
Nere i receptionen var placeringen vid borden angiven och Skatan såg att hon skulle få sitta vid bord nr 1.
Oj, tänkte Skatan … vad roligt … en plats vid honnörsbordet.
Gästerna samlades och minglade och blev serverade champagne och champagne och ännu mera champagne (2006, Palmes D´or Brut, Nicolas Feuillatte, Champagne, Frankrike som det stod i menyn) och crostini med anklever och fikonmarmelad, en slurk krämig jordärtskockssoppa i små glas och minipizza med löjrom från Kalix innan det så småningom var dags att troppa iväg upp till matsalen.
Och så … väl uppe i matsalen stod Fernando redan där vid bord nr 1 och pekade på stolen till höger om honom.
Skatan hade fått själva jubilaren till bordet. Hon blev verkligen så himla glad och rörd och hedrad. Visserligen gamla goda vänner men … ändå.
Det var ett trevligt sällskap där vid bordet och rösterna bar så att åtminstone hälften kring det kunde samtala med varandra.
Sedan avlöste den ena rätten efter den andra. Talen likaså. Och vilka tal! Ett av de allra bästa var Lisens bordskavaljers, halva var på vers och halva på prosa, som berättade sagan om Fernaaandoooo . Helt suveränt liksom de flesta andras.
Fernando trodde att middagen skulle vara över vid 10-tiden (den började ca 19.00) men de reste sig inte förrän närmare 12-slaget. Och det kan man ju förstå när man lyssnat till alla tal men framför allt läst menyn.
Som förstås tog sin tid att avnjuta.
Bland alla dessa rätter blev risotton Skatans absoluta favorit. Den var makalöst god.
Till kaffet serverades ännu en överraskning: En återuppstånden Michael Jackson (från Kanarieöarna) Det blev en fantastisk uppvisning och visste man inte att Michael Jackson inte var ”var med dem längre” så att säga, kunde man tro att han var just där i egen hög person i Trosa
Här en liten snutt från ett av numren som var svåra att filma för det var ju så mörkt.
Festen fortsatte med ”dans och glada grabbar” (den som kan sin Hasse och Tage känner igen uttrycket) och hade visst fortsatt till klockan fyra på morgonen men Skatan och Mannen höll sig upprätta till klockan två.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Mannen och Skatan var tidigt på benen men fick så småningom sällskap och kunde hugga in på frukostbuffén. Dagen-efter-servicen behövde de emellertid inte ta till.
Maken till fest kommer nog inte Skatan få uppleva igen. Men kanske ändå … om 10 år om de alla lever och har hälsan så. Då blir han ju 90 år Fernando …
Det är nytt år och årets första månads sista dag och Skatan tänker lägga ut årets första månadsbild.
I år blir motivet för Månadsbilden nytt. Det är nästan hopplöst att gå längs med ån så här års … nu … utan att halka och slå ihjäl sig och trots att det var där förra årets motiv knäpptes (när det knäpptes) känns det bra med ett nytt år och ett nytt motiv som är mera lättillgängligt.
Det ska bli spännande att se när träden börjar skifta till vårens färger för att så småningom slå ut och bli sommargröna för att sedan gulna och falla av. Och sedan kanske bli snötyngda framåt december. Hela tiden med cykeln där i luften som ett trotsigt inslag.
För mars ääär väl den första vårmånaden.
Januaris månadsbild 2017