Barnbarnshelg

Detta bildspel kräver JavaScript.

I fredags åkte Skatan till Mora för att hälsa på Johanna och hann upp till bion klockan 16. Men innan dess hann de gå på kondis (som Skatans mormor Ester alltid bjöd sina barnbarn på när de träffades) och handla frukostmat och lite inför fredagskvällen.

De såg Sameblod som bara gavs en dag … på fredagen …  kl 16 (och kanske en dag till mitt i veckan). Dagen innan hade hon sett Moonlight med Mannen och Stora E. Två starka och djupt gripande filmer på två dagar.

Fulllastade med isthé, chips och dip och melon och rostade mandlar och gu´vet allt bänkade de sig framför TVn och såg Let´s dance där Stina inte fick full pott eftersom hon visst ”kom av sig” men dansade så Skatan rördes till tårar. Vilken fantastisk kvinna den där Stina Wollter ändå är.

De tog det lugnt på lördagsmorgonen och åkte sen och bowlade …. något som var nytt för Skatan. Och oh vad roligt det var! Johanna vann förstås stort men Skatan var inte såååå dålig ändå. Hon träffade ju en och annan kägla. ;-).

De åt en sen lunch på  O´Learys, gick en promenad efter Siljan och fikade igen och så  gick de till en Thailrestaurang för att inhandla middagsmat. Det är lättast att hitta vegetariskt  där och Skatan är ju som ni vet ingen hejare på att laga mat. Vårrullar och kycklinglår (till Skatan), spagetti med grönsaker och allehanda såser och så mera grönt från ICA … eller var det popcorn … och så hem. Men fortfarande proppmätta hoppade de faktiskt över middagen och smäckte i sig popcorn och chips och dip och frukter m m i stället som tilltugg till TVn och En ska bort och  Talang

Men så fick de i stället vårrullar och kycklinglår med ägg till frukost tillsammans med kaffet och juicen och grapefrukten.

Ingenting är omöjligt.

Efter denna stadiga frukost, packade de ihop, tog en kort promenad och så skiljdes de åt för den här gången och Skatan åkte söderut med kort mellanlandning i Idkerberget hos barnbarnen Alice och Cissi som hon inte träffat sen Sonens 40-årsfirande.

Så fick sig Skatan en riktigt fullmatad barnbarnshelg. På alla sätt och vis.

Månadsbilden en dag försent

Nuförtiden ligger Skatan ofta efter …

*suck*

Tiden går i sån rasande takt att hon inte hinner med.

Men nog om det. En dag försenad kommer här februari månadsbild. Snön som föll häromdagen har redan hunnit försvinna och vintern är äntligen förbi.

img_5658För mars ääär väl den första vårmånaden.

Väl?

 

Fernaaaando …

Skatan glömmer inte första gången hon träffade Fernando.

Hennes bästa vän Malle bodde med sin syster Lisen … eller Lollo som Fernando kallar henne …  i tornet vid Stureplan. Malle jobbade på Foresta och det var någon slags tjänstebostad. De visste att Lisen träffade Fernando som var hennes arbetskamrat på Hotel Malmen men han var ju gu´bevars  ”bara en arbetskamrat”.

Fernando  ringde i alla fall på dörren tidigt en morgon … tidigt hmm …  och Skatan öppnade. Där stod han med Cardin-hatt och såg mycket … ja … distingerad ut.  Han är ju också 10 år äldre än Skatan så hon tyckte ju verkligen att han såg ut som en gubbe.

Då.

Sedan gick allt väldigt snabbt. Arbetskamraten förvandlades till fästman och Fernando presenterades för familjen hemma på Norrby och det blev bröllop … ett sommarbröllop …  ganska så omgående.

Ett fantastiskt bröllop under stora eken … för det är väl en ek … framför Norrby. Man hade placerat ett bord med duk och blommor som altare och prästen och gästerna var samlade för att viga de unga tu. Det blåste som attans kommer Skatan ihåg och blommorna fick räddas flera gånger när duken blåste upp och försökte ta vasen med sig.

När prästen frågade Fernando om han tog Lisen som sin hustru att älska i nöd och lust svarade Fernando … JA (förstås) men också  … jag tager dig Louise etc till min ”husfru” att älska i nöd och lust. Skrattet tog lång tid på sig att tystna efter det. Som man ju kan förstå och det har också Fernando fått äta upp många gånger.

Flera somrar hyrde de  trädgårdsmästarbostaden på Norrby tillsammans  Lisen, Fernando, Mannen och Skatan och har förstås många minnen från den tiden som hon kanske får ta och berätta en annan gång. Annars skulle det här blogginlägget bli alldeles för övermäktigt långt.

Gabriella föddes 6 november samma år (1969 bara några dagar efter att Skatan och Mannen gift sig den 1 november det året)

Lisen och Fernando tänkte bli italienare ett tag och hade köpt en bar i Rimini (Bellman hette den) och Skatan var förstås där. Den italienska drömmen tog emellertid snabbt slut … och tur var väl det … för annars hade Sverige gott miste om den fantastiska entreprenör som Fernando är … först som agent till Barilla och sedan som ”egen” med sitt eget märke ZETA … och också … senare som vinimportör. Men den här historien om hans liv kan ni ju nu mer eller mindre följa i TV4-reklamen 😉

Mannen och Skatan, Lisen och Fernando  har alltså följts åt genom åren, rest tillsammans, firat nyår tillsammans och varit på åtskilliga fester tillsammans och även om det blivit glesare mellan gångerna är de förstås fortfarande de bästa vänner.

Nu fyllde Fernando 80 är och hade samlat många … alla … sin stora familj,  sina gamla vänner och nyare till en hejdundrande fest på Bomans i Trosa och Skatan och Mannen var också inbjudna.

De planerade förstås för denna helkväll och bodde kvar  på Bomans över natten i ett av alla speciella rum som just Bomans erbjuder sina gäster.

Deras hade nummer 13 och tog dem tillbaka till naturen

img_53110

Ett fantastiskt rum på många sätt …  med ögon för grönt och med en björk i mitten. Den kom väl till pass när Mannen förlorade fotfästet men fick tag i björken i sista stund … och svingade sig upp på rätt köl.

img_5283

Nere i receptionen var placeringen vid borden angiven och Skatan såg att hon skulle få sitta vid bord nr 1.

Oj, tänkte Skatan … vad roligt … en plats vid honnörsbordet.

Gästerna samlades och minglade och blev serverade champagne och champagne och ännu mera champagne (2006, Palmes D´or Brut, Nicolas Feuillatte, Champagne, Frankrike som det stod i menyn) och crostini med anklever och fikonmarmelad, en slurk krämig jordärtskockssoppa i små glas  och minipizza med löjrom från Kalix innan det så småningom var dags att troppa iväg upp till matsalen.

Och så … väl uppe i matsalen stod Fernando redan där vid bord nr 1 och pekade på stolen till höger om honom.

Skatan hade fått själva jubilaren till bordet. Hon blev verkligen så himla glad och rörd och hedrad. Visserligen gamla goda vänner men … ändå.

Det var ett trevligt sällskap där vid bordet och rösterna bar så att åtminstone hälften kring det kunde samtala med varandra.

Sedan avlöste den ena rätten efter den andra. Talen likaså. Och vilka tal! Ett av de allra bästa var Lisens bordskavaljers, halva var på vers och halva på prosa, som berättade sagan om Fernaaandoooo . Helt suveränt liksom de flesta andras.

Fernando trodde att middagen skulle vara över vid 10-tiden (den började ca 19.00) men de reste sig inte förrän närmare 12-slaget. Och det kan man ju förstå när man lyssnat till alla tal men framför allt läst menyn.

Som förstås tog sin tid att avnjuta.

fullsizerender-9

Bland alla dessa rätter blev risotton Skatans absoluta favorit. Den var makalöst god.

Till kaffet serverades ännu en överraskning: En återuppstånden Michael Jackson (från Kanarieöarna) Det blev en fantastisk uppvisning och visste man inte att Michael Jackson inte var ”var med dem längre” så att säga,  kunde man tro att han var just där i egen hög person i Trosa

Här en liten snutt från ett av numren som var svåra att filma för det var ju så mörkt.

Festen fortsatte med ”dans och glada grabbar” (den som kan sin Hasse och Tage känner igen uttrycket) och hade visst fortsatt till klockan fyra på morgonen men Skatan och Mannen höll sig upprätta till klockan två.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mannen och Skatan var tidigt på benen men  fick så småningom sällskap och kunde hugga in på frukostbuffén. Dagen-efter-servicen behövde de emellertid inte ta till.

Maken till fest kommer nog inte Skatan få uppleva igen. Men kanske ändå … om 10 år om de alla lever och har hälsan så.  Då blir han ju 90 år Fernando …

Månadsbilden januari 2017

Det är nytt år och årets första månads sista dag och Skatan tänker lägga ut årets första månadsbild.

I år blir motivet för Månadsbilden nytt. Det är nästan hopplöst att gå längs med ån så här års … nu … utan att halka och slå ihjäl sig  och trots att det var där förra årets motiv knäpptes (när det knäpptes) känns det bra med ett nytt år och ett nytt motiv som är mera lättillgängligt.

Det ska bli spännande att se när träden börjar skifta till vårens färger för att så småningom slå ut och bli sommargröna för att sedan gulna och falla av. Och sedan kanske bli snötyngda framåt december.  Hela tiden med cykeln där i luften som ett trotsigt inslag.

Så … håll tillgodo …

img_5399 Januaris månadsbild 2017

är här.

Full

img_5357

Skatan startade dagen tidigt. Sonens bil var fortfarande paj och för logistikens skull däruppifrån Idkerberget (där 5 vargar förresten varit på besök och ylat kvällen innan enligt tillförlitlig källa) så vart Skatans bil fylld, ja full.

Första stoppet var att släppa av  Alice i sin skola i byn … men de fick åkatillbaka för att hämta en tjocktröja som hon glömt. Det stod skidåkning på schemat …

och sen bar det iväg nerför den lååååånga backen ner mot slätten.

De möttes av en soluppgång som var obeskrivbar. Så Skatan struntar i att bara försöka …

img_5360

Sen var stoppen Cissis dagis och Sonens skola där han fick tid att ta en kopp kaffe innan arbetsdagen började för honom. De var ute i god tid.

Skatan åkte till Kupolen som inte öppnat ännu men kunde inhandla lite dryck och ätbart för resan norrut till Mora. Hon hade tänkt sig sitta på café ett tag och läsa tidningen men tji …

Skatan skulle träffa Johanna först vid 12-tiden.

Hon köpte också spolarvätska. Läste i instruktionsboken, tittade på spolarvätskans symbol och hällde i i en behållare under motorhuven som tycktes stämma.

Och så iväg.

Det blev en fantastisk dag. En perfekt vinterdag. Lagom kallt. Snön gnistrade och solen sken ikapp med Skatan alldeles egna inre sol.

Johanna mötte upp och de lade upp planen för dagen. Först lunch på en Kinarestaurang som är den enda restaurangen som också serverar vegetariskt så dags på dan.  Johanna är nämligen vegetarian. De njöt av den goda buffén och fortsatte sedan till sitt smultronställe i Mora: Zornmuséet och Zorngården.

Skatan har varit på muséet,  som Emma Zorn låg bakom och som invigdes redan 1939,  flera gånger men aldrig på Zorngården som de nu lyckades ordna att besöka. De har nämligen bara visning där varje heltimme med guide.

img_5363

Klockan ett stod de där och väntade tillsammans med en riktig dalkarl (dialekten avslöjade honom) och två kineser. Guidningen blev på engelska. Helt OK.

Vilket hem! Vilken historia de fick sig till livs bland alla ting som Anders Zorn tillverkat (målningar förstås från sitt första porträtt som han snärjde Emma med  (de var hemligt förlovade i fyra år… först då kunde Anders Zorn övertyga familjen Lamm om att han kunde försörja sig själv och Emma på sin konst) och möbler, häftiga,  tunga möbler som passade i inredningen i t ex matsalen som från början varit stugan från byn där Zorn föddes och som flyttats dit. Allt var sedan påbyggt med den som centrum. Väggarna och snickerierna i matsalen var målade i grönt, rött och gult som också är  Moras färger.  Hela huset var fullt av samlade vackra ting: antikviteter ända från antikens dagar, målningar från konstnärsvänner och egna förstås, kyrkbänkar från kyrkan, sniderier, fotografier. Skatan fick inte fotografera men innan hon visste det tog hon en bild … nej två … av ett litet huvud av Nike som Johanna speciellt gillade. Hon fick behålla bilderna.

img_5361

img_5362Nike

Det var också ett hem som tidigt var ute med alla tekniska nymodigheter: kylskåp, varmvattenberedare, kallt och varmt vatten i huset alltså och vattenklosett … den första i Sverige, t o m innan kungen fick en sådan facilitet.

Emma var en radikal kvinna för sin tid och ömmade för alla. När hon t ex kände eller visste att döden var nära såg hon till att alla anställda fick en årslön extra för att ha tid att hitta annan anställning. De hade det också mycket bra när de tjänade i huset Zorn. Hon startade också ett folkbibliotek och det Zornska barnhemmet hade henne att tacka för sin tillblivelse.

img_5364

Den här gången koncentrerade sig alltså Skatan och Johanna på Zorngården och eftersåg gick de till Zorncaféet där det fanns hur mycket bakverk som helst. Kakor och pajer och bakelser och och och …

Jösses vad mycket gott.’

Skatan åt en citronkladdkaka och Johanna en cheesecake av något slag. Skatan minns inte.

Snart  bar det så av hemåt mot Nyköping efter en av intryck ovanligt full dag.

Och det blev en resa det. Till Borlänge gick det smidigt, i Hedemora började det mörkna och i Avesta var det kolmörkt. Och regnade så smått.

Skatan använde sin spolarvätska flitigt.

I Sala tog spolarvätskan slut!!! Knepigt det där. Symbolen för spolarvätska hade lyst hela tiden på instrumentbrädan och hon hade ju inte fyllt i hela flaskan …

Mellan Sala och Västerås var därför sikten mer än dålig … och det var mycket mötande trafik som bländade. Som tur var hade Skatan hela tiden en bil framför sig som hon kunde ”skugga”.

I Västerås stannade Skatan på en bensinmack för att titta och hälla i mer kylarvätska. Men behållaren verkade inte ha minskat alls och den var ju ganska full när hon hällde i första gången. Hon gick in macken och haffade en kille och frågade om hjälp.

Hon hade hällt spolarvätska i kylarvätskebehållaren. Men symbolen då … den var ju för spolarvätskan. Nej, det tyckte inte killen som försökte hjälpa henne alls att den liknade. Men eftersom hon rest från Borläge till Mora och tillbaka och nu var i Västerås kunde det ju inte vara så farligt. Killen ryckte på axlarna … han visste inte. Skatan frågade runt. En sa att Herregud … det var inte bra det, en annan sa att han visste lika lite om bilar som Skatan.

Skatan ringde till Sonen som googlade. (Varför hade inte Skatan googlat???) och blev lugnad. Det var bara några deciliter som Skatan fyllt i. Hon kunde lugnt åka vidare. Så då hällde hon i resten av spolarvätskan i RÄTT behållare och stack iväg.

Fy f-n vad jobbigt att köra i ett så kompakt mörker som det var. Men inga djur på vägen i alla fall och efter mycket om och men och pauser och Coca Cola Zero och … var hon äntligen hemma klockan 20.30 (hon hade startat 14.30 från Mora).

Jösses.

Mannen och StinaFina blev glatt överraskade när hon klev innanför dörren.

De hade trott hon skulle komma hem först idag … !!!

Att Mannen blev sååå överlycklig att se Skatan igen förvånade henne lite kanske men hon förstod snart vad haken var … ha ha …

 Självklart blev han glad att ha henne hemma igen men kanske också för att hon kom en dag tidigare än han trodde. Han kom inte ut på nätet nämligen, nätet var nere, routern visste han inte hur han skulle starta om  och hans installationstekniker som han numera har ett mycket gott förhållande till kunde inte komma förrän på lördag.

Borta bra men hemma också bra … Skatan har ju  gudbevars ett mobilt wifi som hon genast satte fart på.

Det ordnar sig alltid …

Skatan hade haft några fantastiska dagar tillsammans med barn, svägerska och barnbarnen förstås i Idkerberget och hon har fått träffa Johanna som hon verkligen trivs tillsammans med. De är på samma våglängd på något vis och har  stora planer för framtiden …  😉

Skatan är  full av tacksamhet … full.